Städat må du tro!

När det ena leder til det andra som i sin tur föranleder det tredje… händelsekedjor som sätts igång och ett tu tre har hela dagen gått!

Vill lägga ut hus (och katt – får man det ens?) på AirBnB.
Behöver bilder. Representativa och samtidigt fina, så klart.
Därför vill jag städa och röja.

Det här har jag tänkt på ett tag. Men så, ett tu tre, hörde jag mig nyligen lova, att jag innan veckan är till ända ska ha lagt upp huset på AirBnB. Och då var det liksom inte mycket att be för…

Så jag har dammat. Skurat toa, badrum, tvättstuga, kök. Passade på att lägga ut lite prylar som ska väck på Shpock och FB. Fortsatte med dammsugning, tre våningar, med start uppifrån. Och när jag så var klar i källaren… tittade jag bakom badkaret. Attans… det där är husets främsta sorgebarn, som i princip aldrig städas… men nu så. Det var liksom lika bra att fortsätta på inslagen väg. Så jag drog ut badkaret, beväpnade mig med skurhink, -borste och -trasa och skred till verket.

Nu känner jag mig slut. Och nöjd.
Hoppas bara på lite solsken så jag kan få lite glada solbelysta bilder imorgon!

Och ärligt talat, jag roade mig under städningen med att i huvudet författa texten till min hus-listning. Blir bra ska ni se, och blir definitivt ”på mitt vis” snarast än ”så där som alla skriver”. Lite roligt ska jag väl få ha när jag slitit så dant?

Åh denna katt…

Katten Pop är förtjust i soffryggar – här tronar han på Momos soffa.

… som just nu snusar bakom ryggen på mig, där jag sitter i soffan. Nästan två veckor sedan detta ens var möjligt, eftersom vi allesammans – inklusive katten Pop – varit hos Momo och sen stannade Pop kvar där medan resten av oss drog till Skottland. Har nu hämtat hem honom, och ordningen är återställd.Under tiden vi var i Edinburgh gick han in på ICA Vågen. Igen. Inte första gången. Knäppkatt. Tror han tycker det är rysligt trevligt, massa människor som garanterat ger honom uppmärksamhet, klappar och gos. Han är en ovanligt socialt kompetent katt. Förra gången det hände hade han telefonnumret i lilla bjällran på halsbandet. Denna gången hade namnlappen trillat av, så veterinären granne med ICA fick fatt i förra ägaren som fortfarande stod registrerad på öronmärkningen, som i sin tur kontaktade Alma, och på den vägen var det… Hem kom han, till slut. Sen dömdes han till husarrest, av förståeliga skäl.

Och jo. ”Ni borde hålla honom inne.” tycker nog både en och två läsare. Jag vet det. Och förstår det. Och samtidigt… han är en tidigare innekatt, och var en rysligt olycklig sådan, något han gjorde väldigt klart för alla och envar som kom i närheten, hans mjauande gick inte att misstolka på något vis.

Men nästa gång vi ska lämna honom på semester hos Momo kanske vi ska följa efter honom till Ica ett par gånger, med vattenspruta, eller vad man nu ska ta till för att lära honom av med den ovanan? Tips emottages tacksamt. Eller så sätter vi upp en lapp på ICA med namn, telefonnummer och foto, och skriver var han hör hemma, så förenklar vi processen med att återbörda buskatten.

#blogg100 – Var i stillhet.

”Du behöver inte ens lämna rummet. Förbli sittande vid ditt bord och lyssna.

Försök inte ens lyssna, bara vänta, var i stillhet med endast dig själv.

Världen kommer att erbjuda att demaskeras inför dig,
den har inget val,
den kommer att rulla runt i extas vid dina fötter.”

– Franz Kafka

Så här sitter jag. Och lyssnar. Eller inte ens det.
Väntar, i stillhet med mig själv.
Väntar på att världen ska demaskeras, krackelera?
Nya upplevelser framför mig, nya vyer som väntar.

