Möjligheter

Publicerad den 5 december, 2012 av Helena Roth

Att se möjligheten/erna i det till synes omöjliga och icke-lösbara, det är en konst. Jag är nöjd med att det är en konst som jag är bra på.

Igårkväll såg jag en möjlighet i något som konstaterades som ett faktum av många. Idag har jag verkställt det, till mottagarens oerhörda glädje. Så glad blev h*n att jag idag blev kallad galen. Det gör mig bara glad, för galen på det viset som avses, det är något jag eftersträvar att vara. Dagens goda handling gläder mig extra mycket eftersom jag vet att den kommer att gagna många, både direkt och indirekt. Framför allt gagnas sådana som liksom jag brinner för att förändra skolan. Och det känns himla bra må ni tro!

Vilka möjligheter döljer sig i snön?

Ibland går det snabbt att få upp ögonen och se möjligheterna, ibland döljer de sig och det kan ta en stund, eller en dag eller två, innan de dyker upp. Men dyker upp gör de, möjligheterna, och de kommer med den där underbart pirriga känslan av att en ny dörr öppnar sig, som kan medföra insikter, upplevelser, kunskaper och erfarenheter.

Tillåt dig att uppleva den där känslan, för den är guld värd, jag lovar!

Syfte

Publicerad den 26 november, 2012 av Helena Roth

Har du funderat på det där med syfte nån gång? Varför finns du här? Varför finns din tjänst/befattning? Varför finns ditt företag, organisation, intresseförening?

Jag funderar mycket på det. Tror det skulle gagna fler att fundera kring frågan
”Vad är syftet med … ?”. (Fyll i slutklämmen själv.)

Jag har tidigare skrivit om min livsuppgift, och frågan om syfte handlar till stor del om samma sak. Men kanske det blir enklare att titta på en tjänst, en position, ett företag, en organisation osv, om man pratar om syfte snarare än livsuppgift.

Kundtjänst till exempel. Varför finns kundtjänster? För att göra kunden en tjänst? Troligen. Har du, liksom jag gjort, nånsin ringt en kundtjänst bara för att bli bemött allt annat än tjänstvilligt? Som tur är har jag även stött på klockrena kundtjänstänglar som verkligen har förstått varför de finns där!

Samma fråga ställer jag mig kring sjukvården. Vad är det främsta syftet med sjukvården? Att vårda de sjuka, om man ska lyssna till ordet ‘sjukvård’. Sjukvårdens allra främsta uppgift torde ju vara att se till att ingen behöver dem, men om det mot förmodan kommer in en patient så ska vederbörande ut ur systemet så fort det bara är möjligt att få dem friska igen (givetvis utan stress!). Är det vad som sker, ligger det främst i allas sinne, alla (!) de som arbetar inom vårdapparaten? Är det vad samhället förväntar sig, när det ställs krav som att kötid inte får överstiga 90 dagar? Som du frågar får du svar – vad skulle hända om kravet ställdes tvärt om, t ex ”Patienter ska behandlas omgående”?

Och så skolan sen då. Ett av mina favoritobjekt. Varför finns skolan till? För barnens skull? Eller för de vuxna som jobbar i det? Eller för föräldrarna, som därmed får barnomsorgen tryggad? Några som verkligen trycker på för en skola för barnens skull är Micke Gunnarsson som dragit igång Skolstrejken och Pamela von Sabljar t ex.
Jag är själv engagerad i både föräldraföreningen i Husie och Barnverket och brinner för att diskutera skolsystemet, både IRL, på Facebook och inte minst Twitter. Jag inser att det finns mer än ett syfte med förskola/skola/fritids, men jag önskar att fler som på något vis berörs av skolsystemet (finns det någon som inte gör det egentligen?) verkligen höll fokus på barnen.

