Månadsarkiv: maj 2013

Who would I be…

Publicerad den av
3

Alexandra Rydholm posted a poem on her Facebook profile that was so wonderful I immediately asked her if I could credit her in this blog post. Here it is, the most lovely poem, by sculptor Paige Bradley, who makes amazing bronze sculptures as well:

”From the moment we are born, the world tends to have a container already built for us to fit inside: A social security number, a gender, a race, a profession or an I.Q. I ponder if we are more defined by the container we are in, rather than what we are inside. Would we recognize ourselves if we could expand beyond our bodies? Would we still be able to exist if we were authentically un-contained?”
-Paige Bradley

I think a lot about containers, boxes, labels and classifications. I understand the need for them on one hand, not least because they make it easier to talk to each other. They provide a short cut, in a way, which save us from having to explain in more words, what can be summarized in just one. But on the other hand, they put up barriers, limits, restrictions and boundaries that, in many ways I believe, stop us from being all that I am, or at least all I can be.

All these definitions I can attribute to myself: woman, mother, wife, biologist, coach, book reader, blogger, project manager, change agent, caucasian, cat lover, amateur gardener, entrepreneur. And I am sure I can come up with many more.

With this list of attributes, I am assuming you are painting a picture of me in your head? Drawing conclusions as to who and how I am, as a person?

I mean, that’s what I do. But should I? Am I not restricting my ability to see the other person for who he/she truly is? And even worse – am I not restricting myself as well, by adding labels to me? I can honestly say I am more authentic and much more myself now, than I was 15 years ago. But the great thing is I am finding out more and more of myself with each passing day.

20130503-212823.jpgWho would I be to you, if I hadn’t provided you with these labels?

Who would I be to you, if you only saw 100% Helena?

Who would you be, if you strip off your own labels?

Velar, vacklar, väntar…

Publicerad den av
Svara

Sitter här vid datorn och får inget gjort… Eller, tja, jag twittrar för #skolvåren denna veckan, så jag kollar Tweetdeck nu och då. Har ett fönster öppet med Facebook, kollar mailen, både den privata och företaget, och svarar på något enstaka. Läser lite ur Gränsbrytnings fantastiska specialnummer om skola samtidigt som jag pratar med barnbarnet som sitter i soffan med farfar och tittar på Bamse.

Hela tiden med den diffusa känslan att det vore skönt att få dagens bloggande gjort, så att resten av dagen kan få gå i umgängets tecken.

20130510-114849.jpg

Men jag kommer liksom inte riktigt loss. Velar, vacklar, väntar på inspiration. Tänker att om jag bara skriver, ord efter ord, så kanske det blir något av det. Frågan är om det blir något som går att publicera. Känner mig lite som rödkålen nedan – snacka om invecklad. Frågan är vilken väg som leder framåt?

Invecklad!

Fastnar du någonsin på detta vis? Vad gör du för att ta dig ur det? Har du något riktigt bra tips så dela gärna med dig!

Fotografierna då?

Publicerad den av
2

Rent textbaserade blogginlägg är inget för mig. En anledning är att jag tycker det är så spännande med andra uttryckssätt än det ordbaserade. Hittills har jag bara publicerat blogginlägg med minst ett foto, en bild av något slag eller åtminstone en inbäddad video.

Samtliga foton och bilder jag använder på min blogg är tagna av mig. Många tagna med, eller skapade med min IPhone, men lika många med min Nikon D5100 som jag haft i knappt ett år. Många bilder blir det!

Valnöt i kvällsljus

Jag gillar att fotografera och har gjort det så länge jag kan minnas. Men det medvetna fotograferandet, drivet att skapa en bra bild, att fånga något speciellt, började när jag blev mamma för dryga 13 år sedan. Dels för att jag var ensamstående förälder och ville dela med mig av alla de magiska första-tillfällen som uppstår i varje barns liv, men även för att jag från början skapade en fotokalender som jag gav till nära och kära. Traditionen med en fotokalender med barnen som motiv har jag fortsatt med sedan dess, och den uppgiften bär jag med mig hela året, inför själva kalenderskapandet i november/december.

Men så nådde jag en brytpunkt där jag blev irriterad på att den vanliga lilla digitalkameran var för begränsad. Jag kunde inte ta de bilder jag ville ta, de som jag kunde se för mitt inre öga men inte kunde återskapa. Så jag önskade mig en systemkamera i present, och fick det!

Kråka på en pinne

Stor lycka – och jag fortsätter glädjas åt den. Det gör att jag ser världen lite annorlunda – jag är hela tiden mottaglig för ett fototillfälle, ser färger, former, nyanser, både i det stora och det lilla. Fast jag inte tar foton alla gånger jag tänker ”Detta kunde bli ett snyggt foto” så bär jag med mig de där ögonblicken. Jag njuter lite extra av min omgivning helt enkelt. Och det – det gillar jag.

