Amy Cuddy gives a TED Talk on body language, that almost blew me out of my seat when I watched it the first time.
When did you last try to use your body in a different way – using it as a tool to well-being?
Body language
Svara
Kategoriarkiv: Lärandeprocess
Berätta din historia!
Fick en fråga hur man ska tänka 
inför ett framträdande – och precis som Dennis Westerberg sa på #skolvåren:s #afkMalmö, så säger jag, att det viktigaste är att du berättar din historia! Inte min, utan din. Gör det utifrån dig själv, var äkta, och våga skapa känslor hos publiken. Dela din resa, både oops-händelser och aha-ögonblick. När du är äkta så spelar det mindre roll exakt vad du säger, och hur du säger det för det som åhörarna minns är känslan du väckte i dem.
Vad är din berättelse?
I’m ready for you
It’s when we dare cross our own edge that we truly give our potential a chance to grow. David is a truly powerful person whom I have the pleasure of knowing. As such, he is an inspiration, helping me leap into the unknown.
Ready to smile and take a leap?
Motorvägen
Vaknade med en liknelse på hjärnan. Handlar om påfarter och avfarter. Har en känsla av att många ser på skolan som en transportsträcka (ett visst antal mil på motorvägen) som eleven kör in på när hen börjar i förskola, förskoleklass eller årskurs ett (finns kanske olika tänkta påfarter). När man är klar (gymnasiet eller högskola för merparten) så kör man ner på avfarten och ‘är klar’.
Irriterar mig redan en smula – för det är ju detta som förhindrar att vi, som individer i samhället, lever det livslånga lärandet.
De facto är det ju så att livet är en enda lång transportsträcka av lärande, ibland går det fort (motorväg) och ibland lite långsammare (skogsväg), men vi befinner oss alltid på resande fot på Lärandets väg.
Läste på Twitter häromdagen att foster börjar lära sig känna igen språk redan i magen – så nog pågår det ett lärande redan där. Inte minst för att barn kan födas med en två-språklig förståelse till och med, om den i magen hört två språk! Fantastiskt att tänka på.
Så om vi tar oss upp på lärandets väg redan i fosterstadiet, då vill det till att vi slutar se skolan som stället ‘där man lär sig det man behöver veta för livet och när man är klar med skolan är man klar med lärandet’.
Att hastigheten kan variera och att man ibland behöver göra sk pit stops, det känns logiskt. Men faran ligger i att mentalt köra av vägen, att tro sig vara färdigrest.
Var befinner du dig i förhållande till Lärandets väg?
Samtalet
Jag känner att jag har återvunnit en gammal vän, kallat Samtalet. Under många år känns det som jag tappat bort det goda samtalet, men senaste året har verkligen gett mig många tillfällen att öva mig i konsten att samtala.
Under Almedalen var jag på iS-café i Initiativ Samutvecklings regi, vilket var fantastiskt. Att under Almedalens hektiska korvstoppning av tankar och idéer, få en stund att i lugn och ro, i ett stilla rum, få vila i min egen tystnad, och reflektion, tillsammans med andra som delar tystnaden och sina reflektioner. Ja, det var något speciellt det, ska ni veta!
Idag har jag haft ett samtal där vi bland annat talade om vikten av att samtala. Skillnaden mellan debatt (jag har bestämt mig i förväg vilka punkter jag vill lyfta fram och oavsett vad min mot-debattör säger, kommer jag säga det jag vill få sagt) och samtal (där jag har både min mottagare och sändare igång, men under tiden som min samtalspartner pratar så lyssnar jag till 100%) är oerhörd.
Debatt och samtal fyller olika funktioner. Ibland gagnas vi av debatt, ibland av samtal. Tänker på partiledardebatterna – vad skulle hända om det var partiledarsamtal istället?
Och vad händer när debatterna tar över i samhället och samtalen tystnar?
Ett steg i taget
Upplever många gånger att människor räds att agera. Tror mig ha utkristalliserat åtminstone två gemensamma nämnare, som ofta dyker upp. Antingen i kombination eller var för sig.
- Oförmåga att se alla steg som krävs för att ta sig i mål
- Att målet känns oöverstigligt, som ett veritabelt Mount Everest
Om vi tittar på det första, att inte se alla steg på vägen till målet, så upplever jag det mer och mer, i min omgivning. Själv har jag inte en susning om vad som krävs för att nå mitt mål (hållbart lärande samhälle är ju ett av dem), men jag kan se mitt nästa steg. Och kanske ett steg vidare utöver det. Det räcker för mig. Som gammal projektledare vet jag inte riktigt hur jag skulle förhållit mig till en sådan som jag, men å andra sidan, allt mer av projektledning blir ju mer agil på alla sätt och vis, och där handlar det ju just om att planera ett par steg i detalj, men inte alla steg – för det kommer hända så mycket på vägen att det oftast är ogjort arbete. Däremot vet man vart man vill, slutmålet är definierat.
