Etikettarkiv: #Blogg100

Bemöt eller tystna?

Publicerad den av
2

Får syn på en artikel på Svenska Dagbladets opinionssida där jag läser:

”Avvikelser från det som för tillfället utgör normen möts ofta av oproportionerligt hårda ord, kanske näthat. Ibland skulle man kunna tala om ett slags nutidens häxbränning på Twitter. Inte alla orkar stå emot, trots att magkänslan uppmanar till att protestera och resonera. Resultatet blir tystnad.”

Hummar, känner igen mig, och hukar lite av skam, eftersom jag vet att jag gör just det. Skräms till tystnad. Velar inför att våga sticka fram huvudet, när jag vet att så många står redo att sätta eld på häxbålet under mina fötter… Vore det medeltid tvivlar jag inte en sekund på att jag hade kategoriserats som häxa – kanske även idag? Känns onekligen som det flammar upp runt omkring mig med jämna mellanrum, det erkänner jag.

Nåja, huruvida jag är häxa eller ej är kanske ointressant, jag läser vidare i artikeln:

”Men verkligt civilkurage visar den som står stark och lugn gentemot den som inte delar ens åsikter. Civilkurage uttrycks inte genom knytnävar eller tändstickor.

Sverige behöver de kavata. Visselblåsarna, motståndarna, kämparna i vardagen. De som samtalar i stället för att riva ner affischer eller överrösta sina motståndare.”

Just det. Att samtala. Att lyssna. Att våga möta, mig själv och andra. Att lyssna, inte bara prata. Jag har en lång väg att gå här, men tittar jag tillbaka på mig själv så lyssnar jag så ofantligt mycket mer idag än bara för ett par år sedan. Och den gordiska knuten upplöstes den dag jag vågade börja möta mig själv. För jag tror det är ett av de största hindren till att våga öppna sig för verkligt lyssnande. Är jag rädd för vad som kan väckas i mig, så kommer jag definitivt vara sluten, det är en full naturlig psykologisk försvarsmekanism, som jag ser det. Men när jag inte längre räds mig själv, öppnar det för så ofantligt många fler spännande möten.

Och så kommer då slutklämmen:

”Och Sverige behöver därtill starka politiska ledare som vågar tala om visioner i stället för att fegt böja sig för minsta rynka i pannan hos opinionen.”

Vad ska jag säga annat än word, inte minst med tanke på mina funderingar kring att det inte finns någon vision i det negativa, i det vi är mot.

Repar mod, sträcker lite på mig, och beslutar mig för att fortsätta försöka bemöta. Ibland tystnar jag, och jag tänker lite snällt om mig själv att det måste få vara ok det med. Så länge jag inte tystnar permanent. Emellanåt behöver jag omgruppera, mentalt om inget annat, för att orka och våga fortsätta att lyssna och bemöta. Med kärlek. För det är mitt val. Jag väljer att bemöta med kärlek, nyfikenhet, öppenhet.

20140605-095840-35920503.jpg

Vad väljer du oftast, bemötandet eller tystnaden?

No vision in what is wrong

Publicerad den av
1

I’ve written before about the podcast of Julia Butterfly Hill interviewed by Chris Martenson on Peak Prosperity. Find it on iTunes or here: http://www.peakprosperity.com/podcast/85294/julia-butterfly-hill-living-meaning

I had a number of oh yeah-moments listening to Julia and here’s one of them:

I tell people we need to turn off our televisions, go out into our communities and tell a vision. And that is not ”this is what is wrong with the world, that is what is wrong with the world, and this is what is wrong.” There is no vision in what is wrong.

I am a pro-person, rather than an anti-person. However, a lot of proactivity stems from a wrong, a problem, some glitch that we identify and which chafe enough so we want to act on it.

For me the glitch is the school systems, they chafe, and I am not comfortable with the way it is today. So, I act. The #skolvåren-movement in Sweden that I am a part of is one way I act, and is a good example of what Julia states. #skolvåren ask Why school? to get people to start to think about what society we want to help create and shape. And the vision we share is to create a sustainable learning society.

