Kategoriarkiv: Lärandeprocess

Att få sista ordet

Publicerad den av
Svara

Funderar mycket på det där. Behovet – driften – önskan att få sista ordet i en konversation. Tänker på hur mycket tävling det är i det där. Vinna/förlora-känslan tror jag är en oerhörd drivkraft i strävan att vara den som ”sätter punkt”.

Eller? Är det något annat?

Jag känner igen mig. Har haft ett stort behov av att få sista ordet, under merparten av mitt liv. Känner efter, och funderar över var det kom från. Känslan av att vara betydelsefull? Kanske med ett inslag av besserwisser? Att få sätta punkt och därmed känna att jag är i kontroll? Självhävdelsebehov?

20130917-161559.jpgMen, vad betyder det egentligen att få sista ordet?

Perspektiv

Publicerad den av
2

Vissa händelser sätter tillvaron på sin spets. Det kan vara små händelser, eller livsomvälvande saker som dödsfall, skilsmässa, födseln av ett barn osv. Finns inget rätt eller fel i det. Gemensamma nämnaren är att de sätter saker och ting i perspektiv. Det är en gåva att ta vara på.

Jag har upplevt flera sådana här händelser, och den mest betydelsefulla inträffade ett par veckor innan mitt första barn föddes. Men var det händelsen i sig som gjorde den så betydelsefull, eller var det hur jag angrep den? 20130918-143446.jpgTa tillvara på de skiftande perspektiv som händelsen triggar i dig. Passa på att göra en inre check – är du där du vill vara? Är du den du vill vara?

Att våga titta på det som väcks, när du får perspektiv på ditt liv, kan leda till utvecklingssprång. Om du är öppen för det. Är du det?

Tända inspirationen

Publicerad den av
2

Som fortsättning på min dialog med Linus Jonkman landade vi här:

Linus: Det är en skön känsla när allt man hör tänder inspiration!
Just nu njuter jag av tystnaden från min fantasis tjatter.

Jag: Var sak har sin tid, ständigt tjatter ger ju vid hand att man kanske slutar reflektera över det. Perioder av tystnad behövs för att se vågrörelsen som är livet! (I sann kvantfysikalisk anda det med, energi är vågor!).

20130911-122453.jpgJu bättre jag blir på att lyssna till mig själv, desto mer utvecklas jag. Min inspiration tänds på allt mindre gnistor, för jag snappar upp mer subtila signaler.

För att de inte ska gå förlorade, så skriver jag ner tanken, gör ett röstmemo till mig själv, skapar en blogg-draft, tar ett foto, osv.

Att jag gör dessa små notiser som möjliggör för inspirationen att väckas till liv igen (då jag plockar fram notisen och kan återuppleva gnisttillfället), ger mig också ökad sinnesro. Jag oroar mig inte över att jag måste komma ihåg en viss tankegång (för ärligt, det räcker att jag vänder mig om och börjar göra det där jag stod i grepp att påbörja, för att den flyktiga tanken ska vara helt väck!). Gör jag en notis, av något slag, bums, så slappnar jag av och kan med lugn i sinnet gå vidare med mitt görande.

Vad tänder din inspiration?

The meaning of life

Publicerad den av
1

The meaning of life, isn’t that the biggest question of them all? Douglas Adams gave 42 as the answer to the question, in his epic book series The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. But I never really incorporated that one. Might come next year though, when I turn 42. 🙂

I found the meaning of my life three years ago, and that has made a big difference in my life. Just found this article on happiness in Huffington Post, and it made it clear again, for me, what the meaning of life really is.

20130917-140146.jpgDo you agree with me that the meaning of life is to have a meaningful life?

The next question that comes to mind for me is this one:
Am I giving my life meaning?

I know my answer – what’s yours?

Förändra världen en tanke i taget!

Publicerad den av
1

Ibland får jag inspiration, tankespjärn eller rena insikter av det lilla. Som denna Facebook-meddelande-dialog jag hade för ett tag sedan med Linus Jonkman (som godkänt att jag outar honom).

