Ge tvekan en match!

Sofia Stenfors inspirerar mig om och om igen med sina fantastiskt vackra och tankevändande ordsammanstättningar. Nu gör hon det igen. Som en kommentar till ”Tänka sönder hur” skrev hon på Facebook:

Ett ständigt pågående fenomen i min tillvaro. ”Vad” är enkelt. ”När” är alltid asap och ”Hur” ger mig möjlighet till reflektion. Trist när ”Hur” tänks sönder, men det har jag bara ansett som en tvekan att ta på allvar. Tack för pepp att ge tvekan en match!

Vi fortsatte vår dialog, och Sofia la till:

Det brukar vara min motivation – ”Finns det en tvekan så är det ingen tvekan” – just do it!
Därför gillar jag detta ditt nyfunna begrepp för om man inte gör, inte testar.

Att ge tvekan en match. Gillar det begreppet. Håller mig själv tillbaka ibland, just på grund av tvekan, och inser nu hur jag faller på eget grepp. Härlig insikt! Jag lär mig aldrig flyga om jag sitter på min pinne och funderar över hur det kan göras. Det gäller att våga släppa taget om pinnen, kasta mig ut och testa mina vingar!

Ge tvekan en matchSå, dags att ge tvekan en match och börja skapa min coachpraktik, fullt ut. Sluta tveka. Sluta tänka sönder mitt hur. Alla dessa hur, som fjättrar mig i icke-görande. Hur ska jag paketera mitt coacherbjudande? Hur ska jag knyta samman mina olika hemsidor? Hur ska jag förmedla vad du kan möjliggöra för dig själv, som min coachklient? Hur skapar jag en verksamhet jag kan leva på? Hur? Hur? Hur?

Många hur att tänka sönder. Många hur som är väldigt enkelt att tveka kring. Men nu ger jag tvekan en match!

Vilken tvekan vill du ge en match?

En vår och en ostpromenad senare!

Befinner du dig i Skåne, en fredag eller lördag – ta dig då till Nyrups Osteria. Oj vad underbara ostar du kan införskaffa där. Och ännu bättre är att boka in dig på en ostpromenad eller någon annan ostupplevelse (själv blev jag nyfiken på fladderost!). En fantastiskt bra idé, som varmt rekommenderas! Nyrups Osteria Blå NyrupMaster Mind-gruppens avslutningsdygn gick nämligen av stapeln i Nyrup, hos Cecilia som på kort tid skapat Nyrups Osteria. Har fått med mig en massa insikter, bekräftelse och inte minst nya tankar, eftersom tankespjärn är en av de grundläggande ingredienserna som denna fantastiska grupp möjliggör, om och om igen. Jag är enormt tacksam för allt Rasmus, Wivan, Inga-Lill och Charlotte!

Här kommer en bildkavalkad, som visar delar av upplevelserna. Men bara delar. Inga-Lill bistår med några andra delar, sett ur hennes synvinkel. Och även Wivan, drottningen av gröna smoothies, har summerat avslutningen med egna ord. Tillägg 10 juni: Här kommer ännu en fin sammanfattning av avslutningen, författat av Charlotte.

Honey på bron

Hunden Honey går över dammens bro

Ostpromenadens första hållpunkt

Ostpromenadens första hållpunkt som bjöd på vidunderlig utsikt

Honey

Honey följde med oss på promenaden

Inga-Lill njuter av ost

Inga-Lill njuter av en bit hårdost

Wivan, drottning av Gröna smoothies!

Wivan, drottning av Gröna smoothies!

Ostpromenadens sista hållpunkt

Ostpromenadens sista hållpunkt, ovanför dammen.
Från höger: Helena, Charlotte, Inga-Lill & Wivan

Supercoachen Rasmus

Supercoachen Rasmus

Charlotte njuter grön smoothie

Charlotte njuter grön smoothie till frukost

Wivans underbara lunchsallad

Wivans underbara lunchsallad

Nyrup

Solen skiner över Nyrup

En vår och en ostpromenad senare kan jag alltså inte göra annat än rekommendera dig att testa både Nyrups Osterias ostpromenad, Green Boosts gröna smoothies och Master Mind-konceptet som Rasmus introducerat mig till. Vågar du testa?

