Energivåg utan like!

Vaknade tidigt igår, eftersom jag skulle ut på resande fot, Barnverkets riksmöte i Stockholm står inför dörren. Kollade Twitter och möttes av följande:20130419-213430.jpg

Egentligen skulle den varit med i torsdags, men den blev framskjuten, så det gjorde det mig glad att se att den kom med. Sen blev det bara bättre. Kolla bara vilken våg av underbar energi jag svävat runt i idag:

20130419-213449.jpg#ffse betyder ”follow friday”, och är ett sätt att tipsa andra twittrare om bra Twitter-konton att följa. Tillägget ”se” står får Sverige. Robert Klåvus berikar själv mitt flöde, och innan han skrev #ffse till mig hann jag följa flera andra av de han #ffse:ade. Så jag blev lite extra glad att få denna underbara uppskattning! Tackade gjorde jag också, med att ge en #ffse tillbaka:

20130419-213542.jpgBara en kort stund därefter dök nästa underbara #ffse in, från 100% Charlotte:

20130419-213559.jpgSen fick jag äntligen se artikeln i Metro, då min käre make skickade ett foto på den:

20130419-213644.jpgFick veta av Johanna som skrev artikeln att Metro publicerat den i alla tre versioner av Metro, så det har strömmat in nya följare på #skolvåren på Twitter och de sista platserna till sommarens stora händelse, #skolvårens afk i Varberg 18-19 juni är tagna! Även på Facebook har artikeln rönt uppmärksamhet, och jag har fått många glada tillrop även där.

Efter en lång dags arbete i både Malmö och Stockholm, vandrade jag och min Barnverks- och Drömfabrikskollega Martin Fredin mot Odenplan, trillade över Sibiriens Soppkök och bestämde oss för att stilla vår hunger (rekommenderas!). Restaurangen hade Stockholmsversionen av Metro så jag var tvungen att flukta lite på den med:

20130419-213733.jpgVilken dag – en dag då jag, i sanning, varit uppe på bergets topp, och jag har verkligen njutit av vyn!

20130419-222148.jpgJag tänker stanna kvar i den känslan, och njuta rejält. För detta är en energivåg utan like! Tillåter du dig att njuta av vyn då du är uppe på bergets topp?

Strategin Bådeock!

Den 19 oktober publicerade jag ett inlägg som hette Bådeock! Eftersom detta ord ständigt dyker upp, så skriver jag om inlägget lite och kör en repris:

Blir så fascinerad av tendensen att tänka antingen eller som jag stöter på lite överallt. Själv har jag mycket större fallenhet åt både ock-tänkande. Nuförtiden, märk väl. Helena för bara fem-tio år sedan var en antingen eller-typ.

För egen del ser jag behovet av både ock-tänkande på alla plan. I hemmet, skolan och på jobbet. Oavsett om det gäller datorer i skolan, kosthållning, vikten av motion och fysisk träning, jobba, spela Wordfeud på telefonen, virka, fågelskåda eller läsa böcker. Alla lockas inte av alla dessa aktiviteter, men oavsett vilket, för mycket av det goda blir alldeles för bra helt enkelt. Lagom är bäst. Det är närmast en universalregel.

Anna Kaya bloggar från #SETT2013, och hänvisar till Ante Runnquist som pratar om just detta. Ante säger:

Vi måste bli bättre på ”både och” i skoldebatten i stället för ”antingen eller”.

Och eftersom jag brinner för just skolutveckling, så håller jag mig kvar i det resonemanget. För jag håller med Ante. Det är för mycket ställningstaganden bland skoltyckare, där man utifrån sin egen ståndpunkt drar slutsatser för resten av Sveriges befolkning. En av #skolvårens grundteser är att det inte finns ett rätt sätt, det finns bara mitt sätt, som är rätt för mig, men inte nödvändigtvis för dig.

Låt oss dela våra bilder av det samhälle vi vill ha, och hur ett skolsystem kan vara utformat som leder oss dit. Låt oss lyssna till vad andra tycker och tänker i frågan. Då kommer vi, tror jag, att hitta en gemensam målbild för vad vi ska med skolan till, vilket samhälle vi vill skapa. Kanske multilogen även kan ge oss insikt och acceptans att det går att nå dit med olika färdsätt och på olika vägar?

Vore det möjligt tror du? Själv svarar jag JA på den frågan.

