Växtkraft, del tre

Sonen förändras dag för dag, jag ser hans drag växa till sig, allt mer av de barnsliga dragen försvinner, och i dess ställe träder något annat fram. Som en skugga av framtiden. Jag börjar, allt mer tydligt, se glimtar av mannen han kommer att växa upp till. Jag önskar och hoppas den vuxna mannen tar med sig det bästa av de drag han hittills visat upp i världen, under sina första elva år på jorden.

Ömheten, kärleksfullheten, humorn. Förmågan att njuta, av beröring, av en kram, av att gosa med katt eller hund.

Det konstnärliga, skapelsekraften, färgkoordineringen och förmågan att se och själv skapa vackra mönster.

Intellektet, snabbt, porlande, med en stor vilja att lära. Läser, tittar, fingrar nyfiket på världen.växtkraft sonDet fysiska. I besittning av en fysisk säkerhet jag är avundsglad över, något jag ser i honom som jag aldrig själv upplevt. Tryggheten, vissheten i vad hans kropp och psyke förmår göra, och inte förmår. Han är säker till hand och fot, utmanar sig, men inte dumdristigt. Han vet sina nuvarande gränser och hedrar dem. Sträcker sig lite grann utanför dem, och tänjer därmed sakta men säkert ut gränsen för vad han fysiskt förmår göra.

Sonen min, du vackra själ.
Jag älskar dig. Bebisen du var, mannen du kommer bli.
Och mest av allt, den du är, i just denna stund.

Växtkraft, del två

Trodde du det var kört, att odlingssäsongen är slut? Mmm. Det tänkte nog jag med. Men så fick jag ett ryck, googlade sensommarsådd och hittade en massa tips, inte minst från Sara Bäckmo som driver fantastiskt inspirerande Skillnadens Trädgård. Tänk att vara helt självförsörjande på grönsaker under sju av årets alla månader. Det vore nått det…

Nåväl, sagt och gjort, vi införskaffade ju en drös med fröer häromdagen när vi var inne i stan. Jag sådde och förkultiverade, och häromdagen såg jag att de första fröerna faktiskt grott, små små grönkålsplantor tittar upp ur jorden minsann! Naturens växtkraft slutar aldrig att fascinera mig. När solen sken och jag hade ett par timmar innan avfärd för en liten resa (yup yup, ännu en liten tur) så passade jag på att förkultivera än mer. Det är ju bra att inte sätta allt exakt samma dag, utan sprida ut det lite Sockerärtor (i syfte att skörda skotten, snarast än tro att det kommer några ärtskidor), grönkål, tatsoikål, pak choi, spenat, blandade salladssorter, rädisor och salladslök. Det vore allt lite kul om vi hade rejält med grönkål till vintern, så jag kan skörda grönkål till mina gröna morgonsmoothies.

plantor

Och vem vet, kanske jag får ännu ett ryck och förkultiverar ytterligare lite grann. Snart ska potatisen upp ur landen och det finns allt ganska mycket plats mellan befintliga växter i perennarabatter och annat med. Men att vara självförsörjande som Sara Bäckmo, nej du, det är vi inte ens i närheten av att vara. Men vem vet, en dag kanske?

Växtkraft!

Blir så imponerad av växters fantastiska förmåga och kraft, att få fäste, växa, frodas, på de mest bisarra ställen. Gick en promenad härförleden och upptäckte denna lilla smultronplanta som sitter precis vid en garageuppfart och alltså blir påkörd av en bil dag efter annan. Men likväl så var den full av mogna smultron (nyligen påkörda som bilden visar)

smultron

Smultronreva som fattat tycke för en trottoarkant i Malmö.

Och sonen fascinerades av fikonträdens livskraft under vår nyligen avslutade semestervecka kring Franska Rivieran. Här en av de mer udda placeringarna, men vi såg dem verkligen överallt!

En fikonplanta har slagit sig tillrätta i en grenklyka, ca 4 meter upp på ett av de ståtliga barrträd som finns överallt kring Franska Rivieran.

En av mina favoriter har jag dock inte bild på just här. På en av tvärgatorna här i grannskapet finns ett gammalt hamlat pileträd som har en fullvuxen vinbärsbuske i kronan. Första gången jag såg den så tog det ett tag innan jag kunde identifiera vad jag faktiskt såg, för det var så otippat. Och jodå, den vinbärsbusken ger gott om bär, år efter år, jag håller lite koll på den nämligen.

Är inte växtkraften fullkomligt fascinerande, så säg?