Kategoriarkiv: Personligt

Njutsam långsam morgon!

Publicerad den av
Svara

Du har så mycket energi, hur gör du för att göra allt du gör, du är ju igång konstant…. säger människor till mig.

Och jag tänker Du skulle bara veta så lat jag är! Och så påminns jag om något Michael Neill sa häromdagen om att vi har olika ribba för vad vi bedömer är att vara lat. Och det stämmer nog väldigt väl. Men jag lovar – jag är bra på att göra ingenting, på att ligga och ta det lugnt med en bok i handen, också!

Men i detta NU är klockan 09:54 och jag har just borstat tänderna. Stod där och borstade och tänkte att jag njuter av mina långsamma morgnar. Och kanske kan jag dela med mig av hur en sådan ser ut. Inte för att jag har receptet på hur den ultimata morgonen ser ut. Inte alls. Men precis som jag tycker det är spännande att ta del av hur andra har det, och hur andra gör, kanske någon annan tycker detsamma. Om inget annat är det kul för mig att bevara dessa små inblick av var jag är, just nu, när jag skriver detta. För vem vet hur det ser ut om en dag, en vecka, en månad, ett år?

Morgon & förmiddag den 21 januari 2015:
Vaknade och gick upp lite över sju.
Tog på mig morgonrock och gick ner och gjorde dagens Headspace-meditation.
Kollade lite på sociala medier, och mailen.
Snackade lite med tonårsdottern och pussade henne hej då när hon lämnade för att gå till skolan.
Gick upp och snackade med sonen som krupit ner i vår säng. Han hostade lite idag, men vi diskuterade oss fram till att han skulle gå till skolan idag.
Gjorde två FinnCrisp-mackor till honom medan han klädde på sig.
Dagens DuoLingo – tyska läser jag där. Brukar bara göra en vända.
Sen dags för en annan meditation, en kort, 6 minuter, som gör att jag jordas i kärlek. Flummigt? You bet. Men vilken skillnad den gjort i mitt liv!
Sa hej då till sonen när han lämnade för att gå till skolan.
Tog mina kläder och gick ner i källaren där badrummet är. Gjorde dagens #Seven, innan jag tvagade mig och klädde på mig. Skickade ett mess till min #Seven-polare, dag 157 avklarad! Hon var redan klar, låg ett mess från henne när jag vaknade.
Dags skapa morgonens gröna smoothie. Satte på Lena Andersson på Värvet som sällskap. Idag blev det en smoothie av spenatblad, ingefära, apelsin, halv banan, äpple, nyponpulver, vatten. Satte igång min NutriBullet.
Dagens två äggTog en sväng ut till brevlådan, hämtade Sydsvenskan, och passade på ta en sväng till hönshuset. TVÅ ägg låg det där och väntade på mig idag! Dessutom var en av de tre hönorna i redet. Tog ett foto på äggen. Gosade lite med en av hönorna, som satte sig på huk framför mina fötter, tydligt indikerande att hon ville ha en klapp på ryggen.
Gick in. Stängde av NutriBullet. Borstade av äggen, skrev 121 på dem, la dem med de övriga åtta ägg vi hämtat från våra egna hönor. Snart dags smaka! (Vi väntar på att en vecka ska ha gått så vi kan koka dem och få av skalet utan problem.)
Tog min smoothie, satte mig med Sydsvenskan. Läste och drack. Skapade ett Instagram-foto av ett klipp från Sydsvenskan om hur fostra tonårspojkar, la ut på FB och Twitter också. Gjorde dagens Sudoku på sista sidan av Kultur-delen.
Kollade lite sociala media igen.
Klockan då 09:44.
Diskade ur NutriBullet, gick upp och borstade tänderna.
Bestämde mig för att beskriva dagens långsamma morgon & förmiddag.

Nu är klockan 10:07.

Så här ser mina förmiddagar ofta ut. Och jag njuter, ska du veta! Jag är tacksam för att jag skapat mig ett liv, där mina förmiddagar, ofta, kan se så här ut. Där det får ta sin tid. Där jag gör det jag känner för att göra i den takt jag gör dem i.