Linus: Jag har dåligt samvete just nu för att jag inte hinner läsa, reflektera och svara så genomtänkt på dina briljanta inlägg som de förtjänar

Jag: Oh! Kärt av dig! Men vet du – detta lilla guldkorn värmer gott, ska du veta, och det är så att saker och ting blir i den mån de blir. Att TÄNKA gott om ett inlägg ger oxå verkan! (Kvantfysik, I love!)

Linus: Ah så sant. Bara genom att observera något kan vi tydligen ändra dess egenskaper. Det där är en av de mest svindlande tankar jag hört på länge.

Jag: Mmm, det har du rätt i. Vet du – där fick jag inspiration till ännu ett inlägg – stort tack!

20130911-114933.jpgHåller med Linus – det där är verkligen en svindlande tanke. Tänk vad det öppnar för möjligheter – vi kan förändra världen, en tanke i taget! (Kvantfysik är ett namn på det fenomenet.)

Så, vad tänker du för tanke just nu?

Vad fick du ut av vår coaching?

Publicerad den av
3

Ställde frågan ”Vad fick du ut av vår coaching?” och fick svaret:

Det gav mig insikten att jag kan fortsätta lära mig och utvecklas. Att jag kan bli den person jag vill vara.

Det gladde mig enormt att höra. Det gjorde mig uppfylld av hopp om framtiden, hopp om det hållbara lärande samhälle jag drömmer om. Och verkar för. Även genom min coaching.

Detta gav mig även ytterligare vatten på min kvarn om vikten av att möjliggöra/skapa/uppmuntra ett inifrån- och utperspektiv i motsats till ett utifrån- och inperspektiv.

För vems skull lär jag mig saker? Gör jag det för att jag måste? Gör jag det för att…

  1. läraren säger åt mig att detta är minsann bra kunskap att ha nån gång i framtiden?
  2. chefen kräver det av mig för att jag ska få den löneutveckling jag önskar?
  3. projektledaren bokar in mig på en kurs för projektet har ett kunskapsglapp som behöver överbryggas?

20130911-103453.jpgEller gör jag det för att jag vill? För att jag har en nyfikenhet att fördjupa mitt kunnande? För att jag känner att jag befunnit mig innanför min komfortzon tillräckligt länge och det är dags att utmana den, kliva utanför och se om jag kan erövra ny mark som komfortabel?

Jag vet inte hur det är för dig, men nuförtiden så lär jag mig för min skull. Och nästan bara för min skull, faktiskt, men så är jag ju min egen chef också. Oj, vilken skillnad det gör dock. På så många plan känner jag hur jag mer och mer till fullo är mig själv. Genuin. Helena, på riktigt. 100% Helena, som Charlotte skulle uttryckt det. När jag lär mig, gör jag det för mig själv. Givetvis kommer det andra till gagn också, men det är inte min drivkraft längre.

Jag lär för mig.

För vems skull lär du dig?

Out beyond…

Publicerad den av
Svara

These lines by Rumi, the poet, have popped in and out of my life in the past couple of years. But never more than recently, when it’s gone into overdrive. So I figure it’s time to pay attention!

Out beyond ideas of wrongdoing
and rightdoing there is a field.
I’ll meet you there.

– Rumi

Imagine what would happen if you let go of ideas of what’s right and wrong. Can you even imagine? For me, it’s hard. But I have kept these lines close to my heart for almost three years. I first heard them from Britt Weide, a fenomenal master coach, who was also my mentor coach during my training at CoachWalk Academy to become a professional coach.

20130909-171725.jpgWhat if you just try, for a day, or two, to let go of right and wrong?

Obedient?

Publicerad den av
2

Thanks to Michael Sillion I am now listening to Seth Godin reading his book The Icarus Deception. It’s a thought provoking book, and I have come to realize it’s not a good book to listen to while out walking. Why, you ask?

