Kategoriarkiv: Lärandeprocess

Mitt i prick!

Publicerad den av
1

På sommarlovet följde minstingen med momo på loppis. Många fynd gjordes, bland annat en ‘kardborrboll-darttavla’ för fem kronor.

Igårkväll var han inte helt nöjd med livet. Ville spika upp den där tavlan på rummet men hans elaka föräldrar kom med alternativa lösningar till spikande som inte gjorde honom lycklig.

Jag frågade:

Vill du att jag kommer och kastar med dig?

Efter lite grumsande kom det ett:

Ja, ok då.

Sagt och gjort. Fixade en jättebra upphängningspunkt och så kastade vi några testkast. Efter att ha rådbråkat min hjärna för att undvika att vi skulle tävla mot varandra i att samla mest poäng, så kom vi på att vi kunde bara lägga samman poängen och se var vi landade. En miniräknare kom framåt gömmorna i hans rum och den använde han.

Men det blev inte riktigt bra. Helt plötsligt stod det ett tal som slutade på sex, och eftersom det bara finns jämna tiotal på tavlan insåg han att han slagit in fel nummer i miniräknaren.

Så vi bestämde oss för att räkna i huvudet istället. Och då kom jag på det – vi skulle satsa på att tillsammans nå EXAKT ett tusen poäng!

20130828-061625.jpg

Vi satte igång, kastade varannat kast var, och räknade. 120. 340. 350. 780 osv. När vi nådde 880 började det bli spännande! Jag frågade hur mycket jag behövde kasta för att nå exakt 1000, och fick 120 till svar. Men inte blev det så. Det gick några kast till, sen var vi helt plötsligt på 1060. Och då skulle vi ju kasta 60 för att subtrahera oss ner till exakt 1000.

Vi höll på där fram och tillbaka tills jag rätt vad det var satte bollen på 40. Och eftersom vi stod på 960 så blev det ju ETT TUSEN!!

Vilken glädje! High five! Stoooora kramen! Genast ville han spela en gång till – men klockan var läggdags och jag lovade att vi kunde spela en omgång varje dag om han ville.

Det ville han. Men så kom han på att ikväll har han fotbollsträning. Så jag sa att då kan vi ta en vända direkt efter skolan istället.

Mycket nöjd och glad gjorde han sig i ordning för sängen. Mycket glad och nöjd mamma tänkte:

Där fick jag till det utan tävling, istället med gott samarbete! Dessutom med matematik som han älskar, men bestämt sig för att hata, denna terminen.

Det är inte så enkelt att komma runt tävlingsmomentet tycker jag – har du några bra tips?

Omdöme som värmer

Publicerad den av
Svara

Jag höll ju ett kortare föredrag på Rotary Slottstaden i Malmö i augusti 2013, och fick följande fina omdöme:

Hej Helena,
tack för din energigivande berättelse om Skolvåren!

Det gav förtroende med en härlig balans mellan kristallklar tydlighet och samtidig ödmjuk öppenhet. Tydlighet vad gäller att du ser behovet av att förändra skolan. Öppenhet för samverkan för att hitta innovativa lösningar. Och att det precis som i skolan – inte alltid mest utvecklande att ha ETT rätt facit.

Jag är övertygad om att du är med och bidrar till att det våras för skolan! Och får med dig fler… – det är ju redan fullbokat till er träff i Malmö i oktober! Så även om Skolvåren-samtal pågår kontinuerligt i det digitala – där det hela började;), så är det inspirerande med levande kommunikation.

Och för mig som är visuell i mitt lärande var din berättarkonst mitt i prick – metaforer och liknelser som du kommunicerade ut med fullt kroppsspråk!

Hilsen, Marika
Kajovision – för Framtidens kommunikation

Jag vill gärna få möjligheten att berätta om #skolvåren på fler ställen – om du har en idé om var det skulle passa så hör av dig!