Imorgon kommer bli något helt annat dock, eftersom jag ska vara på ett tåg mot Hässleholm redan tjugo i sju på morgonen. Och det är ganska skönt det med – variationen berikar mitt liv!

Nu är klockan 10:21, ska publicera detta inlägg, och sen kasta mig över dagens #cleanse4expansion-aktivitet!

Hur ser dina förmiddagar ut?

 

Create something from nothing

Publicerad den av
2

As a part of the Create the impossible-project, we get a short audio in the morning 6 out of 7 days of the week. This week Michael Neill set off with a challenge to ”create something out of nothing” each day of the week. Yesterday, my creating was the necklace-hangers from the #cleanse4expansion-project that you can read about here: https://cleanse4expansion.wordpress.com

Not ”having created anything from nothing” today, except a few slides and tweaks to a class on quality and environmental management systems I’m holding Thursday, I got a wee bit stressed when evening rolled in, as I had choir practice for the first time this semester tonight. Luckily, that’s where it was. The creation. As a part of the last bit of warming up our voices, we were to no-no-no-sing in three tunes (Soprano, Second Soprano, Alto) to Twinkle twinkle little star. We did. A couple of times. And then, Jens, our choir leader, told us to break out into our own tunes, experimenting… and we did. I did.

Twinkle twinkleAnd as I sang, simultaneously listening to the myriad of notes soaring out into space, while still clearly being Twinkle twinkle little star…. it came to me:
WOW, talk about creating something out of nothing!

And when the last note faded out…. Jens voiced what I was thinking: no one will EVER hear that specific version of Twinkle twinkle little star, ever again.

Pretty amazing to create something from nothing, having it take form for a minute or two, and then fading away, back into the formless again.

Have you created something from nothing today?

Dela med dig!

Publicerad den av
1

Igår huserade jag på en yrkeshögskola hela dagen, och jag hade väldigt roligt. Jag gillar att vara samskapare av nya insikter och tankar. Fick två telefonmeddelanden under dagen, som jag lyssnade till, och det första av dem var så roligt att jag satt och skrattade när jag lyssnade.

Handen på hjärtat, där hade det kunnat ta slut, eller hur? För hur ofta delar vi med oss av vår upplevelse, vår glädje, vår känsla? Jag vet inte hur du svarar på den frågan, men jag vet att jag skulle kunna dela med mig så väldigt mycket mer.

Och igår så agerade jag faktiskt på det. Jag hade inte tid att ringa tillbaka när jag lyssnade av meddelandet (det gjorde jag i förmiddags istället), men jag hade tid att skicka ett litet mess. Så det gjorde jag, och jag fick ganska omgående ett svar.

Skrattet

Nu kanske du tänker ”Men det där var väl ingenting?” och det är just precis det jag försöker säga. Det tog mig säkert inte ens en minut att knappa in mitt meddelande. Det krävdes nästan ingen insats från min sida för att förmedla mitt tack, men jag tror mig veta (och sen är jag ju läskunnig också) att det uppskattades hos dess mottagare.

Så du, jag har en utmaning till dig. När du läser detta, tänk efter om det finns någon som gett dig en skön känsla den senaste tiden, och hur du skulle kunna förmedla din tacksamhet till vederbörande. Och nu – gör’t! Utmaning antagen?

All I need…

Publicerad den av
Svara

Tired after a long day, getting up earlier than in a long long time, and not really sleeping that much either all night because I knew I had to get up early. I’ve been away teaching all day, and when I got home, I had some information that really didn’t sit very well with me. So I realized that what I want right now is a little bit of love, and hence, I’ll share this with you, hoping there might be a few who, like me, need to play around in the feeling of love at the moment.

AllYouNeedIsLove

It sure does go a long way, that love-thing, doesn’t it?

