Tales of the Otori

I just finished reading the fifth book on the Tales of the Otori, by Lian Hearn (pen name of Gillian Rubinstein). I’ve read three of the five books in Swedish and the other two in English, and luckily it was not too tricky to switch languages (books 2 and 5 I read in English). I did that with the Harry Potter-series as well, and that was trickier, because of all the make-believe words, which when translated made it a wee bit hard to reference between the two languages. But here, no problem, luckily.

otori

The first three books – Across the nightingale floor, Grass for his pillow and Brilliance of the moon – were the original trilogy, followed by the sequel The harsh cry of the heron and finally by the prequel Heaven’s net is wide. I read them in that order, and read the last pages of the prequel this morning, finally coming full circle.

To give you a clue as to how fascinating and riveting these books all were, I’m actually considering following my instinct of picking up book number one again, to start to read them all over again. I read a lot, but I can guarantee you that’s very seldom the reaction I have after finishing a book. It happens that I really don’t want a book to end, but to want to just go back from the beginning and start over… I’m not sure I’ve ever had that inclination. Have you? And if so – from what book/book series?

 

A threefie and four twofies.

Was away last week and a young IPhone wiz showed me and the other adults a superduperfun IPhone photo trick. This is how my session turned out, a threefie with myself:

Threefie

Today, what with lovely weather and a car to make the most of (we’re car-sitting), we made a vegan quinoa salad with curry from Veggie Weekend (and it was DELICIOUS!) and packed ourselves and dinner into the car. We ended up at Krankesjön, at the top of the bird tower. And after dinner, I asked if the family wanted to have a bit of fun. Here’s the result, a series of twofies of the Roth family:

Mr B

Anders

Alma

Twofie

Wonder how it’s done? Well, it’s actually really easy. Use Panorama-photo, get the first pose ready, start to panorama (here from right to left, the Panorama can be switched, doesn’t have to be from left to right. Another thing the young wiz taught me!), and once you’ve gotten the first pose, the object runs BEHIND the photographer and gets into a new pose, while the photographer just holds the camera/IPhone still. Once the object is in place again, resume the panoramic movement. At the top, we did three poses (hence a threefie selfie), here, since we only had 4 meters to play with or so, we only did two (a twofie selfie).

I learned something new, and had a blast while doing it. Best kind of learning there is. And if you are anything like me, once you see these shots, you’re eager to try it out yourself. Right?

Puttes äventyr i Blåbärsskogen

Idag har Putte, dvs jag (ett av makens smeknamn på mig), varit på äventyr i Blåbärsskogen tillsammans med barnen och goda vänner. Mellan 10-16 blandade vi nytta med nöje, plockade, åt och umgicks så det stod härliga till. Vi var gröngölingarna, som på ungefär fyra effektiva plocktimmar *för man måste ju både luncha och fika också!*  lyckades få en fångst om ca sju liter blåbär. Totalt skulle jag tro att hela sällskapet landat en 28 liter, möjligen något mer eller mindre. Och det syntes knappt. Naturen ger oss gåvor!

putte blåbär

Så fort vi kom hem så rensade vi bären, innan vi rasade ihop i vars en hög. Skogen tar hårt, måste jag säga. Kroppen säger högljutt till mig ”Du vännen, nu har du använt muskler du inte nyttjar allt för ofta under en hel dag!”. Vi hade dock tur, maken antog vår vädjan om kvällsmat på amerikanska pannkakor med färska blåbär, så det fixade han. Satt som en smäck!

Nu är med andra ord några blåbär uppätna, tre liter infrusna, andra ligger i svamptorken som något av ett experiment och ett par liter står i kylen för kanske kanske jag får ett infall att göra lite sylt eller en paj eller nått imorgon.

Nu är Putte trött efter dagens äventyr i blåbärsskogen och ser därför fram emot att få krypa till sängs. Kanske kommer det drömmas blåa drömmar?

Det enkla vs det svåra

Läser Andrev Waldens text med rubriken: Håll ut, det här är viktigare än allting annat och snubblar över två rader som får världen att stanna upp, som för ett ögonblick.

BoldomaticPost_Det-ar-ENKELT-att-locka-fram

Ett ögonblick av tystnad, insikt, klarhet. Av igenkänning. Just så är det ju.

Och det är ju precis det jag strävar efter. Dvs, motsatsen. Det som är så mycket svårare. Att locka fram det bästa i människor. Inklusive mig själv.

