Etikettarkiv: MasterMind

Hej då 2014!

Publicerad den av
2

Ännu ett år att lägga till handlingarna och vilket år sen. Ett år av transformation, ett år där jag integrerat mig i mig själv. Ett år olikt alla andra år och därför är jag nyfiken på vad som kommer dyka upp inför mitt inre, när jag föresätter mig att zooma ut för att se vad året bjudit på.

SCA2014
Jag har under 2014 deltagit i Supercoach Academy, vilket utan tvekan har haft en enorm betydelse för mitt liv. Det har gett mig så mycket insikter, så många upplevelser, ofantligt värdefulla vänskaper. Livet blir aldrig detsamma. Och det är jag tacksam för!

#afkAlmedalen
#skolvåren har så klart varit en stor del av mitt liv även under 2014 och jag minns med särskild värme hur fantastiskt det var att under Almedalsveckan få uppleva så mycket tillsammans med #skolvårare som alla har en permanent plats i mitt hjärta. Snart stundar #afkUmeå och jag längtar!

Peak District
I somras reste Rötterna till England. Inga definitiva planer förutom start/stopp i Ely hos släktingar. Blev en underbar resa i Peak District. Minns särskilt gruvbesöket och efterföljande strövtåg längs böljande kullar beströdda med får. Naturens skönhet slutar aldrig förundra mig!

MasterMind-gänget
Ny konstellation och helt förunderligt betydelsefullt. Har aldrig tidigare så tydligt förstått vikten av att skapa sammanhang som utmanar mig att vara och bli mitt allra bästa jag. Utan er skulle detta året blivit väsentligt mycket mindre än det blivit. Ni håller ett utrymme för mig där jag växer, och jag tackar er från djupet av mitt hjärta!

Uppskattningskalender
Läste ett blogginlägg ett par månader innan jul om att skapa en uppskattningskalender, vilket jag tog fasta vid. Alla Rötterna fick ett kuvert och i det har vi gemensamt präntat ned 24 uppskattningar till var och en. Om du inte testat det, så rekommenderar jag det verkligen, för det ger verkligen utrymme för att känna, och dela med sig av, tacksamhet.

Höns
Och så har vi ju blivit med höns. Denna monumentala händelse har en given plats i årssummeringen. Våra tre hönor av rasen Faverolle är vackra som få, och så pratsamma. Och som de växt! Ännu inte ett ägg i sikte, men det väntar vi med spänning på när ljuset börjar vända åter.

Coach Carla
Carla är en av mina SCA2014-kollegor, som redan första helgen i Santa Monica gjorde stort intryck på mig. Anlitade henne som min coach i höstas och är evigt tacksam för att få jobba tillsammans med henne. Vilket djup. Vilken människokärlek hon verkar från. Vilken själ hon besitter. För att inte tala om hennes fantastiska röst. Namaste Carla, jag ser fram emot att fortsätta arbeta med dig under 2015.

Podcasts
Har ju läst bloggar till förbannelse under de senaste 5-6 åren…. men under 2014 har jag i princip inte följt en endaste blogg. Har läst ett inlägg här, ett inlägg där, men inte öppnat min Feedly överhuvudtaget. Istället är det podcasts jag har djupdykt i. Och oj vad många fantastiska sådana det finns!

Livlinan
Ni vet vilka ni är. Ni vet förhoppningsvis hur betydelsefulla ni är. Ni finns där i ur och skur och jag rörs till tårar bara jag skriver detta. Så viktiga är ni för mig. Älskar er!

Förväntningar
Steve Chandler talar under 25 minuter om förväntningar versus överenskommelser, och av alla poddar jag lyssnat till under 2015 är det kanske den som vänt upp och ned på min föreställningsvärld. På det allra bästa vis!

Betydelsefulla träffar
Tack vare SCA2014 så har jag också efter 24 år återsett gamla highschool-kamrater i både Apple Valley och Seattle. Har träffat en god vän från amerikanska södern, som jag lärde känna för 20 år sedan men som jag aldrig tidigare träffat afk. Vi upptäckte New York tillsammans under dagar fyllda av skratt och skön samvaro. Och jag fick glädjen att njuta av Max och Marys sällskap under ett par sköna dagar på Long Island.

