Utan min familj?

Jag bävar för morgondagen då Sveriges Riksdag med stor sannolikhet kommer rösta igenom tillfälliga asyllagar som sätter Sverige på kartan som ett land som vunnit tävlingen om att nå botten snabbast.

mor och son

Mor och son

Tänk… att separeras från din son eller dotter, din mamma eller pappa, dina syskon, under traumatiska omständigheter, komma till (en förment) trygghet och sen inte ha någon chans att återförenas med din familj.

alma och pop

Katten Pop och Alma

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas. Att släppa iväg mina barn, i hopp om att de ska överleva, och leva i ovisshet om jag någonsin skulle få en chans att träffa dem igen.

kärleksgatan

Kärlek vid Kärleksgatan

Att skiljas från den/de som jag älskar, och veta att en familjeåterförening kanske aldrig kommer vara möjlig. I princip är det vad riksdagen ska rösta om imorgon.

Bilderna är tagna på min födelsedag. En dag jag firade på det mest luxuösa sätt som är möjligt: tillsammans med min familj. Det är verkligen höjden av lyx och inget att ta för givet. Mina Gode Barn har inte den lyxen. Kanske får de aldrig uppleva den heller, förrän den dagen de bildat sina egna familjer.

Idag är det #WorldRefugeeDay och det bemöter vi i Sverige just nu, i en tid då det finns 65 miljoner flyktingar i världen – varav runt hälften är minderåriga – med att ta medvetna steg för att bland annat förvägra människor möjligheten till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd.

Hur är det möjligt? Hur har vi blivit så blinda för människors grundläggande behov? Har vi tappat all förmåga att försöka sätta oss in i ett annat perspektiv, att gå en mil i någon annans skor? Vad skulle du göra om du ställdes inför valet att leva resten av ditt liv utan din familj?

Pussar barnen godnatt, för att jag kan!

refugees welcomeLätt absurd känsla idag, på Stortorget i Malmö, på manifestation mot det nya lagförslaget som bland annat kommer strypa anhöriginvandring så att det i praktiken inte blir genomförbart alls. Alls. Som i – tusentals familjer som inte kan återförenas. Överhuvud taget. Vissa ensamkommande har kommit hit ensamma, för att det var ett val familjen gjorde, kanske det enda möjliga. Andra ensamkommande kom hit ensamma för att de kom bort från sina familjer under flykten, tanken var aldrig att barnen skulle fly ensamma. Inte förrän barnen fått permanent uppehållstillstånd – vilket inte är något man kan räkna med, och där processen tar ett-två år i nuläget – kan man ens börja göra efterforskningar för att försöka hitta föräldrar och andra släktingar, som vissa av dessa barn helt tappat kontakten med. Oavsett vilket – återförening ser med det nya lagförslaget ut att göras i det närmaste ohörbart.

Vet du att det finns trettio (!) miljoner barn på flykt i världen idag?, frågade Rädda Barnens ordförande Inger Ashing. Nej. Det visste jag inte. Ja gisses. Blir rent tårögd när jag tänker på det, på människor på flykt, och på att de ensamkommande barn jag lärt känna kanske aldrig kommer att träffa sina föräldrar och syskon igen. Som om tiden gått baklänges och vi befann oss i ett utvandringens 1800-tal, människor som flydde svält, nöd och avsaknad av framtidsutsikter mer än krig och terror. Att de som utvandrade då kanske aldrig skulle komma att träffa sina nära och kära igen, det tror jag de hade med i beräkningen. Men idag? I dagens globala samhälle? Det känns helt galet. Också för att det redan som det är är alldeles snurrigt ska ni veta. Som God Man till ensamkommande flyktingbarn får jag insyn i både det ena och det andra, och vissa saker skrämmer mer än något annat. Men det är en berättelse, eller två, för en annan dag.Malmö man ur huse

Idag konstaterar jag att Malmöborna inte direkt gick man ur huse för att manifestera för Alla barns rätt till sin familj! Och det är synd. Men samtidigt är det kanske så att det är svårt att ta in det som sker just nu. Kanske är det först när man blir personligen inblandad som det riktigt går upp för en – åtminstone för mig – att det faktiskt är riktigt allvarligt, det som nu sker. Själv förstod jag inte på riktigt hur de svenska migrationslagarna föreslås förändras förrän jag lyssnade till ett par avsnitt ur Människor och Migration, först då fick jag ett hum om vad det nya lagförslaget faktiskt avser.

