Fotografierna då?

Publicerad den 9 maj, 2013 av Helena Roth

Rent textbaserade blogginlägg är inget för mig. En anledning är att jag tycker det är så spännande med andra uttryckssätt än det ordbaserade. Hittills har jag bara publicerat blogginlägg med minst ett foto, en bild av något slag eller åtminstone en inbäddad video.

Samtliga foton och bilder jag använder på min blogg är tagna av mig. Många tagna med, eller skapade med min IPhone, men lika många med min Nikon D5100 som jag haft i knappt ett år. Många bilder blir det!

Jag gillar att fotografera och har gjort det så länge jag kan minnas. Men det medvetna fotograferandet, drivet att skapa en bra bild, att fånga något speciellt, började när jag blev mamma för dryga 13 år sedan. Dels för att jag var ensamstående förälder och ville dela med mig av alla de magiska första-tillfällen som uppstår i varje barns liv, men även för att jag från början skapade en fotokalender som jag gav till nära och kära. Traditionen med en fotokalender med barnen som motiv har jag fortsatt med sedan dess, och den uppgiften bär jag med mig hela året, inför själva kalenderskapandet i november/december.

Men så nådde jag en brytpunkt där jag blev irriterad på att den vanliga lilla digitalkameran var för begränsad. Jag kunde inte ta de bilder jag ville ta, de som jag kunde se för mitt inre öga men inte kunde återskapa. Så jag önskade mig en systemkamera i present, och fick det!

Kråka på en pinne

Stor lycka – och jag fortsätter glädjas åt den. Det gör att jag ser världen lite annorlunda – jag är hela tiden mottaglig för ett fototillfälle, ser färger, former, nyanser, både i det stora och det lilla. Fast jag inte tar foton alla gånger jag tänker ”Detta kunde bli ett snyggt foto” så bär jag med mig de där ögonblicken. Jag njuter lite extra av min omgivning helt enkelt. Och det – det gillar jag.

Hur ser du på din omgivning? Ser du den? På riktigt?

Välkommen hit, Kotte!

Publicerad den 8 maj, 2013 av Helena Roth

Svara

Stod i fönstret på ovanvåningen och tittade ut tillsammans med maken som berättade om kvällens trädgårdsbestyr (själv höll jag i medlemsmöte för föräldraföreningen i Husie) då jag fick syn på liten kotte vid en av odlingsbäddarna. Ett vårtecken så sant som något och därmed varmt välkommet!

Högg kameran och smög sakta ut för att föreviga den lille. Kotte höll till vid några knoppande tulpaner och jag trodde det var tulpanblad han smaskade på, men det krasade lite för mycket för det. Det var så klart en liten trädgårdssnäcka som kotte satte i sig under ljudlig njutning.

Kotte smaskar på

Sonen smög ut i pyjamasbyxor och kom riktigt nära. Men när han upptäckte en fästing bakom örat på kotte och ryckte fram för att plocka bort den blev Kotte rädd. Vi backade undan (fästing intakt bakom örat) och efter en ganska lång stund vågade kotte sig på att börja smaska igen.

Tycker det är så fantastiskt att få uppleva naturen så nära inpå! Under lunchen, som intogs i trädgården, hade jag sällskap av en fågel som ivrigt hackade i fågelholken för att trimma öppningen till perfektion.

Kotte tar en tur

Tar du tillfället i akt att njuta av stunder som denna?

Nässlans dag!

Publicerad den 5 maj, 2013 av Helena Roth

Svara

Visste du att det är Nässlans dag idag?

Ja, kanske inte helt officiellt, men Sällskapet Nellorna bjuder in oss att hylla och värna denna mångfacetterade växt, som kan användas till så mycket! Te, gödning, soppa, paj, garn och mjöl till exempel.

Jag och dottern har varit ute och plockat nässlor på Bulltofta. Under eftermiddagen spred sig dofterna av en nässelpaj från ugnen. Det blev en hitte-på-paj, med basen i pajdegen ur Annas mat. Nässlor, lite broccoli och halloumi, tillsammans med en äggstanning med timjan. Smarrigt värre!

Tycker om tanken på att kunna gå ut i naturen och plocka ätliga delikatesser, och har turen att vara gift med en likasinnad. Nässlor, vildplommon, äpplen, plommon, bär, hylleblommor och mycket annat skördar vi med nöje och glädje

Har du tänkt på vilken rikedom det finns att nyttja och glädjas åt i naturen?

