Etikettarkiv: Malmö

Beautiful Sweden

Publicerad den av
Svara

In the middle of Sweden, lenght wise, about 40 km north/inland from Sundsvall, that’s where I’ve been these past days, and I have to say, I’ve been in paradise.

20140628-142740-52060746.jpg

20140628-143427-52467016.jpg20140628-143426-52466665.jpg

20140628-143426-52466296.jpg

20140628-143425-52465897.jpg

20140628-143427-52467358.jpg

20140628-144414-53054357.jpg

20140628-144414-53054918.jpg

20140628-144414-53054554.jpg

I live at the very southern most tip of Sweden, in Malmö, and I love the scenery in the south as well. Being such a long country, Sweden have such a wide range of natural environments, and I’ve never before been this far north in the summer time. The sun sets, but barely, and that means that it doesn’t get dark at night, see the top picture, taken around midnight or so. Amazing!

I feel recharged and refreshed, and hereby make a promise to myself to return. And I’d love to bring my family as well, because I want to show my kids more of the beauty of Sweden!

Have you ever been to a place like this, that feels like paradise?

Det mystiska vykortet

Publicerad den av
Svara

Satt i New York och skrev vykort och slogs av att jag ville skicka ett fint vykort till min sons klass, 3B, på Risebergaskolan i Malmö. Hade köpt ett fint vykort i MOMA-butiken som jag tyckte passade fint. Ville dock inte avslöja vem jag var, utan skrev ett lite kryptiskt meddelande:

20140530-161853-58733368.jpg

20140530-161853-58733583.jpg

Ska bli spännande att se om Mr B kommer hem och berättar om det mystiska vykortet, jag vågar åtminstone inte publicera detta inlägg innan jag är säker på att kortet kommit fram så de hunnit klura lite grann.

Och så blev det, det är ju nu två och en halv månad sedan min NY-resa, och mycket riktigt kom Mr B hem en dag i sällskap av en kompis, och frågade med lite spets i rösten ”Mamma, det måste ha varit du som skickat vykort till vår klass?”. 🙂

Undrar hur många vykort klasser får förresten – vore inte det ett himla roligt sätt att knyta världen och familjerna lite närmare skolan så säg? Är det någon mer som skickat vykort till sina barns klasser?

JallaJalla

Publicerad den av
Svara

Sydsvenskan kör falafelbloggen för tillfället – och det är ganska roligt att läsa omdömen och inte minst vad man får eller inte för tycka och säga om Malmös favoritsnabbmat.

Tack vare reportageserien utmanade familjen nyligen en gammal vana, och testade nummer ett, JallaJalla, på Bergsgatan.

20140108-202406.jpg

Och det gjorde vi rätt i – tror vi fått en ny favorit!

Nummer två på listan, Ammo’s, har vi upptäckt sedan några år tillbaka, men det finns ju fler ställen att besöka.

Var finns din favoritfalafel?

Fysiska mötesplatser

Publicerad den av
1

Satt och diskuterade med en ny bekantskap, och vi kom in på vikten av det fysiska rummet. Vikten av att det fysiska rummet möjliggör och hjälper till att skapa möten mellan människor.

I det sammanhanget kan jag tycka att det är fascinerande, och faktiskt en smula nedslående, hur lite vi drar nytta av forskning och kunnande kring hur fysiska miljöer kan utformas för att främja möten.

Titta på skolor – det finns skolor som är sprillans nybyggda som är mer eller mindre identiska med skolor jag gått i som har både femtio och etthundra år på nacken (nedan Videdalsskolan i Malmö, fotograferat under en ballongfärd).20131130-181249.jpgHur kommer det sig? Och vad är det som gör att jag läser om enstaka skolor som byggs utifrån en mycket medveten tanke kring det fysiska rummet, där man inte bara kör på med korridorer, klassrum, grupprum i traditionell stil. Läste för nått år sedan om en dövskola som skapat runda rum, vilket påverkade lärandemiljön och atmosfären enormt, i positiv bemärkelse.

Jag är säker på att det finns en enorm rikedom att ta av, för att kunna skapa fysiska mötesplatser som verkligen gynnar möten, oavsett om de är planerade eller spontana. Varför tar inte fler till sig dessa tankar? Vad är vi rädda för?

24 plus 10

Publicerad den av
Svara

Julkalendern är i full gång när detta publiceras, men när jag skriver det har den inte börjat än. Men idag har jag verkligen haft en skrivardag, alldeles fantastiskt! Har, med detta inlägg, skapat 24 julkalender-inlägg likväl som ytterligare tio andra blogginlägg. Det är rekort så det visslar om det för min del ska du veta.

