A man of convictions

Publicerad den av
Svara

Possibly you’ve already read the story about Daniel Norris, the baseball pitcher in the US, who definitely stands out in a crowd? I read the article some weeks ago and got very inspired by what I read. I wanted to write about it, but only got around to it now. And since it’s been a while since I read it, I just re-read it, and listened to the clip as well. It’s all there in the article. Read it. Listen to Daniel.

When I come across a person, who – like Daniel – lives according to his values, rather than according to his circumstances, I get filled with hope. Hope for the future. For humanity.

Here we have one man standing out. Refusing to conform. To the norm. To do what, according to the masses, probably should be the proper action to take after signing a multi-million dollar contract. BoldomaticPost_Research-the-things-you-love

To do what he himself thinks makes sense. Being able to hear the inner voice of wisdom, act upon it, rather than having it drown in the constant barrage of noice from outside. That voice which can sometimes whisper so silently one really has to listen very very carefully. Get knowledge. Be kind and loving. Be happy with what you’ve got. Yeah, why couldn’t it be that simple? It’s truly inspirational! 

How do we ensure we get more people into the world with this ability? To listen within? To stand for ones convictions, in the face of rags and riches alike? Do I?

Impossible?

Publicerad den av
Svara

I got a gift today. There was a package in the mailbox when I went to check if any snail mail had come (normally just bills or the odd flyer). After looking at it for a few seconds I remembered that a friend from across the big pond told me he’d sent me a book. bill strickland

Eagerly I opened the package, and found Make the impossible possible, by Bill Strickland.

How very fitting given my new relationship with the words Impossible and Possible, after spending 90 days on the Creating the impossible-course.

As I google Bill Strickland, I realize Dave sure knew what he was doing when he sent me this book. Oh my, this is gonna be a treat of a book to read!

And luckily enough, I was inspired by Tai Lopez talking about reading a book a day. I’ve not gotten that far, but I do take a #bookoftheday-moment every morning. This means I’m actually starting to make progress on the number of books I’ve got stashed away, just waiting for me to read them. So Dave, Bill will end up in the stack on my bedside table, and will be read within the next few weeks. That’s a promise. 

What books are on your bedside table at the moment?

Fler besök i verkligheten?

Publicerad den av
2

Igår bloggade jag om mitt besök på Lunds Waldorfskola. I höstas var jag på Västra Allé, en Pysslingen-skola i Helsingborg. Jag har också haft glädjen att hänga med Fröken Ann på Edboskolan, men den gången blev det bara en liten blänkare på bloggen. Jag och Lotta Karlsson, även känd som Fröken Flipp, har försökt få till en date länge nu men inte riktigt lyckats, så där får jag ta mig i kragen och helt enkelt försöka synka våra kalendrar. Och jag skulle så gärna hänga lite på Pusselbitens skola med Benita, så det ska jag också kolla om det kan lösas. (Alla dessa besök, utförda eller önskade, har en gemensam nämnare: Twitter! Det är via Twitter jag lärt känna alla dessa fantastiska skolledare och pedagoger runt om i landet!)

Jag är oerhört intresserad av skolutveckling, eller egentligen mer rättvisande att säga att jag är intresserad av samhällsutveckling. Jag tror att vårt lärandesystem är absolut avhängigt i skapandet av samhället och den kultur vi varje dag återskapar, och ibland omskapar. Därför har jag med glädje besökt lite olika verksamheter. BoldomaticPost_Skulle-du-vilja-visa-mig-runtOch vet du vad? Jag skulle gärna besöka fler verksamheter, alla möjliga sådana, allt som kan rymmas inom ramen för det svenska (tja, varför begränsa mig? Skulle gärna göra besök i andra länder också. Det har jag ju faktiskt gjort, i San Bernardino!) skolsystemet: allt från förskolor, grundskolor, fritidshem, gymnasier, universitet, högskolor, folkhögskolor till vuxenutbildning… har jag missat något? SFI vore ju också oerhört spännande att få en liten inblick i. Nått mer?

Jag befinner mig i Skåne, men ibland är jag ju på resande fot, så det behöver ju inte vara begränsat till Skåne. Enda önskemålet från mig är just att jag får lov att ta lite foton och blogga om mitt besök. Som ni ser från tidigare skolbesök så undviker jag att fota eleverna så man kan identifiera dem, finner det enklast så.

Så jag skickar ut frågan så här, helt enkelt:

Skulle du vilja visa mig runt på din arbetsplats – där lärande i någon form är i fokus – så kan du väl höra av dig till mig? 

