Julen nalkas

Tiden går, och helt i enlighet med relativitetsteorin så blir ju varje år en allt mindre del av den totala tid jag levt på denna jord. Jag kan förbluffas ibland när jag tänker på hur många jular mina barn upplevt. För egen del är det främst i förhållande till mina barn som jag noterar tidens gång nämligen.

#skolvåren kommer att ha en julkalender, och jag hoppas att ni kommer att följa den. Jag lovar er hjärtevärmande historier, likväl som avslöjanden och tankespjärn. Följ den med start på söndag den 1 december, på skolvåren.se.

Jag kommer också ha en liten julkalender här på bloggen, som ett litet bonusinslag – det kommer ett dagligt blogginlägg utöver kalendern.

Julstämning

Hur gör du för att försätta dig i en lagom skön julstämning? En julstämning som premierar något annat än hets och jäkt, konsumtionshysteri, omgivningens outtalade – och kanske inte ens reella – förväntningar på att julbordet ska vara fullsmockat av allsköns julmat, hemmagjord och tjusigt pyntad.

Måste det vara så där? Eller kan du bidra till att skapa en julstämning som snarast handlar om gemenskap, öppenhet, omtanke, närhet, och om att göra gott snarare än köpa det?

Jag glömde…

Varit ute hos kund hela dagen idag och när jag kom hem la jag mig på sängen och vilade lite. Maken och dottern pep iväg på bio och jag och ynglingen såg fram emot en stillsam kväll tillsammans….. 20131126-215235.jpgdå tittade jag på Facebook och såg att jag – yikes – lovat bort mig till ett iScafé i Lund kl 19 för att prata Varför skola och #skolvåren. Med 50 minuter till godo, och varken jag eller sonen hade ätit. Rusade ner i köket, värmde två skålar soppa som vi kastade i oss och sen packade jag in gosse och mig själv i bilen och stack iväg.

Och det blev faktiskt himla bra. Spännande frågeställning att dryfta med tänkande människor, med olika bakgrund och därmed olika ingång till frågan. Mycket givande. Så trots att det kom hastigt på så är jag väldigt nöjd med kvällen. Sonen klarade det dessutom briljant, så jag kunde delta under hela mötet och fick med mig värdefulla tankar och insikter, och nya kontakter. Ser med spänning fram emot nästa iScafé i Lund, den 10 december, på temat Personlig utveckling. Kom du med – eller upptäck de andra iScaféer som hålls i andra städer.

Att möta människor och vara öppen för deras tankar ger mig väldigt mycket. Det öppnar nya dörrar i mitt inre, som jag med glädje och nyfikenhet utforskar. Utforskar du ditt inre med glädje och nyfikenhet?

Present vs Future

Stumbled across this quote the other day:

20131108-053543.jpg

As someone deeply engaged in creating a better world, a sustainable learning society, this quote really hit me heard. Because this is exactly what I believe.

It is so vital to take a long good look at what we are doing right now, in the present moment. If it doesn’t resemble the future we dream of – why, then we should stop immediately and ask ourselves Why?

Why doesn’t the present look like what I’m dreaming of?

What I’ve discovered since initiating the #skolvåren-movement (aka the school spring) is that many people actually lack a dream of the future. Their image of the future is simply ‘more of what we have today’, and they cannot fathom something else.

For me – that implies that they have lost the ability to dream.

For me – that implies that we are at our societal peak, i.e. this is as good as it gets, and society cannot become better than its current set up.

For me – that’s not good enough.

However, I don’t have a clear view of what a sustainable learning society looks like, in detail. I cannot predict the future so I have little clue. But what I can do is envision what that future would feel like, to me. When I close
my eyes an think ahead – I can awaken the feeling I want to have, from the settings of a sustainable learning society.

And you know what? I think that’s sufficient in and of itself!

I don’t need to know the What and How of the future, not yet. Because, if my Why if strong enough / the What and How will fall in place. I go one step at a time, and each step will bring me closer to the feeling I am striving towards.

So, look closely at the present you are constructing. It should look like the future you are dreaming.

Is it?

Om reflektion, del 3

Att reflektera.

Att få en stund att tänka över och landa i mina varför.

Att ta sig den tiden. Det bidrar till min livskvalitet.

Under höstlovet var jag i Kerala med familjen, och höll mig från sociala media i stor utsträckning. Men ibland föll lusten på och så skedde då jag läste ett tweet från #skolvåren:

20131107-213551.jpg20131107-213557.jpg20131107-213603.jpgAtt skapa denna vana att reflektera, från ung ålder, det vore en ofantlig vinst – för oss alla. Vi skulle se ett ökat välbefinnande, en ökad livskvalitet och mental hälsa. Men, vi vet alla att barn gör som vi gör och inte som vi säger. Hur kan vi lära barnen detta om vi inte aktivt själva utövar reflektion, såväl hemma som i skolan?

