Månadsarkiv: augusti 2015

Det enkla vs det svåra

Publicerad den av
4

Läser Andrev Waldens text med rubriken: Håll ut, det här är viktigare än allting annat och snubblar över två rader som får världen att stanna upp, som för ett ögonblick.

BoldomaticPost_Det-ar-ENKELT-att-locka-fram

Ett ögonblick av tystnad, insikt, klarhet. Av igenkänning. Just så är det ju.

Och det är ju precis det jag strävar efter. Dvs, motsatsen. Det som är så mycket svårare. Att locka fram det bästa i människor. Inklusive mig själv.

Och i ett därpå följande ögonblick av självrannsakan så undrar jag hur väl jag egentligen lyckas, när jag tycker mig möta allt för mycket av det förstnämnda för att det ska kännas riktigt bra.

Jag får fortsätta öva helt enkelt, för min avsikt är solklar: Jag vill bidra till att skapa en bättre värld, för alla. Och det känns så givet att sättet vi kommer dit på är genom att vi blir allt mer av våra bästa Jag. Och det förunderliga med det är att det egentligen inte innebär en massa jobb och ansträngning, snarast tvärt om, för mig handlar det snarast om att hitta hem i mig själv. För mitt bästa Jag finns inom mig, det gäller bara att se, erkänna och våga visa det.

Hur möter du dagen? Vad är ditt val, i detta nu, mellan att locka fram det bästa eller det sämsta i människor, inklusive dig själv? Och Hur går du tillväga? Vilka ord, handlingar, rörelsemönster osv använder du? Och vilka väljer du bort?

Pop på besök

Publicerad den av
1

Världens bästa Pop är på besök en dryg vecka och ett tu tre, ca en timme efter att jag yttrat kommentaren till familjen att den där katten inte är en knäkatt direkt, utan snarast en sitta-brevid-katt, så hoppar han upp och lägger sig till rätta i knät mitt.

pop gosJag sitter ute i trädgården och njuter av sommarvärmen, med datorn framme för att skriva dagens blogginlägg. Och så fick jag helt plötsligt det delikata bryderiet att försöka placera datorn i knät, ovanpå Pop, så att jag kan skriva detta utan att skrämma iväg honom. För det vill jag verkligen inte. pop o samiVår egen katt Samifix är en liten ynklig rackare, som har en medfödd missbildning i höftleden, vilket, på naturens visa sätt, medfört att han är väldigt liten, knappa 2,5 kg och stor som en 7 månaders bondkattunge fast han just fyllt 7 år. Pop däremot är en rejäl röd hane, enligt ryktet med lite Norsk Skogkatt i sig, vilket möjligen märks på hans storlek och svansomfång.
Gott med en tung, skön värme i knät, som andas tungt och lägger sig än mer tillrätta, medan han samtidigt bär upp datorns vikt utan problem, till skillnad från Sami.

Och se där. Där kom Sami knatandes mellan krusbärsbuskarna, varpå Pop genast blir nyfiken och vill kolla läget. Sami går under stolen jag sitter i och Pop hoppar ner för att nosa lite närmre på honom.

Nyfiken och med. Pop i ett nötskal. Kolla bara bilden nedan! Pop ville inte missa nått när svägerskan var på besök i helgen för att botanisera bland våra LP-skivor som alla ska få nya ägare på ena eller andra sättet.

music lover pop

Det finns många glädjeämnen i livet, och för mig har katter verkligen varit ett återkommande dito. Men så är jag en kattmänniska också. Utan tvekan. Du?

Podcast 32/52 – A special treat for you!

Publicerad den av
Svara

In Sweden we have an old radio tradition dating back to 1959 called Sommar i P1. That means ”Summer in program 1” and I’ve never heard it presented in anything other than Swedish. However, for some reason, of which I am very grateful, one of the best episodes of this summer, with environmental scientist Johan Rockström, suddenly showed up, in an English version. He gave his original Sommar-show in Swedish, and if you know the language, I’d recommend that. But if you aren’t one of the fewer than 10 million people worldwide who know Swedish, please make sure you listen to the English version!

