Slut.

Tvättat. Och hängt tvätt. Tre maskiner.

Bakat surdegsbröd – eller åtminstone slitit med degen. Bullar och bröd står på långjäsning i kylen, för att bakas imorgon. Så det återstår att se om surdegskursen med Jan Hedh lärde mig något eller ej.

Plockat rent äppelträdet, tömt skottkärran som var fylld av jord, uppgrävda växter och diverse stenar, experimenterat med löv, jord och Bokashi i hopp om att omvandla en helt vanlig sopsäck till en jordfabrik, gödselvattnat med lakvattnet från Bokashihinkarna, rensat lite ogräs.

Hämtat två stora paket på postutdelningsstället, och passade på att storhandla när jag ändå lånat grannarnas bil. *Tack!*

Flera timmars äppelringstillverkning, i närmast industriell skala. Mr B gjorde mig sällskap som tur är, eftersom han är en ypperlig äppelsvarvare. Stora tvättställningen fylld med äppelringar på tork, resterna blev en smarrig smulpaj och dessutom blev det ännu en laddning osockrat äppelmos till frysen.

Lagat och ätit smarrig middag med mina underbara barn.

Tittat på ett avsnitt av Grantchester tillsammans med sagda Mr B. Och katten Pop. Icke att förglömma. Både gossarna låg så nära inpå att stickningen låg orört i soffan.Slut

Och så var det då bloggandet… som jag bangade igår. Och troligen ytterligare en dag tidigare i veckan, om jag inte missminner mig. Problemet är att jag är helt slut. Finns inget kvar i mig, inga underfundiga betraktelser, inte en endaste fundering eller fråga, inte ett jota.

Jag är.
Helt.
Slut.

Jag vet vad du tänkte säga…

Jag vet vad du tänkte säga och ja, du kan få använda sagan på din blogg, sa Mr B, 9 år gammal. Jag sitter i sängen och skriver, och han knatar förbi ute i hallen. Han är lite luttrad av mitt bloggande, den gode B, men vet samtidigt att säger han nej så gör jag det inte. Så han sitter på beslutsmakten. Jag är glad att han är villig att dela med sig av sina alster och tankar dock, för jag tycker det ger en så härlig inblick i var en 9-årig gosse befinner sig, mentalt.20140428-083451.jpg

Mr B lekte med en kompis förra veckan, och tillsammans blev de nyfikna på tangentbordet på min puttepadda, så jag tog fram Pages och ett tomt dokument till dem. De började skriva en saga, en mening var i stöten, bortsett från stunden då A hjälpte mig att baka brödpinnar till middagen. Då knattrade Mr B på och fick väl ihop åtminstone tre meningar under den stunden.

Här kan ni läsa resultatet:

Om draken Dragon och varulvmänniskan Amir!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det var en gång en drake som hette Dragon. Han var i skogen en dag och gick vilse. Då träffade Dragon en varulv som hette Ulv. De blev fiender och började slåss. Ulv vann slagsmålet så Dragon sprang hem och gömde sig. Ulv letade efter Dragon och hittade Dragon. Då fick Dragon till baka modet och sprutade eld mot Ulv. Ulv blev skadad och Dragon insåg att slagsmål var fel. Senare den dagen så blev dem bästisar. Sen en dag efter dem blivit bästisar så kom Dragon från sin dagliga spaning och sa, det kommer vikingar i full fart mot hamnen!!! Då gick dem till dvärgarna och frågade om rustning??? Och sen två timmar senare var rustningarna klara. Tack sa Ulv och Dragon. De tog på sig rustningarna och gick ut i krig. Dem vann slaget och överlevarna åkte iväg. Sen någon dag senare visade sig att ulv var en förtrollad människa och Dragon blev ledsen och sa,vi kan väl en då vara bästisar och Ulv sa, ja du är en bra kompis och det var bra att du tar i mot detta som har hänt. Sen en blev Ulv en människa och blev rädd när han såg Dragon för Dragon var ju Ulvs vän för när Ulv var människa hette han Amir. Sen påminde Dragon Amir att de var vänner. Och de var bästisar i alla deras dagar.

SLUT!!!!!!!!!

Läser sagan och tänker att det finns mycket mer lärande i den, om vi skulle fortsätta prata om den. Jag blir intresserad och nyfiken på sagans generella vänskaps-tema, deras namnval, de små klokheterna, hur de ser på vänskap och hur rädslor kan ställa till det, och en massa mer saker. Får väl se om vi fångar denna bollen igen, någon gång.

Oavsett vilket så ger det en minnesbild av var gossarna befinner sig, just här, och just nu. Och det är inte fy skam, det heller, eller hur?