100-konversationer-utmaningen
I augusti inledde jag en 30-dagars utmaning att hitta 100 personer som alla ville delta i en två-timmars gratis coachingkonversation med mig. Jag fyllde listan med 100+ och har aldrig haft så många samtal som under hösten. Ännu återstår en liten del av samtalen och jag ser med glädje fram emot att få återuppta dem när helgerna närmar sig sitt slut. Människor besitter så ofantligt många förmågor och upplevelser, och det gör mig ödmjukt tacksam att få ta del av detta under två timmar. För det har i sanning varit magiskt. Fantastiskt. Lärorikt. Rörande. Upplyftande. Utvecklande.

Tack 2014Dessa punkter jag lyfter fram nu är bara en bråkdel av allt jag upplevt under året och de är inte satta i rangordning. Helt slumpartat var det detta som just nu kändes viktigt att lyfta fram. Men om jag försöker summera det som är min uppfattning av mitt liv just nu, så säger jag att jag idag lever livet med uppskattning, kärlek och glädje. Jag upptäcker hur det är att leva när jag har en vänlig och kärleksfull inre dialog, i helt sanslöst utvecklande och omfamnande sammanhang och jag känner mig verkligen levande.

Så till alla som jag mött, på det ena eller andra sättet, under 2014, vill jag skänka mitt djupaste tack, ett tack som kommer från mitt allra innersta väsen.

Tack! Du är viktig för mig!

Adventslyft nr 14 – Kärlek

Publicerad den av
1

Fortsätter reflektera kring ord, och idag är det KÄRLEK som gör kullerbyttor i mitt inre. Kärlek är så mycket, och betyder så mycket. Samtidigt som det ibland är svårt. Eller är det bara för att vi lägger så stort värde vid begreppet, gör sån stor sak av det?

kärlekEn av de jag känner som på något vis personifierar kärlek är Charlotte Rudenstam, vän, MasterMind-kollega och fantastisk människa, som verkligen lever som hon lär. Och på sätt och vis så gör hon en stor sak av kärlek, hon lyfter fram det i det hon gör, säger och är. Men samtidigt så gör hon motsatsen också, då hon visar att kärlek inte måste vara så himla stort och svårt. Det går att visa kärlek på så många sätt, och där tror jag det blir bättre ju mindre värdering vi lägger på det.

Undrar om det är därför som Charlotte och hennes (snart ex-)man Alexander tom skiljer sig på det mest kärleksfulla sätt jag någonsin bevittnat! Att de är i stunden, i nuet, och gör det bästa de kan, just här, just nu.

Jag lär mig massvis av Charlotte. Jag är övertygad om att hon kom in i mitt liv vid just rätt tillfälle, av just det skälet: Hon är en katalysator för något i mig som är redo att kliva fram och ta plats. Vad? Tja, jag vet inte riktigt. Men jag tror mig veta att det handlar om att våga se allt som är jag, alla bitar av mig. Där är Charlotte en förebild för mig, för i kärlek till sig själv visar hon mig hur jag kan göra detsamma. Jag kan titta på henne, se hur hon gör och härma henne, helt enkelt. Testa. Våga se, våga säga, våga känna. För om inte hon dör av det (du vet, jag dööööör, den där känslan man har när man står i begrepp att göra något man aldrig gjort förut?) så verkar det ju ganska osannolikt att jag ska göra det.

Love is my religion, säger Charlotte, och jag tänker att världen skulle se annorlunda ut om fler bekände sig till den kärleken.

Kärlek – jag tänker på allra mest kärleksfulla Charlotte Rudenstam som visar mig hur kärlek kan manifesteras i världen.
Kärlek – vem eller vad tänker du på?

Holding a space of love

Publicerad den av
2

Being held in a space of love is for me a great place to be coached from. But being held in this way is something that I’ve experienced in many different settings.