As a person with a strong environmental interest there were a lot of facts in this podcast that I already knew about. Some that I think I’ve forgotten but now have a revived understanding about, and, interestingly enough, quite a few new facts and figures to me.

BoldomaticPost_I-support-the-Earth-StatementJohan Rockström provides some devastating pieces of information, regarding our world and what humans are doing to it, but he has an optimism to him, that makes this episode strangely uplifting, despite the grim realities of climate changes and the likes, that we face.

One of the things that Johan Rockström have initiated is The Earth Statement, which is something I had not heard of before I listened to this podcast (which I’ve done three times, by now), but since then I’ve become a supporter, adding my name to the list of many others.
Check it out yourself: http://earthstatement.org or perhaps you already have?

 

 

 

 

Ekologiskt knäcke någon?

Publicerad den av
Svara

Ja, det finns redan, så klart. Men har du tänkt på att Wasa Bröd inte har något ekologiskt knäcke i sitt sortiment? Vi slutade handla köpebröd för ganska många år sen men knäckebröd går det åt riktigt mycket av här hemma. Eftersom vi försöker handla så mycket ekologiskt som möjligt, och Wasa fyller hyllorna i knäckebrödsgången så hamnar jag i bryderi vareviga gång det står knäcke på inköpslappen.

BoldomaticPost_Nar-kan-jag-handla-ekologiskaSå jag skrev följande till Wasa Bröd och skickade via kontaktformuläret på deras hemsida:
Hej,
Min familj har helt slutat äta köpebröd, med ett enda undantag, nämligen knäckebröd. Samtidigt så väljer vi alltid ekologiska produkter och det är där svårigheten dyker upp… för Wasa har inga ekologiska knäckebröd, mig veterligen. Så frågan är enkel: När kan jag handla ekologiska wasa-knäckebröd i min matvarubutik?
/Helena

Fick svar ganska omgående, från Barilla, vilket i sig var en överraskning för mig. Så här löd svaret:
Hej Helena,
Tack för ditt mail. Wasa använder mycket stora mängder spannmål varje år och det skulle inte vara möjligt att säkerställa behovet av den mängd ekologisk spannmål av rätt kvalitet som skulle behövas till hela Wasas produktion av knäckebröd. Wasa har tidigare tillverkat ekologiskt knäckebröd men har inte den möjligheten idag, eftersom det kräver särhållning vid lagring, transport och malning av spannmål och vid bakning i bageriet. Den tekniska möjligheten till särhållning av ekologisk och konventionell spannmål finns inte idag.
Vi är tacksamma att du tagit dig tid att höra av dig till oss med din förfrågan. Vi skickar ditt mail vidare inom företaget inför framtiden.
Med vänlig hälsning,
Konsumentkontakt
Barilla Sverige AB

Nu vet jag inte om jag är kinkig, men jag bad dem inte ställa om hela sin produktion, även om det så klart vore bra. Och att det skulle saknas teknisk möjlighet till särhållning av ekologiska och konventionella spannmål, ja men ursäkta, det känns som nys. Jag lovar att de klarar av att särhålla vete från havre från korn från råg, till exempel. Men det är klart, underförstått är det kanske följande som Wasa/Barilla egentligen vill kommunicera: Vi vill inte producera ekologiskt för det kan innebära lite jobb att få till och det pallar vi inte med. Och det är väl ok. Men varför inte skriva det då?

Så jag surnar till en smula och landar i dessa två saker:
1) Jag snokar vidare, så jag har just skickat en fråga till Leksands också, eftersom vi har några favoritsorter bland deras knäckebröd, som tyvärr inte heller de är ekologiska. (Lite sugen på att testa en knäckepizza blir jag definitivt dock.)
2) Om Wasa får många förfrågningar kanske de inser att det vore värt besväret att faktiskt ställa om delar av sin produktion till ekologiskt. Så jag skulle vilja uppmana även dig att skicka ett brev till Wasa Bröd/Barilla Sverige AB och fråga efter ekologiskt knäckebröd. Antar du utmaningen?

