Kategoriarkiv: Hälsa

#FourFitChallenge

Publicerad den av
6

Har framgångsrikt avslutat min vecka med utmaningen #FourFitChallenge. Tillsammans med (hittills) 1068 andra har jag valt att under en veckas tid enkom använda fyra klädesplagg (under-, tränings-, ytter- och och arbetskläder undantaget).

Så här står det på #fourfitchallenge-hemsidan:

FYRA PLAGG I EN VECKA PÅVERKAR MER ÄN DU TROR. 

Låt din garderob bestå av endast fyra plagg i en hel vecka. Undantaget under­kläder, tränings­kläder, ytter­plagg och arbets­uniform. Matcha fritt med olika skor och accessoarer. Vädra plaggen i första hand under veckan, tvätta om det behövs.

Börja vilken dag du vill, vilken vecka du vill, ända fram till den 30 november. Du sätter ditt startdatum för din Four Fit Challenge när du anmäler dig. 

VARFÖR?

Vi svenskar slänger ca 8 kg textilier per person och år. Kläder och annat som påverkat miljön negativt både när det producerats och kasserats. Så kan vi inte ha det. Utmana dig själv att tänka mer hållbart kring mode i höst. Återanvänd det du redan har och tänk igenom dina inköp. Shoppa och klä dig mer klimatsmart helt enkelt!

Den kallare årstiden har redan gjort sitt inträde, och då är min huvudsakliga klädsel jeans och en ullfleece från Ivanhoe of Sweden, och även om jag sällan går i samma tröja en hel vecka (har tre stycken i olika färger som jag normalt sett saxar mellan), så har det inte känts som en svår utmaning för mig.

day 1

#fourfitchallenge – Day 1

#fourfitchallenge - Day 2

#fourfitchallenge – Day 2

#fourfitchallenge - Day 3

#fourfitchallenge – Day 3

#fourfitchallenge - Day 4

#fourfitchallenge – Day 4

#fourfitchallenge - Day 5

#fourfitchallenge – Day 5

#fourfitchallenge - Day 6

#fourfitchallenge – Day 6

#fourfitchallenge - Day 7

#fourfitchallenge – Day 7

Som du ser, har svarta jeans, min Beata och en svart respektive vit långärmad topp utgjort stommen i min #fourfitchallenge. Till det en svart och en vit sjal, för att ge lite variation. Ser minst två vänner på listan över #fourfitters, och är glad över att jag gör dem sällskap. Hakar du på?

Podcast 43/52 – How are you?

Publicerad den av
Svara

Guess what? I have a new podcast for you this week. At long last, you might think, perhaps getting fed up with On Being, Good Life Project and One You Feed, with a few others sprinkled on top these past 42 weeks. If that is so, today is your lucky day!

I stumbled upon ProBlogger a month or two ago, and have listened to a handful of episodes. If you are into blogging and want to expand your blogging skills, I would definitely recommend that you check out the entire podcast series from ProBlogger. But this episode holds value to each and every one of us, regardless if we blog or not.

Darren Rowse goes personal, and invite his listeners to do the same, truly asking ourselves the question: How Are You?

HowAreYouIt’s a question that invites an honest look at a lot of areas of life, perhaps all. If you’re up for it. Otherwise, pick one, and go deep.

Health? Diet? Exercise?
Love? Relationships? Friends? Family?
Parenting? Hobbies? Work?

As I ask myself How are you, in general I’ve never been so well, as I am today. As far as I know, I have my health, I eat better than ever, move about daily, even though, if I’m honest – there’s a nagging sense of wanting to be stronger and have more stamina. So there’s something to look into some more. Or. Perhaps I should just get on it, instead of looking into it… I mean. I know what it takes. Knowing myself, the best way to go about it, is to make a plan. Once I commit to a plan, it seems I don’t have a hard time sticking to it. So a plan it will be.

I listened to this podcast two times, back to back, so there is something about How are you that beckons me. It’s very easy to just breeze over a question like this one, especially since in many English-speaking countries it’s a greeting phrase, and not really meant to be answered honestly. Or? I wonder if I am?

Letting go – Letting come

Publicerad den av
Svara

Found this little video snippet in the MITx U.Lab-group on Facebook, about the power in spending more time being, rather than doing. And no. I don’t knock doing. I know we live in a world where we have to do both this and that, to survive. But still. I’d venture a bet that the doing part sort of works itself out, without us fussing so much over it. But the being part. Now, that’s something that it seems we’ve almost forgotten about, how it’s done. *pun intended*

One of the concepts within the #ULab is Letting go – Letting come. And I love that. I’ve let myself sink into that concept, it’s like a soft woolen blanket, wrapped around me, reclining in a comfortable armchair…

Letting go.