Hur ser du på din omgivning? Ser du den? På riktigt?

Välkommen hit, Kotte!

Publicerad den av
Svara

Stod i fönstret på ovanvåningen och tittade ut tillsammans med maken som berättade om kvällens trädgårdsbestyr (själv höll jag i medlemsmöte för föräldraföreningen i Husie) då jag fick syn på liten kotte vid en av odlingsbäddarna. Ett vårtecken så sant som något och därmed varmt välkommet!

Kotte nyfikenHögg kameran och smög sakta ut för att föreviga den lille. Kotte höll till vid några knoppande tulpaner och jag trodde det var tulpanblad han smaskade på, men det krasade lite för mycket för det. Det var så klart en liten trädgårdssnäcka som kotte satte i sig under ljudlig njutning.

Kotte smaskar på

Sonen smög ut i pyjamasbyxor och kom riktigt nära. Men när han upptäckte en fästing bakom örat på kotte och ryckte fram för att plocka bort den blev Kotte rädd. Vi backade undan (fästing intakt bakom örat) och efter en ganska lång stund vågade kotte sig på att börja smaska igen.

Tycker det är så fantastiskt att få uppleva naturen så nära inpå! Under lunchen, som intogs i trädgården, hade jag sällskap av en fågel som ivrigt hackade i fågelholken för att trimma öppningen till perfektion.

Kotte tar en tur

Tar du tillfället i akt att njuta av stunder som denna?

Hönan och ägget

Publicerad den av
Svara

Snubblade över en debatt på Twitter som lite kortfattat handlade om kunskaper vs demokratiskt elevinflytande. Vilket som är viktigast. Om man inte behöver ha kunskaper först för att kunna utöva demokrati. Och därför är alltså kunskaper viktigast. Eller tvärt om.

Kloka Klas Lindelöf, Twitteralias @Samtider, skrev följande innan jag själv hann skriva ett tweet i frågan:

Kunskap och demokrati är som olja och vatten, man får helt enkelt välja (not).

Mina egna tankar gick så här:
Diskussionen om vilket som är viktigast av kunskap och demokrati, och därmed bör prioriteras och/eller sättas i främsta rummet, är ungefär lika intressant som den om hönan och ägget. För vem bryr sig egentligen – förutom evolutionsforskare och möjligen någon enstaka vertebratmorfolog eller så – om det var hönan eller ägget som kom först?

Hönan eller ägget?

Kunskap behövs för att kunna utöva sitt demokratiska inflytande, absolut, men betyder det att vi diktatoriskt ska tvångsmata elever med kunskap för det? Nä, varför skulle det vara så? Och i rättvisans namn var det ingen som förespråkade det heller! Men varför inte möjliggöra kunskapslínlärning samtidigt som praktiskt demokratiinflytande utövas?

Tycker de tär förunderligt att antingen-eller som debattform lockar så. Eller rättare sagt, det är väl nästan definitionen av debatt, men att man väljer den formen. Vari ligger lockelsen? Och varför har vi som individer ett så stort behov av att få rätt? Hur kommer det sig att det inte räcker med att du, för ditt inre jag, vet att du har rätt? Spelar det andra någon roll egentligen?

Magiska miniatyrer

Publicerad den av
Svara

Har du sett Willard Wigans TED Talk där han berättar om sina mikroskopiskt små skulpturer? Om inte så har du chansen nu:

Det är ett helt fantastiskt arbete Willard genomför. Han är tvungen att utföra själva arbetet i mellanrummet mellan dina hjärtslag, för annars stör du arbetet för mycket.

The little things can be the biggest things. – Willard Wigan

Jag rekommenderar dig verkligen att titta på denna lilla pärla bland TED-pärlor, för här har vi i sanning en viskande talang. Det värsta är anledningen till att han initialt flydde in i denna mikroskopiska värld, nämligen hans upplevelser i skolan som ung pojke.

The teachers were ridiculing me, using me as an example of failure. – Willard Wigan

Sådant där gör mig ledsen. Jag vill inte tro att någon, lärare, förälder, fotbollstränare eller kompis, medvetet gör så här mot någon annan. Men ibland undrar jag.

Det är så viktigt vilka ord vi använder, och även vad vår avsikt är, med de ord vi väljer. Tänker du ibland på det ansvar vi alla har? Hur ett enda förfluget ord, kan spela så stor roll?

Nässlans dag!

Publicerad den av
Svara

Visste du att det är Nässlans dag idag?

Ja, kanske inte helt officiellt, men Sällskapet Nellorna bjuder in oss att hylla och värna denna mångfacetterade växt, som kan användas till så mycket! Te, gödning, soppa, paj, garn och mjöl till exempel.