Mod att utmana rädslan

Publicerad den 1 maj, 2013 av Helena Roth

“If it scares you, it might be a good thing to try.”
― Seth Godin

Citatet hittade jag här. Seth är någon jag följer med stort nöje och det har gett mig många insikter och aha-upplevelser. Jag håller med honom. Om något skrämmer mig så finns det ofta anledning att testa det, att utmana rädslan.

Rädslan kan tom fungera som ledtråd, eller fyrbåk. Något som säger Du borde nog titta lite på detta, för på andra sidan kan oanade möjligheter yppa sig!

Ligger och funderar på när jag själv följt rädslan i hasorna. Det har hänt både en och flera gånger. Men faktisk är det något som väntar i framtiden som dyker upp i tanken.

Har i många år sagt att jag vill åka luftballong till min fyrtionde födelsedag… och minsann om inte älskade maken kom ihåg det. I födelsedagspresent fick jag en åktur. Har inte använt den ännu – men senast augusti ska det göras. Och nu när det blivit mer på riktigt så pirrar det rejält ska du veta. Men upp i det blå ska jag!

Vad har du upptäckt om dig själv, när du haft mod att utmana rädslan?

Struktur – hissa eller dissa?

Publicerad den 29 april, 2013 av Helena Roth

Struktur ja – vad är din relation till det begreppet? Själv lekte jag med tanken att kalla mig själv strukturcoach eftersom så mycket av mina coachklienters nuläge handlar om avsaknad av och/eller önskan om mer struktur.

Jag valde bort det eftersom det kändes begränsande. Men det hindrar inte att jag fortfarande kan bistå mina klienter med struktur när det behövs. Min främsta källa till inspiration när det gäller detta är David Stiernholm, struktör. Han har en utomordentlig idé som han dessutom levererar på ett suveränt sätt.

Han har en bakgrund som projektledare i IT-branschen och hans struktör-arbete har vuxit ut ett egenupplevt behov. Det är en av de bästa affärsidéerna i mina ögon: något jag själv har ett behov av. Oddsen att det finns andra som har samma behov är goda!

Många av de rutiner jag använder i mitt liv kommer från David, som tex insikten att jag inte är en pärm-människa. Jag är en hög-människa, men får det inte riktigt till att funka strukturerat så jag kompromissar med mig själv och använder ett hängmappsystem. Jag har dock slutat skapa pärmar i förhoppningen att jag ska sätta in alla papper där. Oj vad denna insikt sparat mig tid må du tro!

Strukturtipsen varierar från oerhört enkla saker – som att ha två papperskorgar för att kunna ge dig själv en ångermånad – till stora övergripande – som tips kring hur tänka affärsstrategi, vision och mål.

Prenumerera på hans veckobrev så får du ett konkret strukturtips varje måndag, som du kan läsa eller lyssna på. Alla hans tips finns som 3-5 minuters podcasts i ITunes och jag lyssnar ofta på en sådan när jag har några minuter över.

Har du behov av mer struktur snabbt så håller han kurser – har gått en själv, vilken vitamininjektion! – men erbjuder också individuell coaching.

Och nej, ifall ni undrar: jag får inget från David för att jag skriver detta blogginlägg. Det är däremot ett perfekt exempel på sharing is caring!

Hindras du ibland från att vara allt du kan, på grund av otillräcklig struktur?

Generositet föder utveckling

Publicerad den 28 april, 2013 av Helena Roth

Skrev om humlande igår, och använde mig av skärmdumpar av de tweets där vi diskuterade begreppet. Jag brukar oftast fråga om lov att använda folks tweets, även om det inte behövs, strikt juridiskt sett. Men tycker ändå det känns bra.

Generositet kan ta många olika former. Sharing is caring är ett begrepp som är väl använt, framför allt på nätet, men det begränsar sig inte dit. Det handlar om hur vi genom att dela med oss, dvs vara generösa, visar omsorg och omtanke.

Själv tänker jag mycket kring detta även i förhållande till affärsvärlden, där öppenhet leder framåt på ett sätt som gör att jag funderar över hur länge till vi kommer ha immaterialrätt med patent, varumärkesskydd osv i den form vi har idag. Titta på Linux som bygger på öppen källkod, Wikimedia, Creative Commons, Khan Academy och öppna arkiv med ritningar på både det ena och det andra.

Jag försöker leva i enlighet med detta, att dela med mig av det jag har, kan, tänker, tycker och känner, till de som vill, kan eller rent av behöver det. De tre ord mitt företagande baseras på är ärlighet, professionalism och omsorg. Orden stammar ur mig, eftersom det är jag som definierar mitt företag.