Och i ett därpå följande ögonblick av självrannsakan så undrar jag hur väl jag egentligen lyckas, när jag tycker mig möta allt för mycket av det förstnämnda för att det ska kännas riktigt bra.

Jag får fortsätta öva helt enkelt, för min avsikt är solklar: Jag vill bidra till att skapa en bättre värld, för alla. Och det känns så givet att sättet vi kommer dit på är genom att vi blir allt mer av våra bästa Jag. Och det förunderliga med det är att det egentligen inte innebär en massa jobb och ansträngning, snarast tvärt om, för mig handlar det snarast om att hitta hem i mig själv. För mitt bästa Jag finns inom mig, det gäller bara att se, erkänna och våga visa det.

Hur möter du dagen? Vad är ditt val, i detta nu, mellan att locka fram det bästa eller det sämsta i människor, inklusive dig själv? Och Hur går du tillväga? Vilka ord, handlingar, rörelsemönster osv använder du? Och vilka väljer du bort?

Pop på besök

Världens bästa Pop är på besök en dryg vecka och ett tu tre, ca en timme efter att jag yttrat kommentaren till familjen att den där katten inte är en knäkatt direkt, utan snarast en sitta-brevid-katt, så hoppar han upp och lägger sig till rätta i knät mitt.

pop gosJag sitter ute i trädgården och njuter av sommarvärmen, med datorn framme för att skriva dagens blogginlägg. Och så fick jag helt plötsligt det delikata bryderiet att försöka placera datorn i knät, ovanpå Pop, så att jag kan skriva detta utan att skrämma iväg honom. För det vill jag verkligen inte. pop o samiVår egen katt Samifix är en liten ynklig rackare, som har en medfödd missbildning i höftleden, vilket, på naturens visa sätt, medfört att han är väldigt liten, knappa 2,5 kg och stor som en 7 månaders bondkattunge fast han just fyllt 7 år. Pop däremot är en rejäl röd hane, enligt ryktet med lite Norsk Skogkatt i sig, vilket möjligen märks på hans storlek och svansomfång.
Gott med en tung, skön värme i knät, som andas tungt och lägger sig än mer tillrätta, medan han samtidigt bär upp datorns vikt utan problem, till skillnad från Sami.

Och se där. Där kom Sami knatandes mellan krusbärsbuskarna, varpå Pop genast blir nyfiken och vill kolla läget. Sami går under stolen jag sitter i och Pop hoppar ner för att nosa lite närmre på honom.

Nyfiken och med. Pop i ett nötskal. Kolla bara bilden nedan! Pop ville inte missa nått när svägerskan var på besök i helgen för att botanisera bland våra LP-skivor som alla ska få nya ägare på ena eller andra sättet.

music lover pop

Det finns många glädjeämnen i livet, och för mig har katter verkligen varit ett återkommande dito. Men så är jag en kattmänniska också. Utan tvekan. Du?

Ekologiskt knäcke någon?

Ja, det finns redan, så klart. Men har du tänkt på att Wasa Bröd inte har något ekologiskt knäcke i sitt sortiment? Vi slutade handla köpebröd för ganska många år sen men knäckebröd går det åt riktigt mycket av här hemma. Eftersom vi försöker handla så mycket ekologiskt som möjligt, och Wasa fyller hyllorna i knäckebrödsgången så hamnar jag i bryderi vareviga gång det står knäcke på inköpslappen.

BoldomaticPost_Nar-kan-jag-handla-ekologiskaSå jag skrev följande till Wasa Bröd och skickade via kontaktformuläret på deras hemsida:
Hej,
Min familj har helt slutat äta köpebröd, med ett enda undantag, nämligen knäckebröd. Samtidigt så väljer vi alltid ekologiska produkter och det är där svårigheten dyker upp… för Wasa har inga ekologiska knäckebröd, mig veterligen. Så frågan är enkel: När kan jag handla ekologiska wasa-knäckebröd i min matvarubutik?
/Helena

Fick svar ganska omgående, från Barilla, vilket i sig var en överraskning för mig. Så här löd svaret:
Hej Helena,
Tack för ditt mail. Wasa använder mycket stora mängder spannmål varje år och det skulle inte vara möjligt att säkerställa behovet av den mängd ekologisk spannmål av rätt kvalitet som skulle behövas till hela Wasas produktion av knäckebröd. Wasa har tidigare tillverkat ekologiskt knäckebröd men har inte den möjligheten idag, eftersom det kräver särhållning vid lagring, transport och malning av spannmål och vid bakning i bageriet. Den tekniska möjligheten till särhållning av ekologisk och konventionell spannmål finns inte idag.
Vi är tacksamma att du tagit dig tid att höra av dig till oss med din förfrågan. Vi skickar ditt mail vidare inom företaget inför framtiden.
Med vänlig hälsning,
Konsumentkontakt
Barilla Sverige AB

