A symphony of second chances

Every day my students turn my classroom into a symphony of second chances. – Clint Smith

That phrase makes me shiver. Not unpleasantly at all, but rather from the sheer power of it, and from my desire to have that possibility of second chances be more present in the school system. Well. Why stop there. I want to see it on a global scale.

The phrase is spoken by Clint Smith in this TEDx Talk:

Here’s another beautiful phrase from the talk:

I carry their stories like a back pocket full of prayers.

The talk is captioned Celebrating resilience. Isn’t that one of natures foremost traits? Resilience. The abilility to endure, to bounce back, to survive and even prosper, despite harsh conditions.

Clint shares the resilience of his students, in a poetic and gripping narrative. I think most people have a story of resilience. I know I have a couple. Who would I be without those stories, told and retold. Who would you be without your stories?

2013

Nytt år, nya förutsättningar. Vem vet vad som väntar, längre fram längs vägen?

Vägen fram

Jag vet det absolut inte. Dock vet jag med bestämdhet att jag brinner av iver och nyfikenhet att få upptäcka & forma året som just inletts. 2013 är för mig det år jag valt att vika åt att göra ett rejält avtryck i det svenska skolsystemet. Jag brinner passionerat för skolutveckling, och väljer därför att satsa på det. Hur, när, var, med vem osv, tja, det löser sig på vägen, tänker jag!

Idag under lunchen tittade jag på en helt fantastisk TEDx med Seth Godin, som förövrigt är min husgud, som på 15 minuter ger en ypperlig förklaring till varför jag (likväl som han själv) brinner för detta: Stop stealing dreams – Seth Godin

Tre citat ur Seth’s framträdande, se det som ett smakprov:

”We built a system all about interchangeable people, because factories are built on interchangeable parts, if this piece is no good, put another piece in there.”

”Are we asking our kids to collect dots, or connect dots?”

”Grades are an illusion, passion and insight are reality.”

Jag blir oerhört glad om du tittar på detta – och ännu gladare om du skriver en rad om din reaktion! Och du, vill du göra mig helt exalterad så skriver du din syn på frågan ”Vad ska vi med skolan till?”. Mitt svar på den frågan kommer en annan gång!
(Om min son läser detta kommer han brista ut i ett förtjust ”Mamma, mamma, en cliff hanger!”)