 

 

 

Design to the edges

Publicerad den av
1

Here’s Todd Rose, on The Myth of Average, from a TEDxTalk that I’m hoping you will spend 20 minutes listening to:

When we design for the average we destroy talent.

Why?

Simple. No one is average.

Average people simply don’t exist, as proven by the US Air Force many decades ago. So designing for the average means we don’t design for anyone. Even before Todd started to draw parallells into the educational system, my mind had made a frog leap there, because if ever there was a system designed for the average, it’s that one.

So what can be done to combat this talent destruction? The US Air Force decided to ban the average, and go from designing to the average, to designing for the edges instead.  When will this create the changes we desperately need within educational systems across the globe?

Ska vi ta en Pisa?

Publicerad den av
3

Nu har sommaren kommit, och det med besked. Ljuvligt väder, inte mycket vind, strålande sol. Helt klart bra badväder med andra ord. Så jag frågade maken om vi skulle ta en Pisa idag, ner på Ribban. Lysande idé tyckte han och sagt och gjort. Ribban

En vända till Coop för att införskaffa Pisa-mat och hem och förbereda. Badkläder packades och när sonen var hemkommen från fotbollslägret så cyklade vi ner till Ribersborg där vi tog ett långt och skönt bad innan vi dukade fram vår Pisa.

Men vad är en Pisa, undrar du?PISA
Jo. Maken var i Pisa och besökte lutande tornet för många år sedan, och då införskaffade de bröd, ost, lite frukt och grönt, och åt till lunch. Sedan dess fick det namnet Pisa-picknick och i vardagligt tal förkortar vi det till att bara vara en Pisa helt enkelt.

Kvällens Pisa bestod av en baguette, Saint Agur och en kittost, morot, tomat, champinjoner (en höjdare att äta upp foten och peta ner blåmögelost i hålet!), paprika, kålrabbi (höll upp en skiva framför sonen som glatt utbrast ”Oh, kålrabbi!” med längtan i rösten), oliver, melon, jordgubbar och nektariner. Och vatten att dricka.

kvällssol

Dessutom fick vi oss en 9 kilometers-cykelvända gånger två, och det satt riktigt skönt i kroppen det. Tänk. Så här ljuvligt kan livet vara, en torsdagkväll i augusti i Malmö stad. Inte utan att det lockar va?

 

För min skull…

Publicerad den av
Svara

Varför läser du det här? Prenumererar du på dessa blogginlägg? Eller har du dem i din RSS-läsare av något slag, t ex Feedly? Eller är den en sån där blogg som du håller lite koll på, emellan åt, surfar in och kollar ett par inlägg nu och då? Kanske du ser länkar till blogginläggen i mina sociala media-flöden? Eller var det någon som delade en länk som gjorde dig nyfiken?

Oavsett vilket så är du varmt välkommen. Jag uppskattar dig, som läser, kanske kommenterar, gillar något inlägg eller delar vidare. Ofantligt mycket! 

Men ska jag vara fullt ärligt är det dock så, att den jag skriver för i främsta hand är mig själv. För när jag skriver, så väcks – oftast – något i mig. Det händer något. Allt som oftast. Visst – någon enstaka gång bara kastar jag ut ett inlägg för sakens skull, eftersom jag har en föresats att blogga dagligen. Så är det. Men det är verkligen undantagsfall. Majoriteten av inläggen jag skriver gör nämligen att det händer något i mig. En reflektion. En ny tanke. En insikt. En fråga. Nyfikenhet. Förvåning. Upprördhet. Igenkänning.