Jag är optimist i hjärta och själ och tror dessutom människor om gott. Jag vet att en överväldigande majoritet av befolkningen går till jobbet och tänker att de ska göra sitt bästa varje dag. Så är det. Vi vill gott, det tror jag verkligen.

Dock vet jag av egen erfarenhet att det är svårt att hålla syftet främst, att verkligen lyckas hålla det i fokus dag ut och dag in. Jag tror dock vi skulle ha en annorlunda (härligare!) värld om fler gjorde ett mer aktivt försök att hålla syftet längst fram på hornhinnan varje dag!

Sakta men säkert skulle vi då ta ett litet steg mot en bättre värld, och troligen också mot större personligt välmående, varje dag.

Hur tänker du kring syfte? Det du gör varje dag – förankrar du det i ett uttalat syfte? Gör det någon skillnad? Och hur lyckas du hålla fokus på syftet?

#VisibleLearning

Publicerad den 23 november, 2012 av Helena Roth

Idag har jag blivit stärkt i min identitet som förändringsagent. Har kallat mig själv det under ett års tid eller så, men insåg för ett par år sedan att det, i sanning, är den titel jag borde haft på alla anstälningar och uppdrag jag haft under min yrkesverksamma tid. Min känsla från gårdagen om klarsynthet efter att dimman lättar stämde med andra ord!

Idag har jag, å Barnverkets vägnar, varit i Stockholm på konferens vid namn Visible Learning. John Hattie var dragplåster, men James Nottingham var minst lika inspirerande, om inte mer. Har twittrat hela dagen lång, under hashtaggen #visiblelearning, så är du nyfiken så kan du hitta en massa input från mig och andra twittrare där. (Jag twittrade mest som @Barnverket men även en smula som @HERO_Respondi – följ oss gärna!)

Har skrivit anteckningar och twittrat samtidigt, vilket är något schizofrent. Men på något underligt vis ger det mig även en möjlighet till omedelbar fördjupning, inte minst när jag får respons på mina tweets. Dagens absoluta höjdpunkt var dock när John Hattie på eftermiddagen raddade upp en massa uppmaningar, där den absolut bästa löd ”I am a change agent!”.

Oj vad det gjorde mig glad – just för att jag ju ser själv att jag själv, och alla andra förändringsagenter kan göra så stor nytta, och behövs för att vända trenden av negativt rapporterande, uppgivenhet och hopplöshet som omgärdar svenska skolsystemet idag.

Vad är då en förändringsagent? Det kan t ex vara en individ som agerar katalysator för förändring. Hittade på sidan 128 i sin bok Visible Learning (finns även på svenska) skriver han följande om lärarens bidrag: ”It requires them to believe that their role is that of a change agent – that all students can learn and progress, that achievement for all is changeable and not fixed, and that demonstrating to all students that they care about their learning is both powerful and effective.” (Läs mer om Visible Learning i den här presentationen t ex.)

John Hattie uppmanar alltså alla lärare att öppet se sig som förändringsagenter!

Nu tar jag mig stärkt av dagen hemåt, och kommer oförtrutet fortsätta som förändringsagent ett bra tag till – och hoppas så att jag får sällskap av några fler! Kanske du? Skriv gärna en kommentar om du själv ser dig som förändringsagent, eller om du får några andra reflektioner på begreppet eller blogginlägget!

Dimman

Publicerad den 22 november, 2012 av Helena Roth

Sitter på ett tåg på väg till en spännande morgondag i nya sammanhang – känns lite symboliskt att det är så dimmigt. För ni vet hur det är med dimma, ett tu tre bara lyfter den och världen framstår klarare och skarpare än någonsin.

Det finns flera fördelar med dimma förutom att den försvinner.

Den bäddar in, rundar av, gör att allt framtonar lite mjukare. Dessutom så lockar det gråa vädret till att krypa upp i ett soffhörn med en riktigt bra bok, gärna invirad i en filt med katten purrandes i knät. Eller så går jag en promenad, i den gråa tystnaden, vindstilla och med en ständig puff av vattenånga mot mina kinder. I sådana stunder finns det ypperligt utrymme till reflektioner, vill jag lova!

