Underbara, uuuuunderbara Stina Wollter som jag följer på Instagram (och Twitter) med stor daglig glädje, pratar i Vardagspuls i TV4 om sina dansvideoklipp som hon lägger ut på Instagram med jämna mellanrum. Skratt och gråt, livsglädje och djupaste allvar, allt möts i denna naturkraft som Stina Wollter är.
Kolla in hennes samtal med Kristin Kaspersen:
http://www.tv4play.se/program/vardagspuls?video_id=3198545&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se
Jag lyssnar, ser, skrattar igenkännande och sen kommer meningen då jag fullkomligt smälter.
Vi är formäventyr.
Oh.
Vilken mening. Vilken sanning.
Säger som Kristin sa till Stina: Jag är liksom kär i dig!
Tack Stina, för att du finns och verkar i världen, på det vis, det kärleksfulla och glädjefyllda vis som du valt. Där ljus likväl som skugga får finnas, utan dömande, bara varande.
Vi är formäventyr.
En mening jag suger på. Inser vilken skillnad det gör, när jag tycker om mig, kontra när jag o-gillar mig själv. Mitt fysiska jag. Och så funderar jag. Vilken rotfrukt vore jag? (Mor Roth är jag ju, och jag älskar verkligen morot, men kroppsligt sett, njae…. känns inte riktigt spot on där. Visserligen kommer ju morötter i en uppsjö olika former, så kanske, kanske ändå.)
Vi är formäventyr.
Upptäckarglädje. Nyfiket utforskande. Acceptans. Vi är. Fantastiska. Runda. Kala. Korta. Långa. Sträva. Bulliga. Lurviga. Smala. Taniga. Svaga. Symmetriska. Gumptunga. Platta. Håriga. Lena. Asymmetriska. Svettiga. Starka. Är vi.
Berörs du, liksom jag, av detta?
Ja jag berörs kraftigt av Stina. Hon är en stor förebild. Köpte en tavla av henne som jag ser varje dag och den påminner mig om att jag duger. Alltid.
Ja, Stina är fantastisk! Och hon hjälper mig att komma ihåg, att påminna mig själv om att inte döma mig själv, inte känna självförakt, vilket fortfarande kommer över mig ibland. Om än mer sällan nu än när jag var yngre.
Gillar Stina starkt, häftig kvinna!