Träning i det vardagliga

Emellanåt undrar jag. Lika mycket för egen del, som å andras vägnar. Hur vi tänker, eller snarast hur jag tänker, när jag inte nyttjar det som är gratis och tillgängligt så fort jag är i farten.

Trappor.
Tänker på trappor.

Hemma är det självklart att jag knatar i dem, upp och ned. Parhus i två plan plus källare därtill. Fast det känns knappt. Men när jag däremot cyklar till stan för att ta mig upp till Newton yrkeshögskola, som ligger på… typ tredje eller fjärde våningen, där känns det desto mer. Och jo, jag väljer så gott som alltid trapporna, såväl upp som ned. Hissen ratar jag, och det gladeligen.

Fast finns det en rulltrappa – och gärna en tung ryggsäck eller liten rullväska på det – så är jag alltför snabb på att rata trappor till förmån för rulltrappan. Ibland finns det ju inte ens trappor att tillgå – som på Malmö C när man ska ner till perrong 3-4 eller 1-2. Hiss eller rulltrappa. Triangeln är likadan, fast där har så andra sidan rulltrapporna stått stilla i månader har jag förstått. Kanske gjort gott för det fysiska välbefinnandet hos de dagliga pendlarna?

Och det är ju inte bara trapporna som finns där, som gratis träning i det vardagliga. Det är även löjligt korta bilresorna (som jag tack gode gud inte lockas att göra helt enkelt för att jag inte längre har bil), som så enkelt ersätts av antingen en promenad eller cykeltur. Är lyckligt lottad som bor och arbetar mestadels i Malmö Stad, som är alldeles ypperlig att cykla kors och tvärs genom. Utöver transporter finns det gratis träning att tillgå på så många vis – klippa gräset med handjagare, häcken med manuell häcksax, kånka på tunga matkassar från butik hem och sen ett sista ryck upp på diskbänken innan kassarna vittjas och innehållet förpassas in i skafferi och kyl/frys.

Mmm.
Nog finns det väldigt mycket lättillgänglig och gratis träning i det vardagliga, alltid.
Gäller kanske bara att bli medveten om det?

God Man – check!

I september anmälde jag mig som God Man till ensamkommande flyktingbarn i Malmö Stad, och i torsdags fick jag besked att jag är godkänd. När jag väl samlat ihop alla papper som behövdes för själva anmälan, så var det tyst ett bra tag. Men för en två veckor sen ungefär så fick jag ett telefonsamtal från Avdelningen för Överförmyndarärenden (AFÖ), med en önskan att boka in en tid för telefonintervju. Sagt och gjort, det löste vi dagen efter. Ungefär en halvtimmes samtal, där AFÖs representant ställde lite frågor i syfte att ”klämma och känna” lite på mig. ensamkommandeEfter en bra intervju så blev jag lovad ett paket med lite lektyr kring ämnet, och blev även inbjuden till en utbildning för blivande Goda Män för ensamkommande flyktingbarn. Den var jag på i tisdags förra veckan. Innan dess hade jag tagit mig genom lektyren, och fått en något större förståelse för vad uppdraget faktiskt omfattar.

På utbildningen var vi strax under 15 personer, och under tre timmar fick vi lite mer kött på benen kring vad uppdraget faktiskt handlar om, och hur man kan tänka och agera. Att det inte finns några Rätta Svar blev ganska tydligt, och vi hade kunnat fortsätta bra mycket längre för oj vad samtalet böljade fram och tillbaka. Mycket intressant! Tror vi alla är pirrigt nervöst nyfikna på hur det faktiskt kommer bli att vara God Man. Och en sak gjorde mig lite förvånad. Visste du att det är fler män än kvinnor som agerar God Man? Det visste inte jag, och jag ska ärligt säga att där kom mina förutfattade meningar på skam, och även bland oss som var på utbildningen var det en (liten) majoritet av män.

Att alla inte passar som God Man, det kan jag förstå, men dessutom är det ju så att uppdraget kräver en ganska flexibel arbetssituation, vilket säkert är det som ställer mest käppar i hjulen för folk. Att kunna möta upp det ensamkommande barn man blivit förordnad, ofta dagtid, på Migrationsverket,hos Socialtjänsten, eller i skolan för utvecklingssamtal och dylikt, gör ju att de som har svårt att komma från inte lämpar sig så väl för uppdraget, tyvärr, hur personligt lämpade de än är. Så om du anser dig personligt lämpad och du har möjlighet att vara lite flexibel med tid, så tycker jag definitivt att även du ska kolla upp hur man går tillväga för att bli God Man i kommunen där du bor.