Jag tackar Marika för detta – det värmer må du tro! Jag skapar en egen sida på hemsidan där jag kommer att samla röster om mig, för sådana här guldkorn vill jag minsann dela med mig av! 20130826-165613.jpg Allra gladast blir jag dock för att det Marika säger är i samklang med min egen upplevelse – annars hade det nog skavt misstänker jag.

Hur tar du emot omdömen?

Telefonkiosken

Publicerad den av
Svara

Ute och promenerade stötte jag på en telefonkiosk. En fungerande och ganska ny telefonkiosk i gott skick.

20130824-063212.jpg
(Tänk, inte ens telefonen som jag skriver detta inlägg på tror att jag menar att skriva telefonkiosk. Istället rekommenderar den ordet telefonlurar.)

Minns du när telefonkiosken var vanlig? Idag är den ju i princip helt onödig, då mer eller mindre alla går omkring med egen telefon på fickan.

Uppslagsverk i bokform är ytterligare ett sånt där exempel. Har en full uppsättning av Nationalencyklopedin som vi nästan aldrig använder. Vi söker mycket fakta och kunskap, men gör det på nätet. Har försökt skänka bort det utan att lyckas. Vill du ha det så hojta!

Finns det andra saker/företeelser som är som telefonkiosken och uppslagsverket fast mindre påtagliga? Det som är passé, men som vi kanske inte fått upp ögonen för riktigt än? Onödigt för vi har alla tillgång till och använder andra alternativ, men kanske av gammal vana ändå inte släpper taget?

Att ifrågasätta utifrån ett öppet sinne – det vill säga, utan att jag på förhand bestämt mig för vad jag tycker – är en handling som jag tror kan gagna många. Själv har jag frågat Varför så länge nu att det börjar bli en vana. Är nyfiken och intresserad av vilka tankar som väcks. Att fråga Varför går av sig själv numera. Och det är inte jobbigt eller oönskat, utan jag tackar för det. Det hjälper mig att verkligen se mig själv och min omgivning.

Har du någon ‘telefonkiosk’ i ditt liv, som du egentligen inte har behov för längre?

Daring greatly!

Publicerad den av
1

Saw this quote on Facebook and loved it. So, I want to share it with you as well. Here it comes, an excerpt from Teddy Roosevelts Sorbonne speech from April 1910:

It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat.  – Teddy Roosevelt

The entire speech can be downloaded as a pdf here as well.

Daring greatly

When was your last bout of daring greatly?

Lärande i ett vykort

Publicerad den av
3

Dolt i högarna som hamnade i mangelkorgen fann jag två för-adresserade vykort till barnens fadderbarn via Barnfonden. La fram dem och minstingen nappade, ritade en tjusig teckning och skrev en kort hälsning på engelska till sitt fadderbarn, en pojke i Etiopien.

20130801-110500.jpgNär han var klar frågade han var frimärkena var. Jag sa att han först måste ta reda på hur mycket det kostar att skicka ett vykort utanför Europa, och efter lite grumsande (Ahhhh, jaaaag vet väl inte hur mycket det kostar??!!) så trillade han in på posten.se och en härlig stunds lärande följde på det. 12 kronor är svaret förresten. Lärandet tog inte slut där, för jag frågade honom då hur mycket det kostar att skicka ett vykort inom Sverige, och raskt kom Inrikes portotabell upp på datorn. 6 kronor kostar det. Så jag tog fram frimärken och frågade hur många frimärken som skulle sättas på vykortet om de är värda 6 kronor, och det var en barnlek för honom att räkna ut.

Efter vår promenad till brevlådan så insåg jag hur mycket lärandemöjligheter det finns i vår vardag, och hur jag, och kanske du med, underlåter att låta barnen göra själva. För som jag sa till Benjamin, jag hade varit tvungen att göra samma manöver vid posten.se för jag glömmer alltid bort vad gällande inrikes porto är för tillfället, och har inte koll på utomeuropeiska portotaxan heller för den delen.

