Ej reklam, tack!

Har under sommaren fått insyn i reklamvärlden tack vare minstingens sommarjobb som reklamutdelare till Svensk Direktreklam. Jag har bistått på lite olika vis, inte minst genom att visa hur det går att effektivisera arbetet, både att sortera reklamlapparna, och att dela ut dem.

Insikterna har varit många. För det första blev jag paff över hur lite betalt det är, samtidigt som det gläder mig att en trettonåring via SDR kan få ”ett riktigt jobb”, något jag verkligen uppskattar. För det andra: gisses vilken enorm mängd reklam som delas ut varje vecka… inte klokt. Den gångna helgen skulle B dela ut nästan 200 kg reklam till knappt 450 hushåll. Vi snackar alltså i runda slängar ett knappt halvkilo reklam per brevlåda (fast det faktiskt blir än mer till de hushåll som vill ha reklam. Du förstår varför snart!) Så mycket har det inte varit de andra helgerna som tur är, men samtidigt…. det känns helt absurt!

”Technical difficulties” tjoade Mr B till mig, när vi sammanstrålade igen efter att vi delat upp oss och han hade den lille dra-maten-kärran. Lokalkändiskatten Lucas hade hoppat upp och lagt sig bekvämt tillrätta… fast så fort jag kom dragandes med storkärran hoppade han genast ner för att se om han kunde hitta ett bättre åk.

Men, det som jag egentligen vill förmedla är det här:
Bara för att du skriver EJ REKLAM TACK, eller varianter på temat som INGEN REKLAM eller NEJ TILL REKLAM, så innebär det inte att du går lottlös när reklamutdelarna är i farten. Står det EJ REKLAM på din brevlåda kommer du att få gratistidningar (t ex Lokaltidningen och Vi i Villa), och även samhällsinformation (t ex lappar från vatten/avfalls-verket och de politiska partierna).

Om du vill undvika gratistidningarna behöver du komplettera EJ REKLAM TACK-skylten med INGEN GRATISTIDNING. Då kommer du bara få samhällsinformation. Detta har jag inte själv vetat om, så även om jag brukar bläddra i Lokaltidningen när den kommer, så funderar jag allvarligt på att komplettera min EJ REKLAM-skylt med INGEN GRATISTIDNING, TACK också.

Vill du vara helt säker på att slippa annat än adresserad post i brevlådan, så kan du hämta lite inspiration från en brevlåda jag stötte på under sommaren, när jag bistått B med reklamutdelningen på de två distrikt han arbetat på. En enda brevlåda hade denna fullkomligt heltäckande lista: Ingen reklam, inga gratistidningar, ingen samhällsinformation, ingen politisk information, ingen information från något kyrkligt/religiöst samfund… och undrar om det inte stod ytterligare något som jag i nuläget inte kan komma på. Lite kul var det allt, och jag undvek noga att lägga någon lapp i just den brevlådan, det är ett som är säkert.

 

Samarbete gör susen!

”Nån som vill ta en Articuno vid Flygplansgymmet kl 18:30?”

Frågan dök upp i den nystartade Facebook-gruppen Pokémon Go Husie, som även synts i Lokaltidningen. Jag skulle just sätta mig ner till bords, samtidigt som jag så gärna vill ha en Articuno, så jag svarade just det, och frågade om vi kunde köra kl 19 istället. Jodå, kom svaret blixtsnabbt, så när jag ätit upp kastade jag mig på cykeln och for iväg. Väl framme möttes jag av en förunderligt rolig och – hittills – ovanlig syn för Husie: Femton personer stående vid en cykelbana, tillsammans, under prat och skratt. För det är ju bonusen – att lära känna andra i området, vilket definitivt stärker känslan av samhörighet.

Vi lyckades bekämpa Articunon i raiden, men tyvärr så smet den från mig när det väl var dags att försöka fånga den. Fast då var det någon som föreslog att vi skulle sammanstråla en stund senare vid Minnesstengymmet vid Klågerupsvägen istället, för där var en pågående raid med en Moltres att bekämpa.

Så jag cyklade dit och väl där blev vi nitton spelare (eller rättare sagt, nitton konton på sexton personer, för vi hade tre spelare med dubbla telefoner – det går det med så länge man är lite flyhänt!), som lätt besegrade Moltres. Men, turen var inte med mig här heller, den rackaren smet från mig den med (fast den har jag redan i mitt Pokédex å andra sidan, Articunon har jag aldrig lyckats fånga in).