Det andra då, att målet känns oöverstigligt. Det är precis som om vi landat i någon slags kollektiv tro att vi måste kunna allt första gången vi gör något. Säg att jag vill lära mig bergsbestigning. Inte skulle jag då angripa Mount Everest som första berg. Skulle du? Nä, snarast skulle du, liksom jag, börja med en lite backe eller kulle nånstans. Som ett sätt att öva, träna sig, bygga den typ av muskler som behövs för att kunna angripa det långsiktiga målet.
Förste januari satte jag ett mål att cykla 1000 kilometer under 2013. När jag gjorde det så visste jag ju också att varje vända på cykeln, med RunKeeper igång, skulle ta mig ett steg närmre mitt mål. Och jag nådde målet, tidigare än jag trodde, med 3 månader tillgodo.
Så, min slutsats är att definiera ett tillräckligt litet nästa steg, ett steg som är hanterbart och leder i rätt riktning i grova drag. På det viset kommer du åt båda dessa faktorer i ett nafs.
Vad är ditt nästa steg?
Hybrid
Tweeking my website a bit, and the realization that it’s a dreadful hybrid of Swedish and English hits me hard. The blog started out purely in Swedish, except for the name herothecoach, but now, I publish more and more posts in English. The mix bothers me though, because it doesn’t look good. And appearance and stringency matters. So I figured I’d ask you to help me out.
I’d like to ask you for feedback on what works, what doesn’t work and what’s missing. What steps would you take, if this was your blog? What do you think I should do?
My way or the highway
Do it my way – or take the highway. Have you heard this expression? I meet a lot of this sentiment, and I must say it makes me very confounded.
I get confounded because I have a hard time to understand why anyone would want me to stop doing what I find value in, just because someone else doesn’t see the value in it.
What that someone else is telling me is that they are right – that their way is the only way – and that I am just wasting my time with nonsense and should stop immediately, and start doing ‘the right thing’.
Who are you to tell me what is right for me? I don’t say what is right for you and I can’t see any reason why I would do that.
(This is the grown up me speaking – those who knew me as a youngster, knows this is precisely what I did then. But not anymore since I’ve come to realize this is an attitude that doesn’t serve me at all. Given that what we are talking about lies within the confines of common law and human rights of course.)
I will gladly have a conversation about what I do, and what you do, and figure out how we can complement each other. But I won’t tell you to stop because I don’t see the value in what you do. I might tell you that I can’t see the value in it – but if you want to keep up with whatever it is you are doing, by all means, keep it up!
If I don’t see the value in what you do – why does that mean that there is no value? What that tells me is more that perhaps I haven’t dug deep enough to understand it fully. Or that I am simply not ready to understand what you do. It does not mean that I am right and you are wrong to do what you do. So why are you telling me that I am wrong and should stop what I do?
Embrace the shake!
Thank you Alan Seale for this great TED:
What an amazing story, providing profound insights into life. The ability to learn to embrace the shake (watch and you’ll find out exactly what this means!) is in a sense, an example of taking control of your own life. Phil Hansen truly embraces his limitation as an artist, and in doing so, realized the world is limitless.
He continues to state:
What I thought would be the ultimate limitation actually turned out to be the ultimate liberation.
Have you embraced your limitations?
Kritiskt förhållningssätt
Givetvis är det inte vad jag tycker. Snarare skulle jag vilja påstå att vi borde använda vetenskapliga rön mycket mer än vi gör idag, och då tänker jag just nu främst på just skolans värld. Eller. Kanske är det mer rättvisande att sätta ramen Lärande. För det finns ofantligt många rön om lärande och mänsklig utveckling – som inte överhuvudtaget lyser igenom i skolsystemet och dess implementering.
Så, för att förtydliga. Jag är 100% för ett kritiskt förhållningssätt – granska, ifrågasätt, testa, analysera, gör om, analysera igen, ifrågasätt, undersök, fråga nyfiket om och om igen. Gå på djupet. Ett bra och enkelt verktyg är den så kallade PDCA-cykeln som Deming gav upphov till. PDCA är ett verktyg som används inom olika kvalitetsströmningar, och det står för:
Plan – Do – Check – Act.
Alltså, planera vad du vill förbättra, undersöka osv, utför det planerade, kontrollera om det gav önskat resultat, om ej, så justerar du och planerar ånyo. Och så var snurren igång.
Men glöm inte bort att det alltid kommer finnas outliers, dvs, de där udda resultaten som inte passar in. Det finns t ex läkemedel som vidgar blodkärlen. Hos näääästan alla. Men det finns ett fåtal individer vars blodkärl reagerar precis tvärt om och dras ihop istället! Så det jag eg vill säga är att det inte finns någon universalmedicin.
Men det betyder ju inte att vi ska sluta leta efter det som funkar (för de flesta)! Det är ju när vi efterforskar det, som vi också kommer hitta sånt som funkar mindre bra (för de flesta). Så snälla pedagoger och skolledare – jag ber er, beforska er egen praktik! Börja forska och dela era rön med oss alla.
Kanske det kan börja med att du ställer dig frågan Varför gör jag det jag gör?
HERO - the coach 