 

Besök på Lunds Waldorfskola

Publicerad den av
8

Idag har jag varit i Hardeberga, på Lunds Waldorfskola. Rektor Örjan Liebendörfer och jag har lärt känna varandra via Twitter, och äntligen blev det av med ett litet studiebesök ute på Waldorfskolan som ligger så vackert högt uppe på kullarna i Hardeberga, med utsikt över slätten. Efter att jag och Örjan först suttit och pratat en god stund, om Waldorfpedagogikens bakgrund och ursprung, dess tankar och syfte, gick vi en rundvandring på skolans område, som är sex hektar stort och sträcker sig från gamla byskolan till säteriet.

Lunds Waldorfskola

Lunds Waldorfskola i Hardeberga, på en stor tomt om sex hektar. Jag förälskade mig i lerfiguren. Och musiksalen ska vi inte tala om. Får jag bli student här? Snälla?

Skulpturer i lera på en hylla i slöjdsalen, fritt skapade efter egyptiska förebilder (bilden uppsatt under hyllan med figurerna).

Skulpturer i lera på en hylla i slöjdsalen, fritt skapade efter egyptiska förebilder (bilden uppsatt under hyllan med figurerna).

Förra årets tredjeklassare byggde en bigård. Hur coolt är inte det på en skala? Årets treor bygger ett litet torp. Överallt vackra alster, uppsatta så de förgyller lokalerna, som i sig själva är vackra. Fridfulla. Rogivande.

Förra årets tredjeklassare byggde en bigård. Hur coolt är inte det på en skala? Årets treor bygger ett litet torp. Och skolan har en trädgårdsmästare att ta hand om odlingarna.
Överallt vackra alster, uppsatta så de förgyller lokalerna, som i sig själva är vackra. Fridfulla. Rogivande.

Vandrade in i ett klassrum, Örjan presenterade mig och eleverna utbrast "Vi har just läst om Sköna Helena!".

Vandrade in i ett klassrum, Örjan presenterade mig och eleverna utbrast ”Vi har just läst om Sköna Helena!”. Skolfamiljen hittade jag också på skolan, en av mina favorittidskrifter.

Det är bara att erkänna, jag skulle trivts fantastiskt väl här. Gillar formspråket, färgerna, stilen, ja, hela miljön tilltalar mig enormt.

Det är bara att erkänna, jag skulle trivts fantastiskt väl här. Gillar formspråket, färgerna, stilen, ja, hela miljön tilltalar mig enormt.

Efter två timmars rundvandring avslutar vi i kontoret bredvid fritidshemmet igen. Där sitter en äldre elev (nia?) som med ett lugnt och tryggt leende på läpparna berättade hur hen trivdes på skolan, och där gemenskapen med alla, över åldrar, stack ut som något särdeles unikt för skolan. Jag var nyfiken på om hen gått här hela livet, men så var inte fallet, så det fanns att jämföra med.

Här skulle jag trivas. Ja, jag trivdes helt enkelt, inget snack om saken. Örjan berättade att många elever kommer hit lite som en sista utväg, då de inte hittat skolgång som passat dem inom ramen för det kommunala och andra friskolor. Men här, här landar många. Och det kan jag förstå. Det är lokaler och miljöer som bjuder in till att landa. Därmed inte sagt att det skulle passa alla, för det tror jag inte. Men mig hade det nog passat som hand i handske, och det är skönt. Det ger en viss ro att hitta ställen där jag känner mig ganska naturligt hemma. Så jag vill säga varmt tack till alla som jag stötte på idag. Jag är allt lite avundsglad på er, det ska ni veta!

För mig som är ganska fascinerad av skolsystemet i det stora hela var det verkligen intressant med ett litet litet smakprov på en verksamhet som lite grann är som ett parallellt skolsystem, inom ramen för det ”ordinarie”. Jag frågade Örjan hur han ser på Waldorfpedagogiken i förhållande till LGR11 och det visade sig att han hade en teckning på ett blädderblock på sitt kontor, som handlade om just det. Visade sig att vi hade en ganska likartad syn på det där. Här har jag tagit mig friheten att återskapa den bilden:

Waldorfpedagogiken är större och mer vidsträckt än LGR11, som i stora drag passar inom ramen för den stora cirkeln. En liten del av LGR11 går lite på tvärs med olika grundtankar inom Waldorfpedagogiken (se det streckade området), men i stort är det inte något problem.