Om ovanstående är lika svårförstått som kinesiska kan du välja att låta det förbli oförståeligt, eller så laddar du ner Pokémon Go till din egen smarta fån, och testar. Det är riktigt roligt, inte minst nu när det äntligen finns en reell anledning att samarbeta. Sedan spelutvecklaren transformerade gymmens upplägg och började släppa raids med riktigt höga karaktärer, så har behovet att kunna sammanstråla med gelikar ökat. Det går nämligen inte att besegra en av dessa Pokémons ensam, utan man måste vara ett gäng av varierande storlek, utifrån hur stark figuren är.

Det finns ganska många Pokémon Go-grupper på Facebook, och tjusningen i denna lilla lokala grupp är bland annat att det inte tar så många minuter att cykla varthän det än dykt upp något spännande i en raid. Bor du i Husie och spelar, eller är nyfiken på att börja, så hoppas jag du begär inträde i Pokémon Go Husie. Annars kan du leta upp en lokal grupp i närheten av där du bor, eller starta en själv så klart!

För ser du ett gäng med folk som står i en klunga, med mobilerna i händerna, så är det sannolikt ett gäng Pokémon Go-spelare. För tillfället verkar det vara spelare mest i ålderskategorierna under tio samt över tjugo/tjugofem som spelar – the early adopters i mitten där, tonåringarna och de unga vuxna, har med största sannolikhet gjort som sonen min, slutat spela och dragit vidare till andra sysslor. Själv har jag bestämt mig för att nå hela vägen – för med 232 av 249 Pokémon i mitt Pokédex kunde man tro jag bara har lite grann kvar, men som spelare på nivå 34 (av 40 totalt), har jag ännu långt ifrån nått halvvägs rent poängmässigt, så det är bara att spela vidare. Trägen vinner!

Det som finns runt knuten?

EttanNär vi skulle flyga hem från Island förra veckan trillade det in ett mess från Sara, en producent till P4 Malmöhus ”Förmiddag med Matilda Alborn”, som frågade om det var rätt Helena hon kommit till, den som förra året syntes i Lokaltidningen i ett reportage om Skördetid för Bulltofats guld?

Jomenvisst är det rätt Helena, svarade jag och tackade ja till att medverka i morgondagens program.

Så imorgon ska jag ta mig in till SR-huset på Baltzargatan för att mellan 11:30-12:00 prata lite om vad man kan hitta ute i naturen. Det ska bli spännande att se vad samtalet kommer att handla om. Nässlor säkert.  Björnbär. Vildblommor och äpplen. Svartkämpe. Blåhallon (kanske mer kända som salmbär). Och kirskål, denna underbart smarriga nyttoväxt *vilket jag hävdar med risk för att få enormt mycket näthat*!

Vad är det bästa du har runt knuten och vad gör du med det?

Skördetid för Bulltoftas guld!

Ja, det är det verkligen. EttanOch just det var rubriken i Lokaltidningen Kirseberg/Husie/Oxie i onsdags, featuring yours truly! Vill du läsa det fulla reportaget om Parken som skafferi från sidan fyra i Lokaltidningen så hittar du det här: Bulltofta

Lite roligt var det också att Mr B kom hem från skolan i torsdags och sa ”Alla mina kompisar sa till mig idag att min mamma var i tidningen!”. 😀

Bor du i närheten av Bulltofta så hoppas jag verkligen att du tar dig en tur eller två och ser vad du hittar. Tog just en promenad med skördekorgen på armen. Hittade äpplen, plommon, päron, valnötter, hasselnötter och kirskål samt några blåhallon som slank rätt ner i magen. Och en liten kompis – kan du se den nedan? Har aldrig sett en så stor i Sverige!

plockartagen

Vad jag gör med det jag plockar? Bakar, syltar, saftar, gör smoothies och kräm, torkar, fryser in och inte minst, äter precis som det är! Rekommenderar varmt Sara Bäckmos recept på plommonsylt som finns återgivet i reportaget Bulltofta, taget från inspirerande Skillnadens Trädgård. Funkar finfint även med de små körsbärsplommonen, även om det blir bra många kärnor att fånga in, men trägen vinner.

Nå, har jag lyckats övertygat dig att det är läge att ta en plockarvända än?