When letting go, I open up for new things. If I let them, that is. It can be as hard to let go of my resistance to let go, as it can be to let come. These ladies talk about what they wouldn’t give for a chance to revisit their younger self. Being kinder to themselves, with the ability to let go, spending more time being, not doing.

It’s beautiful this video, I’ve watched it several times now, and causes me to stop.
Pause. Look around me. Inhale and smell my surroundings.
Take in the sounds close and afar, feel my body relax as I exhale. Noticing.

Relax. Breathe.
#LetGo. 

What might come, if you let go?

Skördetid för Bulltoftas guld!

Publicerad den av
3

Ja, det är det verkligen. EttanOch just det var rubriken i Lokaltidningen Kirseberg/Husie/Oxie i onsdags, featuring yours truly! Vill du läsa det fulla reportaget om Parken som skafferi från sidan fyra i Lokaltidningen så hittar du det här: Bulltofta

Lite roligt var det också att Mr B kom hem från skolan i torsdags och sa ”Alla mina kompisar sa till mig idag att min mamma var i tidningen!”. 😀

Bor du i närheten av Bulltofta så hoppas jag verkligen att du tar dig en tur eller två och ser vad du hittar. Tog just en promenad med skördekorgen på armen. Hittade äpplen, plommon, päron, valnötter, hasselnötter och kirskål samt några blåhallon som slank rätt ner i magen. Och en liten kompis – kan du se den nedan? Har aldrig sett en så stor i Sverige!

plockartagen

Vad jag gör med det jag plockar? Bakar, syltar, saftar, gör smoothies och kräm, torkar, fryser in och inte minst, äter precis som det är! Rekommenderar varmt Sara Bäckmos recept på plommonsylt som finns återgivet i reportaget Bulltofta, taget från inspirerande Skillnadens Trädgård. Funkar finfint även med de små körsbärsplommonen, även om det blir bra många kärnor att fånga in, men trägen vinner.

Nå, har jag lyckats övertygat dig att det är läge att ta en plockarvända än?

 

Vi är formäventyr!

Publicerad den av
3

Underbara, uuuuunderbara Stina Wollter som jag följer på Instagram (och Twitter) med stor daglig glädje, pratar i Vardagspuls i TV4 om sina dansvideoklipp som hon lägger ut på Instagram med jämna mellanrum. Skratt och gråt, livsglädje och djupaste allvar, allt möts i denna naturkraft som Stina Wollter är.

Kolla in hennes samtal med Kristin Kaspersen:
http://www.tv4play.se/program/vardagspuls?video_id=3198545&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

Jag lyssnar, ser, skrattar igenkännande och sen kommer meningen då jag fullkomligt smälter.

Stina Wollter

Vi är formäventyr. 

Oh.
Vilken mening. Vilken sanning.

Säger som Kristin sa till Stina: Jag är liksom kär i dig!

Tack Stina, för att du finns och verkar i världen, på det vis, det kärleksfulla och glädjefyllda vis som du valt. Där ljus likväl som skugga får finnas, utan dömande, bara varande.

Vi är formäventyr. 

En mening jag suger på. Inser vilken skillnad det gör, när jag tycker om mig, kontra när jag o-gillar mig själv. Mitt fysiska jag. Och så funderar jag. Vilken rotfrukt vore jag? (Mor Roth är jag ju, och jag älskar verkligen morot, men kroppsligt sett, njae…. känns inte riktigt spot on där. Visserligen kommer ju morötter i en uppsjö olika former, så kanske, kanske ändå.)

Vi är formäventyr. 

Upptäckarglädje. Nyfiket utforskande. Acceptans. Vi är. Fantastiska. Runda. Kala. Korta. Långa. Sträva. Bulliga. Lurviga. Smala. Taniga. Svaga. Symmetriska. Gumptunga. Platta. Håriga. Lena. Asymmetriska. Svettiga. Starka. Är vi.

Berörs du, liksom jag, av detta?

 

Favoritrestaurang i Malmö!

Publicerad den av
2

Kin Long. Har bott i Malmö sedan 1992 (och innan dess mellan 79-86) och jag vet inte hur många gånger jag läst eller hört att bästa kinakrogen i stan är Kin Long. Och aldrig har jag varit där. Har inte lockat, för ärligt talat ser det ut som en vanlig kinakrog sett från gatan.