Andas in, andas ut. Svårt undvika att lyssna. Grannens bil som startar. Fågeln som kraxar utanför de öppna sovrumsfönstren. Skatan som säger KattKattKatt. Hjärtats slag, pulsen kännbar inom mig. Någon slår igen en dörr och vinden drar i rullgardinen; där kör bilen.

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 64 av 100.
Boken ”Bortom tanke” av Patrik Rowinski.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com.

Välkommen till familjen Roth!

Vi har fått tillökning. Katten Pop flyttar in, permanent. Vi har kattvaktat honom lite nu och då under ett par tre års tid och redan från första början smög han in i mitt hjärta. Skulle egentligen lämnat tillbaka honom imorgon, men av rutiga och randiga skäl så blir det inte så. Istället ska han stanna hos oss. Och det känns förunderligt bra!pop collage

Att vara kattlös passar mig dåligt. Har vuxit upp med katt och gjorde ett grovt överslag härförleden. Skulle tro att jag levt kattlös mindre än 15% av mitt liv, mestadels omställningstid då katter av en eller annan anledning försvunnit från mitt hem. Under 2015 förlorade vi båda våra katter, både Oliver och Samifix, och det blir tomt.

Mindre katthår och ingen potta att rensa, förvisso, men också väldigt väldigt tomt och trist. Ingen som möter upp i hallen när man kommer hem, ingen som hoppar upp i knät när man sitter och läser en bok, ingen som stryker sig längs benen på en när man lagar mat i köket.

Älskar sällskap i soffhörnet, när jag gräver i trädgården eller hänger tvätt. Någon som stryker längs benen, jamar lite försynt, krafsar på dörren till badrummet, draperar sig på fåtöljens stolsrygg. Någon som älskar och älskar att bli älskad.

Utan en katt i mitt hem blir det tomt. Trist. Något saknas.

Samtidigt har jag sällan rusat åstad och skaffat ny katt, utan snarast låtit det ske organiskt. Så ock denna gången. När familjen är redo dyker katten upp. Och nu är det läge.pop och jag

*småfnittrar för mig själv*
Lite orationellt är jag extra glad åt en röd/vit-katt, eftersom de är så mycket enklare att fotografera än svarta katter, särskilt i en svart soffa!

Vackra Pop. Varmt välkommen till familjen Roth!

Pop på besök

Världens bästa Pop är på besök en dryg vecka och ett tu tre, ca en timme efter att jag yttrat kommentaren till familjen att den där katten inte är en knäkatt direkt, utan snarast en sitta-brevid-katt, så hoppar han upp och lägger sig till rätta i knät mitt.

pop gosJag sitter ute i trädgården och njuter av sommarvärmen, med datorn framme för att skriva dagens blogginlägg. Och så fick jag helt plötsligt det delikata bryderiet att försöka placera datorn i knät, ovanpå Pop, så att jag kan skriva detta utan att skrämma iväg honom. För det vill jag verkligen inte. pop o samiVår egen katt Samifix är en liten ynklig rackare, som har en medfödd missbildning i höftleden, vilket, på naturens visa sätt, medfört att han är väldigt liten, knappa 2,5 kg och stor som en 7 månaders bondkattunge fast han just fyllt 7 år. Pop däremot är en rejäl röd hane, enligt ryktet med lite Norsk Skogkatt i sig, vilket möjligen märks på hans storlek och svansomfång.
Gott med en tung, skön värme i knät, som andas tungt och lägger sig än mer tillrätta, medan han samtidigt bär upp datorns vikt utan problem, till skillnad från Sami.

Och se där. Där kom Sami knatandes mellan krusbärsbuskarna, varpå Pop genast blir nyfiken och vill kolla läget. Sami går under stolen jag sitter i och Pop hoppar ner för att nosa lite närmre på honom.

Nyfiken och med. Pop i ett nötskal. Kolla bara bilden nedan! Pop ville inte missa nått när svägerskan var på besök i helgen för att botanisera bland våra LP-skivor som alla ska få nya ägare på ena eller andra sättet.

music lover pop

Det finns många glädjeämnen i livet, och för mig har katter verkligen varit ett återkommande dito. Men så är jag en kattmänniska också. Utan tvekan. Du?