To this day…

I’ve seen this before, as Dan Pearce, aka Single Dad Laughing, posted this spoken word-poem it in a blog post a few months ago.

But here it is, again, or for those who haven’t seen it yet, as a TED Talk.
Watch it.

Watched it?
Then act. Now. Enough is enough! Together we create the world we live in. And I cannot believe that this is the world we want for ourselves, for our children, grandchildren, greatgrandchildren and so on…

20130528-125113.jpgJust because it will be hard to create a better world, doesn’t mean it cannot be done.
Just because the world have never been as good as it might be, doesn’t mean it cannot be done. It just means we have to give it that little bit extra. And perhaps it isn’t hard to do. Perhaps it’s a matter of being ourselves, true and genuine. So let us be all that we are, our beautiful unique selves, sharing our onlyness with the world. And let us not wait for tomorrow, or next year, or in 2020. Let’s start right this second.

I am unique. I am perfect, in all that I am. I am me.

Who are you?

Olika tidsperspektiv?

Hamnade i en mycket spännande och tankeväckande dialog på Twitter, i frågan betyg och urvalsprocesser. Desto djupare vi dök ner i frågan, desto svårare blev det att svara specifikt, framför allt eftersom jag inte tänkt klart (något jag hoppas att jag aldrig gör!). Men där någonstans landade världens insikt i mig!

För jag undrar om vi inte ibland (ofta?) talar förbi varandra, helt enkelt på grund av att vi har olika tidsperspektiv i åtanke när vi svarar?

Just när jag skriver detta minns jag en Twitter-dialog från tidigare i veckan också, som landade i ett svar om att…

… det måste vara som det är, för att omvärlden är sådan.

Hur svarar du på den frågan? Själv svarade jag att det inte räcker för mig. Jag vill mer än att acceptera rådande omständigheter. Jag vill spränga genom den mur som byggts av rådande omständigheter och komma ut på andra sidan där det är fritt fram att skapa nya omständigheter. Från grunden. Jag tror det är möjligt. Inte lätt och enkelt, men möjligt. Och framför allt så förlita jag mig inte enkom på min tro att detta är möjligt, jag testar helt enkelt.

20130606-073227.jpgSå jag återkommer till ovanstående fråga. Kan det vara så att en anledning till att vi ibland talar förbi varandra är att du talar om imorgon, jag talar om tio år framåt, men ingen av oss har de facto uttalat vilket tidsperspektiv vi utgår från?

När jag drömmer mig bort i den framtidsvision jag har om samhället – då är jag långt förbi den där muren. Jag är bortom befintliga system. Rådande omständigheter ser annorlunda ut. Jag kan inte i detalj beskriva hur denna framtida världs system är uppbyggda, men jag kan sätta känslor på min upplevelse av denna framtida värld.

Nästa gång jag upplever att jag talar förbi någon ska jag förtydliga mitt tidsperspektiv. Kanske det kan underlätta förståelse oss emellan. Det är värt ett försök åtminstone.

På vilken sida av muren befinner du dig i dina tankar och drömmar?

Tänka sönder hur

Den där dagen som var fylld av guldkorn så svarade Åsa K Larsson mig och Robert Klåvus i en tankekedja och tweeten rymde för henne. Då kläckte hon ur sig något som gick rakt in i hjärtat på mig, med ett stort kraftigt BANG!

20130529-111105.jpgUpp igen utan att tänka sönder hur. Just det sysslar vi ju med nu. Ja, vi och vi. Jag gör det deinitivt, och jag kan ju inte tala för någon annan. Men jag uppfattar att jag inte än ensam i detta. Vi tänker sönder våra hur. Vi glömmer bort att göra. Vi vågar inte testa, utan livrem, hängslen och sydväst. Allt för att säkra, på förhand, att det ska gå bra.

Problemet är att det kan vi inte veta. Om vi inte testar.

Visst kan och ska man fundera igenom saker och analysera och gå på rotorsaker osv. Absolut. Men ibland tänker vi sönder våra hur och landar i handlingsförlamning, som inte gagnar någon.

Har du nånsin tänkt sönder ett hur?

Retro look gillas!

Hämtade ut mitt nya körkort igår. Det var minsann på håret, för det gamla gick ut igår, såg jag precis. Det har en oerhört retro look, och det gjorde mig lite glad att det så tydligt ligger en medveten tanke bakom dess design och utseende.