My MasterMind-group is a great example of this, and I think that is part of the success that group is/has. Being held in a space of love means that I can be me, full out, without feeling like I have to guard my human experience. I can just be, and tell my MasterMinders where I am at. Full stop. Daring to say what I am experiencing in the moment, is a liberating sensation, and not one that I’ve been used to experiencing. At least not this unrestricted, unfiltered and vulnerable. I’ve always been one for laughing when that urge sets in, but crying, or acknowledging my feelings of shame, guilt, embarassment and such, not so much. Letting those feelings shine through somehow meant that I was bad, corrupt, broken. Or so I thought. And that was a thought I believed to be true.

My beloved friends in back office of #skolvåren are another example of this. That’s also a group where I can just be me. And it’s such a wonderful sensation, let me tell you.

And yes, I feel this, sometimes, within my family. Not always. It’s as if the close relationships sometimes makes it harder, because there are so many expectations between all involved. Or is this just my perception of it?

There is the child. As is. And then there is my image of what that child should be, could be. As he/she is not. When I believe in the imaginary image that I am holding my child up against, constantly measuring, checking, judging to see whether or not my child ”fits the part”, I am NOT holding my child in a space of love. Rather the opposite.

There is the spouse. As is. And then there is my image of what that spouse should be, could be. As he/she is not. When I believe in the imaginary image that I am holding my spouse up against, constantly measuring, checking, judging to see whether or not my spouse ”fits the part”, I am NOT holding my spouse in a space of love. Rather the opposite.

And go figure, the more of this I practice, the more of this I get in return. So if I want to be held in a space of love, what better way than holding that space of love myself?

Holding a space of love

Because I can drop the imaginary images, I can shed them, and just be with what is. Be with my child. Be with my spouse. Just be and hold them, from a space of pure love. Because the love is there. That has never been the issue. But it’s been clouded, which has made it harder for said child or spouse to feel held in a space of love. Because love hasn’t been all they have been held within. And that has been the case. Except occationally, when all there has been has been that timeless and unconditional love, undiluted.

Now, this past year, as I’ve been shedding more and more of the layers I’ve been ensconsed within, layers that are no longer serving me, blocking the light within me to shine through, I have also dropped my attachment (most of it? all? is it possible to drop it all? it honestly feels like that most of the time) to the imaginary images, and I am with what is. And that kicks all of my relationships up into a different ball game. And you know what, I’m really curious as to what will unfold from this place and space.

I’m doing more and more holding from a space of love, and it has a calm and peaceful sensation to it. It’s like an exhalation after holding my breath for a while. Holding my breath requires a lot of tension. And the relief when I exhale is palpable. That’s how I feel when I hold a space of love. And I love that. So if I want to be held in a space of love, what better way is there than holding a space of love?

KASAM

Publicerad den av
6

KASAM står för Känsla Av SAMmanhang och är ett begrepp myntat av Aaron Antonovsky. Jag har på sista tiden reflekterat kring de olika sammanhang jag befinner mig i, och vilka olika delar av min personlighet som kommer till utlopp i de olika sammanhangen.

Jag ingår i en familj, och det är ju ett ganska tydligt sammanhang. Eller…. Tänker vidare och fnissar lite, och inser att det kan vara ganska löst definierat det med. Minns hur paff min make blev då vi blev tillsammans, då han insåg att födelsedagskalas anordnade av mig, definitivt bestod av familjen, men oj, vilken storfamilj. Närmsta familjen, släkten (både de bestående av blodsband, men likväl de som är ingifta och kanske tom frånskilda och därmed i mångas ögon ”inte längre en del av”-familjen, men så icke i mina tankar), goda vänner. Alla ingår de i sammanhanget Min familj. Och därför blir det alltid ganska stort antal individer som bjuds in.

Men visst, det finns den allra närmsta familjen, så klart, bestående av de tre unika människor jag bor tillsammans med, plus katt, kryp (dvs marsvinet) och numera även tre kycklingar.

