Kategoriarkiv: Skolutveckling

Besök hos Pysslingen (Västra Allé)

Publicerad den av
1

Idag cyklade jag till Malmö central, och hoppade på ett tåg till Helsingborg. Väl där var jag först hos en befintlig kund på möte, innan jag skickade ett mess till Malin Ekberg, biträdande förskolechef samt specialpedagog, på Västra Alléskolan, som är en Pysslingen-skola. Stod och väntade i solen en stund innan hon kom körande för att hämta mig, för dagens studiebesök på Västra Allé.

Malmö möter Helsingborg

Jag har gått en rundvandring, hälsat på elever och personal, både på skolan och förskolan. Och mitt hjärta sjunger av glädje. Det finns verkligen välmående verksamheter inom ramen för skol-Sverige, och det är glädjande. Västra Allé har gjort en resa senaste åren, förstår jag, men det är ingen där som slagit sig till ro där de är, utan de arbetar alla hårt – och glatt – med att upprätthålla det fantastiska klimatet och även arbeta vidare för att säkra ökande resultat.

workshop

Möts av en inbjudan till föräldramöte/workshop. Informations och diskussionsmöjligheter kring en radda intressanta och relevanta ämnen erbjuds.

VackertInne i skolbiblioteket satt denna skylten, och det fanns böcker och krypin för lugn och ro, i ateljen är det vackert och inbjudande. Skaparglädjen syntes i stora delar av verksamheten, inte minst har man på ett väldigt fint sätt använt väggytorna kreativt, målat och använt både färger och motiv för att förstärka och förhöja de rumsliga intrycken.

Musikrummet

Musik- och bildrummet var oerhört mysigt, och jag älskar FAQn på dörren till rummet. Så himla smart. (Och kärleksfullt.)

FörslagI korridoren vid matsalen – som härligt nog ligger mitt i verksamheten, med ämnes- och grupprum på vardera sida – satt det uppmaningar, som ovan. Med en så pass liten skola som detta är (drygt 200 elever i F-9 samt 70-talet i förskoleverksamheten) är gemytligheten tydlig, Malin kunde alla barnens namn och det var gott om kids som glatt frågade vem jag var.

Levande dokumentDet här var något av det mest imponerande. På whiteboarden i lärarnas personalrum finns värdegrunden utskriven. Allt för att säkra att det inte blir ett dokument som ligger och skräpar på en hylla (eller en mapp på servern), utan verkligen något som levs, dagligdags. Och utanför förskolepersonalens arbetsrum satt det systematiska kvalitetutvecklingssarbetet uppsatt. Fantastiskt! Malin berättade, jag njöt och gladdes åt det jag såg och hörde och inte minst blev jag oerhört imponerad. Det här är vad jag kallar medveten kvalitetsutveckling det!

snigeljaktPå flera ställen i förskolelokalerna satt lappen med de öppna frågorna, och jag tänker att det där är smart. Inte minst om man också flyttar runt och byter ut de där budskapen med jämna mellanrum, precis som man ska göra med konst på väggarna. Allt för att undvika att bli hemmablind.

Tack

En av högstadieeleverna som vi stötte på under rundvandringen sa att jag måste få ta del av de negativa sidorna också, varpå Malin intresserad frågade honom vad han ansåg var de negativa sidorna med skolan. Han blev lite allvarlig, tystnade, funderade så det syntes…. och sen sa han, och lät väldigt öppen och ärlig:

”Jag tycker faktiskt inte det är något negativt med vår skola!”

Och jag måste säga att jag är böjd att hålla med honom! Så jag tackar verkligen för att jag fick komma till Västra Alléskolan idag, Malin, det var en ynnest! (Och så störtgillade jag skylten med uppmaningen om tossor! Kanske någon som inte vet att tossor heter tossor? Då vet du det nu!)

Undrar varthän jag ska styra kosan härnäst. Jag skulle gärna åka på fler studiebesök runt omkring bland skol-Sveriges alla fantastiska verksamheter, så frågan är om jag får komma till dig?

