Friktion.
Möjliggör rörelse.
Utan friktion. Inga bilar. Inga cyklar.
Inte nånting egentligen.
Kanske att vi skulle glida omkring lite oförhappandes och okontrollerbart?
Lite roligt låter det allt. Men det är inte så det är. För vi har friktion.
Två sorter till och med.
Vi har friktion. Och sen har vi Friktion. Livgivande. Den sortens Friktion som hjälper mig att växa, snarare än sorten som bryter ner mig. 
Vi har form. Och det formlösa.
För någon är det smärtsamt att behöva förhålla sig till form, till regler, gränser, förbehåll. Däri ligger friktionen. Lek med den. Arbeta med den. Använd den. Se vad som händer i relation till formen.
För andra, precis tvärt om. Det formlösa, det ofantliga fältet av oändliga möjligheter. Utan form att hänga upp saker på, ingen given utgångspunkt. Där finns friktionen. Så lek med den. Arbeta med den. Använd den. Se vad som händer i relation till det formlösa.
Dansa med det. Mellan det. Det som ger Friktion. Och det som är Friktionslöst. Mellan det som utmanar, det tillsynes ogörbara, och det som flödar ur dig, enkelt och ansträngningslöst.
När du dansar mellan de två kommer händelsehorisonten att skifta, för dig och din relation till form och det formlösa. Transformera. Utvidgas. Kanske krympa? Dras ihop?
Ja. Jag tror det vore möjligt det med. Och sen… en ny transformation. Nånting föds, nånting som alltid och redan (always and already!) fanns där, inom dig, du har bara aldrig öppnat just den dörren tidigare. Förrän nu.
HERO - the coach 
Gaaaahhh! Läskigt med det där stora formlösa utan något att hänga upp det som händer på. Tänkte jag först … Sen: WOW! friktion och friktion. Så olika. Så livgivande båda två!
Tack för härligt tankespjärn igen 🙂
Var så god!
Och ja – jag håller med dig. Båda två fyller sin funktion och precis som med allt, så gäller det bara att vara observant på i vilken dos och frekvens det fortsätter att gagna och ge liv!
Fastnar helt klart för den livgivande.Friktion är annars inte ett ord som signalerar positiva tankar för mig men när den är livgivande kan den göra mig oövervinnerlig.
Oövervinnerlig var ordet!!
Friktion – det fick mig först att kännas som att det skaver. Skavet av mitt eget motstånd – som till sist ger vika. Gillar tanken på att friktionen tillåter mig att växa!
Mmm. Bra formulerat – när det inre motståndet ger vika… vad blir möjligt då, liksom!
Ja, spännande att se vad som kan hända.