Sommar i P1 levererar

I år har jag lyssnar mer till Sommar i P1 än jag brukar, och alldeles nyss plockade jag krusbär med årets lyssnarvärd som sällskap. Fortsatte lyssna då jag snoppade bären, och lät tårarna trilla, för det var i sanning ett Sommar som grep tag. Men jag tycker det varit många riktigt lyssningsvärda program hittills. Följande har jag lyssnat till och vill rekommendera:

  • Negra Efendiç
    Oerhört skicklig berättare. Påmindes om och om igen om vikten av att vidga mina vyer, att se och erfara sådant som ligger ”utanför min normala sfär”. Att lyssna till Negra är en god start.
  • Tommy Ivarsson, årets lyssnarvärd
    Gripande och ömsint. Om kärlek, humor och om livet som ska levas vidare även efter ett älskat barns död.
  • Malin Persson Giolito
    Ett program jag redan tipsat om, ovanligt rakt och rättframt och gör därför stort avtryck i mig.
  • Dogge Doggelito
    Vilket liv han levt, Dogge, och dessutom berättar han om det på ett udda och eget vis.
  • Cherrie
    Nästa liv som levts under så skilda premisser från mitt eget – kippar efter andan emellanåt när det blir särdeles påtagligt.
  • Johan von Schreeb
    En självutnämnd fegis som visar vad mod verkligen handlar om då han trotsar sin egen rädsla och bland annat åker till ebola-utbrottets Sierra Leone.
  • Rickard Söderberg
    Obändig i sin förmåga att visa kärlek. Rickard är liksom too much of everything, och jag älskar det!
  • Linnéa Claeson
    Ganska kategoriskt innehåll, men väl värt att lyssna till – inte minst för att hon uppvisar en sådan enorm styrka, och vad det låter är det en styrka hon burit med sig hela livet. Imponerande.
  • Richard Tellström
    Torrare karl får man nog leta efter, men han lyckas med tricket att vara konstant smålustig så jag småfnittrar mest hela tiden när jag lyssnar. Och vem kunde väl ana hur mycket våra matval berättar om oss?
  • Angela Gui
    Som Alice i Underlandet – fast tyvärr är Angelas upplevelse inte fiktion, utan på riktigt. Det är lite som ett slag i ansiktet att lyssna till- tänk att det går till så här, hur absurt är inte det?
  • Sarah Sjöström
    Vilket driv och som hon jobbat tjejen! Ännu ett Sommar som gör att tårarna rinner nerför mina kinder, denna gången när hon berättar om och pratar med lillebror Linus.

Kanske är det för att jag blivit sådan van pod-lyssnare som jag lyssnar mer på Sommar i P1 i år, kanske är det bara för att jag just nu tycker särdeles mycket om att få möjligheten att utsättas för andra perspektiv, andra världar till och med, än den jag själv upplever. Oavsett vilket så har jag fått mycket ut av lyssnandet i år. Är det någon av de andra sommarvärdarna i år som du tycker levererar i stil med ovanstående, som jag därför bör lyssna till?

Där och då var jag basketspelare

Lyssnade till Ben Gorhams Sommar i P1. Ett melankoliskt Sommar-program, som öppnade *ännu* en ny värld för mig. Dofter. Som passion. Tänk så många olika saker det finns som jag kan så väldigt lite, eller rent ut sagt, ingenting om!

Men när jag lyssnade så väcktes min frustration då Ben sa något i stil med ”Jag var aldrig bra i skolan, jag la min energi på basketen och såg till att bara få med mig baskunskaperna. Det andra har jag fått lära mig i efterhand, för där och då var jag basketspelare.

Och genast började det klia på kroppen min, pga min allergi mot resursslöseri!
Tanken som dundrade genom hjärnan i mig löd:
Så j-a korkat att samhället tvingar någon till detta ”Nu ska du gå i skola och lära dig renovera om franska revolutionen för du är x år gammal.” när individen ifråga är BASKET. Just då. Just där.

