Tack för det Svenska Dagbladet!

Börjar landa efter Almedalen, maken påpekade att det är lite grann som jetlag. Och det stämmer fint det. Idag har jag ägnat mig åt att ta det ganska lugnt, men lite fiff och don har det blivit så jag bland annat har bockat av ett antal att-göra-saker från listan, som tex fixa boende och hyrbil för kommande utlandstripp. Skönt att få det gjort!

Dessutom trillade det in ett email från far med ett scannat klipp från Svenska Dagbladet (kolla nedre vänstra hörnet)

20140707-171931-62371166.jpg

Det gjorde att jag började leta lite grann på deras hemsida och gjorde ytterligare två trevliga upptäckter, dels denna lista över twittrare där både #skolvåren och jag (@HERO_Respondi) platsar, och dessutom var @spirande dragplåster till #skolvårens walk n talk under tisdagen:

Almedalstwittrare2014

och dels en lite rolig artikel om Panikartade politiska twittrare som vill hamna på listor där följande text kan läsas ungefär i mitten:
”Skolan har tillsammans med jobben varit de i särklass hetaste sakpolitiska fälten i Almedalen. Under onsdagen syntes det extra tydligt, då både hashtaggen #skolanförst och organisationen Skolvåren hamnade mycket högt i SvD/Lisslys #socialavalet. Bakom ligger idogt opinionsbildningsarbete i Visby från flera intresseorganisationer på skolområdet.”

Kul att både jag och #skolvåren syns – och jag skulle vilja påstå att varken jag eller #skolvåren faller under ”panikartade politiska twittrare” med tanke på hur mycket det brukar twittras från båda de Twitterkontona i vanliga fall. Visst blir det en topp under Almedalen dock, men inte mer än under en #afkSkolvåren vill jag hävda.

För den delen förekom både jag och #skolvåren i andra listor även före och under Almedalsveckan, som jag kan blogga om imorgon. Eller inte. Vem vet!

Nöjd med dagens fiff och don är jag i alla fall, så jag klappar mig på axeln och säger ”Bra gjort Helena, framför allt att du börjar tagga ner!”. Brukar du ge dig själv en klapp på axeln ibland?

#afkAlmedalen – som en virvelvind!

Vet du, #skolvåren är i Almedalen och kör #afkAlmedalen och jag är som uppfylld! Det är fullt ös medvetslös men på ett så himla skönt sätt samtidigt.

Vi har kört #skolvåren Walk n Talk i dagarna två, har tre tillfällen kvar (ons-fre), och döm om vår glädje när vi såg att Dagens Samhälle i sin Almedalen-guide lyfter fram en av dessa walks som dagens höjdpunkt (näst längst ner, kl 14) :

20140701-222822-80902477.jpg

Dessutom ska jag imorgon sitta med i en paneldebatt under rubriken ”Kultur som stänger ute. Om (icke)-representationen av kulturarbetare med funktionsnedsättning”, och det är inte utan att det kittlar lite i kistan nu.

Bloggandet ligger långt ner på prioriteringslistan ska du veta, så vill du ha lite koll på vad som händer just nu så följ mig eller #skolvåren och/eller hashtaggen #afkAlmedalen på Twitter.

Hoppas vi ses på en walk?

Tårar och skratt

Jag får en länk till en artikel i GP med en Majorna-lärare som gör succé på YouTube. Sitter på tåget norröver och klickar igång klippet. Tårar ansamlas i ögonvrån, samtidigt som jag skrattar högt av glädje.

Jag menar – fasiken vad skön typ, och vilken härlig avskedshälsning och tillika kärleksförklaring till eleverna!

Inspireras och laddar genast ner appen till fånen/paddan…. vem vet vad det blir av det! Men det vette hundan om jag får till något fullt lika känslosamt som Morgan lyckats med.

Blir du lätt rörd till tårar och/eller skratt?

Listen!

Cecilia von Melen sent #skolvåren a link to a TED Talk by Julian Treasure, on five ways to listen better. Cecilia caught on to the idea Julian have that listening should be taught in schools.

It’s a challenge alright, to break the path of less and less listening that we seem to be on, but surely it’s a sound challenge to take on?

A symphony of second chances

Every day my students turn my classroom into a symphony of second chances. – Clint Smith

That phrase makes me shiver. Not unpleasantly at all, but rather from the sheer power of it, and from my desire to have that possibility of second chances be more present in the school system. Well. Why stop there. I want to see it on a global scale.

The phrase is spoken by Clint Smith in this TEDx Talk:

Here’s another beautiful phrase from the talk:

I carry their stories like a back pocket full of prayers.

