Vaknade i morse efter en natt då till och med jag hölls vaken av ett sanslöst åskoväder, jag som brukar sova igenom det mesta. Gick på toa. Tänkte ‘Pjuh, britterna kommer ha röstat för att stanna vilket kan väga upp min förtvivlan för de tillfälliga svenska asyllagarna som röstades igenom i tisdags‘.
Kröp tillbaka ner i sängen, kollade FB i godan ro tills jag snubblade över en brittisk väns statusinlägg.
Fyllt med ledsna kommentarer. Människor som uttryckte sin chock och förtvivlan.
Panik. Hjärtat bultar.
Surfade omedelbart in på Sydsvenskan, medan jag febrilt rabblade mantrat ‘Det kan inte vara sant, det kan inte vara sant‘ bara för att mötas av rubriken Britterna röstar för att lämna EU.
Två mörka dagar inom loppet av fyra dagar.
Ridå.
Och samtidigt.
Jag kan inte stanna där. Bakom neddragen ridå. Som om pjäsen vore slut och inget mer ska ske. För det ska det ju, så klart.
Det finns mycket med EU som jag inte uppskattar, men jag har än svårare för alla dessa mot-krafter. Det jag hör hos Brexit-förespråkarna liknar detsamma jag hör hos de som förespråkar det svenska andrummet vilket liknar detsamma jag hör från Trump och hans gelikar. Mot mot mot…
Jag vill inte vara mot. Jag vill vara för. Så jag släppte taget om min rädsla och mina farhågor för den än mer ogästvänliga och gnidna värld jag befarar att vi skapar med alla dessa mot-krafter, för att istället njuta av dagen. Omtag helt enkelt!
Kransbindning, fantastiskt väder, god midsommarlunch i fint sällskap, en skön promenad och därefter helt vidunderligt goda jordgubbar från Den gröna fabriken. Sen ett ryck som gjorde att min växt-kuvös fick påfyllning av nysådd squash, rädisa, spenat, sockerärta, sommaradonis och rödbeta. Fotograferade min vackra vilda trädgård i det vidunderliga kvällsljuset innan det bjöds till smarrig middag. Minnesövning för hela familjen gällande att komma ihåg USAs alla delstater (jag gick från 25 -> 43 -> 47 stycken och den enda jag konsekvent glömde bort var Maine. Men hallå liksom, Maiiiiine!) bara för att övergå till att med berått mod mörda lite mördarsniglar som i sin tur var i full färd med att mörda mina bönor, ärtor och squashplantor. Plockade in kamera och dynor, saftglas och temugg.
Önskar nu dig och de dina en riktigt fin och glad midsommar, i samma andetag som jag kryper ned i sängen, där jag gör sällskap med maken och en god bok.
Omtag.
Jag är för en värld där vi hjälps åt. Där vi delar på gracerna som fördelats lite huller-om-buller över jordens alla länder. Där kärlek är utgångspunkten för hur vi relaterar till varandra, känd som okänd. Vad är du för?
HERO - the coach 
Vad härligt att läsa ett inlägg nu om midsommar! Jag är imponerad av att du kom ihåg så många delstater! Ja håller med om att det är härligt att vara positiv och mer för 😃 och inte bli en anti- människa…
Ja – ganska skönt med en påminnelse om sol och värme!
Omtag, famntag, klapp eller kyss – eller hur det nu var i Ryska Posten när man var liten. Nåja, ibland behövs verkligen omtag och ofta behövs medvetna val, där det nästan alltid är bättre att välja för än mot.
Tror det var handtag, famntag, klapp eller kyss möjligen – men oavsett vilket, kloka tankar från dig (som alltid): ”nästan alltid är bättre att välja för än mot.”
Av egen erfarenhet vet jag att det gör stor skillnad i hur ”livsglatt” mitt eget liv är.
Reblogga detta på Forevercoaching's Blog och kommenterade:
Helena Roth. HERO.
Jag var minst i klassen upp till gymnasiet. Växte 20 centimeter över sommarlovet och ikapp. Aj, vad ont jag hade. Och inget mot den smärta jag hade efter alla fighter för rättvisa. För de kamrater som behandlades orättvist. I mina små ögon.
Nu behandlar delar av världen andra delar orättvist och jag får samma känsla som då.
Helena.
Du skriver det jag också känner.
Som att de som ska stå upp för rättvisa har gett upp.
Nej!