Waldorfpedagogiken är större och mer vidsträckt än LGR11, som i stora drag passar inom ramen för den stora cirkeln. En liten del av LGR11 går lite på tvärs med olika grundtankar inom Waldorfpedagogiken (se det streckade området), men i stort är det inte något problem.

Det är inte utan att jag undrar varför inte fler skolor i Sverige drar nytta av friheten som faktiskt finns i LGR11 inom ramen för det befintliga skolsystemet?

#pratamedvarandra

Publicerad den av
1

I förmiddags var jag här:

pratamedvarandra

#pratamedvarandra – med betoning på MED

 

Grafisk facilitering av dagens #pratamedvarandra i Malmö

Grafisk facilitering av dagens #pratamedvarandra i Malmö

Favoriten från den grafiska faciliteringen, som utfördes av RÄLS communication.

Favoriten från den grafiska faciliteringen, som utfördes av RÄLS communication.

På hemvägen stannade jag och plockade kirskål på ett av mina favoritplockställen, vid Ulricedahls Herrgård.

På hemvägen stannade jag och plockade kirskål på ett av mina favoritplockställen, vid Ulricedahls Herrgård.

En förmiddag.

Med gamla vänner – kramarna! – och nya bekantskaper – kramarna!

Möten som gick ut på att prata med varandra, lyssna, utgå från allas goda intention.

Insikten att jag, i mötet med mig själv sedan mitt liv vändes upp och ned för snart 16 år sedan, har förändrats enormt.

Tänk.
Att mötet med mig själv skulle dröja så.
Antar att jag inte var redo för det innan?

Podcast 15/52 – Similarities between UKIP and the Swedish Democrats?

Publicerad den av
Svara

Was working in the garden yesterday, listening to a podcast from the RSA on something or other. Don’t quite remember actually. Anyway, as I was cutting up branches for the garden bin, sweeping up old leaves from the outside seating area and other typical ”it’s spring and there’s stuff to get done in the garden”-stuff, when one show from the RSA ended, a new one automatically began. That’s how I ended up listening to a pod on UKIP and the left behind: what a new party tells us about modern Britain. This is not an episode I would have put on from reading the heading, but I’m very glad that I got to listen to it. So I decided to make it the 15th podcast recommendation from me this year. (By the way, you can watch it as well if you prefer that. I don’t.)

BoldomaticPost_Political-scientist-Matthew-G

I don’t know much about the Swedish Democrats, honestly, and I certainly know even less about the UKIP in the UK, but as I listened I wondered if there are more similarities between the two parties, and the trends in the respective countries, or if what’s happening is totally different in Sweden and the UK?

Are the same demographic groups being attracted to the Swedish Democrats as to UKIP? Are the reasons for voting Swedish Democrats the same as those for voting UKIP? Has anybody done such a thorough analysis of the voters and rationales for voting Swedish Democrats as the analysis made by Matthew Goodwin in the UK?

I don’t know. Still. I haven’t gotten any answers to my pondering. But perhaps you know, and can help me learn more about this? Articles to read? Pods to listen to?

Day 90 + 1 – did you think I’d quit?

Publicerad den av
Svara

So, yesterday the Create the impossible-course ran it’s final and ninetieth day…. but surely no one actually believed I’d call it quits there, right? Oh no, I won’t quit, not until I have my sh*t together in all ways. I’ve had so much fun doing these 90 days, and I intend to keep having fun. In the physical house just two rooms remain, digitally I have more to do to come all the way, but I’ll get there. One day at a time.

Profilbild för Helena RothCleanse4expansion

Day 90 plus 1Day 90 + 1 of #cleanse4expansion – because seriously, you didn’t think I’d stop just because the Create the impossible-course ended, did you? I’m not done yet, so, #cleanse4expansion will continue. I might do it a bit differently, who knows. One thing I’ve already decided is to have wider borders on what I deem to be included in my project, like today when I’ve been working in the garden for hours, that will count as well. In a bikini top (and jeans, not just a bikini top, I promise) no less, because it’s been summer like outside today!

The day started off in a great way though, with a FB-message from a friend asking the price of the desk I posted about yesterday. And as it so happened, it was a perfect fit for them, they were moving today, had room for an office and the movers even came to…

Visa originalinlägg 237 fler ord

Mirror mirror on the wall

Publicerad den av
Svara

A few weeks ago I had lunch at a café I’d never visited before. Before leaving I stopped by the restroom and got totally perplex, but couldn’t really figure it out… until I washed my hands. Because what I saw then was NOT myself, which is what I’ve gotten used to seeing. Why? Well, simply because there’s always a mirror above the sink in a bathroom. But not here, here I just saw red checkered wallpaper.

mirrorIt’s an insignificant observation, because I had absolutely no problem washing my hands without having a mirror to stare at. (Otherwise I’d be getting really worried about myself!). But it made me realize something which I believe to be quite significant:

When something is so common to us it is just automatic, we stop noticing it.
Not until it disappears, do we notice the void. 

