#afkAlmedalen – som en virvelvind!

Vet du, #skolvåren är i Almedalen och kör #afkAlmedalen och jag är som uppfylld! Det är fullt ös medvetslös men på ett så himla skönt sätt samtidigt.

Vi har kört #skolvåren Walk n Talk i dagarna två, har tre tillfällen kvar (ons-fre), och döm om vår glädje när vi såg att Dagens Samhälle i sin Almedalen-guide lyfter fram en av dessa walks som dagens höjdpunkt (näst längst ner, kl 14) :

20140701-222822-80902477.jpg

Dessutom ska jag imorgon sitta med i en paneldebatt under rubriken ”Kultur som stänger ute. Om (icke)-representationen av kulturarbetare med funktionsnedsättning”, och det är inte utan att det kittlar lite i kistan nu.

Bloggandet ligger långt ner på prioriteringslistan ska du veta, så vill du ha lite koll på vad som händer just nu så följ mig eller #skolvåren och/eller hashtaggen #afkAlmedalen på Twitter.

Hoppas vi ses på en walk?

Radioskugga

Inför Almedalen (jag är på plats söndag till lördag med #skolvåren – kolla in alla våra event och ta kontakt om du också finns på ön!), gäller det att ladda batterierna, något jag lärt mig de senaste två åren. Och vilket bättre sätt att göra det än i gott sällskap som garanterar fascinerande samtal, omgiven av vacker natur, och, bäst av allt, under total radioskugga i dagarna två!

Lägg till lite möjlighet till egen reflektion dessutom, kanske bara genom att sitta tysta, tillsammans, eller gå en runda runt stugknuten helt solokvist, eller genom att krypa ner till bryggan en stund.

På väg mot radioskugga

Här är jag på väg, då jag inledde en lång dags färd mot radioskugga. Visst låter det ganska gött?

No vision in what is wrong

I’ve written before about the podcast of Julia Butterfly Hill interviewed by Chris Martenson on Peak Prosperity. Find it on iTunes or here: http://www.peakprosperity.com/podcast/85294/julia-butterfly-hill-living-meaning

I had a number of oh yeah-moments listening to Julia and here’s one of them:

I tell people we need to turn off our televisions, go out into our communities and tell a vision. And that is not ”this is what is wrong with the world, that is what is wrong with the world, and this is what is wrong.” There is no vision in what is wrong.

I am a pro-person, rather than an anti-person. However, a lot of proactivity stems from a wrong, a problem, some glitch that we identify and which chafe enough so we want to act on it.

For me the glitch is the school systems, they chafe, and I am not comfortable with the way it is today. So, I act. The #skolvåren-movement in Sweden that I am a part of is one way I act, and is a good example of what Julia states. #skolvåren ask Why school? to get people to start to think about what society we want to help create and shape. And the vision we share is to create a sustainable learning society.

20140604-121314-43994828.jpg

For me, visions point forward, into something we want, not away from something we don’t want. Do you agree that there is no vision in what’s wrong?

KASAM

KASAM står för Känsla Av SAMmanhang och är ett begrepp myntat av Aaron Antonovsky. Jag har på sista tiden reflekterat kring de olika sammanhang jag befinner mig i, och vilka olika delar av min personlighet som kommer till utlopp i de olika sammanhangen.

Jag ingår i en familj, och det är ju ett ganska tydligt sammanhang. Eller…. Tänker vidare och fnissar lite, och inser att det kan vara ganska löst definierat det med. Minns hur paff min make blev då vi blev tillsammans, då han insåg att födelsedagskalas anordnade av mig, definitivt bestod av familjen, men oj, vilken storfamilj. Närmsta familjen, släkten (både de bestående av blodsband, men likväl de som är ingifta och kanske tom frånskilda och därmed i mångas ögon ”inte längre en del av”-familjen, men så icke i mina tankar), goda vänner. Alla ingår de i sammanhanget Min familj. Och därför blir det alltid ganska stort antal individer som bjuds in.

Men visst, det finns den allra närmsta familjen, så klart, bestående av de tre unika människor jag bor tillsammans med, plus katt, kryp (dvs marsvinet) och numera även tre kycklingar.