Så jag är nöjd med mig själv för att jag inte tog över och gjorde det som varit enklast för mig själv (tagit reda på det alldeles själv), utan gav Benjamin de ledtrådar han behövde för att komma på svaret.

Tänk så mycket lärande det kan gömma sig i ett vykort, det är så fascinerande tycker jag. Lägger du märke till ditt eget lärande?

Part 4, Seth at On Being

Publicerad den av
2

Seth Godin on On Being with Krista Tippit, part 4. I have gotten a whole lot more from this podcast, but these four blog posts are what made it into visible form.

They end their talk with talking about how we encourage or discourage children to contribute to society. Seth ponders:

Kids’ role as a contributor to society starts now when they are ten, not when they are twenty four, and that the trail they leave behind starts the minute someone snaps their picture.

If we can teach children that there isn’t this bright line between off duty and on duty, but that life is life, and you ought to live it like people are looking at you, cuz they are. Then we trust them, and we trust them to be bigger than they could be, because they chose to be bigger.

And it’s that teaching, I think, that’s so difficult to do as a parent, cuz what you really want to do is protect them and lock ‘em up until it’s time, but the bravest thing to do is have these free range kids, exploring the edges of their universe, but doing it in ways they are proud of, not hiding from.

Wow, I must say that to me defines the shift we need to take in society, to start to build a sustainable and constantly learning society. Let us encourage free range kids, kids who explore the edges of their universe!

Sia in i framtiden

What might happen if you expored the edges of your universe?

Start with Why!

Publicerad den av
4

Just discovered this little gem from Simon Sinek, on starting with Why. Check it out, it’s only 7 minutes long:

As initiator of #skolvåren (#schoolspring) I have asked why thousands of times in the past four months, and I see no end in sight. Why is a good question, for many reasons, as Simon talks about.

During a lunch I was engaging passionately with my lunch companions, talking about #skolvåren, and we all agreed that a sense of purpose, is missing, from all too many institutions, organizations and companies.

So ask yourself Why to figure out what your reason for getting out of bed in the morning. It’s a great question to ponder. I know my why. I want to create a sustainable learning society, and #skolvåren is one way of doing just that.

Why do you get out of bed in the morning?

Avstängningsknappen ur funktion

Publicerad den av
4

Innan jul fann jag äntligen min avstängningsknapp. Ni vet, den där magiska knappen som får tyst på hjärn-tjattret, som sätter hjärnan på snooze i vargatimmarna då jag ibland vaknar till och börjar fundera.STOP

Jag har letat efter knappen i många år vid detta laget och jag har försökt allt. Räknat får. Spänt och slappnat av muskler med början från tårna och uppåt. Föreställt mig att tankarna kastas ur sovrummet vars dörr sedan barrikaderas så inget kan ta sig in.

Inget har funkat. Hjärntjattret har varit konstant när det väl dragit igång. Ju mer stressad jag varit desto mer frekvent och högljutt tjatter.

Men nu vet jag var min avsändningsknapp sitter och vad den heter, nämligen självhypnos.

I höstas gick jag i hypnoterapi, vilket var en fantastisk upplevelse. En av anledningarna att jag gick dit var ett personlighetsdrag som jag trodde var en permanent inbyggd del av mig. Döm om min förvåning när det försvann efter 1-2 sessioner. Och det märktes mycket tydligt med en närstående som helt plötsligt blev så mycket mer nära, när barriären inte längre fanns kvar.

Jag upplevde det som om ett skikt av mig dragits av, och det var ett skilt som förvrängde min verklighet och inte gagnade mig alls så som det var utformat.

Som sidoeffekt blev jag av med de torrfläckar jag haft på benen under tiotalet år. Helt plötsligt var de bara borta. Kroppen behövde inte längre försöka berätta något för mig, är min tolkning av det försvinnandet.

