Hedra mig själv i just denna stund

Sitter här och försöker få ur mig något. Något vettigt helst, men i brist på det bara något, vad som helst. Och det är som förgjort. Kryper i kroppen, pirr i benen, ett pirr som jag vet betyder Gå och lägg dig människa!

Trött efter en intensiv och rolig vecka, som samtidigt inneburit för lite tid hemma. Varit ute och flängt varje dag, och har dessutom ätit ute på olika ställen alltför många gånger. Och det känns. Inser att kroppen mår bäst av att arbeta hemifrån i större grad än jag gjort denna veckan, vilket för mig innebär att jag äter den mat jag själv väljer, den mat kroppen mår gott av, i en mer rimlig mängd, än när det står uppdukat framför mig.

Tisdagen bjöd på en heldag i Helsingborg – ljuvligt väder och Pernilla Tillander och hennes Maja är lika ljuvligt sällskap!

Och då har det ändå verkligen varit fina dagar, allesammans. Och tur är väl det, för nästa och nästnästa vecka blir lika intensiva och förhoppningsvis även lika roliga. Därefter lugnar det ner sig, vilket jag ser fram emot. Till dess kan jag hedra mig själv i just denna stund, genom att helt enkelt följa katten Pops exempel och gå och lägga mig.

Hälften. Och dubbelt.

Idag har jag varit på skolbesök igen, eller rättare sagt klassrumsbesök. Jag hade ett förmiddagsmöte i Helsingborg och passade då på att fråga vännen Susanne Jönsson om jag fick komma på besök till henne efteråt. Det fick jag. Så idag har jag hängt med tvåorna på Drottninghögsskolan i Helsingborg. Jag kom när det var lunchrast och hängde med Susanne och ungarna till skoldagens slut.

Efter lunch var det mattelektion, och vi ägnade oss åt hälften och dubbelt. Jag gick runt och snackade med ett gäng av eleverna, såg hur de tänkt kring bil-uppgiften Susanne gett dem och förundrades över hur tydligt det är när barn (ja, det gäller alla för den delen, ålder oaktat!) förstår, och när de bara gissar. Successivt såg jag dock hur pollett efter pollett trillade ner, en efter en.

bee bots

För gisses så klurigt det är det där med hälften och dubbelt. Inte helt enkelt att förklara, för någon som liksom inte förstår vad orden betyder. Det är precis som läskoden – innan jag knäckt den är bokstäver bara underliga krumelurer. Men när jag väl förstår vad bokstäverna bär med sig, så öppnas en ny värld. Så ock inom matematiken, där Susanne också gav mig en vink om svårigheten i att många av världens språk är olika uppbyggda. Olikheterna blir påtagligt uppenbara bland annat då man pratar matematiska. Snacka om att krydda tillvaron för en matematiklärare i en högst multietnisk klass.

Susanne använder också fantastiska Bee Bots i sin undervisning, vilket hon nyligen bloggat om. Hon förevisade dem för mig när skoldagen var slut, eftersom hon inte hade planerat för en sådan lektion idag. Verkligen urfräsiga, så om du inte upptäckt dem än så tycker jag du ska kolla upp dem!

parkeringenInnan vi alla sa tack och hej då för idag så fick eleverna landa en stund i vad de lärt sig under dagen. Jag landade själv under den där minuten av tystnad. Den främsta känslan jag tar med mig från dagens besök är att jag tror det är stört omöjligt för svensk skola att vara likvärdig, inom ramen för hur det ser ut och strukturerats idag. Här en hyfsat liten skola i ett av Helsingborgs mest segregerade bostadsområden med allt vad det för med sig. Skolan är så enormt viktig för både eleverna och deras föräldrar/vårdnadshavare. Och har samtidigt ett nästintill omöjligt uppdrag. Inte minst för att högt ställda krav i styrdokumenten på individens utveckling i samklang med kollektivet också ställs mot kommunalt behov av en budget-i-balans och mycket annat.

Därför fylls jag av tacksamhet och beundran för lärare som Susanne och hennes gelikar, som ger sitt professionella allt för att de ungar de stöter på inom ramen för sitt uppdrag ska ges allra bästa förutsättningar. Det blir extra tydligt i en skola med ett liknande upptagningsområde som Drottninghög, där det verkligen krävs oerhört skickliga pedagoger. Dock blir det väldigt fel om vi gör skolan till en ö i detta arbete, som om de ensamma kan lösa de utmaningar som områden som Drottninghög m fl står mitt i.

Hur kan man tänka för att få till det? Hur får vi alla instanser, oaktat om de är offentliga eller privata, att samverka för att gemensamt lyfta ett område och dess invånare, så att de alla ges möjlighet att leva ett gott liv, med meningsfullhet, lycka och en social samvaro, en känsla av sammanhang?