Sen har jag ett för mig oerhört viktigt sammanhang, som vuxit fram senaste 1,5 åren, sedan #skolvårens födelse på Twitter, nämligen Back Office-sammanhanget. Just nu består back office av in alles fem personer, och om ni visste vilken stor betydelse detta sammanhang har i mitt liv. De finns där i vått och torrt, och jag får så oerhört mycket ut av den mer eller mindre dagliga konversation som vi alla deltar i. Tack gode gud för iMessenger, säger jag bara. Bland dessa fantastiska människor kan jag vara mig själv, och jag upplever endast kärlek, stöd, uppmuntran. Dömande, avund, missunsamhet och tjuvnyp finns inte på kartan helt enkelt. Jag är så oerhört tacksam för att vara en del av just det sammanhanget!

Min mastermind-grupp icke att förglömma dock. Det är ett sammanhang som vuxit fram parallellt med #skolvåren, med några veckors försprång, och det har utökats detta året så nu är vi sex personer. Fantastiska personer. Vilket mod jag får ta del av, kärlek, utmaningar, himlastormande glädje och djupaste förtvivlan. Allt får plats. Allt möts på samma vis, med kärlek, omtanke och acceptans. En ynnest att vara del av även det.

Jag upplever KASAM även i många andra sällskap, så klart, till exempel i Twitter-sfären jag rör mig i, med mina kollegor i Supercoach Academy, Södra Sallerups kyrkokör osv, men familjen, Back Office och Mastermind-gruppen sticker ut lite extra just nu.

20140529-093038-34238187.jpg

Jag funderar i detta nu på vad dessa olika sammanhang ger mig, vilka av mina behov jag täcker genom att vara en del av olika grupperingar. Det är en tanke att reflektera vidare över, just nu känner jag mest tacksamhet över det jag är delaktig i.

Vilka för dig betydelsefulla sammanhang är du en del av?

Bästa bollen!

Publicerad den av
Svara

Har fyllt på mitt förråd av raw food-bollar, min senaste favorit i matväg. Rasmus och Wivan introducerade denna underbara föda i mitt liv, under vårens Mastermind-grupp. Wivan delade med sig av ett recept, som jag testade till punkt och pricka (åtminstone nästan) en gång, sedan dess leker jag hej vilt. Men jag utgår ofta från proportionerna i Wivans macabollar:

20140127-214041.jpg

Tack vare att Wivan la upp recept på en smarrig carobmousse häromdagen, hade jag redan införskaffat en burk carobpulver. Därför föll detta receptet (som jag tyvärr inte vet vem som skapat!) mig på läppen idag:

20140127-214049.jpgSå här blev det färdiga resultatet. Håller sig bra i kylen. Läste om någon som la dem i frysen så de blir lite sega, men det har jag inte testat.

20140127-213713.jpgEtt par sådana här smarriga bollar till frukostsmoothien, eller som medhavd fika/mellanmål tillsammans med en frukt, det gör susen ska du veta! Vågar du testa?

Hjärtfladder

Publicerad den av
Svara

Igårkväll var det dags för SKYPE-samtal i min MasterMind-grupp för start-up-coaches. Vi är en liten grupp om tre, men vi omspänner större delen av jordklotet! Det är jag i Sverige, en kanadensare och en australiensiska. Lite svårt med tidszonerna, men halv tio på kvällen svensk tid funkar för alla.

Har under semestern haft stor nytta20130806-155901.jpg av de mellanrum jag tillåtit mig, och en av sakerna som detta resulterat i är en förnyad beslutsamhet att coacha mer. Jag älskar det, och jag ser vilken nytta det ger. Ja, faktiskt finns det bevis för att det hjälper bara att regelbundet prata med en lyktstolpe! Tänk då så mycket större nytta du kan få av att prata med en professionell coach.

Jag nämnde detta i gruppen och fick direkt coaching och feedforward som gjorde att mitt hjärta började fladdra alldeles extra. Du vet det där pirret som betyder att nu händer det spännande saker! Har du upplevt det?