Which means that I go through a lot of life running in automatic mode. And that might absolutely have its merit, but sometimes I think it can turn quite dangerous to my ability to truly live life.

With each passing day, I experience a much greater awareness to the experience of life. An ever-growing consciousness that makes me see, feel, hear, smell, touch, taste and sense more of life.

That way to experience life is there for us all. All the time. Every day. Constantly available. The only requirement to this ordinary everyday miracle is being conscious to what goes on within and beyond you. Are you?

Ännu en Hyvens Salong

Publicerad den av
Svara

hyvens salongIdag var det dags för ännu en Hyvens Salong, den tredje i ordningen. Vi återvände till Vallåkra där vi höll första Salongen. Halv tolv samlades sex stycken hugade, samtalslystna och nyfikna individer för lunch och möte, under ganska avslappnade former. De enda förhållningsreglerna är egentligen start- och sluttid (11:30-13:30) och uppmaningen att lyssna efter det man inte redan vet.

Idag vill jag lova att vi landade i flertalet diskussioner kring sådant jag inte redan visste. Jag hyser också en förhoppning att dagens Salong faktiskt föranleder en reell och viktig förändring till det bättre, vad gäller livsvillkor för en familj. Det känns stort. Och ger mig hopp om framtiden. Tänk vad människor kan. Vilken kraft och förmåga det finns i oss alla, att agera, att fråga, att agera, att med små eller stora medel göra skillnad för någon annan.

hyvens vallåkra

Dessutom är det så att dagens Hyvens Salong trumfade en föreläsning av Hans Rosling. Det satte verkligen guldkant på min tillvaro, då en av våra inbjudna lämnade Lund Grand Prix efter Lottie Knutsons framträdande för att hinna till Vallåkra i tid.

Att skapa utrymme för möte. Människor som känner en eller möjligen två av de närvarande. Individer som alla kommer, förutsättningslöst, nyfiket, öppet och med en vilja att bidra och dela med sig, och få. Det är något jag verkligen vill göra mer av. Ja. Sitter här nu och tänker tillbaka på dagens Salong, känner hur en varm och glad känsla sprider sig i kroppen min, ett smajl letar sig ut i mungiporna, och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är samskapare av något sådant.

Vem kunde anat det för ett par år sedan? Inte jag. Det vill jag lova dig, det hade jag aldrig kunnat ana. Jag är verkligen glad att jag får uppleva det. Och så undrar jag vad mer jag kommer att ”inte ha anat” om framtiden?

Detta blogginlägg, nummer 40 av 100, är en del av #blogg100-utmaningen som just nu pågår i Sverige. 

Responsibility

Publicerad den av
1

What is responsibility?
What does it mean?
How do I act responsibly?
And why do I have such strong attachment to the word, with a heavy feeling of sorts attached to it?

Those are but a few of the questions that arose a while ago, during a coaching call with my coach. Since then, I’ve toyed with the word, played with the concept, observed my feelings, written about it in my journal, and also spoken again and again with my coach about it, but also brought it up in other conversations.

I’ve gotten more insight. I’ve discovered the story I was telling myself about being responsible, and why it is ”something I have to do”. No wonder it had a heavy feel to it!

If I think responsibility is a heavy burden to bear, a must, something one should do, it’s only logical that it will have a very heavy feel to it. 

And you know what? It doesn’t have to.

The more I’ve sat with the word, I’ve realized responsibility can feel very light as well. It all depends on my state of mind. When I am in a low state of mind, I feel alone, having to carry the weight of responsibility all by myself. When, on the other hand, I am in a high state of mind, I feel connected to the Whole, to Mind, to whatever connects us all to each other (also when I’m in a low state of mind, mind you! Only when I’m low, I lose sight of the connection that is always there, as if I’ve gotten lost).

When I’m aware of the connection, feeling connected, responsibility is light as a feather. It’s as if I am no longer the only one to carry my load, like I’m larger than life, and no burden is too heavy. My self is so expanded, so connected to the energies of Mind, that I’m sharing the weight with everyone. Light. As a feather.

feather

I like the new relationship with Responsibility that I am exploring. What is Responsibility to you? Is it heavy? Or light as a feather?