Retro look

Jag tycker det där är viktigt. Ja, faktiskt tycker jag det är så viktigt att ett av mina sidoprojekt är ett bolag vid namn Hyvens Utveckling ABHyvens är ett 

…utvecklingsbolag för produkter och tjänster som gör världen lite bättre eller lite vackrare eller både ock!

För det finns ju en tanke bakom allt. Även fula saker är ju designade, även om man kanske inte lagt så mycket tid vid utseendet (får man hoppas). Och om det ändå ska designas, varför inte göra det snyggt när man ändå håller på?

Tänk hjälpmedel till äldre och sjuka t ex. Mycket av det är erbarmligt fult. Men som tur är så håller det där på att svänga. Min 95-åriga farmors rullator är t ex vinröd metallic. Ett klart kliv framåt jämfört med äldre varianter, men det finns mycket kvar att jobba med där. Sen är det så klart så att alla tycker olika, vilket är helt ok. Därför är det bra med valmöjlighet. Funwheels of Sweden har ju hittat sin nisch där.

Vilken pryl önskar du en utseendemässig uppryckning?

God morgon!

Ligger i sängen i det svala sovrummet
Utanför kvittrar fåglarna
Hör trafikljuden från bortom stora stolen
Ljuva fågeldrillar minner om sommartider
Vaknar lite tidigare än jag behöver
Kollar Facebook, interagerar
Lyssnar till två unga sångtalanger
Imponeras och gläds åt spridningseffekter
Twittrar lite som @skolvaren
Skriver lapp till sonens idrottslärare
Hjälper honom borsta tänderna
Bloggar från fånen
Funderar genom min dag
Ett möte på morgonen
Resten av dagen öppen framför mig
Bäst jag börjar röra på mig
Känner tacksamhet och förväntan
Livet är vad jag gör av det
Jag gör något bra av mitt liv
Livet är gott

Helena Roth by Alma Roth

Vad gör du av ditt liv?

Upp igen!

Bygger tankekedjor på Twitter tillsammans med Robert Klåvus & Åsa K Larsson, och det är underbart. Ger ofta tankespjärn, framför allt för att jag tar till mig något och funderar inuti mig själv hur jag ställer mig till saken i fråga. Detta är guldkorn nummer två, från en dag som var fylld av guldkorn!

20130529-111135.jpgGillar Upp igen som grundinställning, för var skulle jag vara utan den driften att försöka, en gång till? Var skulle du vara? För att inte tala om var världen skulle vara? Om vi saknade Upp igen-inställningen skulle ingen lärt sig gå.

Har du tittat på en liten som testar, testar, och testar lite till. Som reser sig, trillar, reser sig igen, trillar, reser sig igen… osv tills stunden kommer då liten reser sig. Och magi uppstår! Liten står! I flera sekunder, kanske ända upp till en minut! När förmågan att stå är bemästrad, är det dags för nästa utmaning, att kunna förflytta sig tvåbent. And the story goes on…

Jag tror Upp igen är en överlevnadsinstinkt, och vi besitter den alla, annars vore vi inte här. Men ibland snubbar jag och orkar inte resa mig igen. Andra gånger kanske jag redan ligger ner och förmår inte kliva upp. Och vill det sig riktigt illa så glömmer jag bort att Upp igen faktiskt är grundvalen som vi alla stå på. I sådana stunder är det bra att finnas i ett sammanhang där andra bryr sig om och vill hjälpa till.

Hur hanterar du det om en närstående ligger ner och har tappat bort Upp igen-drivkraften?

En tur på dressin

Sjunger i kör, något som för mig är en energigivare. Vi har slutat för säsongen och som säsongsavslutning en i kören tog initiativ till en förmiddag på dressin i Björnstorp.

Mycket bra initiativ – och det tror jag alla andra tyckte också. In alles var vi tolv personer fördelade på sex dressiner.

20130602-134701.jpg

Vi trampade iväg på det 6-7 km långa spåret, vände och trampade halvvägs tillbaka och stannade vid den lilla rastplatsen. Där grillade vi och delade systerligt på medhavd mat innan vi trampade sista biten hem.