20130505-185703.jpg

Jag och dottern har varit ute och plockat nässlor på Bulltofta. Under eftermiddagen spred sig dofterna av en nässelpaj från ugnen. Det blev en hitte-på-paj, med basen i pajdegen ur Annas mat. Nässlor, lite broccoli och halloumi, tillsammans med en äggstanning med timjan. Smarrigt värre!

20130505-185716.jpg

Tycker om tanken på att kunna gå ut i naturen och plocka ätliga delikatesser, och har turen att vara gift med en likasinnad. Nässlor, vildplommon, äpplen, plommon, bär, hylleblommor och mycket annat skördar vi med nöje och glädje

Har du tänkt på vilken rikedom det finns att nyttja och glädjas åt i naturen?

Rooms of insight

Publicerad den av
2

I got pinged on Facebook by Iwan Karlsson. He wrote:

Please. Read this. It’s important. Helena Roth Give me some input.

The blogg post he was asking me and others to read was by Judy Sedgeman, called Ask the deeper questions. Please read the blog post before you carry on reading here.

I answered Iwan:

Wow.
Thank you ever so much for pinging me here! I absolutely loved this blogpost. I agree, 100% with it. We have the answers within ourselves, and I believe children to a large extent have the capability to live with their thoughts. Then society, norm, schooling etc set in, and gradually shut those innate systems down.

It’s time to
1) show people they have it all inside, the inside-out revolution!
2) ensure we create systems, norms etc that do NOT diminish ourselves, but rather ensures we learn how to truly live in peace, understand ourselves and our perception of the world around us.

Thank you Iwan!

I have been asking questions for some time now. As I surge ahead asking questions, it’s as if I open up new doors within me, to rooms of insights and even more curiosity. This then triggers even more questions, and off I go, in a positive upward spiral.

20130502-230956.jpg

The more questions I ask, the deeper they become. And boy, am I happy to be in this discovery phase within myself, where my perception of the world becomes clearer by the minute. Writing a blog post every day is one way I have of both asking and answering questions, and I am so happy I have gotten into this habit.

Where are your deep questions?

UOSB

Publicerad den av
1

28 februari började jag skriva detta inlägg. Sen föll det i glömska men nu fångar jag bollen igen, inte minst för att UOSB just släppt en ny spoken word-video. Vem sa du, och vad är spoken word, säger du kanske?

UOSB står för The University of Suli Breaks. Och spoken word är en form av enmansuppträdande, som är baserat på det talade ordet. Har du upptäckt Suli Breaks än?

Själv fick jag upp ögonen för honom med Why I hate school but love education som lades upp på YouTube i början av december 2012. Uppföljaren The American’t Dream är lika tänkvärd, och nu har har nyligen släppt sin tredje video, I will not let an exam result decide my fate, som på kort tid setts nästan en miljon gånger (orden kan du hitta här):

Det finns mycket att säga om det budskap Suli Breaks vill förmedla – men framför allt gör det mig glad! Glad för att det runt om i hela världen finns människor, av alla åldrar, som reagerar på det samhälle och det skolsystem vi skapat. Bådadera behöver ifrågasättas i sin helhet, tycker jag.

20130501-220532.jpg

För vad ska vi egentligen med skolan till?

Målgång #Blogg100

Publicerad den av
10

Detta är det hundrade inlägget av #Blogg100, dvs, med detta inlägg har jag bloggat dagligen i etthundra dagar. Ännu en milstolpe jag är riktigt stolt över.

Christer Hellberg, som också deltar i #Blogg100-utmaningen skrev häromdagen en liten utmaning under hashtaggen #läslust100:

#läslust100

Tänkte jag skulle ta honom på orden…. men OJ vad svårt att välja ett endaste inlägg av dessa hundra. Får se om jag lyckas! Jag börjar dock inte helt från scratch, jag har en summering av mitt totalt hundrade blogg-inlägg, som kan fungera som startpunkt.

Jag funderade på humlandet, på essens och måsten, likväl som energivågen, men jag landar i Att uppnå oenighet!

Ett fantastiskt bra podcast-avsnitt från On Being gav inspiration till det inlägget. Efter att jag lyssnat klart var jag uppfylld av hopp att det går att skapa en annan värld än den vi ser idag. Detta ofantligt hoppfulla meddelande vill jag sprida till fler. Därav valet.

Så Christer, och andra som vill haka på #lästlust100, där har ni det inlägg jag väljer som mitt guldkorn, från dessa etthundra dagar.

Har du ett favoritinlägg, på denna eller någon annans blogg (länka gärna!)?
Vad är det som gör att just det är ditt favoritinlägg?