Och vet du? Nu när jag tänker efter – jag tror inte jag skulle gilla det om någon skrev, målade, musicerade, skapade i någon form, UTAN att det händer något i dem själva? Om det enkom gjordes för någon annan, och inte väckte något alls i skaparen av verket.  Är det ens möjligt? Och om det vore möjligt, håller du med mig om att det vore ofantligt sorgligt?

Växtkraft, del två

Publicerad den av
Svara

Trodde du det var kört, att odlingssäsongen är slut? Mmm. Det tänkte nog jag med. Men så fick jag ett ryck, googlade sensommarsådd och hittade en massa tips, inte minst från Sara Bäckmo som driver fantastiskt inspirerande Skillnadens Trädgård. Tänk att vara helt självförsörjande på grönsaker under sju av årets alla månader. Det vore nått det…

Nåväl, sagt och gjort, vi införskaffade ju en drös med fröer häromdagen när vi var inne i stan. Jag sådde och förkultiverade, och häromdagen såg jag att de första fröerna faktiskt grott, små små grönkålsplantor tittar upp ur jorden minsann! Naturens växtkraft slutar aldrig att fascinera mig. När solen sken och jag hade ett par timmar innan avfärd för en liten resa (yup yup, ännu en liten tur) så passade jag på att förkultivera än mer. Det är ju bra att inte sätta allt exakt samma dag, utan sprida ut det lite Sockerärtor (i syfte att skörda skotten, snarast än tro att det kommer några ärtskidor), grönkål, tatsoikål, pak choi, spenat, blandade salladssorter, rädisor och salladslök. Det vore allt lite kul om vi hade rejält med grönkål till vintern, så jag kan skörda grönkål till mina gröna morgonsmoothies.

plantor

Och vem vet, kanske jag får ännu ett ryck och förkultiverar ytterligare lite grann. Snart ska potatisen upp ur landen och det finns allt ganska mycket plats mellan befintliga växter i perennarabatter och annat med. Men att vara självförsörjande som Sara Bäckmo, nej du, det är vi inte ens i närheten av att vara. Men vem vet, en dag kanske?

Vad är en tanke?

Publicerad den av
Svara

Satte mig på tågsätet som tilldelats mig, och blir genast nöjd med platsen jag fick. På det uppfällda bordet sitter nämligen en stor reklamskylt med rubriken – Vad är en tanke?  Och det passar ju mig som hand i handske, då just det är något jag reflekterat mycket över senaste två åren. Jag drar upp mobilen och tar ett foto, och googlar mig fram till Sveriges Unga Akademin tävling Prisfrågan, där jag läser mer om detaljerna. Beslutar mig där och då för att skicka in ett bidrag till tävlingen. I någon form. Troligen text, det är det medium jag känner mig allra mest bekväm i.

Om du själv har tankar kring tankar, och lockas av denna frågeställning så kolla in http://sverigesungaakademi.se/prisfragan och läs mer själv. Själv tar jag fram min IPad och sätter mig och funderar. 

Hm. 

Vad är en tanke?

Egentligen?

Podcast 31/52 – Asking is not receiving

Publicerad den av
Svara

Podcast recommendation 31/52 from the Good Life Project marks the return of ordinary counting in this series. I went off the deep end and named two blog posts after each other number 27… Oops. Anyway. Here I am, back on track full out, it’s week 31 and here’s the 31st podcast recommendation in this year-long series.

BoldomaticPost_When-asking-for-help-make-surSo here it is, an episode from Good Life Project with Jonathan Fields, that I listened to a couple of times yesterday, as I was picking black currants. A short riff on something that I haven’t really given a lot of thought to; the difference between asking for help, advice or assistance, and being open to receiving it.

Asking is not receiving.

As I am writing this post I am listening to it once more, and there’s something to this short story that touches me. This sequence in particular makes me pause, and reflect, looking deep within:

There comes a time when you need to stand naked and silent in the room.
To not just lower the shields, but keep them down. 

Are you open to receiving?
To standing naked and silent?
If so, the real work begins…