NU är Ben Gorham redo för franska revolutionen. DÅ när det gällde var han på något annat. Men han var x år gammal och då SKA man vara på franska revolutionen. Eller, skit i om du ÄR där, du SKA befinna dig där oavsett, så att du OM du ÄR där tom kan ha riktigt goda chanser att lära dig allt om just franska revolutionen. Och det är ju suveränt. Men om du inte är där, så ska du åtminstone inte vara där du ÄR (dvs basket) för det funkar ju inte, utan det är var vi bestämt att du ska vara som gäller…

standardÄsch, det där blev nog lite svamligt. Men upprörd över det enorma resursslöseriet blev jag. Är jag. Fortfarande.

Varför möter vi inte människor där de är? Och varför ska man (läs: alla) lära sig vissa saker för att man är x år?

Podcast 32/52 – A special treat for you!

In Sweden we have an old radio tradition dating back to 1959 called Sommar i P1. That means ”Summer in program 1” and I’ve never heard it presented in anything other than Swedish. However, for some reason, of which I am very grateful, one of the best episodes of this summer, with environmental scientist Johan Rockström, suddenly showed up, in an English version. He gave his original Sommar-show in Swedish, and if you know the language, I’d recommend that. But if you aren’t one of the fewer than 10 million people worldwide who know Swedish, please make sure you listen to the English version!

As a person with a strong environmental interest there were a lot of facts in this podcast that I already knew about. Some that I think I’ve forgotten but now have a revived understanding about, and, interestingly enough, quite a few new facts and figures to me.

BoldomaticPost_I-support-the-Earth-StatementJohan Rockström provides some devastating pieces of information, regarding our world and what humans are doing to it, but he has an optimism to him, that makes this episode strangely uplifting, despite the grim realities of climate changes and the likes, that we face.

One of the things that Johan Rockström have initiated is The Earth Statement, which is something I had not heard of before I listened to this podcast (which I’ve done three times, by now), but since then I’ve become a supporter, adding my name to the list of many others.
Check it out yourself: http://earthstatement.org or perhaps you already have?

 

 

 

 

Janne, vilken story!

Varje söndag under 2015 har jag tipsat om en podcast, antingen ett specifikt avsnitt som jag gillar extra mycket eller en hel podcast-serie, och det tänker jag fortsätta med. Men alla de tipsen är på engelska och jag lyssnar ju på svenska poddar också, som jag gärna skulle vilja rekommendera, så jag har beslutat mig för att tipsa dig om ett antal svenska poddar jag lyssnar till.

Jag har tipsat om #100procentpodden#vågapratapoddenLedarkanalen som alla är nya podcasts och Värvet, som är en trotjänare. Men även Värvet har en bit kvar innan det blir en lika trogen följeslagare att lyssna till som klassiska Sommar i P1. Lyssnade till Kjell Enhager häromdagen och småfnittrade lite för mig själv när jag föreställde mig vissa bekanta i sociala media som jag riktigt kan se framför mig hur de missnöjt och upprört fryner på näsan åt Kjells livsinställning att älta positivt.

BoldomaticPost_Varfor-finns-du-ni-till-Hur-maSjälv njöt jag. Inte minst åt hans lovsång till Varför drygt 18 minuter in i programmet om du lyssnar till versionen utan musik. Som jag önskar att fler företag och kommuner följde Kjells råd och frågade sig varför de finns till för att därefter jobba för att leva upp till det. Ja, individer med för den delen. Jag har gjort just det i mitt liv, och det gör det onekligen enklare att göra val i vardagen.

Det fanns ett tillfälle då jag riktigt rös av kraften i hans berättelse, och det var när han berättade om Janne, som cyklade Vätternrundan när det värsta möjliga inträffade. Vilken berättelser. Herre min ge. Jag vill inte förstöra din upplevelse dock, så ta och lyssna själv vettja så du får höra hur något fullkomligt omöjligt blir möjligt. För om inte Jannes story får dig att inse att det faktiskt är så, ja, då vet inte jag vad som skulle krävas.

Vilket är ditt favorit-sommarprat?