Sen har jag ett för mig oerhört viktigt sammanhang, som vuxit fram senaste 1,5 åren, sedan #skolvårens födelse på Twitter, nämligen Back Office-sammanhanget. Just nu består back office av in alles fem personer, och om ni visste vilken stor betydelse detta sammanhang har i mitt liv. De finns där i vått och torrt, och jag får så oerhört mycket ut av den mer eller mindre dagliga konversation som vi alla deltar i. Tack gode gud för iMessenger, säger jag bara. Bland dessa fantastiska människor kan jag vara mig själv, och jag upplever endast kärlek, stöd, uppmuntran. Dömande, avund, missunsamhet och tjuvnyp finns inte på kartan helt enkelt. Jag är så oerhört tacksam för att vara en del av just det sammanhanget!

Min mastermind-grupp icke att förglömma dock. Det är ett sammanhang som vuxit fram parallellt med #skolvåren, med några veckors försprång, och det har utökats detta året så nu är vi sex personer. Fantastiska personer. Vilket mod jag får ta del av, kärlek, utmaningar, himlastormande glädje och djupaste förtvivlan. Allt får plats. Allt möts på samma vis, med kärlek, omtanke och acceptans. En ynnest att vara del av även det.

Jag upplever KASAM även i många andra sällskap, så klart, till exempel i Twitter-sfären jag rör mig i, med mina kollegor i Supercoach Academy, Södra Sallerups kyrkokör osv, men familjen, Back Office och Mastermind-gruppen sticker ut lite extra just nu.

20140529-093038-34238187.jpg

Jag funderar i detta nu på vad dessa olika sammanhang ger mig, vilka av mina behov jag täcker genom att vara en del av olika grupperingar. Det är en tanke att reflektera vidare över, just nu känner jag mest tacksamhet över det jag är delaktig i.

Vilka för dig betydelsefulla sammanhang är du en del av?

Listen!

Cecilia von Melen sent #skolvåren a link to a TED Talk by Julian Treasure, on five ways to listen better. Cecilia caught on to the idea Julian have that listening should be taught in schools.

It’s a challenge alright, to break the path of less and less listening that we seem to be on, but surely it’s a sound challenge to take on?

Meteoritnedslag i mitt inre

Och så var det ju den där stora insikten ja. Den inträffade under #afkHuddinge, dag två, då Beppe gjorde sin grej – och förresten, har du inte tittat på det så gör det här! Jag fick en så massiv insikt att jag bleknade. Samskapande #skolvårare såg på mig att något stort hänt. Det märktes alltså även utåt.

Inåt var det som ett gigantiskt meteoritnedslag i mitt inre. En insikt större än de flesta jag fått under mitt liv. Kan inte komma på någon som varit fullt så stor. Jo. Förresten, där ljög jag. Eller knappade lite väl snabbt på tangenterna åtminstone. Den gången jag gick från JAG ÄR INTE OK till JAG ÄR OK som inre barometer var större. Och den gången jag insåg att jag inte kan ta ansvar för de val som min dotters biologiska pappa beslutat sig för.

Oavsett, känns som jag mest förhalar. Innan du läser vidare måste du först läsa Vad är X? av Hjärn-Beppe.

Har du läst? I så fall så kommer insikten här:
Ett barns Mats kan vara ett annat barns inre Katla.

Eller kanske:
En människas Mats kan vara en annan människas inre Katla.

I kontexten av skola, och framför allt grundskola, som omfattas av skolplikt, så blev detta ett rejält tillskott av bränsle till min passion att åstadkomma en förändring på systemnivå, en förändring som heter duga! Jag kramade om Beppe efter hans framträdande, viskade i hans öra att han just lagt ytterligare 70 000 ton bränsle på min brasa, och fortsatte ”Din inre Katla var min Mats.”.

20140310-215249.jpg
För det var det som gav insikten. Jag har gått på samma skola som Beppe, och blev helt chockad när jag förstod sammanhanget. Och tänk så absurt det där är, att grundskoleelever – men även andra elever av alla slag – i princip hamnar i en klass, med lärare, som hen är så illa tvungen att hantera. Och vet du – det är faktiskt lika snurrigt på andra hållet. Att en lärare kan vara både Katla och Mats, åt olika barn.

Och jodå, jag vet att vi har fritt skolval och att även lärare kan byta arbetsplats. Men oddsen för att jag klickar (vilket INTE betyder att vi blir bästa vänner som inte ställer några krav på varandra) med alla i en klass bestående av sisådär 25-35 andra individer är ärligt talat ganska kassa. It’s a gamble hur man än gör i en sådan situation. Så länge ramarna är detsamma. Och det är den brasan som fick påfyllning under #afkHuddinge – den där livligt brinnande elden inuti mig, som handlar om att fråga vad vi ska med skolan till!

