Kin Long. Har bott i Malmö sedan 1992 (och innan dess mellan 79-86) och jag vet inte hur många gånger jag läst eller hört att bästa kinakrogen i stan är Kin Long. Och aldrig har jag varit där. Har inte lockat, för ärligt talat ser det ut som en vanlig kinakrog sett från gatan.

Men igår.
Då blev det så att jag och maken, av en slump, faktiskt klev in på Kin Long för kvällsmat. Redan från början kändes det som att restaurangen på insidan avvek från ”det klassiska” som åtminstone jag förknippar med kinarestauranger, som guldiga tjockmagade Buddhas, rödlackerade hyllor osv. Inne på Kin Long var inredningen smakfull och stilren. Justa vibbar från början med andra ord. Vi fick ett bord för två och började bläddra i menyn.

Lite ont om vegetariska rätter, så när vi blev tillfrågade om vi valt klart inledde vi en konversation med ägaren, Chien-Chung Wang (läser jag mig till i en artikel från Sydsvenskan). Ett tu tre så hade vi i samråd med Chien beställt, en vegansk knaperstekt biff och till mig vegansk anka med shiitake och extra ingefära. Visade sig att de specialimporterar veganskt sojakött (oläckert namn tycker jag, men det verkar vara den svenska benämningen på produkten) så alla rätter går att få i vegansk (eller åtminstone vegetarisk) tappning.

Efter en stund serverades vår mat, vi smakade, och sen var vi fast. Från att aldrig ha varit på Kin Long tog det exakt två tuggor innan restaurangen seglade upp på vår topplista över favoritrestauranger i Malmö!

Ännu en liten stund senare var våra skålar tomma. Inte ett riskorn kvar!

Oerhört glada för att vi äntligen insett varför alla lovordar Restaurang Kin Long, berättade vi så klart detta även för Chien, som nöjd med vår återkoppling gav oss tipset att ringa och boka bord i fortsättningen, eftersom det ofta är fullsatt. Förståeligt!

Detta var första gången jag åt på Kin Long, jag vågar lova att det inte var sista.
På återseende, Chien, I’ll be back!