Har många andra tankar kring dagens manifestation, kring de som kom dit, och de som jag upplever att jag saknade i folksamlingen, hur olika grupper i samhället till synes har valt olika tillvägagångssätt för att engagera sig, och vad det egentligen säger om oss, om mig. Men, de tankarna får landa lite innan jag – kanske – skickar ut dem i världen. Just nu ska jag gå och lägga mig i sängen som maken redan värmt upp, och innan jag kryper ned till honom ska jag pussa barnen god natt. För att jag kan. Och för att det, bevisligen, är något att inte ta för givet.

20 förslag i flyktingkrisens tidevarv

Vargatimmen är slagen, och jag, jag ligger vaken. Tankarna spinner, spinner, spinner, i frustration, i förtvivlan och med en rejäl dos amendetvarvälfanockså!

I en tråd på Facebook igårkväll landade jag i ett samtal om att nått måste ske, konkreta förslag måste fram, och även om jag inte tror att jag är den som kan komma på dem, så tänker jag samtidigt Amenalltså, varför inte?

För det finns idéer. Och det finns, än viktigare, människor med förmåga att tänka fritt och brett och vida utanför ramarna av befintliga system. För ett ger jag regeringen och alla olyckskorpar rätt i och det är De befintliga systemen klarar inte mer.

För mig är dock svaret på det konstaterandet inte Så därför stänger vi Sveriges gränser utan snarast Så därför behöver vi tänka bortom befintliga system. Om system vi skapat för att tjäna oss inte längre tjänar oss ska vi inte låta systembegränsningarna begränsa oss, utan tvärt om. Då är det läge att göra om, göra rätt, för en stund, tills ramen för det nya systemet inte längre funkar, och vet du – då gör vi om och gör rätt, igen. Om och om igen!

Där var jag när jag gick och la mig. Så när jag vaknade efter att ha sovit ett par timmar, så gick hjärnan igång, och började spinna på vad som kanske kan vara konstruktiva idéer, något att bygga vidare på. Klev upp eftersom jag vet att när hjärnan väl går i spinn är det lönlöst att tro att den kommer ur det läget om jag inte gör en fysisk förändring. Ibland tänder jag bara lampan och plockar upp en bok. Men idag klev jag ur sängen, drog på mig morgonrocken och kurade upp mig i soffan, insvept i ett par filtar, med laptopen i knät.

Så här kommer det. Tjugo klivstenar för ett Sverige som inte går vilse bland systemkramare och mörkermänniskor, som en kvinna uttryckte sig i ett förtvivlat inlägg på FB igår. Tjugo förslag i denna flyktingkrisens (Oh vad jag avskyr det ordet!) tidevarv. Långt ifrån alla dessa är mina egna förslag, snarast tvärt om, här samlar jag också de få befintliga förslag jag sett från politikerhåll, men också förslag och goda exempel från kreativa och innovativa gemene man.