Labba med Beppe

Publicerad den av
Svara

Benjamin ”Beppe” Singer har skrivit två böcker om sina 40 favoritexperiment, Labba i förskolan samt Labba i skolan, upptäckte jag då det kom ett tjockt kuvert adresserat till mig och #skolvåren, med hälsning från Beppe och förlaget:

Beppe labbar i skolan

Labba med Beppe i förskolan

Böckerna ser väldigt fina ut, med tydligt beskrivna experiment, med koppling till läroplan angiven. De känns på alla sätt och vis oerhört inbjudande. Skänker dem vidare till Fröken Ann som med iver har tänkt utforska världen tillsammans med sina elever. För det är verkligen det som Beppe bjuder upp till – nyfikenhet och upptäckarlusta. Och det, mina vänner, kan vi helt enkelt inte få för mycket av, eller hur?

Skolmässandet

Publicerad den av
1

I måndags lyssnade jag till Richard Gerver som talade passionerat och engagerat om vikten av en vision och att våga gå sin egen väg utan att efterapa andra (läs Finland, Singapore osv). Jag taggade mina tweets med #HuddingeVisar, vilket bara är en av en uppsjö olika hashtags som figurerar denna höstlovsvecka. De visar alla på lärande, tankespjärn och möjlighet till utveckling och utväxling inom skolSverige, men jag kunde inte hålla mig från en liten reflektion igår förmiddags:

Nr ett och tvåNr tre och fyraNr fem och sexJag har fått lite svar, funderingar och kommentarer på Twitter, men vore väldigt intresserad av att få ännu lite mer. Kanske någon kommun eller organisation faktiskt gjort en analys av detta?

Och nu när jag läser mitt orerande från igår så tänker jag att den allra viktigaste aspekten kanske är nummer tre – vad kommer du göra annorlunda när du är åter på jobb, som skiljer sig från senast du jobbade? För var hamnar vi om svaret på frågan är ”Inget”?

Vision and the inner voice

Publicerad den av
1

The importance of a vision, closely linked to the soul of the country, or company, is one of the thoughts reverberating in my head after my meeting with Richard Gerver yesterday afternoon, together with Susanne, Ann and Therese from #skolvåren back office. I only missed Ninna, who was with us in spirit, not being able to get away to join us.

Meetup with Gerver

Richard shared the story of his meeting with Eric Schmidt, CEO of Google, who said, the real failures of Google, have come about when they tried to act based on the fear of what someone else is doing – Facebook are launching X, we must have something similar! – rather than go deep within to find what they, Google, want to do, regardless of what others are doing.

And that’s what Richard asks Sweden:
Find your vision, believe in you path ahead, and stick to it. Don’t copy cat Finland (now slipping in the ranks of PISA), to move on to copy cat Singapore (latest fad school system everyone want’s to learn from), to move on to….

Vision

No, stop right then and there. Ask instead:
What do we want?
Where are we?
Where do we want to go?
What are the needs of Swedes and Sweden, for a school system?

Discover our Why, find that vision, and stick to it, Richard passionately asks of the hundred or so of teachers, principals, school developers and #skolvårare, in the audience in Huddinge.

I have more thoughts to sit with, after an hour listening to Richard, but this one is top of mind at the moment. But I’m fairly happy to just sit with it, not really doing much at all to act upon this, at this very moment. I’m on a school break, with my kids, enjoying them and their company immensely.

And you know what, the message Richard wants to get across is extremely relevant here as well. So I’ll do what I can to make sure my children know how to listen to their own voice, to find their passion, rather than believing life is about going after someone elses dreams. Because it’s not. Listen within, and there is a voice somewhere, sometimes whispering, other times shouting loudly.

What might happen in the world, when more of us wake up to that inner voice?

Systemfel!

Publicerad den av
Svara

Sydsvenskan publicerade en artikel med en uppmaning från OECD till varje lärare att ta saken i egna händer och göra skillnad. Och ja – varje enskild individ gör skillnad – eller skulle kunna göra skillnad!

Systemfel

Absolut är det så! Vänta inte på någon annan utan gör det du kan MEN samtidigt är det ett grovt systemfel i svenskt skolsystem som måste lyftas upp. Och det kan INTE uppvägas av fantastiska pedagoger i klassrum och på fritidshem osv, för det finns personal som inte förmår göra så stor skillnad som de hade kunnat gjort i ett bättre skolsystem.