Nu vet jag inte om jag är kinkig, men jag bad dem inte ställa om hela sin produktion, även om det så klart vore bra. Och att det skulle saknas teknisk möjlighet till särhållning av ekologiska och konventionella spannmål, ja men ursäkta, det känns som nys. Jag lovar att de klarar av att särhålla vete från havre från korn från råg, till exempel. Men det är klart, underförstått är det kanske följande som Wasa/Barilla egentligen vill kommunicera: Vi vill inte producera ekologiskt för det kan innebära lite jobb att få till och det pallar vi inte med. Och det är väl ok. Men varför inte skriva det då?

Så jag surnar till en smula och landar i dessa två saker:
1) Jag snokar vidare, så jag har just skickat en fråga till Leksands också, eftersom vi har några favoritsorter bland deras knäckebröd, som tyvärr inte heller de är ekologiska. (Lite sugen på att testa en knäckepizza blir jag definitivt dock.)
2) Om Wasa får många förfrågningar kanske de inser att det vore värt besväret att faktiskt ställa om delar av sin produktion till ekologiskt. Så jag skulle vilja uppmana även dig att skicka ett brev till Wasa Bröd/Barilla Sverige AB och fråga efter ekologiskt knäckebröd. Antar du utmaningen?

 

 

 

Ska vi ta en Pisa?

Nu har sommaren kommit, och det med besked. Ljuvligt väder, inte mycket vind, strålande sol. Helt klart bra badväder med andra ord. Så jag frågade maken om vi skulle ta en Pisa idag, ner på Ribban. Lysande idé tyckte han och sagt och gjort. Ribban

En vända till Coop för att införskaffa Pisa-mat och hem och förbereda. Badkläder packades och när sonen var hemkommen från fotbollslägret så cyklade vi ner till Ribersborg där vi tog ett långt och skönt bad innan vi dukade fram vår Pisa.

Men vad är en Pisa, undrar du?PISA
Jo. Maken var i Pisa och besökte lutande tornet för många år sedan, och då införskaffade de bröd, ost, lite frukt och grönt, och åt till lunch. Sedan dess fick det namnet Pisa-picknick och i vardagligt tal förkortar vi det till att bara vara en Pisa helt enkelt.

Kvällens Pisa bestod av en baguette, Saint Agur och en kittost, morot, tomat, champinjoner (en höjdare att äta upp foten och peta ner blåmögelost i hålet!), paprika, kålrabbi (höll upp en skiva framför sonen som glatt utbrast ”Oh, kålrabbi!” med längtan i rösten), oliver, melon, jordgubbar och nektariner. Och vatten att dricka.

kvällssol

Dessutom fick vi oss en 9 kilometers-cykelvända gånger två, och det satt riktigt skönt i kroppen det. Tänk. Så här ljuvligt kan livet vara, en torsdagkväll i augusti i Malmö stad. Inte utan att det lockar va?

 

Växtkraft, del två

Trodde du det var kört, att odlingssäsongen är slut? Mmm. Det tänkte nog jag med. Men så fick jag ett ryck, googlade sensommarsådd och hittade en massa tips, inte minst från Sara Bäckmo som driver fantastiskt inspirerande Skillnadens Trädgård. Tänk att vara helt självförsörjande på grönsaker under sju av årets alla månader. Det vore nått det…

Nåväl, sagt och gjort, vi införskaffade ju en drös med fröer häromdagen när vi var inne i stan. Jag sådde och förkultiverade, och häromdagen såg jag att de första fröerna faktiskt grott, små små grönkålsplantor tittar upp ur jorden minsann! Naturens växtkraft slutar aldrig att fascinera mig. När solen sken och jag hade ett par timmar innan avfärd för en liten resa (yup yup, ännu en liten tur) så passade jag på att förkultivera än mer. Det är ju bra att inte sätta allt exakt samma dag, utan sprida ut det lite Sockerärtor (i syfte att skörda skotten, snarast än tro att det kommer några ärtskidor), grönkål, tatsoikål, pak choi, spenat, blandade salladssorter, rädisor och salladslök. Det vore allt lite kul om vi hade rejält med grönkål till vintern, så jag kan skörda grönkål till mina gröna morgonsmoothies.

plantor

Och vem vet, kanske jag får ännu ett ryck och förkultiverar ytterligare lite grann. Snart ska potatisen upp ur landen och det finns allt ganska mycket plats mellan befintliga växter i perennarabatter och annat med. Men att vara självförsörjande som Sara Bäckmo, nej du, det är vi inte ens i närheten av att vara. Men vem vet, en dag kanske?