Min hypnoterapeut gav mig även gåvan av självhypnos och den bär jag med mig dagligen. Möjliggör mikro-pauser med reell återhämtning likväl som den för mig åtråvärda förmågan att stänga hjärntjattret och somna om mitt i natten.

Detta låter flummigt, kanske du tänker. Det är ok. Jag bryr mig inte om vad du tänker i frågan, och jag har ärligt talat inte en susning om hur hypnoterapi egentligen fungerar. Men det behöver jag inte. Jag har fortfarande svårt att förstå elektricitet men jag tror på och använder det dagligdags för det. Det jag hört är att 20 timmar hypnoterapi motsvarar cirka 200 timmar vanlig terapi, typ psykoanalys etc. Och det kan jag tro på, för det är ofantligt effektivt.

Men just i natt har min avsändningsknapp varit ur funktion. Hjärntjattret har kunnat leva rövare och sömnen har blivit lidande. Har två veckors arbete framför mig innan sommarsemestern stundar – och jag tror jag ska vara lite observant på mig själv. Ta hand om mig lite extra och säkra att stunder av vila blir fler snarare än färre. Allt för att se till att semestern inte bara kommer handla om nedvarvning och återhämtning, utan också om samkväm, huppegupptäcksfärder och att verkligen njuta av stunden.

Var sitter din avstängningsknapp?

On hatred

Publicerad den av
Svara

Do you hate?

If yes – what do you hate? Individuals? Groups of people? Food? Music? Societal structures and organizations? Behaviors? Weather? Disease? War? A sports team?

If no – how come? Why not hate?

I have stopped hating. I used to use the word a lot and also felt hatred but…
*shakes my head* it just doesn’t do me any good.

Taggtråd som skiljer oss åt

Have become more and more aware of the power the word contains, as well as the feelings and thoughts behind it, so that I very seldom, if ever, feel that hate is the word/emotion I am after.

I have a hard time to see that it serves me to hate. Rather, it creates problems all around.

“Hate, it has caused a lot of problems in the world,
but has not solved one yet.” – Maya Angelou

So I go for Maya Angelou’s take on hatred, as it sure doesn’t help to make the world a better place. And I strive towards creating a world that works!

The weird thing is, when someone says they hate one thing or the other – if questioned, they almost always back down, saying they don’t really mean hate. So why use the word hate at all?

Do you hate?

Bok som ger tankespjärn!

Publicerad den av
6

Har just läst klart sir Ken Robinssons bok 20130616-110554.jpgOut of our minds. Oj vad jag fått tankespjärn av den. Jag håller med om mycket, men ifrågasätter också mycket, så där som det blir när jag tar till mig något och försöker spinna vidare på det. Det är utvecklingen av tankar i mig som ger mig en skjuts framåt i mitt lärande och min förståelse.

Ett budskap jag tar med mig från boken är vikten av helhet, värdet av alla de olika discipliner som finns. Jag värjer mig mot att vi rangordnar kunskap som mer eller mindre fin/rätt/viktig. Ni vet – varför anses det finare att kunna skriva en avhandling än att kunna få en havererad bilmotor att fungera? Sir Ken är inne på samma spår i boken och lyfter fram lite fakta som var ny för mig. Intressant!

20130616-110625.jpgJag har för vana att låna böcker på biblioteket istället för att köpa dem själv, men ibland ångrar jag mig… Just i detta fallet är det så. Har nog aldrig skrivit upp så många sidor som jag vill gå tillbaka och fundera mer kring. Skriver sidorna på små lånekvitton och för första gången fick jag tom vända blad på min lilla lapp.

Nu ska jag fotografera alla sidor jag skrivit upp. Ssen samlar jag fotografierna i mitt ”detta kan bli ett blogginlägg”-arkiv, så får vi se om det blir något av det. Arkivet är redan ganska gediget, och eftersom det växer dag för dag så blir det bara större.

Hur hanterar du all input du får som du kanske vill bearbeta mer?