20140604-121314-43994828.jpg

For me, visions point forward, into something we want, not away from something we don’t want. Do you agree that there is no vision in what’s wrong?

Extraordinary means extra ordinary

Publicerad den av
3

I’ve written before about the podcast of Julia Butterfly Hill interviewed by Chris Martenson on Peak Prosperity. Find it on iTunes or here: http://www.peakprosperity.com/podcast/85294/julia-butterfly-hill-living-meaning

Julia talks about having something worthy to give our lives to and deconstructs the word extraordinary in a great way:

I really do see so much in people, this desire to have something worthy of giving our lives to, because we give our lives to so much that really is not worthy of it. And I think even if people are not completely conscious of that, their spirits, their hearts, their souls feel it. And that is why we turn to self-medicating and numbing ourselves with shopping, over consumption, movies, television, drugs, alcohol, and all these things we do. Because there is something deep within us, even if we do not recognize it and cannot name it, that wants to have something worth giving our lives to. So there’s something powerful about that arc of what takes ordinary and makes it become extraordinary.

I tell people the only thing ”extraordinary” means is ”extra ordinary”. Extraordinary people are ordinary people who come up against something that calls out their greatness. And they choose to say ”yes” to that calling even if they do not know where it is going to lead them or how it is going to end, but they cannot choose to walk away. I call it the choiceless choice—that we could choose to not say anything. We could choose to walk away. But to do that would kill off a piece of ourselves. So even though we could say no, we have to say yes. And there is something about having something deeply meaningful to say yes to, to give our lives to.

20140527-161505-58505584.jpg

There is something quite liberating in the deconstruction of the word extraordinary into extra ordinary. Sometimes I think the fear of not being extraordinary makes people doubt that they have something to give to the world, that their gifts are not good enough. I disagree with that. I think a few extra doses of ordinariness is just what the world needs. What’s your ordinary gift to the world?

Det mystiska vykortet

Publicerad den av
Svara

Satt i New York och skrev vykort och slogs av att jag ville skicka ett fint vykort till min sons klass, 3B, på Risebergaskolan i Malmö. Hade köpt ett fint vykort i MOMA-butiken som jag tyckte passade fint. Ville dock inte avslöja vem jag var, utan skrev ett lite kryptiskt meddelande:

20140530-161853-58733368.jpg

20140530-161853-58733583.jpg

Ska bli spännande att se om Mr B kommer hem och berättar om det mystiska vykortet, jag vågar åtminstone inte publicera detta inlägg innan jag är säker på att kortet kommit fram så de hunnit klura lite grann.

Och så blev det, det är ju nu två och en halv månad sedan min NY-resa, och mycket riktigt kom Mr B hem en dag i sällskap av en kompis, och frågade med lite spets i rösten ”Mamma, det måste ha varit du som skickat vykort till vår klass?”. 🙂

Undrar hur många vykort klasser får förresten – vore inte det ett himla roligt sätt att knyta världen och familjerna lite närmare skolan så säg? Är det någon mer som skickat vykort till sina barns klasser?

Getting any younger?

Publicerad den av
Svara

My friend and SupercoachAcademy-colleague Daniel Doverland posted a link to a great song by Seinabo Sey, that I wanted to share with you:

Younger
There’s a conclusion to my illusion
I ASSURE YOU THIS
There’s no end to this confusion if you let it wish you well
SOUL TO SELL
Highest bidders, can’t you tell what you’re getting?
There is a light to all this darkness, I will tell you this
There’s redemption in you asking them just why it is
Some answers are better left unspoken when you know you ain’t getting any

Younger, younger, younger
Are you?
Younger, younger, younger
Are you?
You ain’t getting any
Younger, younger, younger
Are you?
Younger, younger, younger
Are you?

