Nu vet vi!

20140527-145340-53620124.jpgNu vet vi, var det slutade det där äventyret så påbörjades i maj 2014. Åtminstone för denna omgången. Hönsen flyttade i helgen, till större boende där de dessutom kommer avlas på (tjusig tysk linje minsann, det är något annat än den franska Faverolle-linjen, fick jag lära mig av hönsövertagaren!). Det känns bra, även om det var lite ledsamt att hjälpa dem in i transportburen.

Vi har *handen på hjärtat* inte umgåtts så mycket med dem som vi ville och önskade. Vi har inte riktigt haft ett optimalt boende för dem, varken själva hönshuset eller hönsgården. Lite för litet hus, men kanske framför allt för svårstädat, vilket vi uppmärksammades på när de fick ett rejält utbrott av kvalster i höstas. Det i sig är inte alls ovanligt, men det var ändock väldigt tråligt och arbetsamt. Så vi satte stopp på experimentet Hönsägare. Fick hjälp av hönsmamman själv att hitta nytt hem till dem, och det känns extra bra, för jag vet de kommer få det riktigt bra där.hejdå hönsen

ÄggplockningMen vi har provat på. Haft dem i drygt 19 månader och har upplevt så mycket på den tiden. Sett dem växa från små minikycklingar som första nätterna delade marsvinets bur, till stora ståtliga hönor, med den mest silkeslena fjäderdräkt du kan tänka dig. Och känslan att plocka nyvärpta ägg i egen trädgård, den är något alldeles speciellt. Att titta ut genom köksfönstret och se familjens minsting stå i hönsgården, gosande med en höna i famnen. Höra dem gladeligen kackla när det var dags för påfyllning av mat. Hjälpsamma hönsfötter som sprätter i ogräsklumpar; lika ohjälpsamma hönsfötter som sprätter i nysådda odlingsbäddar. Det förtjusta kluckandet när en uppgrävd mask från trädgårdslandet landade framför näbben på hugad spekulant.

Vilken upplevelse! Verkligen. Råder alla att pröva på. Men för stunden är det slut på vårt hönsägaräventyr. Sen får vi se vad framtiden bär med sig. Vem vet, vi kanske testar ånyo?

Puttes äventyr i Blåbärsskogen

Idag har Putte, dvs jag (ett av makens smeknamn på mig), varit på äventyr i Blåbärsskogen tillsammans med barnen och goda vänner. Mellan 10-16 blandade vi nytta med nöje, plockade, åt och umgicks så det stod härliga till. Vi var gröngölingarna, som på ungefär fyra effektiva plocktimmar *för man måste ju både luncha och fika också!*  lyckades få en fångst om ca sju liter blåbär. Totalt skulle jag tro att hela sällskapet landat en 28 liter, möjligen något mer eller mindre. Och det syntes knappt. Naturen ger oss gåvor!

putte blåbär

Så fort vi kom hem så rensade vi bären, innan vi rasade ihop i vars en hög. Skogen tar hårt, måste jag säga. Kroppen säger högljutt till mig ”Du vännen, nu har du använt muskler du inte nyttjar allt för ofta under en hel dag!”. Vi hade dock tur, maken antog vår vädjan om kvällsmat på amerikanska pannkakor med färska blåbär, så det fixade han. Satt som en smäck!

Nu är med andra ord några blåbär uppätna, tre liter infrusna, andra ligger i svamptorken som något av ett experiment och ett par liter står i kylen för kanske kanske jag får ett infall att göra lite sylt eller en paj eller nått imorgon.

Nu är Putte trött efter dagens äventyr i blåbärsskogen och ser därför fram emot att få krypa till sängs. Kanske kommer det drömmas blåa drömmar?