GreynessFör betänk följande; det handlar inte om antingen eller, utan både ock. För de allra allra flesta av oss är världen inte svart eller vit, utan består av ett myller av gråa nyanser. Grått som dessutom symboliserar vishetens färg.

Våga var lite nyfiken! Både på din egen framtidsvision, och andras. Inled en dialog med de som har en helt annan vision än du. Kanske möts ni på halva vägen och går därifrån med ökad insikt! Båda två!

Bejaka de gråa nyanserna, och vidga din egen färgskala. Ställ frågan, till dig själv eller någon annan, vad du ser i framtiden?

Generaliseringar

Generaliseringar, hur tänker du kring dem?

Jag börjar bli mer och mer medveten om när jag använder dem. Generaliseringar kan sänka, och jag försöker att tänka på vad jag generaliserar kring. När jag generaliserar så säger jag ofta det, vilket jag upplever gör både mig och lyssnaren mer öppna för att ifrågasätta det jag säger, om generaliseringen verkligen stämmer.

Men samtidigt kan det ju vara ett sätt att smita undan mitt samhälleliga ansvar, tänker jag. Jag menar – om jag generaliserar, befäster jag då inte en bild, en norm? Och att jag använder en generalisering fast jag tom säger att jag generaliserar. Hm.

Fast just nu skulle jag nästan vilja brista ut i en extremt sänkande generalisering. Men det ska jag inte göra. Biter mig i tungan istället. Och funderar vidare. Tror det ger mig mer i det långa loppet.

Jag antar att generaliseringar uppkommit för att underlätta kommunikation. De finns väl till för att ge en gemensam bild utan att man ska behövs förklara sig allt för mycket? Och det är ju hela poängen med ett språk överhuvudtaget så klart. Att sätta namn på saker och ting, färger och känslor.

Men det gör ju också att vi klumpar ihop folk, som kanske är enormt olika. Vad är det man säger om könsskillnader – det finns ett större spann av olikheter inom varje kön än det finns mellan könen?

Och ändå så envisas vi med att sätta generaliserande etiketter på folk och företeelser. Fågelmannen

Ja, det vet man ju hur såna där Fågelmän är….

Generaliseringar, hur tänker du kring dem?

Hammurabi och tankevurporna

Morgontwittrade mig in i en dialog som föranledde en hjärnspinn:

Codex Hammurabi

De senaste tre åren har jag hållit en två-dagars kurs i Kvalitets- & miljösystem på en Yrkeshögskola, och jag börjar berättelsen med en historisk vandring, med startpunkt just hos kung Hammurabi. I Codex Hammurabi finner vi nämligen de första skriftliga bevisen på krav om kvalitetssäkring. en av lagparagraferna beskriver konsekvenser av byggfusk. Om ett hus rasade och skadade/dödade människor, och det kunde kopplas till en fuskande byggherre, så skulle byggherren böta med sitt eget liv. Ganska tufft, och jag är glad att vi (de flesta länder åtminstone) gått från öga för ett öga-tänket.

Att jag kopplade till Hammurai gjorde dock att jag började fundera över den utveckling som skett inom kvalitetssäkring. Under årtusendena har olika saker legat i fokus, och det har gått från att vara just en kvalitetskontroll som utförs i efterhand, där man kontrollerat om saker håller måttet, till att bli mer och mer av en kvalitetssäkring under processens gång. Ju tidigare du upptäcker ett fel, eller möjligt fel, desto mer kostnadseffektivt är det.

En av tankevurporna jag gjorde, ligger i kopplingen mellan kontroll och betyg.

Mycket av kvalitetssäkringsprocesserna inom industri och näringsliv har nått så pass långt att det nu finns momentan återkoppling på det som produceras. I samma stund som en temperatur eller ett varvtal är fel, korrigeras detta, eller så stängs processen ned, tills rätt betingelser är återställda. På detta vis minimeras kassation t ex.

Jag har inte riktigt tänkt klart här, men nog är mycket av betyg, och kanske även individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal, att likna vid kvalitetskontroll?

De sistnämnda borde vara mer den där realtidsåterkopplingen som sensorer slår vakt om i processindustri, men jag har inte själv upplevt att det verkligen är så. Det jag personligen sett av IUP:er och utvecklingssamtal känns fortfarande ganska reaktivt på något vis.