Tänker att jag rundar ytterligare ett hörn till årsskiftet. Ett uppdrag tar slut och en ny osäkrare framtid väntar. Som jag längtar – vad ska det föra med sig månntro? Följer energin, och den är väldigt lätt att följa – för mig handlar det om att vara en förändringsagent och katalysator i det paradigmskifte som vi är mitt uppe i, vad gäller skolsystem men också samhället i sig.

Tänker också att jag ska passa på att se tillbaka på det gångna 1,5 året på detta uppdrag – vad har jag bidragit med? Vad har jag lärt mig? Vilka nya verktyg tar jag med mig och vilka lämnar jag ifrån mig, som tappat sin relevans? Vilka nya insikter har jag fått?

Passa på du med och gör en inventering av ditt liv, var du står just nu, var du vill stå om ett tag, vad som lockar, vad som inte lockar. Det finns så många frågor som kan hjälpa dig att leva ett gott liv, ett liv där du utmanas och ger allt det du har potential att ge.

Tycker du det är svårt att ställa frågorna till dig själv – jag tycker själv det kan vara svårt att ställa de riktigt utmanande frågorna, de tenderar jag att smita från – så rekommenderar jag dig att skaffa dig en coach, att ställa kraftfulla frågor är en av de saker vi gör allra bäst. Det är åtminstone en av mina styrkor som coach!

Har du själv tagit hjälp av en coach? Vad har det gett dig? Rekommenderar du det till andra? Varför, i sådana fall? Dela gärna med dig av dina tankar i ämnet i en kommentar nedan!

Bortvald

Publicerad den 19 november, 2012 av Helena Roth

Minns ni att jag fick ett bokpaket med posten, från Qoola Qvinnor? Jag satte igång att läsa jag. Boken heter Bortvald och är skriven av Helen Lindell.

Innehållet gjorde mig mest förbannad, för det är inte ok att behandla någon som bokens huvudperson Marlen blir behandlad. Eftersom boken är ”baserad på verkliga händelser” så kryper det lite extra i mig, för det är liksom inte en eller två saker som går snett för Marlen, utan gång efter gång får hon käftsmällar av livet och de individer i hennes närhet som borde göra allt för att stödja henne. Huvaligen. Det ska inte vara så där. Därför hoppas jag att det är som i boken Shantaram av Gregory David Roberts, som också baserats på verkliga händelser. Där har författaren kryddat lite extra för att det ska bli spännande läsning av det. Jag hoppas som sagt att det är så här med. Men något inom mig säger att det är ganska nära verkligheten det som beskrivs här, vilket är Marlens under drygt 20 år från födsel och framåt.

Jag är på flera sätt engagerad i att få tillstånd ett paradigmskifte inom skolsystem och samhälle. T ex som aktiv medlem i Barnverket, en rikstäckande förening av föräldrar och engagerade vuxna som arbetar för att barn ska ha det bra på förskola, skola och fritids. I Marlens värld fallerar inte bara skolsystemet, utan hela vuxenvärlden sviker henne, gång efter annan. Det kan bara inte fortgå på detta viset längre – vi kan inte ha en samhällsordning som bygger på att förminska och förnedra människor. Det har vi inte råd med! Istället behöver vi göra nödvändiga förändringar så vi slutar med detta enorma resursslöseri, inte minst av mänsklig potential.

Fram för ett mänskligt skolsystem och samhälle, där individer inte trampas på och nedvärderas som Marlen. Ett samhälle där människor inser och känner sitt eget människovärde, så de inte accepterar att behandlas så illa som Marlen.
Bortvald är den första delen av två, och jag ser med förväntan fram emot att få läsa del två. Där hoppas jag att de småglimtar av stärkt självkänsla och -insikt som förekommer i slutet av del ett, får blomma ut ordentligt. Kanske hittar Marlen skatten vid slutet av regnbågen – låt oss hoppas det!

