Jag kommer säkert reflektera kring det faktiska jag gjort under månaden, antal mil cyklade och promenerade har jag ju loggat ända sedan september 2009, så den typen av data (och vana) har jag lättillgängligt. Men detta vill jag komplettera med reflektioner kring mina upplevelser, kring känslorna som väcks inom mig, kring skillnaderna jag noterar och vad de betyder för mig.

Så där skrev jag när jag introducerade årets fokus med kroppen i fokus . Årets tredje månad har inneburit en massa udda inslag som jag inte hade kunnat ana när året inleddes, som definitivt har fått mig att höra kroppen väldigt tydligt. Men självklart fortsätter jag logga både det ena och det andra. Så där som jag gör. Så där som jag mår bra av.

Loggen för mars ser ut som följer:
Minst en mil i kroppen 31 av 31 dagar ➡️
–> cyklat 41 mil ↗️
–> promenerat 3 mil ↘️
Wim Hof-andats 31 av 31 dagar ➡️
Gått till sängs före kl 22 enkom 8 av 31 dagar och oj vad jag skulle må bra av att krypa till kojs tidigare! ↘️
Skärmfri tid efter kl 21 4 av 31 dagar, och här är ”svaret” på varför jag inte kommit i säng före 22 så ofta heller ↘️
Kallbadat eller -duschat 7 gånger ↘️

Smart våg
Den 13 mars kl 10:55 ställde jag mig på Almas smarta våg igen. Då visade den följande:
69,8 kg (med kläder) ↗️
31,1% fett ↗️
49,6% vatten ↗️
37,2% muskler ↘️
3,9 kg ben ↗️

Morgonsjuan med utmaningar
Under mars blev det sex dagar med ”lite mer än en vanlig sjua”. Dessutom blev jag utmanad av en av mina följare i appen, varvid jag genast började göra lite fler sjuor, om än att jag mestadels hållit mig till Naprapatjonas och fysioterapeut-Jonas olika rörelser.

Lindy hop
Snyft!
Ja. Det säger sig självt att danskursen är inställd på grund av den globala Corona-virus-pandemin. Tre lektioner hanns med innan mailet kom som satte kursen på paus. Som det ser ut nu blir den av med start i augusti, om det låter sig göras vill säga. Vem vet?!

Kroppsligt och mentalt välbefinnande?
Även i februari har jag jobbat mycket, men har likförbaskat slarvat med min läggtid, fast jag loggar den. Här skapar jag bättre vanor, i detta nu. Skrev jag i februari. Med än färre läggtider innan tio så är det uppenbart att jag inte hedrade mitt eget löfte där inte. Bättring!

Men jag har kallbadat. Cyklat och cyklat än lite till. Grävt och haft mig i trädgården med härligt skitiga händer och trötta fötter som resultat. Och jag har, handen på hjärtat, mått bra av att världen saktade ned, och jag med den.

Men framför allt är jag lite imponerad av mig själv. När världen saktade ned, och jag med den, så hamnade jag både längre och mer framför datorn, och då har jag alltid suttit ganska många timmar framför den där lille burken erkänner jag villigt. Men skillnaden är att jag nu lägger märke till att kroppen reagerar, säger ifrån, tom fräser ifrån emellanåt. Som en katt som blir trampad på svansen…

Jag har känt hur stel min nacke blivit, hur mina axlar och skuldror liksom faller inåt/framåt/ihopa, hur ländryggen knakar och brakar och definitivt inte vill böja sig särdeles långt framåt.

Och så insåg jag, med lite reflektion, att detta har varit min kropps normalläge under så många år. Men det är inte det längre. Så jag reagerade på det, för så här vill jag inte känna det i kroppen min. Så jag googlade fram en app vid namn Time Out som jag raskt installerade på min dator (har ingen och vill inte ha en så däringa klocka/armband. Varit klocklös i 25 år och har ingen tanke på att bryta den trenden.). Programmet påminner mig nu att röra mig 15 sekunder var 15 minut, och 5 minuter var 45 minut. Helt briljant. Precis vad jag behövde för att komma ihåg att titta upp, röra axlar och skuldror, vrida lite på huvudet, ta en rusch upp/nedför trappen eller åtminstone ställa mig upp.

Funkar – Funkar Ej – Saknas?
Styrka och kosthållning kvarstår.
Och självhedrandet.