Jag vet att det finns lärare runt om i landet som med modern teknologi lyckas göra feedback och feedforward mer som realtidsåterkoppling! Elias Giertz skriver faktiskt om det just idag, efter att han lyssnat till Katarina Lycken#SETT2013. Jag hoppas detta väcker nyfikenhet så att fler lärare vågar testa ett mer direkt återkopplande, som det Katarina berättar om.

En annan tankevurpa jag gjorde är varför vi har sådant stort behov av kontroll? Var kommer det från? Är det så att vi har en grundläggande misstro till saker och ting? Är det medfött? Var det en överlevnadsfråga? Eller är den misstron ett skapat mönster, som vi likväl skulle kunna göra om till något annat? Gagnar det samhället fortfarande eller återskapar vi det generation efter generation av gammal hävd? Jag ska fundera över fler frågor att ställa mig själv kring denna andra tankevurpa.

Ja, som ni märker, här finns mer att upptäcka för mig. Så snälla, ge mig lite tankespjärn i frågan så att mina tankar kan mogna! Vilka frågor väcks i dig när du läser detta?

Sokrates, minsann!

Det kom ett tweet som gjorde mig så glad:

20130416-175130.jpg

Att bli omnämnd i dessa ordalag händer inte varje dag inte. Sokrates, minsann!

Jag blev nyfiken och tittade på Sonnys tweets, och han har skapat en hel serie med härliga #omtwittervar-liknelser. Se bara:

20130416-175320.jpg

Jag följer @ivar_per och håller med Sonny till fullo – han håller härden varm med den äran, den gode Per!

Men det finns flera:

20130416-175433.jpg

20130416-175506.jpg

20130416-175532.jpg

Jag tackade så klart för äran och frågade Sonny om han hade något särskilt skäl till detta. Han svarade:

20130416-175732.jpg

Att lyfta varandra – det är i sanning en syssla som gagnar alla berörda. Med detta inlägg vill jag både tacka och återgälda Sonnys underbara lyft av mig och många andra av hans twänner. Sådana infall gör gott i världen!

Vem lyftes du av senast, och hur?

Promenadpoesi

Fåglar kvittra, vårblomster blomma, grenar knoppas.

Bulltofta rekreationsområde ropar till grannskapet: kom ut och njut!

Gott om folk i rörelse – flest sedan pulkabackens snöfyllda slänt lockade!

Det motioneras och promeneras. Med och utan stavar.

Dialog hörs, soldiset värmer, nästan helt vindstilla.

Koltrasten letar bomaterial, humusdoften fyller mina lungor!

Sothönan dyker ner under dammens vattenyta.

Herr Anka går på kurtis – månne Fröken Anka kan attraheras?

Sädgåsen granskar mig en stund innan hen beslutsamt vänder mig ryggen.

20130415-182145.jpg

Delar ett leende, som ej tas emot. Men nästa går hem och får gensvar!

Katten går i visset gräs och gör nedslag – månne en sork?

Det fejas på kolonilotterna och överallt väcks livsandar till liv!

Våren är här! Och jag ska sjunga in den – dags för körövning!

Quest2Matter

Att vara behövd är något jag länge både tyckt och tänkt mycket om. Jag tror det är det allra mest grundläggande behov vi har, bortsett från de rent biologiska behoven, att vara behövd, av någon utöver mig själv.

Därför blir jag glad när jag ser hur en massa barn och ungdomar reagerar på Angela Maiers fantastiska TED Talk ”You matter”, eftersom jag tycker det säger mycket om den inneboende kraft vi besitter. Att inse att vi spelar roll, och att vår röst är värd att höras och lyssnas till. Och att vi kan åstadkomma stor skillnad. Ensamt eller tillsammans – en enda individs bidrag kan göra enorm skillnad!

Därför blir jag så enormt glad när jag trillar över en artikel som beskriver Quest2Matter – där barn och ungdomar säger att de, steg för steg, ska förändra världen! Och det börjar idag, den 15 april 2013, drar Quest2Matter igång:

I expect great things from you! Och jag förväntar mig stora saker av mig själv också – utifrån mina individuella förutsättningar. För om vi alla gör det vi kan, då förändrar vi världen. Tillsammans!

Jag tycker det vore underbart om svenska barn och ungdomar hakade på Quest2Matter. Tänker på Seth Godin som sagt:

”Are we asking our kids to collect dots, or connect dots?”