20130602-134927.jpg

Vet att det finns dressin-cykling även i Fyledalen och tror mig veta att möjlighet finnes på andra ställer också. Har du inte testat så rekommenderar jag det varmt. Natur, motion, sällskap, lite picknick. Blir inte mycket bättre än så! Enda nackdelen är att det låter ganska mycket om ekipaget men det glöms liksom bort efter en stund. Har gjort det tidigare med familjen och det var lika trevligt då!

Så tack kören för en härlig förmiddagstur på dressin – det gör jag gärna om!

Vad är dina energigivare?

#skolvåren aka #school spring

I have attended several trainings for Transformational Presence Leaders and Coaches by Alan Seale, and was very thrilled when I was given the opportunity to share #skolvåren, that is #school spring, in his newsletter The Transformer.

Transformer”School Spring” – Transforming Education To Create A World That Works

by Helena Roth

(Helena Roth from Sweden is a graduate of the Transformational Presence Leadership and Coach Training program. She first shared ”School Spring” with our community at the first Transformational Presence Global Summit in The Netherlands in March 2013.)

Three and a half years ago, I became the chairwoman of the parent association of my children’s two schools here in Sweden. Thus began my journey into the world of schools. I have read, watched, listened, talked, and then read some more, until, more recently, my interest has become a raging passion for school development. Or, better said, a passion for creating a world that works, with schools as the foremost pathway to get there.

Having set aside some money in my company, I decided to dedicate 2013 as my year for school development, even though I didn’t know if, and if so, how, this project would put bread on my table. I also took advantage of the ”early bird” price for the Transformational Presence Global Summit that was held in The Netherlands in March, knowing that the energy kick I would receive from the Summit would serve me for the rest of 2013. Little did I know when I first reserved my place at the Summit that it would not turn out to be a kick to get anything started, but instead would be ”superfuel” to kick into overdrive what had already begun.

On February 15th at 10 pm while on Twitter, I made a connection with a teacher in Varberg, Sweden. We began planning a meeting in Varberg for June 18th and 19th to discuss schools and society, and we opened the meeting to anyone else who wanted to join us. This was the start of #skolvåren, or #schoolspring in English, paraphrasing the ”Arabic Spring” and tapping into the power of life that spring brings.

With #schoolspring, we began by asking ”Why?” in order to find the direction for ”How?” The Swedish school debate is in a sorry state, with lots of name-calling and blame games, and is almost solely concerned with ”How.” There are no visions, no talk about the world we want to live in today and tomorrow. Therefore, it seems that we as a society no longer really know what schools are for – what their purpose is. So in #skolvåren, we ask ”Why?” over and over again as a first step in gaining clarity about what education in today’s world needs to be about.

Now, three months later, the event in Varberg is fully booked at 130 registered participants with more than twenty people on a waiting list. Among the participants will be politicians and major business CEOs, as well as many interested citizens who are eager to explore together ”Why school?” The school debate in Sweden has started to come alive, and #schoolspring is clearly fueling the conversation.

My personal goal is to change the school systems on a global scale by 2020, and I know there are many people around the world with similar interests and goals. Sweden is certainly not the only country where education systems are in trouble. This is a global issue. For me, the larger goal is to create a world that works. I believe that vibrant, empowering, creative, and effective schools can be one of the most impactful ways to do that. School systems of today are one of the primary filters that most children pass through. So why not ensure that we have set up the best systems we can possibly have, enabling and empowering children to be all that they can be? That’s the world I want to live in – a world where each and every person is encouraged, coached, challenged, and expected to be all they can be.

There are many signs that this wants to happen, including well over 28,000 visits to the #schoolspring blog and more than 1,400 followers on Twitter (@skolvaren). In addition, we have attracted the attention of Richard Gerver, author of the best-selling book, Creating Tomorrow’s Schools Today. His interest in our cause is also making a difference.

I invite anyone who is interested in transforming education to be in touch with me to talk about how we can work together to take this movement to the world.

—————————————————————————————————————————–

Thank you Alan for providing this wonderful opportunity to share #skolvåren across the globe – because for me, the goal is a global transformation of school systems, in order to create a world that works. Because I believe we have not reached the pinnacle of human achievements yet – I believe we can do better.

Are you with me on that?