Jag skulle vilja skicka boken vidare – är det någon här som vill läsa den och som motprestation kan tänka sig att skriva en bok-recension av Bortvald på sin egen blogg? (Eller på t ex Facebook, om du inte har en blogg.) Skriv en kommentar nedan, så kontaktar jag dig, och lägger därefter boken på brevlådan. Du kanske blir inspirerad att skicka boken vidare i din tur!

Tillägg: Boken har nu fått nytt hem på Husiebiblioteket i Malmö.

Positiv!

Publicerad den 9 november, 2012 av Helena Roth

Jag har levt som två individer, kan jag nästan säga.
Före-Helena var en oerhört negativ person, som letade fel i allt och framhävde vartenda misstag… ja, kanske inte fullt ut så illa, men i stor utsträckning!
Efter-Helena har arbetat hårt och målmedvetet på att bli en positiv person, och därför blir det så härligt när jag får bevis för att det lyckats! För mig handlade resan om att gå från en jag-är-inte-ok-grundkänsla till en jag-är-ok-grundkänsla, något jag kanske berättar mer om någon annan gång.

”Är du alltid så positiv som du verkar?” frågade en kollega för ett tag sen.

Och eftersom jag med gott samvete och överensstämmande med sanningen kunde svara ”Ja, i princip är jag faktiskt det!” så slogs jag, igen, av vilken resa jag gjort. Och hur tacksam jag är för att jag gjort den, för att jag härdat ut och strävat på.

Häromdagen läste jag ett citat av Henry Ford som lyder:
Håller du med? På mig stämmer det till fullo, den tuffaste match jag gått i mitt liv, är också den som gett mig allra mest, vad gäller möjlighet och drivkraft till min egen personliga utveckling.

Har du något annat citat som kan passa in i sammanhanget, så dela gärna med dig!

Bokpaket#1

Publicerad den 7 november, 2012 av Helena Roth

Det kom ett paket i posten från inspirerande Siv Thuresdotter, skaparen av kvinnonätverket Qoola Qvinnor. I paketet låg boken Bortvald av Helen Lindell.

Ser verkligen fram emot att läsa boken – och har faktiskt redan kommit halvvägs. Men jag väntar med att berätta om mina intryck av den tills jag läst klart hela.

Bortvald av Helen Lindell Jag är en bokmal, och har så varit sen jag lärde mig läsa, har min mamma berättat. Älskar att läsa, och böcker har gett mig så ofantligt mycket.

Tycker du om att läsa? Om du vill tipsa mig om en bok, vilken skulle det då vara? Skriv gärna en kommentar med just ditt boktips, och gärna med en motivering!

Bådeock!

Publicerad den 19 oktober, 2012 av Helena Roth

Blir så fascinerad av tendensen att tänka antingen eller som jag stöter på lite överallt. Själv har jag mycket större fallenhet åt både ock-tänkande.

Som det här med att varannan treåring surfar på nätet, som varit i ropet senaste dagarna. Taget ur sitt sammanhang och uppblåst till orimliga proportioner kan det låta hemskt. Men varför ska det handla om antingen eller? Varför funkar inte både ock? Det finns enormt många bra, pedagogiska, kreativt stimulerande appar. Människor med olika funktionsnedsättningar kan ha stor glädje och nytta av den ”nya” tekniken, ja, utan tvekan kan det gagna oss alla.

För mycket av det goda kan dock bli för bra. Det är närmast en universalregel.

