Zooma ut!

I dagarna två har jag helhjärtat ägnat mig åt min hjärtefråga, som handlar om att se till att vi med skolan som verktyg bygger det samhälle vi önskar oss.20130905-180357.jpg

Gårdagens spånskiva tillsammans med Skolvision 2013 gav klivstenar, och idag har jag fått tankespjärn så det räcker och blir över! Har samtalat med Anders Bergkvist hela dagen, tills han slutligen skjutsade mig till tåget.

Här sitter jag nu och samlar mina tankar. Bearbetar intryck och reflekterar över det som virvlats upp av dessa två dagar. Skriver och funderar.

I samtalet med Anders återkom jag flera gånger till liknelsen att vi behöver zooma ut mer. Tror det är vanligt att zooma in, att gå ner på detalj, inte minst om kraven på individen ökar med stress och oro som ständiga följeslagare. Då är det fullt naturligt att individen zoomar in och säkrar det som finns allra närmast. Det är till och med en överlevnadsinstinkt.

Själv gillar jag det utzoomade läget, och jag tycker om att tänka på systemnivå, på hur de små rörelserna påverkar i det stora och blir samhällsskapande. Skulle gärna se att fler testar utzoomning, för det är när vi zoomar ut som vi ges en chans att se större sammanhang. Det är när du får lite vidare perspektiv som du kan upptäcka om du gjort så många små kursändringar (som knappt märks i inzoomat läge) att du faktiskt är på fel väg helt plötsligt. Kanske får du bekräftelse på att du är på helt rätt väg. Eller så ser du att du är på vägen du avsåg när du påbörjade din resa, men du inser att slutmålet inte längre är dit du vill styra din kosa. Alla scenarios har det gemensamt att de är svåra att upptäcka i inzoomat läge.

Vad händer om du zoomar ut lite?