I torsdags hörde så AFÖ av sig och berättade att de gärna förordnar mig som God Man, om jag själv fortfarande ville acceptera att bli God Man. Självfallet sa jag Ja. Nu väntar jag på själva förordnandet, som troligen blir två ensamkommande barn, vilket är Malmö Stads praxis. Man förordnas två barn, lite grann för att man inte ska bränna allt sitt krut på sitt första, om man bara finge ett förordnande. Risken finns att man går all in, och ger och gör så mycket mer än vad uppdraget i sig egentligen omfattar. Dessutom är det så att man blir tillfrågad inför varje förordnande, man kan alltså säga nej om det inte passar sig just för stunden.

Så nu går jag i väntans tider, mycket nyfiken på vad som komma skall. Massa frågor snurrar rundor i skallen min, det vill jag lova. När ringer de och frågar om jag vill åta mig ett eller två förordnanden? Kommer det bli flickor eller pojkar, eller både ock? Varifrån kommer de ifrån? Vad har de varit med om på färden hit? Kommer vi kunna prata med varandra eller kommer vi behöva använda tolk? Kommer jag kunna hjälpa dem svara på alla frågor och funderingar de kanske bär med sig? Kommer de att känna förtroende för mig?

Allra mest pirrar det kring frågan:
Vem är människan jag kommer att möta och, förhoppningsvis, lära känna väl?

Ska vi ta en Pisa?

Nu har sommaren kommit, och det med besked. Ljuvligt väder, inte mycket vind, strålande sol. Helt klart bra badväder med andra ord. Så jag frågade maken om vi skulle ta en Pisa idag, ner på Ribban. Lysande idé tyckte han och sagt och gjort. Ribban

En vända till Coop för att införskaffa Pisa-mat och hem och förbereda. Badkläder packades och när sonen var hemkommen från fotbollslägret så cyklade vi ner till Ribersborg där vi tog ett långt och skönt bad innan vi dukade fram vår Pisa.

Men vad är en Pisa, undrar du?PISA
Jo. Maken var i Pisa och besökte lutande tornet för många år sedan, och då införskaffade de bröd, ost, lite frukt och grönt, och åt till lunch. Sedan dess fick det namnet Pisa-picknick och i vardagligt tal förkortar vi det till att bara vara en Pisa helt enkelt.

Kvällens Pisa bestod av en baguette, Saint Agur och en kittost, morot, tomat, champinjoner (en höjdare att äta upp foten och peta ner blåmögelost i hålet!), paprika, kålrabbi (höll upp en skiva framför sonen som glatt utbrast ”Oh, kålrabbi!” med längtan i rösten), oliver, melon, jordgubbar och nektariner. Och vatten att dricka.

kvällssol

Dessutom fick vi oss en 9 kilometers-cykelvända gånger två, och det satt riktigt skönt i kroppen det. Tänk. Så här ljuvligt kan livet vara, en torsdagkväll i augusti i Malmö stad. Inte utan att det lockar va?

 

Tillskott i familjen!

Men inte av den mänskliga sorten, om du nu trodde det. Nej, familjen Roth har införskaffat tre stycken fyra veckor gamla kycklingar av sorten Faverolle, som vi köpt från finaste Maria i Brandkårsskogen.

20140527-145340-53620124.jpg

I måndagskväll åkte vi dit för att hämta hem nyförvärven, och inte minst lillebror var eld och lågor. De låter för härligt dessutom, det är ett kvittrande och pipande som gör det omöjligt att inte dra på smilbanden.

Bör kanske tillägga att vi har tillstånd från Malmö Stad för att hålla upp till fem hönor, ingen tupp tillåten, så vi har allt pappersarbete på plats!

Ska bli ett sant nöje att lära känna hönor bättre, har väldigt lite erfarenhet av dem, men har länge haft en dröm om att bli med höns. Maria har också fantastiskt vackra Brahma, som vi dock inte kunde införskaffa, eftersom hönshuset vi köpt är lite för litet för de majestätiska fåglarna. Men vem vet var detta slutar…

Vad är ditt bästa tips till nyblivna hönsägare?

Sommarscen

Malmö Stad ordnar en massa aktiviteter under begreppet Sommarscen. Ikväll ska jag och dottern sammanstråla med svärmor/farmor för att sjunga allsång i Pildammarna med Miriam Aida.

20130731-183124.jpg

Vi cyklade hit med ett pitstopp på Falafel Nr 1 så middagen är också avklarad.

20130731-183235.jpg

Ja, ska sanningen fram är även efterrätten slukad. 😉

20130731-183421.jpg

Som ni ser så skiner solen på oss – så nu ser vi fram emot en trevlig stund tillsammans. Nu ska bara farmor ansluta också så får vi börja sjunga upp snart. Att sjunga gillar jag även om inte allsång är min favoritform – men testa kan man ju! Har du testat?