The talk is captioned Celebrating resilience. Isn’t that one of natures foremost traits? Resilience. The abilility to endure, to bounce back, to survive and even prosper, despite harsh conditions.

Clint shares the resilience of his students, in a poetic and gripping narrative. I think most people have a story of resilience. I know I have a couple. Who would I be without those stories, told and retold. Who would you be without your stories?

What does society want?

Children should see education as an opportunity, not a straight jacket, is the heading of an article in The Telegraph.

We should look at the disjoint between what schools are producing, often by placing children under duress, and what employers, universities and, dare I say it, society wants. – Peter Tait

It’s an interesting article, and it pinpoints many of the issues we are facing within the school systems today, on a global scale, I dare say. However, I am less inclined to ask employers and universities ”what they want”, as the basis of forming a learning system, that will better serve us today. However, when it comes to society, I agree. But the thing is this: 20140225-161259.jpg My answer to that question: Society is made up of me, and you, and my kids, the neighbors, the bus drivers, janitors, brain surgeons, and so on. There isn’t any anonymous mass to point the finger to, because we all partake in the creating of the society we live in. So, since you and I are a part of society – what type of society is it that we want? When did you last ask yourself that question? And if you haven’t ever pondered it – why not start now?

Meteoritnedslag i mitt inre

Och så var det ju den där stora insikten ja. Den inträffade under #afkHuddinge, dag två, då Beppe gjorde sin grej – och förresten, har du inte tittat på det så gör det här! Jag fick en så massiv insikt att jag bleknade. Samskapande #skolvårare såg på mig att något stort hänt. Det märktes alltså även utåt.

Inåt var det som ett gigantiskt meteoritnedslag i mitt inre. En insikt större än de flesta jag fått under mitt liv. Kan inte komma på någon som varit fullt så stor. Jo. Förresten, där ljög jag. Eller knappade lite väl snabbt på tangenterna åtminstone. Den gången jag gick från JAG ÄR INTE OK till JAG ÄR OK som inre barometer var större. Och den gången jag insåg att jag inte kan ta ansvar för de val som min dotters biologiska pappa beslutat sig för.

Oavsett, känns som jag mest förhalar. Innan du läser vidare måste du först läsa Vad är X? av Hjärn-Beppe.

Har du läst? I så fall så kommer insikten här:
Ett barns Mats kan vara ett annat barns inre Katla.

Eller kanske:
En människas Mats kan vara en annan människas inre Katla.

I kontexten av skola, och framför allt grundskola, som omfattas av skolplikt, så blev detta ett rejält tillskott av bränsle till min passion att åstadkomma en förändring på systemnivå, en förändring som heter duga! Jag kramade om Beppe efter hans framträdande, viskade i hans öra att han just lagt ytterligare 70 000 ton bränsle på min brasa, och fortsatte ”Din inre Katla var min Mats.”.

20140310-215249.jpg
För det var det som gav insikten. Jag har gått på samma skola som Beppe, och blev helt chockad när jag förstod sammanhanget. Och tänk så absurt det där är, att grundskoleelever – men även andra elever av alla slag – i princip hamnar i en klass, med lärare, som hen är så illa tvungen att hantera. Och vet du – det är faktiskt lika snurrigt på andra hållet. Att en lärare kan vara både Katla och Mats, åt olika barn.

Och jodå, jag vet att vi har fritt skolval och att även lärare kan byta arbetsplats. Men oddsen för att jag klickar (vilket INTE betyder att vi blir bästa vänner som inte ställer några krav på varandra) med alla i en klass bestående av sisådär 25-35 andra individer är ärligt talat ganska kassa. It’s a gamble hur man än gör i en sådan situation. Så länge ramarna är detsamma. Och det är den brasan som fick påfyllning under #afkHuddinge – den där livligt brinnande elden inuti mig, som handlar om att fråga vad vi ska med skolan till!

Som sagt – världen skapas inte av människor utan mellan människor, som Bob Hansson sa. Så vad händer när en individ uppfattar en annan som sin inre Katla? Vad gott kommer av det?

Praktiskt lärande på hemmaplan

Sonen fick en läxa med hem, som innebar lite detektivarbete i köksregionerna. En av frågorna löd Hur många liter vatten får plats i vasken?. Vår köksvask är gigantisk, och redan miljömedvetne sonen valde därför att kolla hur många liter vasken på toaletten rymde istället.

20140304-113825.jpg

20140304-113840.jpgOm ni undrar varför han jobbar med en blå plastpåse i vasken, är det enkla svaret att proppen som stänger vasken har fått fötter för tillfället. Svaret förresten var nio liter. Skulle tro att vår köksvask rymmer åtminstone fem gånger så mycket så jag är glad att han hittade detta alternativet.