  1. Låt Migrationsverkets befintliga personal ansvara för vars tio (fler? färre?) personer som talar de språk de asylsökande talar, och låt dem utföra registreringen av nyanlända under befintlig personals överseende och ansvar.
  2. IBO – ett förslag från Miljöpartiet för att möjliggöra statligt stöd för andrahandsuthyrning till nyanlända, som ett sätt att öka möjligheten till att få ett boende.
  3. Ge asylsökande ansvar att hitta boende på egen hand – ett förslag från Centerpartiet.
  4. Attefallshus finansierade av förskottshyror – ett förslag av en kvinna som vägrade låta sig nedslås av fakta som säger ”det finns inte boende, alltså kan vi inte ta emot flyktingar i Sverige” och istället började fundera och tänka på hur bristen på bostäder åtminstone delvis skulle kunna hanteras. Och vet du, på köpet kanske nyanlända snickare, elektriker, rörmokare osv skulle kunna få praktik och komma ut i arbete, för så visst jag vet brukar det vara brist på skickligt yrkesfolk.
  5. Initiativet ett tak – två generationer är härligt tycker jag, varför inte göra en motsvarighet för två kulturer under ett tak? Mathias Eriksson i Nykvarn är ett riktigt gott exempel på detta.
  6. Fast om våra äldre inte vill ha folk boende hos sig, kanske de mer än gärna skulle vilja ha sällskap en timme eller två per dag. Någon att ta en kopp kaffe eller en promenad med, en levande själ som kan injicera lite liv och värme i en ensam tillvaro? Och för den delen, det gäller kanske inte bara äldre, utan sjukskrivna, långtidsarbetslösa, föräldralediga också?
  7. De boenden av olika slag som nu skakas fram i parti och minut för att svälja de nyanlända är ju ett ypperligt instegsjobb för tidigare nyanlända som talar många språk.
  8. Ge asylsökande rätt att arbeta – ännu ett förslag från Centerpartiet. Idag har asylsökanden inte rätt att arbeta förrän man fått uppehållstillstånd, om man inte begär och får det, som ett särskilt undantag.
  9. I Uddevalla finns ett specialspår inom SFI bland annat för läkare och sjuksköterskor, som möjliggjort att nyanlända läkare inom så kort tid som ett år kommit ut på arbetsmarknaden. Hur många bristyrken har vi i Sverige idag? Vidga detta bevisat goda exempel att omfatta andra bristyrken, så som vård- och skolpersonal, hantverkare av alla slag och många många fler. Stockholm är faktiskt inne på samma spår gällande nyanlända lärare.
  10. Alla våra anorektiskt lean:a arbetsplatser – ge dem lite kött på benen under en period. Släpp in folk på arbetsplatser, alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Så också asylsökande som kommer hit. Om inget annat kanske nyanlända kan gå bredvid på arbetsplatser och växa in i arbete och samhälle på det viset? En kvinna jag träffade nyligen sa att på 70-talet var inte språket ett hinder. Folk som kom hit från Jugoslavien slussades ut på arbetsplatser omgående och lärde sig språket efterhand.
  11. Om vi sätter 12-åringar att med en lapp i handen på tåg, och ber tågpersonal och/eller medpassagerare ”Se till att hen kommer dit, och kanske du kan hjälpa hen ringa ankomstboendets personal också när ni närmar er?” så kanske vi kunde hantera just transporter bättre? Anlita guider som vägleder och bistår folk från ankomstkommun till anvisningskommun på våra tåg och bussar.
  12. Eller kanske det tom finns nyanlända med eller utan uppehållstillstånd som har busskörkort? Fyll bussar specifikt i detta avseende och åk på turné till anvisningskommuner i samma område.
  13. Lyssna till all den innovativa kraft som finns i landet! Ta Refugees Welcome to Malmö till exempel. När inflödet av folk som flyr för sitt liv drog igång på allvar i höstas, tog det inte många dagar innan driftigt folk skapat en ideell förening, och på ett mycket kompetent och proffsigt sätt hanterat klädinsamling och -utdelning, bistått med ett mål mal, en varm dryck, vatten och frukt, visat folk vägen till Migrationsverket för att söka asyl, hjälpt folk på tåg och bussar för vidare transport till andra städer/länder osv. Utan de ideella organisationerna som mötte upp kring situationen på Malmö Central tidigt i höstas hade det verkligen blivit kaos. Om myndighetssverige ensam hade behövt hantera situationen hade det inte gått så bra som det faktiskt gjort. Vad har dessa driftiga individer och organisationer för tankar krign de andra utmaningarna vi står inför, så som registrering och handhavande hos Migrationsverket, anvisning av bostad, möjlighet till SFI och tillgång till praktik och/eller arbete?