Quest2Matter går definitivt in under den andra kategorin!

Tycker du det vore ett spännande initiativ att se mer av, stödja eller rent av delta i? Kontakta dem direkt, och hjälp även till att sprida detta vidare!

Gör en bra dag!

Efter en intensiv vecka, inte minst gårdagen på #sv3rige, och med vetskapen att nästa vecka blir likadan, var det viktigt att göra en bra dag av idag. Och det har jag lyckats med! Se själv:

  • Sovmorgon – vilade ut.
  • Drack en fantastiskt god grön smoothie med svarta vinbär från frysen som främsta smakhöjare till frukost. Den kombinationen tänker jag spinna vidare på.
  • Lite twittrande som #skolvåren.
  • Mycket messande och tankespjärn med mina backoffice #skolvårare-kollegor.
  • Bakade scones som vi lunchade på i trädgården medan tranor i hundratal drog norröver på himlavalvet.
  • Tog bussen med familjen till MFF-Kalmar-matchen. Vi hurrade, hejade och sjöng MFF till en 1-0-seger.
  • Lämnade över stafettkontot @skolvaren till Therese.
  • Åt middag på Los Arcos.
  • Tog bussen hem, satt brevid minstingen som frågade ”Vad är det egentligen du jobbar med nu mamma?”. När jag kom till #skolvåren-delen så nämnde jag att vi försöker få folk att fundera över frågan ”Vad ska vi med skolan till?”. Hans omedelbara svar blev:

Skolan finns så att vi barn kan lära oss saker!

  • Hela familjen samlade i soffan, framför Mästarnas Mästare live på SVT Play (äger ingen TV).

Nästan allt av det ovanstående har jag gjort tillsammans med de fyra människor jag står allra närmast; mig själv, min make och mina barn. Det blir inte mycket bättre än så!

Ja, det skulle vara att avsluta med ett riktigt gott skratt:

Så har jag gjort en bra dag av idag. Jag tänker göra en bra dag imorgon också!

Hur gör du en bra dag?

Bevingade ord

Minnen har man i sinnet, inte i ting. Gåvor får man in i hjärtat, inte i en ask. Kärlek ser man i gärningar, inte i tillbakablickar. Trygghet finner man i förändringen, inte i bevarandet. – Sofia Stenfors

Så oerhört vackert skrivet. Tack Sofia för dessa kloka ord, och för att jag fick använda dem här.

För tänk så ofta vi vänder på det hela. Fäster oss så vid saken och askens innehåll, glömmer bort att agera kärleksfullt och fastnar i det som är som det alltid varit.

Inte minst det sistnämnda ”Trygghet finner man i förändringen, inte i bevarandet.” sätter sig rätt i mig, så förändringsagent jag är. Undrar vilken värld vi skulle få om detta blev norm och kutym. Om vi vande oss vid de små stegvisa justeringarna, som så ofta är den avgörande faktorn för ständig förbättring. Med en nyfikenhet på vad som komma skall kopplad till förmågan att ifrågasätta det som redan finns. (Förändring måste inte komma i kaotiska paradigmskiften, även om de också behövs ibland.)

Silverpenningar

Den tanken sporrar mig att fortsätta reflektera och uppmana andra till reflektion. För jag skulle vilja uppleva den världen. Skulle du?

Sverige 3.0

Imorgon ska jag, tillsammans med 99 andra, föra ett fysiskt samtal om Sverige 3.0. Den hashtag som används är #sv3rige.

Jag är väldigt nyfiken på det hela – både själva konceptet, ämnet och de andra 99 deltagarna. Ska bli väldigt roligt! Är glad jag har möjlighet att delta, för ända sedan jag läste Per Falks blogginlägg om Stockholmseventet så har jag velat få chansen.

Och nu är den här.

Givetvis kommer jag försöka lyfta fram min framtidsvision, och #skolvåren, som ju är min främsta inspiration just nu!

Men framför allt kommer jag att få ta del av andras klokskaper och det längtar jag efter!

20130412-153645.jpg

Har haft en intensiv vecka, inte minst gårdagen vars alla intryck jag fortfarande smälter! Så just nu ser jag fram emot att ladda med en Dance Walk längs Malmös gågata (the original one!). Tror det kan behövas för morgondagen lär bli intensiv!

Har du hört talas om Sverige 3.0? Vad tycker du om initiativet?