Med kroppen i fokus – julireflektion

Den här månatliga reflektionen på årets intention, med kroppen i fokus, kommer se helt annorlunda ut än de tidigare sex, vilket kanske inte är förvånande för den som läste juni månads reflektion (längst ner). Vem vet hur kommande reflektioner kommer se ut, eller om de ens blir av.

När jag klev ur min självskapade sommarbubbla skrev jag ett inlägg på engelska, som i stort beskriver juli månad. Men den berättar inte hela historien (det lär jag väl inte göra nu heller, men… kanske något lite mer…).

Under våren gav kropp och knopp mig många signaler som alla pekade i en riktning: du kör för hårt Helena. Men jag vill(e) inte riktigt erkänna att det där är möjligt.
Jag vill inte riktigt tro att jag inte är superkvinnan med oändlig energi, kapacitet och förmåga.
Jag vill inte vara en som säger Nej, Nej, Nej, helt enkelt för att det är för mycket.
Vill mycket hellre vara en flexibel och möjliggörande superkvinna med oändlig kapacitet.

Det är jag inte.
Jag har stor kapacitet, mycket energi och välutvecklade förmågor jag har förstånd att dra stor nytta av.
Men likförbaskat har jag kört för hårt ett tag, eller… handen på hjärtat, lite längre än ett tag. För ett tag funkar det att köra riktigt hårt. Men att göra det för länge, med för lite/få möjligheter till återhämtning, det funkar inte.

Så i juli har jag… gjort ingenting.
Inte badat en enda gång.
Knappt tagit några cykelturer eller promenader som inte varit påkallade av yttre omständigheter, inte lyft ett finger här hemma bortsett från lite växelvis trädgårdsarbete/bokläsning (en kombo som varmt rekommenderas!).
Jag har knappt ens varit och handlat mat, utan det har jag delegerat till storbarnet som gjort det med den äran.

Men nått har jag väl ändå gjort.
Jo.
Så klart.
Pyttelite dock (märk väl – jämfört med mig själv. Inte mot någon annans måttstock.).
Har mediterat/WimHof-andats och gjort (minst) en daglig sjua. Läst. Trädgårdsnjutit och -arbetat. Lyssnat till folklore och någon enstaka pod. Plöjt Reign på Netflix. Det har jag gjort. Men har släppt alla andra typer av loggningar, uppföljningar och run-streaks. (Sanning med modifikation, har lagt in bokläsningen i Goodreads. Rätt ska vara rätt.)

Efter ett halvår med årets intention med kroppen i fokus som jag (i min enfald) trodde skulle bygga styrka och smidighet, har handlat väldigt lite om det. Istället har jag gått in i kroppen, börjat lyssna (till den tysta inre rösten, intuitionen, visdomen), känna, uppleva, sätta ord på och dra kopplingar till cykliciteten. Känns som jag håller på att lära känna en ny vän, ni vet en sån där som ”man känt hela livet” fast man precis träffats? Så känns det! Mycket fascinerande att få syn på.

Eldsjäl?

Är du en eldsjäl? Vill du ens vara en eldsjäl, eller kallas för det?
Detta begrepp har figurerat mycket på sistone, och jag, jag är definitivt en eldsjäl! Och dessutom väldigt stolt och nöjd över det!
Hamnade i en diskussion på Twitter om eldsjälar, där det påstods att det var givet att en eldsjäl brinner upp. Själv håller jag inte med. Visst, en eld kan brinna upp, men det beror ju på bränsletillförseln!

20130927-053943.jpg

20130927-053957.jpg

20130927-054008.jpgJag är en av Skolvisionärerna i projektet Skolvision, och de konventdagar vi anordnar i november riktar sig till eldsjälar i skolans värld (hela skolsystemet!). Känner du dig träffad, eller för den delen har en önskan att blåsa lite liv i en inre pyrande glöd, så föreslår jag att du anmäler dig.

Skolvisions konvent för eldsjälar 2014Jag tror på att det bor en eldsjäl i oss alla. Vi besitter alla en inre glöd. Ibland får den lufttillförsel och blommar ut i fullfjädrad passion, ibland ligger den där bara och glöder, redo om det blir läge att ta fart på riktigt. Den dör aldrig, utan finns där så länge du finns.

När elden tar fyr på riktigt och växer så du blir en eldsjäl – och då är det av absolut vikt att du själv ser till att fortsätta lägga på bränsle på brasan. Så ta hand om dig, ladda batterierna, vad observant på signaler från kropp och knopp. På det viset kan du köra fullt ös, utan att behöva ‘hålla tillbaka för att hålla ett helt arbetsliv’, som många verkar ha som strategi. Inget fel i det, om det är ett medvetet val – dock upplever jag att du då undanhåller både världen och dig själv ditt bästa jag. Och det vet jag inte om vi har råd med.

I vilket stadie befinner sig din inre glöd?

 

Inlägg uppdaterat nov 2013 med ny bild över konventen som Skolvision anordnar, framflyttade till vårvinter 2014.

Träningsvärk i olika former

Det är inte smärtfritt att växa och utvecklas – men det är lite som träningsvärk, den där känslan att ha utmanat mina muskler (mentalt eller fysiskt!) och att de känner av det liksom. Jag älskar den känslan – men det kan vara skönast när värken försvinner och jag kan titta tillbaka på den.

Häromdagen sa en kär närstående ”Det känns som jag varit ute och sprungit”, efter ett särdeles ansträngande mentalt träningspass. Så jag är inte ensam om min upplevelse. Och visst är det så att både knopp och kropp behöver motioneras och hållas igång likväl som de behöver variation i utmaningar och även vila. För träningsvärk är inte förbehållet fysisk aktivitet. 

20130522-193413.jpg

Min vän Torgny Steen har, tillsammans med Inger Knutsson, skrivit en bok med 18 enkla smarta rörelser, som jag varmt rekommenderar, för där kombineras verkligen knopp och kropp på ett bra sätt.

Vad gör du för att utmana både din knopp och kropp dagligdags?