Jag började visserligen igår eftermiddag, då jag satt på Raw Food House i Malmö och väntade på att min fina vän Matilda skulle dyka upp. Där blev det tre-fyra utkast skapade, men eftersom internetdelningen på mobilen inte ville fungera och jag inte brydde mig om att fråga om de hade wifi, så blev det först idag som jag tog itu med dessa utkast. Och alltså även lyckats med konststycket att skapa ytterligare sex-sju stycken.

Detta är dock ett exempel på vad jag menar med att det slår gnistor när mitt görande och mitt varande är tätt sammankopplade. När mitt görande är synkat med mitt varandra, då kan jag rida min energivåg (som är det jag har fokus på) och så är det precis som det skapas leverabler (i detta fallet blogginlägg) utan ansträngning. De bara blir till.20131130-235811.jpg

Så Filippa, här kom ett exempel på när jag gnistrar till. Det var dock inte det exempel jag tänkte på när du bad om ett exempel, så kanske kommer det ytterligare ett vad det lider.

Vad har du upplevt när ditt varande och görande är i balans med varandra?

Det här med duktig?

Publicerad den av
Svara

På söndag håller jag workshop på Mindfloor i Malmö för kvinnor som identifierar sig i begreppet duktig flicka, på ett eller annat vis. Begreppet duktig flicka kan man förhålla sig till på olika vis och så ock till själva ordet duktig.

På Facebook var det någon idag som skrev att det inte är något fel på att vara duktig, och det håller jag absolut med om. Inget fel i det alls. 20131120-205319.jpgMen hela poängen med mönster, som t ex det som kallas duktig flicka, är att de blir som uppkörda spår i vår hjärna, som vi halkar in på, oavsett om vi vill eller ej, och oavsett om det faktiskt gagnar oss eller ej. Och det är det mitt engagemang handlar om.

Jag vill bland annat dela min berättelse, som före detta duktig flicka ,som numera inte agerar utifrån ett mönster (något som ofta påkallas av stimuli utifrån), utan snarast så kan jag, inifrån, välja vad jag vill göra, hur jag vill göra det och i vilken omfattning. För det är det som är den avgörande skillnaden, i mina ögon. Jag gör medvetna val och kan fatta beslut som gagnar mig och min omgivning, på riktigt.

Det kommer näppeligen vara jag som står och pratar en hel förmiddag – utan jag ser verkligen fram emot att samskapa denna förmiddag tillsammans med alla underbara kvinnor som anmält sig. Ni väcker min nyfikenhet och jag undrar vad vi kommer lära av varandra på söndag?

Det finns fortfarande några platser kvar om du blir nyfiken att utforska din relation till duktig-flicka-skapet tillsammans med mig och övriga samskapare. 

Ses vi?

Engagemang någon?

Publicerad den av
1

Den 22 oktober har föräldraföreningen i Husie årsmöte, mitt fjärde och sista årsmöte i egenskap av ordförande. Har suttit som ordförande i fem år totalt nu.

Det har varit ofantligt givande och helt klart språngbrädan för mitt engagemang för skolutveckling. Hade jag inte klivit in i denna rollen hade jag troligen varken suttit ett år i Barnverkets samordningsgrupp, eller varit initiativtagare till #skolvåren. Hade inte upplevt Almedalen de senaste två åren heller.

Jag har verkligen föräldraföreningen att tacka för mycket – dock är det dags att lämna stafettpinnen till någon annan nu. Min egen eld brinner för skolutveckling på nationellt (ärligt talat: internationellt!) plan och därför hoppas jag någon kliver fram som vill ta över ordförandeskapet. Själv kommer jag att fortsätta vara engagerad förälder för mina barn, men på ett lite annat sätt.

Jag tror det upplevs som att jag gjort oerhört mycket i min roll i föräldraföreningen, men det där är så relativt på något vis. Jag har bara varit mig själv. Därför hoppas jag innerligt att min efterföljare, vem det än månde bliva, inte känner att jobbet ska göras på mitt sätt. Nä, det blir aldrig bra. Det ska göras på ditt sätt – det är verkligen det viktigaste. Vi gör var och en på vårt vis, och i samråd med kvarvarande styrelsemedlemmar finns det en enorm kunskapsbank att använda på bästa sätt.

Vill slå ett slag för att engagera sig 20131008-104803.jpg – det kan öppna så ofantligt många nya dörrar som du inte har en aning om, så ta chansen, engagera dig! På något vis. På ditt vis. Kanske innebär det att kliva in i en ideell föreningsstyrelse, kanske visa din uppskattning genom att delta på årsmötet, eller dela vidare ett event inom sociala media. Det finns många sätt och alla behövs – det enda jag ber om är att du faktiskt gör något. Nånannanismen är en farlig spelare vad gäller engagemang, och den kan även innebära nedsläckta eldsjälar.

