Funderar mycket på det där. Behovet – driften – önskan att få sista ordet i en konversation. Tänker på hur mycket tävling det är i det där. Vinna/förlora-känslan tror jag är en oerhörd drivkraft i strävan att vara den som ”sätter punkt”.
Eller? Är det något annat?
Jag känner igen mig. Har haft ett stort behov av att få sista ordet, under merparten av mitt liv. Känner efter, och funderar över var det kom från. Känslan av att vara betydelsefull? Kanske med ett inslag av besserwisser? Att få sätta punkt och därmed känna att jag är i kontroll? Självhävdelsebehov?