Bitterljuvt att känna så fantastiska lärare

Publicerad den av
Svara

Therese Anthlin bloggade fantastiskt om vikten av mottagare bortom klassrummet, och jag erfor en viss avundsjuka å mina barns vägnar:

Therese svarade:

Och jag fortsatte med en liten utvikning:

Vet du. Jag förstår det. Vilken grej!
Och fasiken alltså @anthlin men det är bitterljuvt att lära känna fantastiska lärare som du här för jag vet inte om mina barn har sådana fantastiska lärare. Kanske. Kanske inte. Men jag har inte en susning… De arbetar inte synligt på det vis som du & många andra gör. Då famlar jag i blindo, & kanske gör antaganden som är felaktiga? 

Jag avslutade min lilla harang med följande:

Jag tycker om att leva i det okända, visserligen, men det är något annat än detta. Jag är säker att det finns lika fantastiska lärare på barnens skolor, som de jag lärt känna i det utvidgade kollegiet. Jag vet att jag kan besöka klassrummet, och det gör jag, även om det blir mer sällan än jag skulle vilja. Och tro mig, jag känner till ganska många av lärarna på skolorna, men jag skulle gärna vilja följa klassens arbete på fler sätt. Därför skulle jag gärna se en ökad transparens på mina barns skolor, och jag tror inte jag är ensam med den önskan?

Egg number one!

Publicerad den av
2

Went out to the chicken coop today, to refill the food dispenser, and suddenly saw that the egg my husband put in the nest as a decoy, all of a sudden wasn’t the only egg in there.

An egg with company

An egg with company – left one placed there by husband as a decoy. It worked!

Immediately sent a text asking him is he put another egg in there…. before realizing how silly I was being, because as he very succinctly told me when I asked if he marked the egg he put in that ”Eggs from the hens wont have Best before-dates stamped on them”. Oh yeah, didn’t think of that…. But today I did, so I picked the other egg upp, and yeah, no best before-date anywhere!

Egg number one - and possibly the egg layer herself.

Egg number one – and possibly the egg layer herself.

We have had out first egg in other words, and I’m thrilled! Now it will be very exciting to see if the other two hens also start laying, and if it will be a daily occurrence or more of a slow start. If you have any experience with chickens, is there anything particular that we should be thinking of now?

 

Help me move!

Publicerad den av
Svara

So, I need your help. You see, my body is telling me that I sit still too much, too long, when I get going on my computer, IPad or IPhone. It’s telling me to move, and I do, but not enough. Because I get caught up in the flow, of writing blog post after blog post, or writing documents for clients, or… whatever, which means I hardly move at all for hours on end!

This summer I got a crick in my neck and back just before heading to London for a weekend course, and then onto a family vacation. Bad timing let me tell you! I went to see a chiropractor and got help so it never got really bad.

I’ve been back to the chiropractor quite a few times since then, and early December felt that it was really getting better. However, you know how it is, Murphy’s Law immediately made sure I was wrong about that. So all through the holidays I’ve had a crick in my neck and back, not really bad, but always there.

I’ve moved a lot, swimming, doing my Seven-exercise every morning and so on, and that I think is the reason it never turned into a full blown torticollis (in Swedish: nackspärr). Privious years when I’ve had this problem I’ve just stopped moving altogether, because it hurts, and that I believe actually just makes it worse for me.

I went to see the chiropractor this week, and now it feels good again after a three week stint. I asked her why I have this recurring problem with my back and neck, and she said ”Well, who knows….” and then I realized: I know.

remember to moveThe week before it hit just prior to Christmas, I’d been sitting by my computer a lot, blogging, writing and whatever I get up to surfing the web, and I also had a short spell last weekend without any pain…. only to have it return over night because I spent a few hours by the computer that afternoon and night (and by few hours…. I’m guessing I’m actually saying like 5-6 hours, in the sofa, with my computer in my lap…).

So. Yeah. I know. I hear you body. I need to get a better work position when I work, not spend too long a time on my Ipad or IPhone to avoid text neck, and more than anything, I need to break my stance and shake it up at least once every the hour!

And that’s where I need your help. Because I forget to move!

So what’s the best way to give my self a reminder to shake it up, do some stretching, go get a glass of water or whatever, for a few minutes every hour? Do you have a favorite app for it, a website that helps, or do you just set a timer?