Själv tar jag ansvar för min eld och ser till att jag använder den där den kommer till bäst nytta. Var och hur engagerar du dig?

Marionettdocka

Publicerad den av
Svara

Sydsvenskan kör en artikelserie där de granskar Malmös skolor. Måndagen den 23 september stod det på förstasidan:20130923-105223.jpg

Jag ringade in anledningen till att den intervjuade läraren lämnade yrket. Han anger att han kände sig som en marionettdocka. Jag kan förstå honom. Och han har fattat ett beslut utifrån sin känsla. Att agera är bra!

Dock så undrar jag – vad skulle hända om lärare, som upplever samma som Niklas, istället för att lämna yrket, vände på det hela? Dvs, om du känner dig som en marionettdocka – vad skulle hända om du återtog kontrollen själv? Drog ner snörena som någon annan styr, och började styra själv?

*hukar lite grann, kanske det börjar flyga ruttna tomater snart*

Allvarligt talat – jag pratade med en rektor i fredags, som eftersökte modiga lärare. På Twitter i helgen landade jag i en diskussion som handlade om önskan efter fler modiga skolledare.

Är det inte precis det som behövs? Att lärare, rektorer, förskolelärare, fritidspedagoger och alla andra som arbetar inom utbildnings-Sverige, verkligen utnyttjar hela det utrymme som är dem givet i form av skollag och styrdokument?

Jag brukar likna det där vid en kub. Låt oss säga att skollag, läroplan mm ger en rektor en kubikmeter stor kub stor att verka inom. Jag kan nog namnge en handfull rektorer runt om i landet, som jag tror verkligen utnyttjar varje kubikmillimeter som är dem givna. Ja, några av dem är tom så fräcka (modiga!) att de utmanar systemet genom att putta på väggarna, så kuben börjar bukta!

Min uppfattning är dock att det finns ofantligt många fler rektorer som endast verkar på en väldigt liten del av kuben. Om de upplever sig inmålade i ett hörn, eller faktiskt själva har målat in sig där, ska jag låta vara osagt, men faktum är att de inte ens utnyttjar det lagstadgade utrymme de har!

Och det är väl där efterfrågan på mod kommer in. Våga bryt dig loss. Våga utmana. Använd dig av hela det givna utrymmet!

Och igen – ja, det är lätt för mig att säga, jag vet inte hur det är, osv osv. Stämmer bra det. Men jag är en tänkande, reflekterande individ, som ser hur detta självförminskande är en enormt destruktiv kraft. Och det måste inte vara så. Och det KAN jag säga, eftersom jag själv gjort just den resan!

Så, om du känner dig som en marionett, gör ett val, fatta ett beslut. Stanna inte bara kvar i situationen utan åstadkom en förändring. Antingen gör du som Niklas, som lämnade och gav sig själv en annan jobbsituation där han mår bra, eller så tar du över kontrollen.

Vad väljer du?

Omdöme som värmer

Publicerad den av
Svara

Jag höll ju ett kortare föredrag på Rotary Slottstaden i Malmö i augusti 2013, och fick följande fina omdöme:

Hej Helena,
tack för din energigivande berättelse om Skolvåren!

Det gav förtroende med en härlig balans mellan kristallklar tydlighet och samtidig ödmjuk öppenhet. Tydlighet vad gäller att du ser behovet av att förändra skolan. Öppenhet för samverkan för att hitta innovativa lösningar. Och att det precis som i skolan – inte alltid mest utvecklande att ha ETT rätt facit.

Jag är övertygad om att du är med och bidrar till att det våras för skolan! Och får med dig fler… – det är ju redan fullbokat till er träff i Malmö i oktober! Så även om Skolvåren-samtal pågår kontinuerligt i det digitala – där det hela började;), så är det inspirerande med levande kommunikation.

Och för mig som är visuell i mitt lärande var din berättarkonst mitt i prick – metaforer och liknelser som du kommunicerade ut med fullt kroppsspråk!

Hilsen, Marika
Kajovision – för Framtidens kommunikation

Jag vill gärna få möjligheten att berätta om #skolvåren på fler ställen – om du har en idé om var det skulle passa så hör av dig!

Jag tackar Marika för detta – det värmer må du tro! Jag skapar en egen sida på hemsidan där jag kommer att samla röster om mig, för sådana här guldkorn vill jag minsann dela med mig av! 20130826-165613.jpg Allra gladast blir jag dock för att det Marika säger är i samklang med min egen upplevelse – annars hade det nog skavt misstänker jag.

Hur tar du emot omdömen?