Kin LongMen igår.
Då blev det så att jag och maken, av en slump, faktiskt klev in på Kin Long för kvällsmat. Redan från början kändes det som att restaurangen på insidan avvek från ”det klassiska” som åtminstone jag förknippar med kinarestauranger, som guldiga tjockmagade Buddhas, rödlackerade hyllor osv. Inne på Kin Long var inredningen smakfull och stilren. Justa vibbar från början med andra ord. Vi fick ett bord för två och började bläddra i menyn.

Lite ont om vegetariska rätter, så när vi blev tillfrågade om vi valt klart inledde vi en konversation med ägaren, Chien-Chung Wang (läser jag mig till i en artikel från Sydsvenskan). Ett tu tre så hade vi i samråd med Chien beställt, en vegansk knaperstekt biff och till mig vegansk anka med shiitake och extra ingefära. Visade sig att de specialimporterar veganskt sojakött (oläckert namn tycker jag, men det verkar vara den svenska benämningen på produkten) så alla rätter går att få i vegansk (eller åtminstone vegetarisk) tappning.

tom skålEfter en stund serverades vår mat, vi smakade, och sen var vi fast. Från att aldrig ha varit på Kin Long tog det exakt två tuggor innan restaurangen seglade upp på vår topplista över favoritrestauranger i Malmö!

Ännu en liten stund senare var våra skålar tomma. Inte ett riskorn kvar!

Oerhört glada för att vi äntligen insett varför alla lovordar Restaurang Kin Long, berättade vi så klart detta även för Chien, som nöjd med vår återkoppling gav oss tipset att ringa och boka bord i fortsättningen, eftersom det ofta är fullsatt. Förståeligt!

Detta var första gången jag åt på Kin Long, jag vågar lova att det inte var sista.
På återseende, Chien, I’ll be back!

 

A full year of Seven

Publicerad den av
6

On Tuesday I did my 366th consecutive seven-workout, as logged on my #SevenApp, which you can see from the check mark after the ”There is no 7 month goal”-challenge.

full year sevenI’m at day 368 today, so I will just keep on going. One day at a time. And it’s interesting to do this, every day, because of my observations from day to day. Sometimes I am so tired, weak, my body heavy and almost immovable, making it feel very hard. Other days I am bouncing around, feeling light and strong, pushing myself and loving it. But I don’t do my seven-routine based on my daily mood. If I did, I would not be at a full year of daily seven’s, not even close! My daily seven-routine is done from another angle, from my desire to treat my body good, to give it a bit of a workout every day, stretching my muscles, getting my heart pumping, pushing my limits.

In short: my success is due to my long-term desire, rather than my in-the-moment-mood. Is it even possible to achieve something like this if the underlying driver is mood-based?

När andan faller på

Publicerad den av
1

Maken och jag har funderat över lite sensommarsådder, och eftersom vi var inne i stan idag så tänkte vi titta efter lite fröer. Och sen insåg vi…. var i allsindar hittar man fröer inne i centrala Malmö?

Men då vaknade någon fördold minnesbild i mig, att det finns en liten gammaldags järnhandlare nära Moderna Museet och månne att han kanske har lite fröer, och kanske tom fröer från Runåbergs, som är vårt favoritställe att shoppa fröer online på. (Men just nu ville jag ha fatt i fröer bums för jag var lite i odlingstagen, som du snart kommer se!)

Och minsann om det inte stämde på pricken!

malmö järnhandelMalmö Järnhandel hade ett ställ med fröer, och visst var det bland annat fröer från just Runåbergs. Sagt och gjort, vi införskaffade lite sallads-, rädisa, asiatiska kålbladväxt- och salladslökfröer och lite annat smått och gott.

När jag väl luskat rätt på de fröer jag jag var intresserad av så gick jag runt och insöp atmosfären, tittade på pryglar och tingestar av allsköns färg, form och funktion. Matti i butiken frågade om jag letade efter något speciellt men jag bara sa att jag njöt av att snoka runt. Han smajlade och höll med om att det finns mycket att titta på bland hyllorna!

ToolPoolOch dessutom finns ju ToolPool här, vilket jag gillar lite extra mycket. Kolla in det, gilla dem på Facebook och låna ett verktyg om du har behov av det.

Får ännu en påhälsning från minnesbanken innanför skallbenet som säger att den genomsnittliga borrmaskinen som säljs används totalt 15 minuter under sin livslängd. Har inte dubbelkollat huruvida det faktiskt stämmer fullt ut, men tänker att det *tyvärr* känns ganska sannolikt. Och likförbaskat ska vi alla ha en… eller så lånar man en hos Matti på Malmö Järnhandel!