Be honest and do good shit!

Det är Jocke Jardenberg som säger så. Jag gillar Jockes citat och funderar vidare kring hur jag kan arbeta vidare med att vara ärlig och göra gott, på alla plan. Eller fundera förresten, för mig handlar det mer om att ha dessa orden långt fram på hornhinnan helt enkelt.

Ingelas ord är tänkvärda nog att läsa ytterligare en gång:

Generositet med tankar, idéer och kunskap är utvecklingens viktigaste bränsle!

Hur bidrar du till utveckling med dina tankar, idéer och din kunskap? Vilka är dina arenor?

Ut och humla idag!

Publicerad den 27 april, 2013 av Helena Roth

Ingela Netz la upp en tweet igår om att agera som en humla:

Jag kunde inte hålla mig från att svara:

Och där tog konversationen fart:

Jag gläds åt att verbet humla nu sprids, för det är ett härligt koncept tycker jag. Det var på Graniten Engineering som jag, under en tänkolog-utbildning, myntade begreppet och vi spånade vilt på betydelsen. Vi arbetade med kulturskapande, vilket var oerhört inspirerande. Vi landade ungefär i detta:

Att humla, dvs att gå från person till person, nyfiket fråga och lyssna till vederbörandes kunskaper och klokskaper, dela med mig av lite av mina egna dito, och sedan humla vidare (dvs förflytta mig), till nästa person, som jag då kan pollinera både med mina egna kunskaper, men även med det jag snappat upp från de jag redan humlat hos.

Ju mer jag humlar, desto mer kan jag bidra med, jmf pollinera. För ett företag med kontor på flera platser är det viktigt att uppmuntra humlandet mellan kontoren, så att alla har en bra koll över vilka kompetenser som verkligen finns tillgängliga. Själv var jag en något udda fågel på Graniten. Som projektledare och valideringsingenjör från läkemedelsbranschen, i denna kompetenta skara av mekanikkonstruktörer, automations- och testingenjörer med stor erfarenhet från livsmedelsbranschen, var humlandet väsentligt för att fler skulle förstå vad jag kunde bidra med till helheten.

Jag betecknar mig gärna som humlanist, och jag skulle tro att vi åtminstone är tre; jag, Ingela och Ann-Gerd! Hoppas att fler anammar detta, för nog är det ett roligt begrepp? Och detta är ju, som vi diskuterar ovan, något som definitivt är relevant inom och mellan alla branscher och skikt i samhället.

Att humla – slå det an en sträng i dig? Kan du se att du kan bidra med värdefulla pollenkorn, för att fortsätta liknelsen, varhelst du går?

Smälter intryck!

Publicerad den 23 april, 2013 av Helena Roth

Skriver detta på tåget på vägen hem, efter 4 intensiva dagar i Stockholm. Många intryck att bearbeta och smälta. Nya bekantskaper att ta tillvara. Insikter att reflektera över.

Fredagen ägnades åt förberedelser inför Barnverkets riksmöte, framför allt tillsammans med Martin. Lördagen och söndagen var det just riksmötet som stod främst på agendan. Och i söndags träffade jag ju @frokenann för första gången in the flesh! Ann är en av de fyra kvinnor som med stor glädje och entusiasm drar runt #skolvåren, bakom scenen, så att säga. Det var första gången någon av oss träffades fysiskt.

Måndag hade jag ynnesten att följa med Ann till hennes arbete, där hon är klasslärare för klass 3A på Edboskolan i Östra Skogås. Fick mycket att tänka på, och en stor dos igenkänning eftersom min son går i årskurs två. En fundering jag fick när jag stod och tittade på skolkomplexet, där dryga 900 elever F-9 går, är:

Är vi människor evolutionärt skapade för att samlas i stor skara med andra i samma ålder i en skolbyggnad? Är det verkligen det bästa sättet till lärande och utveckling?

Eftersom skoldagen slutade runt halvtvå kunde vi ta det lite lugnt ett par timmar innan vi begav oss till Babylon för en miniträff med #skolvårare. Och vilken träff det blev! Vi var totalt 12 #skolvårare som träffades och snackade, pratade, skrattade, tankespjärnade, funderade, reflekterade, fotograferade, spånade, snackade lite till, frågade, svarade och kramades!

Att träffas fysiskt är verkligen en kick, efter att i olika utsträckning ha interagerat över nätet, på Twitter och Facebook. En av insikterna jag fick igår är att det ju inte alls är ett nytt fenomen detta med att knyta vänskaper per distans. Brevvänner är ju ett väldigt gammalt koncept, det enda som skiljer sig åt är ju egentligen att vi kan kommunicera i realtid numera.