Reflekterar du?

Berätta din historia!

Fick en fråga hur man ska tänka 20131024-130959.jpginför ett framträdande – och precis som Dennis Westerberg sa på #skolvåren:s #afkMalmö, så säger jag, att det viktigaste är att du berättar din historia! Inte min, utan din. Gör det utifrån dig själv, var äkta, och våga skapa känslor hos publiken. Dela din resa, både oops-händelser och aha-ögonblick. När du är äkta så spelar det mindre roll exakt vad du säger, och hur du säger det för det som åhörarna minns är känslan du väckte i dem.

Vad är din berättelse?

I was here – #afkMalmö

Utmattad efter två dagar med #afkMalmö – nöjd – stolt – glad – tacksam – berikad – bemött & slagen av ytterligare insikter – inte minst vilken fantastisk läranderesa #skolvåren är för mig. Och kanske även för dig?

Vi avslutade med att visa Beyoncé och hennes framträdande i FN:s generalförsamling 2012 med låten I was here:

Från denna låten tar jag särskild med mig följande meningar, utöver gåshudseffekten som är massiv!

20131019-172111.jpg

20131019-172129.jpg

20131019-172139.jpgJag vill påstå att vi alla har ett ansvar att göra skillnad i världen utifrån våra individuellt givna förutsättningar. Jag gör mitt bästa och jag räknar med att du gör detsamma. Stämmer det?

Svar till Susanna

Och alla andra så klart! Kanske framför allt till mig själv. Att formulera mina tankar här hjälper mig att vidareutvecklas.

Jag vill nämligen ta vid där Susanna Arolin lämnade oss, i sitt svar till #skolvårens fråga ”Varför skola?”. Susanna radade upp en massa följdfrågor kring varför vi borde ha en skola. Här ger jag mina svar – just nu – till dessa följdfrågor.

Har vi skola för att…

Forma demokratiska och aktiva samhällsmedborgare?
Jajamensan!

Skapa ökad ekonomisk tillväxt och klara oss i den globala konkurrensen?
För mig: Nej. Jag tror vi drabbats av kollektiv tillväxthysteri, och dessutom tror jag inte att konkurrens är nödvändigt, åtminstone inte i den form det tagit sig. Jag tror på en annan värld, en hållbar värld, där vi inte tömmer våra reserver i den eviga jakten på mer mer mer. En värld där vi samsas om det som finns, snarare än roffar åt oss, och låter några gå tomhänta.

Få höga resultat i nationella och internationella kunskapstester?
Nope! Denna eviga rangordning. Vem gagnar den?

Stimulera forskning, innovation och kunskaps/företagsutveckling?
Absolut! Vi behöver alla agera utifrån ”Viktigt på riktigt”-devisen som Årstaskolan gett oss. Livet är viktigt, och måste vara på riktigt, och är det det – så kommer innovation och utveckling som ett brev på posten!

Skapa ett hållbart samhälle med friska och socialt ansvarstagande medborgare?
Oh ja!! Hållbart lärande samhälle, det är min dröm!

Hjälpa varje människa att uppnå sin personliga potential och bli fri att leva sitt liv utifrån eget huvud?
Amen. Jag tror nämligen att vår inneboende olikhet gör att det finns människor för alla behov vi har, gemensamt.

Skapa en gemensam värdegrund och kunskapsbas att bygga samhället på?
Ja, eller njae. Ja, svarar jag, om vi snackar värdegrund. Som t ex Konventionen om mänskliga rättigheter. Den är väl bra och grundläggande. Gillas. Men Njae vad gäller kunskapsbas, åtminstone i den form det där har tagit idag, med år efter år av läroplaner och kunskapsmål som varje individ ska bedömas mot. Jag tror det är viktigt att vi som individer kan lära, skriva och räkna. Jag tror vidare att det är ofantligt viktigt att människan bygger upp kunskap, men att alla ska ha (mer eller mindre) 12 års gemensam kunskapsbas (grundskola och gymnasium), det ställer jag mig mer och mer tvivlande till.

Lära alla medborgare grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna?
Yup, se ovan. Å andra sidan tror jag detta kan göras på väldigt många sätt. Men att det är viktiga verktyg att ha i sin verktygslåda, det tror jag.