Helsingborgs kommun och olika instanser på området Drottninghög gör redan mycket, i syfte att få till detta:

”Drottninghög ska vara en integrerad del av staden – fysiskt, mentalt och socialt.”

Jag önskar av hela mitt hjärta att alla som bara tänkas kan vara inblandade i att lyfta en hel stadsdel fortsätter arbeta för att uppnå detta mål, och att man fortsätter ta lite udda och nya grepp på det hela!

Tack Susanne, dina kollegor och framför allt eleverna för att jag fick komma på besök idag.  Jag lär mig av att få uppleva dessa små nedslag i verkligheten, och hoppas att jag får många fler chanser framöver. Kanske hos dig?

 

Besök hos Pysslingen (Västra Allé)

Idag cyklade jag till Malmö central, och hoppade på ett tåg till Helsingborg. Väl där var jag först hos en befintlig kund på möte, innan jag skickade ett mess till Malin Ekberg, biträdande förskolechef samt specialpedagog, på Västra Alléskolan, som är en Pysslingen-skola. Stod och väntade i solen en stund innan hon kom körande för att hämta mig, för dagens studiebesök på Västra Allé.

Malmö möter Helsingborg

Jag har gått en rundvandring, hälsat på elever och personal, både på skolan och förskolan. Och mitt hjärta sjunger av glädje. Det finns verkligen välmående verksamheter inom ramen för skol-Sverige, och det är glädjande. Västra Allé har gjort en resa senaste åren, förstår jag, men det är ingen där som slagit sig till ro där de är, utan de arbetar alla hårt – och glatt – med att upprätthålla det fantastiska klimatet och även arbeta vidare för att säkra ökande resultat.

workshop

Möts av en inbjudan till föräldramöte/workshop. Informations och diskussionsmöjligheter kring en radda intressanta och relevanta ämnen erbjuds.

VackertInne i skolbiblioteket satt denna skylten, och det fanns böcker och krypin för lugn och ro, i ateljen är det vackert och inbjudande. Skaparglädjen syntes i stora delar av verksamheten, inte minst har man på ett väldigt fint sätt använt väggytorna kreativt, målat och använt både färger och motiv för att förstärka och förhöja de rumsliga intrycken.

Musikrummet

Musik- och bildrummet var oerhört mysigt, och jag älskar FAQn på dörren till rummet. Så himla smart. (Och kärleksfullt.)

FörslagI korridoren vid matsalen – som härligt nog ligger mitt i verksamheten, med ämnes- och grupprum på vardera sida – satt det uppmaningar, som ovan. Med en så pass liten skola som detta är (drygt 200 elever i F-9 samt 70-talet i förskoleverksamheten) är gemytligheten tydlig, Malin kunde alla barnens namn och det var gott om kids som glatt frågade vem jag var.

Levande dokumentDet här var något av det mest imponerande. På whiteboarden i lärarnas personalrum finns värdegrunden utskriven. Allt för att säkra att det inte blir ett dokument som ligger och skräpar på en hylla (eller en mapp på servern), utan verkligen något som levs, dagligdags. Och utanför förskolepersonalens arbetsrum satt det systematiska kvalitetutvecklingssarbetet uppsatt. Fantastiskt! Malin berättade, jag njöt och gladdes åt det jag såg och hörde och inte minst blev jag oerhört imponerad. Det här är vad jag kallar medveten kvalitetsutveckling det!

snigeljaktPå flera ställen i förskolelokalerna satt lappen med de öppna frågorna, och jag tänker att det där är smart. Inte minst om man också flyttar runt och byter ut de där budskapen med jämna mellanrum, precis som man ska göra med konst på väggarna. Allt för att undvika att bli hemmablind.

Tack

En av högstadieeleverna som vi stötte på under rundvandringen sa att jag måste få ta del av de negativa sidorna också, varpå Malin intresserad frågade honom vad han ansåg var de negativa sidorna med skolan. Han blev lite allvarlig, tystnade, funderade så det syntes…. och sen sa han, och lät väldigt öppen och ärlig:

”Jag tycker faktiskt inte det är något negativt med vår skola!”

Och jag måste säga att jag är böjd att hålla med honom! Så jag tackar verkligen för att jag fick komma till Västra Alléskolan idag, Malin, det var en ynnest! (Och så störtgillade jag skylten med uppmaningen om tossor! Kanske någon som inte vet att tossor heter tossor? Då vet du det nu!)

Undrar varthän jag ska styra kosan härnäst. Jag skulle gärna åka på fler studiebesök runt omkring bland skol-Sveriges alla fantastiska verksamheter, så frågan är om jag får komma till dig?