Jag upplever en enorm tacksamhet och förundran över att det som jag drömt om, som mynnat ut i #skolvåren-initiativet, uppfattas och uppskattas av olika människor på precis de sätt som jag har fantiserat om. Det ger en enorm kick ska ni veta, att vara en del i detta från allra första början. Dessutom ger det bekräftelse av att vi är många som drömmer om och agerar för att ta oss dit, ett steg i taget. Och det – det är hoppfullt!

Vågar du drömma och vara hoppfull inför framtiden?

Tack Barnverket!

Publicerad den 22 april, 2013 av Helena Roth

Så, då var min tid som ledamot i Barnverkets samordningsgrupp till ända. Det har varit ett år som spelat stor roll i min utveckling. Jag har lärt mig massvis, lärt känna många enormt kunniga människor, fått uppleva Almedalen och börjat twittra på allvar. Utan mina erfarenheter från Barnverket hade kanske inte #skolvåren uppstått, åtminstone inte katalyserad av mig.

Under det gångna året har jag arbetat väldigt tätt tillsammans med Martin Fredin, som varit ordförande i Barnverket ett par år, men som även han nu lämnar samordningsgruppen. Jag har dock sådan tur att vi, förutom Barnverksengagemanget, även är Drömfabrikskollegor. Dessutom hakar han på till afk i Varberg med #skolvåren.

Jag säger tur eftersom Martin ger mig tankespjärn. Jag kommer vidare i mina egna tankar och i min förståelse av världen, genom att klättra på hans tankar och funderingar. Det är mig ovärderligt!

Barnverket har idag fått en uppdaterad plattform och en ny samordningsgrupp, och det är glädjande att de är så många med enorm kunskap och en stor spännvidd. Det ger hopp för framtiden och jag ser fram emot vad som komma skall! Mitt engagemang slutar inte helt, jag kommer fortsätta vara Barnverkare, och blev dessutom, i sällskap med Martin och ytterligare en engagerad själ, utsedd till valberedning.

Hur känner du när du avslutar ett engagemang och går vidare? Är det melankoli över det som varit eller nyfikenhet för det som komma skall som överväger?

Energivåg utan like!

Publicerad den 20 april, 2013 av Helena Roth

Vaknade tidigt igår, eftersom jag skulle ut på resande fot, Barnverkets riksmöte i Stockholm står inför dörren. Kollade Twitter och möttes av följande:

Egentligen skulle den varit med i torsdags, men den blev framskjuten, så det gjorde det mig glad att se att den kom med. Sen blev det bara bättre. Kolla bara vilken våg av underbar energi jag svävat runt i idag:

#ffse betyder ”follow friday”, och är ett sätt att tipsa andra twittrare om bra Twitter-konton att följa. Tillägget ”se” står får Sverige. Robert Klåvus berikar själv mitt flöde, och innan han skrev #ffse till mig hann jag följa flera andra av de han #ffse:ade. Så jag blev lite extra glad att få denna underbara uppskattning! Tackade gjorde jag också, med att ge en #ffse tillbaka:

Bara en kort stund därefter dök nästa underbara #ffse in, från 100% Charlotte:

Sen fick jag äntligen se artikeln i Metro, då min käre make skickade ett foto på den:

Fick veta av Johanna som skrev artikeln att Metro publicerat den i alla tre versioner av Metro, så det har strömmat in nya följare på #skolvåren på Twitter och de sista platserna till sommarens stora händelse, #skolvårens afk i Varberg 18-19 juni är tagna! Även på Facebook har artikeln rönt uppmärksamhet, och jag har fått många glada tillrop även där.

Efter en lång dags arbete i både Malmö och Stockholm, vandrade jag och min Barnverks- och Drömfabrikskollega Martin Fredin mot Odenplan, trillade över Sibiriens Soppkök och bestämde oss för att stilla vår hunger (rekommenderas!). Restaurangen hade Stockholmsversionen av Metro så jag var tvungen att flukta lite på den med:

Vilken dag – en dag då jag, i sanning, varit uppe på bergets topp, och jag har verkligen njutit av vyn!

Jag tänker stanna kvar i den känslan, och njuta rejält. För detta är en energivåg utan like! Tillåter du dig att njuta av vyn då du är uppe på bergets topp?

HERO – the coach

I will hold a space for you, for exploration, discovery and insight

Kategoriarkiv: Personligt