Stänger av.

Julen för ett antal år sedan vid detta laget, beslutade jag mig för, hastigt och lustigt, att hålla mig från sociala media i en veckas tid. Min avhållsamhet höll sig i nästan tre veckor, och det var underbart. Jag bloggade inte så mycket, men lite grann, om minnet inte sviker mig. Men jag delade inte mina inlägg på SoMe så där som jag brukar. (Jag tror jag använde Buffer vid den tidpunkten, vilket innebar att jag kunde göra inlägg på SoMe utan att vara inne på tjänsterna, vilket, även om det ju fungerar, ljuder lite falskt i mina öron, då det innebär att SoMe enkom blir en envägs-megafon, snarare än en plattform för att fördjupa relationer.)

Idag är första dagen av min tre-veckors sommarsemester, och jag börjar landa i ett liknande beslut. Utan att tänka allt för mycket på det raderade jag Facebook, LinkedIn, Spray (email-klient) och andra appar från både fån som padda. Ett embryo till detta blogginlägg har snurrat runt i huvudet sedan eftermiddagen, och jag planerar att publicera det på båda mina bloggar.

Och sen… kommer jag stänga av.

Inte nödvändigtvis gå på en strikt digital sabbat, men… om du är van att se/möta mig online, så kommer du se mycket mindre av mig under ett par veckors tid, det är ett som är säkert. Kanske kommer jag blogga. Kanske inte.

Jag har ett par inbokade online-möten inbokade, och ett par i-köttet-möten också.
Jag kanske forsätter städa huset, laga kläder, bingekolla serier på Netflix, cykla ner till havet för ett nakenbad eller två, skriva.

Ta långa promenader. Eller inte.
Ta en cykelrunda. Eller inte.

(Jag kommer) Röra mig. Dansa. Sjunga.
Skratta. gråta.
Sova.
Drömma.

Vila och ladda batterierna.
Läsa och njuta av skönhetens natur i trädgården min.

Kapacitet.

Har du tänkt på att vi människor har kapacitet som vida överträffar det vi (åtminstone jag) oftast förmår få ur händerna? Människan är skapt med en förmåga att kraftsamla och verkligen ge järnet när det gäller, och ibland undrar jag om det inte ”gäller lite för sällan”. Det är lätt att gå i ingrodda vanor, slentrianmässigt ombesörja vardagsbestyr med jobb och hus och hem och familj och träning och och och…

Och?

Nån gång ska jag gå Seth Godins altMBA som varar en månad och som alla deltagare gör ”utöver det som de redan gör”. En intensiv månad, absolut, och inget som skulle funka – eller åtminstone inte vara så nyttigt – i längden, men en månad? En månad av att verkligen ta i för kung och fosterland. Det går. Vi kan det. Jag kan det. Så fast jag i dagens coachsamtal med Dave inledde med att besvara hans fråga hur läget är, med att jag är trött (för det är jag. Skulle tippa på att jag senaste veckan sovit ungefär 50% av vad jag borde/brukar/mår bra på av rutiga och randiga skäl. Och utöver det har jag jobbat häcken av mig, på olika plan!), så dröjde det inte länge innan jag var PÅ igen. Ett tu tre antog jag en utmaning från honom och efter vi lagt på la jag en timme på att fiffinura ihop en ny grej jag vill testa.

Fast jag just nu jobbar häcken av mig. Fast jag just nu inte hinner med att läsa så mycket som jag vill. Fast jag inte förmår prioritera att göra sånt jag ”vet jag egentligen vill göra” eftersom mer akuta saker är högre prioriterade av mig. Fast jag definitivt inte ger mig utrymme att bara vara, på det vis som jag vet jag mår så himla bra av.

Och det är ok.
För det går. Jag kan.
Men inte för länge. En månad. Två. Tre till och med. Så länge det emellanåt finns ladda-batterierna-dagar insprängda i att det febrila görandet, så går det, trots att sirenens sång lockar och pockar… Och det går eftersom jag vet att jag har en enorm kapacitet och dessutom inte kommer köra på i detta tempot för evigt. Snart stundar sommarsemester under ett par veckors tid, och innan dess ska jag till Kenya, vilket kommer att vara ett rejält avbräck i allt som är invant och bekant.

Kapacitet, som sagt. Vi har den och då gör vi bäst i att verkligen nyttja den emellanåt!