Why we fight to get on loving I’ve been wondering
How your mind will leave you hanging your heart lingering
STAY LOST
Then found by whoever stays around forgetting
There is a way to be yourself, I assure you this
There’s a way to catch your dreams without falling asleep
You might as well get it while you can, babe
Cause you know you ain’t getting any

Younger, younger, younger
Are you?
Younger, younger, younger
Are you?
You ain’t getting any
Younger, younger, younger
Are you?
Younger, younger, younger
Are you?

There is a light to all this darkness if only we
Fight against them telling us how we should be
I REFUSE TO HAVE YOU BREAK ME
When you know you ain’t getting any

So, what’s holding you back from being you?

KASAM

Publicerad den av
6

KASAM står för Känsla Av SAMmanhang och är ett begrepp myntat av Aaron Antonovsky. Jag har på sista tiden reflekterat kring de olika sammanhang jag befinner mig i, och vilka olika delar av min personlighet som kommer till utlopp i de olika sammanhangen.

Jag ingår i en familj, och det är ju ett ganska tydligt sammanhang. Eller…. Tänker vidare och fnissar lite, och inser att det kan vara ganska löst definierat det med. Minns hur paff min make blev då vi blev tillsammans, då han insåg att födelsedagskalas anordnade av mig, definitivt bestod av familjen, men oj, vilken storfamilj. Närmsta familjen, släkten (både de bestående av blodsband, men likväl de som är ingifta och kanske tom frånskilda och därmed i mångas ögon ”inte längre en del av”-familjen, men så icke i mina tankar), goda vänner. Alla ingår de i sammanhanget Min familj. Och därför blir det alltid ganska stort antal individer som bjuds in.

Men visst, det finns den allra närmsta familjen, så klart, bestående av de tre unika människor jag bor tillsammans med, plus katt, kryp (dvs marsvinet) och numera även tre kycklingar.

Sen har jag ett för mig oerhört viktigt sammanhang, som vuxit fram senaste 1,5 åren, sedan #skolvårens födelse på Twitter, nämligen Back Office-sammanhanget. Just nu består back office av in alles fem personer, och om ni visste vilken stor betydelse detta sammanhang har i mitt liv. De finns där i vått och torrt, och jag får så oerhört mycket ut av den mer eller mindre dagliga konversation som vi alla deltar i. Tack gode gud för iMessenger, säger jag bara. Bland dessa fantastiska människor kan jag vara mig själv, och jag upplever endast kärlek, stöd, uppmuntran. Dömande, avund, missunsamhet och tjuvnyp finns inte på kartan helt enkelt. Jag är så oerhört tacksam för att vara en del av just det sammanhanget!

Min mastermind-grupp icke att förglömma dock. Det är ett sammanhang som vuxit fram parallellt med #skolvåren, med några veckors försprång, och det har utökats detta året så nu är vi sex personer. Fantastiska personer. Vilket mod jag får ta del av, kärlek, utmaningar, himlastormande glädje och djupaste förtvivlan. Allt får plats. Allt möts på samma vis, med kärlek, omtanke och acceptans. En ynnest att vara del av även det.

Jag upplever KASAM även i många andra sällskap, så klart, till exempel i Twitter-sfären jag rör mig i, med mina kollegor i Supercoach Academy, Södra Sallerups kyrkokör osv, men familjen, Back Office och Mastermind-gruppen sticker ut lite extra just nu.

20140529-093038-34238187.jpg

Jag funderar i detta nu på vad dessa olika sammanhang ger mig, vilka av mina behov jag täcker genom att vara en del av olika grupperingar. Det är en tanke att reflektera vidare över, just nu känner jag mest tacksamhet över det jag är delaktig i.

Vilka för dig betydelsefulla sammanhang är du en del av?

Tillskott i familjen!

Publicerad den av
1

Men inte av den mänskliga sorten, om du nu trodde det. Nej, familjen Roth har införskaffat tre stycken fyra veckor gamla kycklingar av sorten Faverolle, som vi köpt från finaste Maria i Brandkårsskogen.

20140527-145340-53620124.jpg

I måndagskväll åkte vi dit för att hämta hem nyförvärven, och inte minst lillebror var eld och lågor. De låter för härligt dessutom, det är ett kvittrande och pipande som gör det omöjligt att inte dra på smilbanden.

