Världens bästa Pop är på besök en dryg vecka och ett tu tre, ca en timme efter att jag yttrat kommentaren till familjen att den där katten inte är en knäkatt direkt, utan snarast en sitta-brevid-katt, så hoppar han upp och lägger sig till rätta i knät mitt.

Jag sitter ute i trädgården och njuter av sommarvärmen, med datorn framme för att skriva dagens blogginlägg. Och så fick jag helt plötsligt det delikata bryderiet att försöka placera datorn i knät, ovanpå Pop, så att jag kan skriva detta utan att skrämma iväg honom. För det vill jag verkligen inte. Vår egen katt Samifix är en liten ynklig rackare, som har en medfödd missbildning i höftleden, vilket, på naturens visa sätt, medfört att han är väldigt liten, knappa 2,5 kg och stor som en 7 månaders bondkattunge fast han just fyllt 7 år. Pop däremot är en rejäl röd hane, enligt ryktet med lite Norsk Skogkatt i sig, vilket möjligen märks på hans storlek och svansomfång.
Gott med en tung, skön värme i knät, som andas tungt och lägger sig än mer tillrätta, medan han samtidigt bär upp datorns vikt utan problem, till skillnad från Sami.

Och se där. Där kom Sami knatandes mellan krusbärsbuskarna, varpå Pop genast blir nyfiken och vill kolla läget. Sami går under stolen jag sitter i och Pop hoppar ner för att nosa lite närmre på honom.

Nyfiken och med. Pop i ett nötskal. Kolla bara bilden nedan! Pop ville inte missa nått när svägerskan var på besök i helgen för att botanisera bland våra LP-skivor som alla ska få nya ägare på ena eller andra sättet.

Det finns många glädjeämnen i livet, och för mig har katter verkligen varit ett återkommande dito. Men så är jag en kattmänniska också. Utan tvekan. Du?