  14. Sluta vingklipp nyanlända. Den svenska modellen verkar gå ut på att ”Så så, det är bra nu, nu ska vi ta hand om dig/er”. Och i vissa fall är det påkallat. Absolut. Men som grundprincip? Är det verkligen så att människor som lyckats ta sig och sina familjer från krigszoner eller andra katastrofala situationer i sina hemländer helt plötsligt tappar sin förmåga att faktiskt rå om sig själva när de väl kommer hit? Igen, för vissa ja. Vissa har varit igenom så traumatiserande upplevelser att jag skulle tro att det faktiskt är vad som behövs. Men igen, för väldigt många tror jag det passiverar snarare än underlättar. Låt människor som kommer hit, som har förmåga, faktiskt få använda den för att börja bygga sig en framtid i sitt nya land.
  15. Använd modern teknik till att underlätta för nyanlända att lära sig svenska. Ta initiativet Språkkraft till exempel, som handlar om att med modern teknik möjliggöra snabbare integrering i svenska samhället, genom att undanröja språket som främsta barriär.
  16. Hej Främling, detta glädjande Goda Exempel från Östersundstrakten, där hela samhället sluter upp kring nyanlända och verkligen möjliggör möten mellan individer, och det med de allra mest enkla saker. Som brödbakning. Körsång. Fotbollsträning och fjällvandring. Hur sprider vi exempel som detta till kommuner runt om i hela landet?
  17. Snabbutbilda tolkar – det kommer mycket högutbildat folk just nu, #samtalflyktdäribland människor som redan talar ett antal språk. Som kvinnan som under Malmö Högskolas #samtalflykt häromveckan frustrerat sa att hon talade sju språk men inte hittar en plats här. Skulle tro att dessa individer har fallenhet för språk och kanske skulle kunna lära sig svenska snabbt, och därefter bistå som tolkar? I den situation vi är i nu kanske det finns behov av ”enklare tolkning” som kan hanteras av dessa individer, så att de med större erfarenhet som tolk kan ta sig av de uppgifter som kräver större vana?
  18. Starta än fler språkcaféer – på det viset kanske folk med god kännedom om svenska språket, som antingen är arbetslösa själva, eller som lämnat arbetsmarknaden och pensionerat sig, kan få en meningsfull sysselsättning några timmar om dagen/veckan?
  19. Ta chansen att med ett kritiskt öga granska våra samhällssystem. Skapta av oss. Skapta för oss. Men tjänar de oss på samma sätt idag som de gjorde när vi satte upp strukturerna? Har behoven förändrats? Har omvärlden förändrats så att våra system dukar under? I så fall är inte lösningen att trycka på PAUS och tro att det faktiskt kommer hjälpa så som det ser ut just nu. Nej. Världen snurrar på, vad vi än gör, och att sticka huvudet i sanden och säga ”Nu klarar vi inte mer” är en passiv och reaktiv åtgärd, som faktiskt är förlamande i all sin ryggradslöshet. Ta upp luppen istället. Titta med ett kritiskt öga på alla våra samhällsbyggande system. Migrationsverket. Arbetsförmedlingen. Socialtjänsten. Vårdapparaten. Polisen. Militären. Skolan. MSB. Ad infinitum.
    Designa mer för det okända, för behov som kommer, som vi inte kan veta exakt hur de kommer se ut, men vi vet kommer.
  20. Ta tillfället i akt att sprida historier och livsöden, från andra kulturer och andra geografiska  miljöer. Berika svenskars förståelse för hur livet ser ut, på andra delar av jorden. Låt nyanlända som vill och kan få berätta och samtala med människor av alla åldrar, i skolor, på arbetsplatser, genom föreläsningar, seminarier och webinarier, i antologier och på bloggar, i podcasts och dokumentärer. Skapa möjlighet till kontakter mellan folk. Kanske väcks samarbeten till liv? Kanske uppstår nya kulturella yttringar ur sammanstötningen mellan två kulturer – böcker, bilder, filmer, målningar, konstverk, teaterverk, musik – och kanske, kanske, vi där möjliggör en bättre värld, för oss alla?