I’m the fly on the wall

Publicerad den av
1

I just started the 10-pack series on Balance in my Headspace-app, and it started off with Andy talking about what balance is to him. I really enjoyed what he said, even though I don’t remember it verbatim. So I’ll just try to use my own words, because I want to share this.

Balance doesn’t mean level, even, a straight line without up’s and down’s. No, that’s not what balance is to me.

Balance, to me, means riding the roller coaster that is life, with all the up’s and down’s, speed changes, bumps and the occasional stop, without getting swept off my feet.

Balance means experiencing my high’s fully, without believing that it’s only when I am high that I can be happy and grateful.

Balance means experiencing my low’s fully, without believing that it’s impossible to be happy and grateful when I am low.

Balance means being ok with, and accepting, what is, in the moment, feeling it, experiencing it, being fully there.

Balance means laughing my head off, or crying my heart out, with the knowing that the strong emotion will pass, in time, however long or short. Being able to be 100% in the feeling, while at the same time being aware that it’s a passing feeling.

fly on wallThere is something very dual in it for me, because it’s both being inside myself, feeling and experiencing fully, while simultaneously being aware of what I am feeling and experiencing, as if I have also taken a step outside myself, being able to bear witness upon myself and my experience.

It’s as if I am being me, but also a fly on the wall looking at me. *haha* I promise I did not see that analogy coming, but now that it’s here, I like it. Because it explains my experience quite well. I’m me, but also the fly on the wall.

Have you ever felt like that?

Nätverkande

Publicerad den av
2

För ett bra tag sedan så ställde Charlotte Rudenstam frågan: Vilken slags nätverkande tycker du fungerar? på Facebook, och jag gick igång direkt. Jag svarade på hennes fråga så här:

Jag insåg när jag la ut min 100-coachkonversationer-utmaning via blogg, Facebook & Twitter att jag skapat ett nätverk som är fantastiskt, som kunde svälja det jag bad om hjälp med. Och då insåg jag att jag HAR ett fantastiskt nätverk, som jag inte skapat ”för att skapa ett nätverk”. Utan det har växt fram organiskt, för att jag följt mitt hjärta, möter världenengagerat mig i frågor/saker/personer/rörelser som jag vurmar för, och på det viset varit öppen för att bygga broar och skapa kontakter.

Och då har jag ändå varit väldigt restriktiv själv med att skicka vänförfrågningar här på FB t ex. Älskar att få, skickar sällan.

Så, mitt korta svar blir: det som inte ”är nätverkande” utan är du som möter världen, med nyfikenhet och intresse. Det nätverkandet fungerar!

De senaste dagarna har jag funderat på min närvaro på Twitter, och övervägt att lämna det. Har fattat beslutet att att fortsätta twittra, men att städa i mitt flöde och också vara tydligare med vem och hur jag interagerar. Och därför kändes det extra värdefullt att trilla över detta mitt svar om nätverkande som jag lagt som ett utkast på WordPress.

För detta är precis vad jag önskar göra – möta världen med nyfikenhet och intresse. Det ska jag hålla i fokus än mer framöver. Jag är tacksam för påminnelsen, för jag har snöat in på de negativa ankdammsaktiga sidorna av Twitter ett tag, och det ger mig inget gott.

Skickar därför frågan vidare till dig, för kanske även du får syn på något du glömt bort, eller tappat sikte om: Vilken slags nätverkande tycker du funkar?

Lifted spirit!

Publicerad den av
Svara

It’s been a peculiar day, where for the first time ever, I seriously contemplated ditching my Twitter account. I’ve had breaks from Twitter now and then, but never really thought about just leaving it, completely. But this morning the thought crossed my mind. I’ve had lovely conversations on twitter about this today, and have decided not to leave Twitter, just now anyway, but I will clean up my following and also take more care as to what I do there, and with whom I interact. But I still felt a bit off.

So when my daughter came down to me a few minutes ago, with this song playing on her phone, I just knew this was the answer to my peculiar mood. It’s rocking and there is no way in hell I can sit still when listening to this!

You’ll never feel happy, until you try – so that’s what I’m doing now, and dancing wildly to this song sure helps lift my spirit! Over, and over again. It’s irresistible!

Can you sit still while listening to this song?