När det gäller just användande av surfplattor, datorer, dataspel, mobiler med mera, oavsett ålder på användaren!, så behövs regler och struktur. Vi behöver diskutera hur vi vill ha det i de sammanhang vi hör hemma, som familjen. Typiska familjeprinciper kan vara att vi äter middag tillsammans, umgås som familj, sköter sömn, hygien, motion och arbete (om det så är skola eller jobb) samt odlar mer än ett intresse. Så enkelt, och så svårt, kan det vara. Att börja prata om det är ett väldigt bra första steg, för det är så mycket enklare att leva upp till förväntningar som uttalats. Är jag dessutom delaktig i att forma familjens gemensamma regler så ökar chansen att jag lever upp till dem.

Och betänk, att det handlar inte om antingen eller, utan både ock. För de allra allra flesta av oss är världen inte svart eller vit, utan består av ett myller av gråa nyanser.

Varför angriper vi ofta nymodigheter som om de innebär problem? Jag drar mig till minnes hur boktryckarkonsten, teater och opera, rock ‘n roll och R&B, för att inte tala om charleston och lindy hop, togs emot som om det var samhällsomstörtande aktiviteter och ett garanterat steg mot världens undergång. Visst har det lett till förändringar, men inte – hittills – världens undergång. Har vi inte kommit längre än så här i våra attityder?

Våga var lite nyfiken! Fåga dig själv hur något du inte är insatt i kanske kan gagna dig! Testa och se. Kanske är det du testar något för dig, kanske inte, men oavsett vilket, så kanske det finns andra som gillar just den grejen. Låt dem då få göra det. Om du oroar dig över eventuella negativa konsekvenser, inled en dialog med de som tycker annorlunda än du, istället för predika total avhållsamhet. Kanske möts ni på halva vägen och går därifrån med ökad insikt! Båda två!

Bejaka de gråa nyanserna!

Fokus

Publicerad den 12 oktober, 2012 av Helena Roth

Det handlar om fokus just nu.

Frågan för mig är: hur fokusera bland allt jag brinner för, när det finns så mycket jag tycker är spännande och intressant?

Någon liknade mig vid en sol, som skiner och sprider energi och värme i alla riktningar. Härligt, men samtidigt ganska ineffektivt om jag vill ”tutta fjutt” på saker och ting, vilket jag ju vill. Tog till mig den där liknelsen, och inser att det är dags att sluta sprida min energi överallt. Det är dags att fokusera strålarna, genom ett förstoringsglas, så det blir extra koncentrerat, och sen – ja, då ska ni få se på ”tutta fjutt” minsann!

Vaddå ”tutta fjutt”? Jo, jag menar, att jag vill se det hända saker, jag söker handling, inte (bara) ord och teorier. Och då gäller det att jag fokuserar, nu ska det bli mer handling och lite mindre ord!

Jag tycker om att brinna, ja, jag älskar tom att brinna för en sak. Och jag gör det. Mycket. Det viktiga är att brinna klokt, så att jag inte brinner upp. Och därför känner jag att fokus är extra viktigt för mig. Vad brinner du för? Dela gärna med dig i kommentarfältet!

Rädslor

Publicerad den 27 september, 2012 av Helena Roth

Rädslor kan sätta stopp för mycket. Både stort som smått. Det händer mycket just nu, och jag möter många som står i begrepp att vända blad inom olika områden. Därför blev jag så glad när Alan Seale delade nedanstående citat i ett nyhetsbrev i veckan.

Betänk vilka möjligheter som kan öppnas för oss om vi vågar tänja våra komfortzoner lite grann. Det måste inte vara stora kliv eller halsbrytande äventyr. Det kan räcka med det lilla.

Våga gör som Mark Nepo säger så klokt: kliv utan tvekan en tum in i det okända.

Har du gjort det någon gång? Som egenföretagare har jag gjort det många gånger – att starta eget utmanade ganska många rädslor – men även som privatperson så klart. Det är sådana här tillfällen som gör att jag växer. Och det gillar jag! Berätta gärna hur du tänker kring att ta små kliv för att utmana dina rädslor!

HERO – the coach

I will hold a space for you, for exploration, discovery and insight