Well, because there’s such poignant stuff being said every minute, and so I stop, pause the audio, open Boldomatic and type the words of wisdom, sharing them with the world. Get moving again, starting the audio, only to put it on pause, to write another bit of wisdom in Boldomatic. And so on.

As you can understand that makes for a fairly slow moving walk.

Here’s one of the words of wisdom I jotted down the other day:

20130908-212919.jpgHave you ever asked yourself that question? Why are we obedient? Who is best served by obedience? Are you obedient?

Zooma ut!

Publicerad den av
4

I dagarna två har jag helhjärtat ägnat mig åt min hjärtefråga, som handlar om att se till att vi med skolan som verktyg bygger det samhälle vi önskar oss.20130905-180357.jpg

Gårdagens spånskiva tillsammans med Skolvision 2013 gav klivstenar, och idag har jag fått tankespjärn så det räcker och blir över! Har samtalat med Anders Bergkvist hela dagen, tills han slutligen skjutsade mig till tåget.

Här sitter jag nu och samlar mina tankar. Bearbetar intryck och reflekterar över det som virvlats upp av dessa två dagar. Skriver och funderar.

I samtalet med Anders återkom jag flera gånger till liknelsen att vi behöver zooma ut mer. Tror det är vanligt att zooma in, att gå ner på detalj, inte minst om kraven på individen ökar med stress och oro som ständiga följeslagare. Då är det fullt naturligt att individen zoomar in och säkrar det som finns allra närmast. Det är till och med en överlevnadsinstinkt.

Själv gillar jag det utzoomade läget, och jag tycker om att tänka på systemnivå, på hur de små rörelserna påverkar i det stora och blir samhällsskapande. Skulle gärna se att fler testar utzoomning, för det är när vi zoomar ut som vi ges en chans att se större sammanhang. Det är när du får lite vidare perspektiv som du kan upptäcka om du gjort så många små kursändringar (som knappt märks i inzoomat läge) att du faktiskt är på fel väg helt plötsligt. Kanske får du bekräftelse på att du är på helt rätt väg. Eller så ser du att du är på vägen du avsåg när du påbörjade din resa, men du inser att slutmålet inte längre är dit du vill styra din kosa. Alla scenarios har det gemensamt att de är svåra att upptäcka i inzoomat läge.

Vad händer om du zoomar ut lite?

Jag envisas med varför skola!

Publicerad den av
4

Ja, det är nog faktiskt rätt ord. Jag envisas med att fortsätta ställa frågan ”Varför skola?” och jag gör den både i #skolvårens namn, och i eget namn. Jag twittrade lite imorse om mina tankar kring varför jag envisas med detta, men tänkte försöka något nytt också. Så jag ställde mig i dottern rum (renast bakgrund), pallrade upp fånen på några Kalle Anka Pocket, och tryckte på inspelning:

Har du inte 6 minuter över, så kommer huvudpoängen här:
För mig är #skolvåren som ett tåg, med många vagnar. Alla bör kunna kliva på detta tåg, oavsett var på perrongen de befinner sig. Vissa har tänkt ”Varför skola?” i åratal, andra har aldrig tänkt tanken, och sen finns alla däremellan som tänker för fullt. Allas röster behövs, allas tankar är välkomna, och att därför stänga dörrarna till alla vagnar utom den närmast loket, där de som känner sig klara med sitt Varför håller till, vore katastrof i mina ögon.

Det är så klart frivilligt att hoppa på detta tåget, oavsett vilken vagn just du känner för att kliva på, och det är också fritt fram att stå kvar på perrongen eller hoppa på ett annat tåg.

Alla väljer själva. Och just därför måste alla dörrar hållas öppna.

Varför – Vad – Hur.20130830-164734.jpg

Det är en cirkelgång som behövs, och just min passion ligger för tillfället i att få fler att utsättas för frågan ”Varför skola?”. Och på skolvåren.se har vi ännu inte arbetat en full vända med Varför. Men läs för all del grundligt – det finns exempel på både Vad och Hur där med!

Var befinner du dig, i relation till detta tåget?