Ta detta för vad det är. Två timmar av nattligt spånande. Inte vidare värst genomarbetat. Men alltjämt: Tjugo klivstenar att spåna vidare kring. Vissa av förslagen kanske är högst realistiska och genomförbara på kort sikt. Andra kanske hårresande verklighetsfrämmande och totalt omöjliga. Jag vet inte. Och jag bryr mig faktiskt inte. Ser det som viktigare att vi allesammans klev in i en spånskiva av sällan skådat slag just nu, där vi alla, ensam på kammaren eller tillsammans, med tekniken som hjälpmedel eller på fysiska träffar, tar klivet in i idé-generering. Vi behöver komma framåt, konstruktivt komma på och genomföra saker som gör gott just nu. Både för de som anländer till Sverige, utmattade och traumatiserade, men också för oss som redan finns i landet.

Kanske just du, när du läste mina tjugo förslag, kom på en egen idé som skulle kunna göra gott just nu? BoldomaticPost_Gor-din-rost-hord-och-satt-diEller så påmindes du om ett annat gott exempel du läst eller hört talas om? Kanske väcks ett engagemang i dig, en vilja att bidra?

Snälla. Håll inte inne på dina goda idéer och exempel. Sitt inte på ditt engagemang, utan agera på det. Gör något, vad som helst, så länge det är konstruktivt och uppbyggande. Gör din röst hörd och sätt din hjärna, ditt hjärta, och dina händer i arbete! Själv har jag just fått mitt första förordnande som god man för ensamkommande flyktingbarn. Det är ett sätt jag avser att göra skillnad, ett sätt av många, där jag tar mig an utmaningen att vara en god människa, en medmänniska. Vad är ditt/dina sätt?

Det Stora i det Lilla

Läser en status delad på Facebook av Marielle Westlund:

I förra veckan delade vi ut blöjor och välling och hygienartiklar till människor som hamnat mellan myndigheternas ansvarsområden.

En 8-årig flicka; ”Jag behöver verkligen blöjor till mina småsyskon. Och välling. Finns det någon ren napp också? Finns det tvål? Jag vill gärna ha en smörgås om det finns. Med smör. Och ost.”

En lång kö av småbarnsföräldrar fick vänta otåligt. Oroligt. Skulle blöjorna räcka till dem? Vällingen? Både vällingen och blöjorna tog slut före kön. Tårar och frustration: ”Varför kunde ni inte lagt undan några till oss!?”

Några ensamkommande små syriska pojkar utan uppehållstillstånd drar i tröjor i en låda. Blickarna glädjelösa. Gnistan i ögonen som ofta syns hos nioåringar finns inte där, hur mycket jag än söker.

Kläderna: Jackorna: Tvålarna som försvann på mindre än fem minuter. Brödet som aldrig räcker för att mätta alla magar. Cadillacen till treåringen. Käpphästen till femåringen. Trehjulingen till fyraåringen. Barnen som blev utan. ”Nästa vecka. Jag lovar.”

Kvinnorna. ”Sanitary pads please, please. No? Mmmmm, I understand… Can I have baby diapers?”.

”Nästa vecka kommer det mer. Nästa vecka. Jag lovar…”

Och avslutningen: kvinnan med 2.5-åringen som sovit utomhus i fyra nätter. Hon har ingenstans att ta vägen. Inga pengar. Ingen släkt. Inga vänner. Hon saknar språket. Lokalkännedomen. När jag ringer socialjour, kvinnojour, härbärgen och alla säger ”det finns inte plats. Vi kan inte hjälpa.” Tårar av hjälplöshet. Pojken som kryper runt på golvet som vilken obekymrad 2.5-åring som helst. Ovetande om var de ska spendera natten. Som väl är löser vi natten. Och de kommande tio dagarna. Efter några timmars gnisslande och tragglande och envist nötande i telefonluren.

Visst är det svårt. Det är svårt att acceptera att problemen osynliggörs. Men det är lätt att göra skillnad. Det handlade bara om 2.5 timmar under en kväll. För mig. Om du var med skulle vi kunna göra dubbelt så mycket. Om vi var fem eller tio skulle vi lätt fylla kundvagnar med blöjor, välling, tvålar, bindor och hygienartiklar.

Vi kör snart igång ett nytt spår inom Pay it forward i Uddevalla och Göteborg. Detta spår förutsätter kontinuitet. Vi är intresserade av att arbeta med dig som vill bidra med 2-3 timmar en kväll i veckan. Det är liksom förutsättningarna för att det ska fungera. Känner du dig kallad? Maila info@payit4ward.se så träffas vi och pratar vidare.

När jag läser detta påminns jag om det oändligt Stora i det Lilla, som ett paket välling, en utsorterad jacka som ingen ändå använder, ett gosedjur som kan bli en hjärtevän. Jag läser, blir varm i hjärtat, men samtidigt tåras mina ögon, av frustration, förtvivlan och sorg.

Jag tackar Gud för människor som Marielle Westlund och många många andra. Som bidrar. Med det lilla som är så stort så stort för en människa i nöd. Människor som rör hjärtan och möjliggör en trygg plats att sova, ger små barn mat som mättar så kvällen går över till natt utan hunger.

Och så slås jag samtidigt av tanken:
Vad gör jag?
Gör jag tillräckligt?
Kan jag göra mer?

Det givna svaret är: Klart jag kan göra mer.
Hjärtan som mötsHar varma kläder i pannrummet som inte längre används, bestämmer mig här och nu för att i helgen rensa ut allt som kan göra bättre nytta hos någon annan. För varför ska det ligga oanvänt här hemma om det kan värma ett annat hjärta?