Och jajamensan att fröerna kom i rättan tid. Har bredsått grönsgödslingsfröer bredvid gojibärplantorna och sått rädisor, spenat, sallad på friland i första uppgrävda potatisbädden. Plus att jag förkultiverat ett antal olika fröer i olika jordfyllda byttor och krukor så jag har något att fylla kommande tomma odlingsbäddar med, efterhand som vi skördar i trädgården.

När andan faller på är det bäst att agera, och det gjorde jag idag. Känns mig nöjd och glad med det. Själv då? Föll din anda också på idag?

Podcast 29/52 – Bearing witness

Publicerad den av
Svara

Here’s a new recommendation for you, at long last! I have tons of episodes from On Being, Good Life Project and One You Feed that I’d love to recommend for you, but I also want to give you a taste of something new. So here’s Rich Roll in conversation with Andy Puddicombe, the voice and co-founder of Headspace, the meditation app that I’ve been using for almost a year now.

I’ve just listened to a few episodes of the Rich Roll Podcast, and I will be recommending some more as time goes, but the episode with Andy was really interesting, in part because I honestly had no clue to Andy’s extremely unusual background! I might be the only one in the Western world who’s missed out on that story, but… go figure. There I was, anyway. Rich and Andy cleared that up for me though, which I am happy about. Because Andy has lived a life with a story worth telling, that’s for sure.

BoldomaticPost_Most-people-assume-that-meditI’ve never taken to meditation before. Haven’t really tried, properly, and never got interested enough to actually give it a go. And I’m quite happy about that actually, because I sure had it wrong.

Andy got it right, in this quote. That’s the mis-conception that I had. That meditation was a way to stop the inner chatter, the endless jabber, that’s accompanied me all my life.

Perhaps lucky for me, I’d already gotten an understanding of how thoughts work, how they shape the world as I experience it, and what with daily blogging (being a form of self-coaching for me) for a couple of years, I’d gotten pretty ok at stepping back from myself, bearing witness.

So when I started on the Headspace-journey, I had absolutely no wish, desire or ambition for it to help me ”stop my thoughts”. Not at all. I just really enjoyed giving myself 10-15-20 minutes a day devoted to stepping back and bearing witness, just being with myself. Sometimes in absolute calm. Sometimes agitated as hell. And not getting caught up in either of those states, but rather just seeing it, seeing me, in the moment.

Anyway. Whether or not you meditate or if you really loath meditation and such mumbo-jumbo, this interview is worth listening to, in my view. And if, by chance, you get interested in the Headspace app and want to give it a go, start with the free 10-day routine, and then let me know if you want to try more. Because I have a 30-day voucher to give away to someone who want’s it! Might it be you?

 

 

Rätt upp och ner

Publicerad den av
1

Rätt upp och ner. Här är jag. På Scaniabadet i Malmö, Västra Hamnen.

vindblåstSatt där och såg mig omkring, och påmindes om ett blogginlägg jag läste förra sommaren. Om kroppar. Om hur olika de är. Hur vackra de är, just på grund av sina olikheter. Och hur stor variationen verkligen är. Det var en mamma som skrev och uppmanade just andra mammor att visa sig, på stranden, i baddräkt, i bikini, och att inte skämmas för gäddhäng och sträckmärken på mage och lår, stora eller små eller ojämna bröst, eller inga alls för den delen. Magar och rumpor som putar ut eller in. För det är ju så, att genom att visa att jag är ok med den jag är, så som jag ser ut, så skickar jag signaler till omgivningen, inte minst till mina egna barn. (Minns du vem som skrev det där så får du gärna länka i kommentarerna nedan, skulle så gärna läsa det igen, och ge cred!)

Det där satt jag och tänkte på idag. Så jag tänkte bjuda lite på mig själv. Rätt upp och ner. Med slapp mage som huserat två barn, orakade armhålor, små bröst och håret på ända. I den mån det framgår vill säga. Kunde kanske bett maken ta foto, men jag är ju en selfie-fantast, så ni får stå ut med lite udda vinklar och vrår.

jag

Det här är jag. Oretuscherad. Precis som jag är. Älskad! Av både mig själv och av andra.

Undrar lite om det är det förstnämnda som är anledningen till att jag vågar skriva/visa detta? Alltså, att jag faktiskt älskar mig själv. Hade jag vågat stå rätt upp och ned framför dig, här på bloggen, om jag inte var trygg i att jag älskar den jag är?