Bör kanske tillägga att vi har tillstånd från Malmö Stad för att hålla upp till fem hönor, ingen tupp tillåten, så vi har allt pappersarbete på plats!

Ska bli ett sant nöje att lära känna hönor bättre, har väldigt lite erfarenhet av dem, men har länge haft en dröm om att bli med höns. Maria har också fantastiskt vackra Brahma, som vi dock inte kunde införskaffa, eftersom hönshuset vi köpt är lite för litet för de majestätiska fåglarna. Men vem vet var detta slutar…

Vad är ditt bästa tips till nyblivna hönsägare?

Impossible not to have an impact

Publicerad den av
2

Julia Butterfly Hill interviewed by Chris Martenson on Peak Prosperity is am amazing podcast that I sincerely propose that you listen to.

You can find it on iTunes or here (where you will also find a transcript of the podcast if you’d rather read): http://www.peakprosperity.com/podcast/85294/julia-butterfly-hill-living-meaning

When I listen to podcasts and stumble upon a gem, I usually make a screen dump on my phone (since I basically only listen to podcasts via my smart phone), and Julia had me screen dump all of eight times. I will not tell you about all of these hidden diamonds at once though.

Julia said something which made me stop, breathe, take in and totally accept what she was talking about, when it comes to having an impact. This is what she said:

… because no choice happens in a vacuum, it is not only spiritually impossible, it is scientifically impossible to make no difference. And we need to deeply get that.

It is actually impossible as a person on the planet today to make no difference, to have no impact. And so the question: ”Can I make a difference?” It is a myth, it is a lie, it perpetuates a disease of disconnect. It makes sure that we are good consumers. It makes sure that we feel disempowered. When we get that every single choice makes a difference, because it is impossible to make no difference, we actually realize that seven billion of us and growing are activists. We are all actively changing the world, even if we do not see the impact of that choice.

And so the question stops being, ”Can one person make a difference?” And the question then becomes, ”Okay, I do make a difference. What kind of a difference do I want to make with the gift of my life? What am I committed to seeing in the world? And how can I have my life be a contribution to that?” So it is not ”can I make a difference?” It is ”I do make a difference.” And we need to deeply, deeply, deeply get that.

Now, given the recent election to the European Parliament, and the hopelessness that I can see as a result of these results, really getting it, that I, that You, have an impact, I think is a huge factor in turning towards a feeling of hope, rather than numbing hopelessness.

20140527-105302-39182451.jpg

Can you see how it is impossible for you not to make a difference in the world?

#jagskarösta

Publicerad den av
1

Ja, jag har faktiskt redan röstat, det klarades av i förmiddags.

20140525-163326-59606059.jpg

9-åringen följde med oss till vallokalen (som är sagda barns skolmatsal) och det blev ett intressant samtal före/under/efter måste jag säga.

20140525-163326-59606365.jpg

Mr B frågade ‘Är det Sverigedemokraterna som inte tycker om alla?’ och fortsatte att fundera ‘Jag tror ingen röstar på dem!’.

Önskar så att han finge rätt. Tyvärr tror varken jag eller maken att hans önskan lär slå in.

Dock uppmanar jag dig att gå och rösta om du inte gjort det ännu!

20140525-172825-62905752.jpg

En ljuvlig dag som denna, då solen skiner, grönskan frodas, blomknoppar spricker ut i ljuvlig blom, och katten njuter bland mangolden, då är det svårt att se varför vi ska bygga murar – mentala eller faktiska – mellan människor.

20140525-163326-59606717.jpg
Vad ska till för att få fler att välja kärlek?

#BGT2014

Publicerad den av
Svara

It’s that time of year again, the yearly auditions for Britain’s Got Talent are underways, and the clips on YouTube are viewed over and over at my house.

This is definitely one of my absolute favorites this year:

Now, be sure to watch all the way to the end, because Simon Cowell does something totally surprising!

Hard to resist these two boys, wouldn’t you say?