Så det behövs BÅDE arbetas på individnivå och systemnivå. Allt annat är nys och närmast strutsbeteende! Som tur är finns det individer som brinner för båda dessa nivåer, och de hittar andra som brinner för samma sak, på samma nivå. Och ur detta kommer det bra saker, saker som gör skillnad både på individ- och på systemnivå.

För var finns likvärdigheten om vi nöjer oss med att de som arbetar inom någon form av skolsystemet (från förskola och uppåt) som har förmåga att verkligen göra skillnad ska göra det? Vad händer med eleverna som inte har tur i lärarlotteriet och får en av dessa fantastiska pedagoger?

Läxfritt!

Publicerad den av
1

Förra veckan la jag en bokbeställning och häromdagen hittade jag ett tjockt paket i brevlådan med följande innehåll:
Läxfritt

Signerat!

Inte illa med en personlig hälsning från författaren Pernilla Alm, det tackar jag extra för!

Jag ser verkligen fram emot att läsa boken, inte minst eftersom jag tänkt både en och två gånger kring läxor. När dottern som nu går i nian började skolan var jag helt klart pro-läxor (inte minst för att jag själv aldrig haft några problem med läxor, men så var jag en sådan där duktig flicka som anpassade mig väldigt väl till rådande skolklimat), men ganska tidigt under hennes skolgång började jag fundera på det där, inte minst då jag tyvärr inte upplevt att mina barn fått så många riktigt bra läxor med sig hem. Snarare dess motsats, i allt för många fall.

Tror du att läxfritt är en väg till en likvärdig skola?

Vill höra Din röst!

Publicerad den av
Svara

På lördag bjuds Du, ja, just Du, in till en heldags workshop i Stockholm på Globala Gymnasiet. Workshoppen centreras runt frågan Varför skola som #skolvåren har som sitt signum, och syftar till att föreslå lösningar för ett långsiktigt arbete för framtidens skola/lärande. Vill du läsa mer om vad det handlar om gör du det enklast här!

IMG_2985

Det är ganska många anmälda redan men det finns fortfarande en chans att anmäla sig – senaste anmälningsdagen är nämligen idag! Så passa på även du, delta och bidra med dina tankar, funderingar, erfarenheter och idéer till att skapa ett framtida lärandesystem. Dessutom får du chansen att uppleva en annorlunda workshop metod: Collaboratory 50+20, som bland annat används av FN.

Anmäler dig gör du här: http://liftsweden.com

Dela gärna vidare till andra du känner så vi säkrar en riktigt stor bredd bland deltagarna. Tack för hjälpen!

Skolstart avklarad!

Publicerad den av
Svara

Minstingen i familjen kom hem efter skolan och jag frågade:

På en skala mellan 0 och 10, vad tycker du om din nya klass?

Svaret löd:

En 10a!

Nya mentorn fick en applåd av föräldrarna som fick följa med första stunden i klassrummet, då hon ganska omgående lärde sig alla barnens namn. Imponerande! Det ska bli spännande att lära känna de av barnens lärare som jag inte redan känner.

Gårdagens inlägg om skolstart har rönt lite uppmärksamhet, mestadels igenkänning och medhåll men även lite mothugg. Bra kombo, och jag uppskattar verkligen alla som tar sig tid att dela sina tankar med mig.

En kommentar handlade om att hysa tillit till personal och skolledning, och jag håller med, det är ofantligt viktigt. Men tillit är inte något som kan beordras fram. Snarast växer det fram som ett samspel, för det krävs samverkan mellan de olika ingående parterna för att tillit ska få fäste och en god grogrund.

Ett annat sätt att säga det där är genom det gamla ordstävet It takes two to tango. Så min förhoppning är att personal och ledning på mina barns skolor tackar ja, när jag bjuder upp till dans. För det gör jag, tro inget annat. Självklart för mig att jag vill medverka till ett gott samarbete och en god samverkan mellan skola och hem, för barnens skull!

20140818-223052-81052493.jpg

Vad krävs för att du ska känna tillit?

Skolstart

Publicerad den av
9

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Den yngsta ska börja på samma skola som storasyster. En i fyran, och en i nian. Som tiden går. Det känns som igår jag fick min förstfödda i famnen för första gången. Men icke, det är snart 15 år sedan.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag känner mig ganska maktlös. Eftersom jag vet hur stor inverkan i en ung människas liv skoltiden har, känns det ganska frustrerande att inte kunna göra så mycket för att dra mitt strå till stacken, för att se till att det blir så fantastiskt bra som skoltiden KAN vara för en ung människa.