On judgement

judgement

My friend Sus found this Paper-doodle by me in MIX the other day (FiftyThree, check it out!) and pimped it with a toe-tapping highly judgmental Miss Know-It-All. She sent it to me and I was rejoiced! What a great reminder. Because that’s just how I feel at the moment. I fall into judgement daily, especially when checking my Twitter-feed. And then I judge myself for judging and not being compassionate…. A vicious cycle as you can understand. So I’ve decided to skip checking in on Twitter for the rest of the summer, adding this restraint onto my summer social media challenge.

Avoidance? Yeah. Spot on. But why not? I mean, I don’t enjoy a lot of what I read on Twitter at the moment, I don’t enjoy my reactions to it, and I end up feeling miserable, cursing some people, and feeling sorry for others. So why go after that feeling?

Nah, I’d rather spend my time on activities that I enjoy and take pleasure in. Like picking cherries, cooking cherry jam, gooseberry jam and marmalade and picking Bishop’s Weed for tomorrow’s lunch pie, all of which I’ve done today. Good trade-off wouldn’t you agree?

Borta bra…

… men hemma bäst. Jamengisses så sann den klyschan är!

SItter i min egen säng och filosoferar, med sonen brevid mig (han spelar FIFA´15), medan maken lagar mujdarrah till kvällsmat och dottern sitter och myser i sitt rum. Hemkomna efter åtta dagar på Franska Rivieran, en fantastisk resa, ett underbart ställe, och ändå så är det så himla skönt att vara Hemma!

Vi har huserat i Les Issambres som gränsar till det något mer kända Sainte-Maxime. Right smack in the middle of Côte d’Azur, det blir inte bättre än så här helt enkelt.

baguette

Promenad till La Tarte Tropézienne för att köpa nybakade baguetter. Tog en dagstur med båt till Saint-Tropez (mest för att det var roligt att komma från havssidan!), där vi trängdes med resten av Frankrikes turister kändes det som.

view

Njöt av en tripp till Bagnols-en-Fôret, där vi stannade på vägen upp i bergen och fotograferade utsikten innan vi upptäckte den lilla staden och avnjöt en smarrig glass på det lilla torget.

gorges

Körde en vacker om än något läskig tur upp i bergen till Gorges du Verdon (det läskiga handlade mest om snäva u-svängar på de smala bergsvägarna!) där vi lunchade medhavd picnic-mat i en oerhört vacker flodfåra, där det var kallt som bara den i vattnet. Vilken upplevelse! Bergssidorna så höga och branta att jag fick svindel när jag vände huvudet upp i skyn för att granska omgivningarna.

Tog oss till Gassin, den lilla bergsbyn på en platå precis ovanför Saint-Tropez, för strosande i gränderna innan vi lyxade till det med en tre-rätters lunch på torget med utsikt över Saint-Tropez-bukten och bergsvidderna runt omkring. Vandrade omkring i de smala gränderna i Roquebrune-sur-Argens innan vi köpte picnicmat i den lilla butiken och tog oss till Lac de l’Arèna där vi slappade och badade i timmar i trädskuggan med utsikt över den vackra klippformationen Les Basses Roques.

plageOch så har vi badat på hemmaplan med. Poolen vid lägenheten frekventerades i timmar i sträck, och även havet lockade. Låg och snorklade (utan snorkel dock, helt klart något att investera i!) fram och tillbaka längst strandkanten, massvis med fiskar av olika sorter och storlekar.

foppa

Jag och sonen avnjöt ett par alldeles ljuvliga kvällsdopp i havet.

Nu ska jag få fatt på en sladd så jag kan föra över alla foton tagna med systemkameran till datorn så jag kan skapa en fotobok över vår fina semesterresa. För Borta är så bra att jag vill bibehålla minnena i en fin fotobok. Och jag vill inte vara utan Bortan, verkligen inte. Kontrasten berikar mitt liv. Men Hemma bäst. Utan tvekan!

Ser fram emot att få sova i min egen säng i natt – finns det något bättre?