Som sagt – världen skapas inte av människor utan mellan människor, som Bob Hansson sa. Så vad händer när en individ uppfattar en annan som sin inre Katla? Vad gott kommer av det?

Skillnaden som gör skillnad

Så säger min nyvunne vän Dennis Westerberg, som är ytterligare en pärla mitt liv berikats med sedan #skolvåren-resan började på Twitter en februarikväll 2013. Han är fascinerad av skillnaden som gör skillnaden, och jag märker att det där är något jag verkligen gillar. Det får igång mig.

20140310-210503.jpg

Det är dessutom en fantastiskt bra fråga att ställa, använder den både på mig själv och mina coachklienter:
Vad är skillnaden som gör skillnad?

Ställde frågan till min dotter också, i samband med att hon kände att hon fått ökad förståelse för ett område som de arbetat med i skolan. Hon tänkte en stund och sen samtalade vi lite om hennes funderingar. Hon landade i att hon inte accepterat att hon inte förstod, utan att hon varit ihärdig och ställt frågor tills hon nådde känslan av förståelse som hon eftersträvade.

Vad är skillnaden som gör skillnad i ditt liv?

Questions and Answers

I like questions. More and more. I am not sure I used to be so fond of them, but every day, the power in and of questions becomes clearer. #skolvåren aka #schoolspring, asks the question ”Why School?” which is a question Seth Godin also asks but in a slightly different way. Just stumbled upon some other thoughts of his, concerning questions:

20140223-193424.jpgWould you share a question with me, that would disturb your status quo (and most likely mine as well!)  and scare you a little bit?

Parkeringsplats för ord & tankar

Therese Linnér, god vän och en av 20140219-224630.jpgmina Back office-kollegor i #skolvåren, bloggade idag om att fånga stunden, vilket gjorde att vi började prata om bloggande i vår ständigt pågående SMS-tråd inom Back Office-gänget.

Då slog det mig. Bloggande är verkligen en parkeringsplats, där jag kan lämpa av lite av allt tankesnurr som spinner och spinner. Om jag inte hade en parkeringsplats för dem vore det ännu mer snurrigt där inne, jag lovar.

Var parkerar du dina tankar och ord?

Efter ett par dagar…

…så kommer känslan tillbaka. 20140218-233345.jpgDen där förunderliga ”Har jag verkligen vara med och kickat igång det som blivit till #skolvåren”-känslan. Och det har jag. Helt sanslöst.

#afkHuddinge gick av stapeln 14-15 februari samtidigt som #skolvåren fyllde ett år. Att ett år kan gå så snabbt. Att så mycket kan hända på ett år. Som jag lärt mig saker. Om mig. Om andra. Om vänskap och om vilja att lyssna för att förstå. Om att röra runt i grytan. Om att våga utmana. Om att våga hålla fast vid det som är #skolvårens grundpelare, frågan ”Varför skola?”, trots att många många röster gör sitt för att få ner det till ett Hur eller två.

Men alltså, de där Hur:en. De kommer ändå. Det finns så ofantligt många Hur där ute. Vissa helt fantastiska, eller som Askungen säger ”alldeles, alldeles underbara”. Andra kanske är fantastiska fast jag inte förstår dem. För det är inte för mig de funkar. Men de funkar för dig. Och då är det ju fantastiska. Och sen kanske det finns några Hur som inte är fantastiska alls, Hur som inte funkar för en endaste kotte. Men jag hoppas att de är rysligt få! Kanske finns de inte alls?

Det finns dock bra många fler Hur än Varför, åtminstone är det min upplevelse. Så jag väljer att hålla fast vid Varför. Jag gillar Varför. Jag går igång på Varför. Och jag kan se hur det kan få igång andras tankar också, ibland utan att människor jag samtalar med ens ser hur deras tankar lyfter när de klättrar runt på frågan ”Varför skola?”.

Men jag gillar Hur också. Och jag har mina egna Hur. Ett av dem är att samskapa #afkSkolvåren-evenemang. Ett annat är att bjuda in till att gästblogga på skolvåren.se. En tredje att samtala med människor. Och samtal kan ske på så många olika sätt och vis, där den enda förutsättningen är att ingående parter är öppna för att lyssna. Mina Hur är förankrade i Varför. Är dina?