20140817-215653-79013588.jpg
Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag är rädd. Jag är rädd för att de inte ska få uppleva en sån där fantastiskt bra skoltid. Jag är rädd för att loppet redan är kört, åtminstone för den äldsta. Den yngste ska få en nyrekryterad lärare som jag inte vet något om, i en ny klass med en handfull vänner från gamla klassen. Och jag håller tummarna.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag håller tummarna för att hans nya mentor ska vara en av de där helt fantastiskt outstanding jävlaridetfenomenala lärarna som jag vet finns. De där som jag har äran att ha lärt känna, främst via Twitter, #skolvåren och det utvidgade kollegiet. De där som jag stött på något enstaka exemplar av i levandes livet i stadsdelsområdet där jag bor. Vågar jag hoppas att sonens nya mentor kan vara en sådan? Jag vill så gärna. För jag vet hur fantastiskt bra skoltiden kan vara för en ung människa.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag vet också hur fantastiskt hemsk skoltiden kan vara för en ung människa. Jag vet hur skoltiden varit hittills för mina båda barn, och jag kan se att det finns förbättringspotential för dem båda. Ingen av dem har – som jag ser det – upplevt det där WOW-iga som man som ung människa KAN uppleva under sin skoltid.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag önskar att det kommande året blir ett WOW-år för dem båda. Ett år där de utmanas, uppmuntras och uppmanas att utvecklas, att bibehålla sin nyfikenhet, sin iver att lära, lusten att ställa kluriga frågor, att nå insikter om världen vi lever i och i hur de själva fungerar. Och kanske framför allt, att de inte lär sig att anpassa sig så till den milda grad att de tappar bort sig själva på vägen.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag kommer finnas här och stötta, puffa, peppa och på alla sätt och vis försöka dra mitt strå till stacken. För jag önskar dem en fantastiskt bra skoltid! Dessutom är inte ”mitt strå” enkom till för mina egna barn, utan för alla elever på skolan.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag hoppas att även du finns där för dem, och alla andra unga människor som börjar skolan i dagarna. För det krävs en by för att uppfostra ett barn, som det afrikanska ordstävet lyder, och det är vi som bor i byn. Du. Och jag. Oavsett vilken relation vi har till dem, så har vi alla ett ansvar för varandra och det gemensamma. Om jag drar mitt strå till stacken, drar du ditt då?

What’s my legacy?

Publicerad den av
Svara

Am attending a two day Independence intensive with Rich Litvin and Steve Chandler and we are asked to play the deathbed game by answering two questions:

What’s my legacy? What contribution do I want to make in the world?

We get a 5 min reflection time, to ponder these questions and our own mortality. Meanwhile Allison Crow is the visual recorder at the event and she’s capturing the deathbed game this way:

20140719-233343-84823613.jpg

I pick up my phone and start to write an email to myself. My mind immediately wanders towards the Swedish movement the school spring, aka #skolvåren, that I am one of the initiators of, and which for me is a conduit for one of the great passions of my life: the set goal I have to change school systems globally by 2020.

But what lies behind that, what’s the passion driving me? Why do I want to do this?

Well, in short because I see so much wasted and untapped potential just withering and shrivelling away, going unused, perishing. And that’s to the detriment of us all, I tell you. We have challenges today and tomorrow that require something else from humanity than what created the problems now challenging us. And to paraphrase Albert Einstein, you cannot solve a problem from within the same state of mind that created it in the first place.

So, I want more of us (all of us!) to level up. To climb up the ladder of consciousness, to a higher level. That’s what I see is in store for us, for humanity. We have but one way forward if we want to remain here on Earth and that is to level up. There is no doubt in my mind on that one.

I want a world inhabited by people who are consciously creating the world, rather than just reacting to what happens. And that’s why I want to change school systems on a global scale – because in today’s modern society school has a HUGE impact on all of out lives. So we need to make sure it’s an impact for the better, for the good of humanity, for the lives of the born and the unborn.

In short, that’s my contribution to the world.

What’s your legacy?