Skolstart

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Den yngsta ska börja på samma skola som storasyster. En i fyran, och en i nian. Som tiden går. Det känns som igår jag fick min förstfödda i famnen för första gången. Men icke, det är snart 15 år sedan.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag känner mig ganska maktlös. Eftersom jag vet hur stor inverkan i en ung människas liv skoltiden har, känns det ganska frustrerande att inte kunna göra så mycket för att dra mitt strå till stacken, för att se till att det blir så fantastiskt bra som skoltiden KAN vara för en ung människa.

20140817-215653-79013588.jpg
Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag är rädd. Jag är rädd för att de inte ska få uppleva en sån där fantastiskt bra skoltid. Jag är rädd för att loppet redan är kört, åtminstone för den äldsta. Den yngste ska få en nyrekryterad lärare som jag inte vet något om, i en ny klass med en handfull vänner från gamla klassen. Och jag håller tummarna.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag håller tummarna för att hans nya mentor ska vara en av de där helt fantastiskt outstanding jävlaridetfenomenala lärarna som jag vet finns. De där som jag har äran att ha lärt känna, främst via Twitter, #skolvåren och det utvidgade kollegiet. De där som jag stött på något enstaka exemplar av i levandes livet i stadsdelsområdet där jag bor. Vågar jag hoppas att sonens nya mentor kan vara en sådan? Jag vill så gärna. För jag vet hur fantastiskt bra skoltiden kan vara för en ung människa.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag vet också hur fantastiskt hemsk skoltiden kan vara för en ung människa. Jag vet hur skoltiden varit hittills för mina båda barn, och jag kan se att det finns förbättringspotential för dem båda. Ingen av dem har – som jag ser det – upplevt det där WOW-iga som man som ung människa KAN uppleva under sin skoltid.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag önskar att det kommande året blir ett WOW-år för dem båda. Ett år där de utmanas, uppmuntras och uppmanas att utvecklas, att bibehålla sin nyfikenhet, sin iver att lära, lusten att ställa kluriga frågor, att nå insikter om världen vi lever i och i hur de själva fungerar. Och kanske framför allt, att de inte lär sig att anpassa sig så till den milda grad att de tappar bort sig själva på vägen.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag kommer finnas här och stötta, puffa, peppa och på alla sätt och vis försöka dra mitt strå till stacken. För jag önskar dem en fantastiskt bra skoltid! Dessutom är inte ”mitt strå” enkom till för mina egna barn, utan för alla elever på skolan.

Imorgon är det skolstart för mina båda barn. Och jag hoppas att även du finns där för dem, och alla andra unga människor som börjar skolan i dagarna. För det krävs en by för att uppfostra ett barn, som det afrikanska ordstävet lyder, och det är vi som bor i byn. Du. Och jag. Oavsett vilken relation vi har till dem, så har vi alla ett ansvar för varandra och det gemensamma. Om jag drar mitt strå till stacken, drar du ditt då?

5 thoughts on “Skolstart

  1. Ping: Skolstart avklarad! | HERO – the coach

    • Jo. Det gör jag så tillvida att jag vet att det vill väl och försöker göra det bästa de kan. Men det räcker inte alltid. Tillit är ju också något som kräver samverkan, det uppstår i samspel mellan olika parter, och jag har verkligen arbetat för just samverkan, bla som ordförande i föräldraföreningen i fem år tidigare.

  2. Utstrålar du rädsla överför du det givetvis på barnen. Varför ha ett negativt, tvivlande förantagande om hur skolan ska bli. Det blir lätt en självuppfyllande profetia. Hoppas barnen eller barnens lärare slipper läsa det här, för dem, destruktiva inlägget.

    • Tack för din kommentar!

      Visst har du så rätt i det att rädsla kan leda till en självuppfyllande profetia – samtidigt som det faktum att jag lyfter upp min rädsla i ljuset för egen del ofta betyder att den minskar. Tyvärr är ju detta en rädsla som inte eg handlar om mig utan om saker bortom min kontroll, och då är det än mer givande att lyfta på locket. Då inser jag vad jag kan och vill göra för att försöka skapa de bästa förutsättningarna för både mig, mina barn och deras skolupplevelse.

      För jag agerar på många olika sätt och plan, för att det ska bli så bra som möjligt, tro inget annat. Ett av sätten är att jag är öppen med mina tankar för stunden, och det hjälper mig att blogga om dem, för det ger mig en stunds reflektion. Jag hade tex ingen aning om att denna texten ville bli skriven igårkväll, men det ville den tydligtvis.

      Gör en fin dag!

Kommentera här/Please comment here

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s