Förmedla och utveckla EQ: relationskompetens, kommunikationsförmåga och självkännedom?
Ja. Oh ja! Och här finns det ofantligt mycket att göra. Har så mycket tankar om detta, att jag ransonerar mig. Men betänk vad människor ångrar på sin dödsbädd och fundera över varför så många inte ens vågar drömma.

Få antalet egenföretagare att öka?
Tycker inte det har något egenvärde i sig, däremot tror jag att det är dithän arbetslivet kommer att gå. Och det stämmer bra in i min tanke om varje individs unikitet; gör jag det jag brinner för och älskar, så gör jag det (oftast) bra och mår då också bra. Många egenföretagare jag känner (inklusive mig själv) gör ju just det.

Minska ojämlikhet och överbrygga samhällsklyftor?
Även här blir det ett rungande ja. Drar igen upp min önskan om att varje människa utmanas, uppmanas och uppmuntras att blomma ut i sin fulla potential – för mig innebär det att ojämlikhet försvinner och klyftor likaså.

20131010-164623.jpg

Gillar detta citatet av e.e. cummings och tänker att det är vad samhället – och skolsystemet – borde ha som målsättning: Att bidra till denna individuella, och kollektiva (!), resa. Så tänker jag. Hur tänker du?

Engagemang någon?

Den 22 oktober har föräldraföreningen i Husie årsmöte, mitt fjärde och sista årsmöte i egenskap av ordförande. Har suttit som ordförande i fem år totalt nu.

Det har varit ofantligt givande och helt klart språngbrädan för mitt engagemang för skolutveckling. Hade jag inte klivit in i denna rollen hade jag troligen varken suttit ett år i Barnverkets samordningsgrupp, eller varit initiativtagare till #skolvåren. Hade inte upplevt Almedalen de senaste två åren heller.

Jag har verkligen föräldraföreningen att tacka för mycket – dock är det dags att lämna stafettpinnen till någon annan nu. Min egen eld brinner för skolutveckling på nationellt (ärligt talat: internationellt!) plan och därför hoppas jag någon kliver fram som vill ta över ordförandeskapet. Själv kommer jag att fortsätta vara engagerad förälder för mina barn, men på ett lite annat sätt.

Jag tror det upplevs som att jag gjort oerhört mycket i min roll i föräldraföreningen, men det där är så relativt på något vis. Jag har bara varit mig själv. Därför hoppas jag innerligt att min efterföljare, vem det än månde bliva, inte känner att jobbet ska göras på mitt sätt. Nä, det blir aldrig bra. Det ska göras på ditt sätt – det är verkligen det viktigaste. Vi gör var och en på vårt vis, och i samråd med kvarvarande styrelsemedlemmar finns det en enorm kunskapsbank att använda på bästa sätt.

Vill slå ett slag för att engagera sig 20131008-104803.jpg – det kan öppna så ofantligt många nya dörrar som du inte har en aning om, så ta chansen, engagera dig! På något vis. På ditt vis. Kanske innebär det att kliva in i en ideell föreningsstyrelse, kanske visa din uppskattning genom att delta på årsmötet, eller dela vidare ett event inom sociala media. Det finns många sätt och alla behövs – det enda jag ber om är att du faktiskt gör något. Nånannanismen är en farlig spelare vad gäller engagemang, och den kan även innebära nedsläckta eldsjälar.

Själv tar jag ansvar för min eld och ser till att jag använder den där den kommer till bäst nytta. Var och hur engagerar du dig?

Panik i skolpolitik

Förra veckan fick jag en present av 20130904-165458.jpgJohn Steinberg, en av skolvisionärerna i Skolvision 2013. Boken Panik i skolpolitik är en liten men naggande god summering av läget i svenskt skolsystem idag och samtidigt konkret med förslag på vad John anser bör göras i detta läget.

Bäst av allt gillar jag hans slutsats att det inte handlar om att göra mer, lägga på ännu mer arbetsuppgifter och pålagor. Snarast handlar det om att skala bort. Gå till botten med vad skolans och lärarens uppdrag är, och hålla fokus där.

Det finns många små godbitar i boktexten och jag delger här ett par stycken:

Debatten borde handla om hur vi kan kvalitetsutveckla flera platser för lärande – skapa ett lärande samhälle.

… försök att förstå hur det ens är möjligt för alla människor att uppnå samma mål.

Skickliga lärare, handledare och mentorer behövs mera än någonsin!

Vägen framåt går via att kvalitetsutveckla skolan och samtidigt arbeta för ett samhälle där livslångt lärande underlättas på alla plan.

Jag drömmer om och arbetar för att skapa ett hållbart lärande samhälle, och det gör mig därför glad att stöta på fler som gör detsamma.

Hakar du på?