Sonen tyckte detta var himla spännande, och det fanns mycket lärande i utforskandet. En läxa som han till stor del kunde göra helt själv, som var klurig, och där det mer handlade om utforskandet än att nå Ett Rätt Svar. Och jag kan bara tänka mig vilka spännande samtal det kan bli i skolan när de olika svaren ska jämföras och diskuteras. Sånt här gillas även av mig som tycker att alltför många läxor fallerar på dessa punkterna.

Hur många liter vatten rymmer din köksvask?

Att ta nästa steg

Lotta Karlsson, aka Fröken Flipp, visade på dådkraft redan dagen efter Skolvisions Malmö-konvent. Dagen efter la hon upp följande foto/text på Facebook:

KunskapandeIdag inledde vi dagens lektion med Happy Dance, fortsatte med fingerrörelser för att aktivera hjärnan och resten av lektionens SO-planering har ni här. Eleverna arbetade i basgrupper med Islam. En elevs reaktion när hon kom in i salen och möttes av ”On top of the world” på högsta volym: ”Lotta, asså, du är one of a kind!”. ”NI ME”, blev min självklara respons. #skolvision framtiden startar NU! och nu nu nu nu!

Är det inte underbart? Svårare än behöver det inte vara att gå från tanke till handling! Lotta går definitivt i framkant och du kanske kan haka på du med, med ditt eget nästa steg.

Så utan att tänka allt för mycket på det: Vilket är ditt nästa steg?

Skolvision i Malmö – en fotokavalkad

Måste dela med mig av lite av alla 20140304-120332.jpgunderbara foton jag tog i Malmö på Skolvisions andra konvent. Den tredje konventdagen går av stapeln i Göteborg den 11 september och jag hoppas innerligt att du tar dig dit – inte minst för att jag tyvärr missar det pga resa.

20140304-120325.jpgHär med Lotta Karlsson, alias @frokenflippkolla in hennes reflektioner efter konventet.

20140304-120300.jpgLokalen börjar fyllas med deltagare.

20140304-120317.jpg20140304-120308.jpg

På väggarna diverse tänkvärdheter – här möjlighet att dela med sig av tips eller egna behov. Under dagen fylldes det på med tankar, tips, idéer och behov.

20140304-120253.jpgAllra finaste stjärnögat Lou Rossling, snacka om att vara one of a kind!

20140304-120244.jpgAnnette, mamma till Skolvision, som utmanar sig själv på scen, med den äran.

20140304-120227.jpgTorgny Steen, må-bra-mannen, berättar om hur hjärna och kropp fungerar, och lyfter fram det underbara i att man inte ens behöver tro på att det funkar. För det är så, det är helt enkelt så naturen har skapat oss. Christer Hellberg och jag lät deltagarna tankespjärna lite grann kring frågan Varför skola? innan Torgny satte igång hjärngympan.

20140304-120207.jpgGivetvis twittrades det friskt, och Benita lyckades fånga vad Pamela von Sabljar berättade om de sex heliga nycklarna, the six holy ones, som Pamela så väl lyckas använda. Hon lever som hon lär, helt klart!

20140304-120137.jpg20140304-120130.jpg

20140304-120123.jpgJohn Steinberg utmanar och uppmanar till allehanda reflektion bland
att verkligen förstå vad pedagogens uppdrag är.

20140304-120105.jpgHärliga kulsprutan Micke Gunnarsson som står redo att äntra scenen.

20140304-120113.jpgJa du, själv har jag först senaste året verkligen förstått hur detta funkar för mig, i mig, med mig. Och oj oj oj, vilken skillnad det gjort i mitt liv. Hur reflekterar du?20140304-125710.jpg

Anna Numell delade ut små tankekorn innan lunchen. Själv valde jag detta guldkorn, som i all sin enkelhet verkligen är ett kraftfullt budskap.

Skolvision går som sagt av stapeln igen i Göteborg den 11 september – jag uppmuntrar dig att köpa en biljett! Läste på Facebook om ett lärarlag som redan nu funderar över att lägga en studiedag den dagen, för att säkra att så många som möjligt kan gå. Kanske en idé att ta efter.

20140304-120058.jpgDet är min Post-It-lapp som sitter uppklistrad där på väggen. Mitt nästa steg är att fortsätta möta människor. Att samtala. Att verkligen lyssna och ta in. Jag älskar det och gör mycket av det, men vill göra det ännu mer. För det är skillnaden som gör skillnad!

Vad är ditt nästa steg?