Kategoriarkiv: Julkalender

4/24 – The urge to hide

Publicerad den av
Svara

I don’t even remember the question that led up to this:dolphin

”Oh no, not me, what should I say? What should I do? Do I look good? Is my hair ok? Who will see this, and what will they think of me?”

All those can be read into that ”Eh…” in the note I took.

In other words – human beings have a tendency to worry about what others might think, rather than just be in the moment, and go with what wants to happen.

Why is that? Where does it come from? And when does it come? Because surely we are not born with a detrimental and depressingly downputting self-deprecating inner dialogue?  One that we actually don’t have to listen to even, and still, it’s as if we think it’s telling the Truth. Why is that?

Reflection #4 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

3/24 – How do I do Trust?

Publicerad den av
1

One of the things that have really impressed me with Seth Godin is how he uses one element to navigate his work (and I presume life) by: Trust.

I remember listening to him in a podcast saying he determines what to do or not, by asking a simple question of himself: Does this scale trust? 
If the answer is Yes, he goes ahead. If No, he moves on to the next thing.trustSo when asked something akin to ”What will be the divider between those who make it and those who don’t, in the coming years?” he replied Trust and Attention. That is what will determine what we see, hear, shop, eat, where we work, the clothes we wear and so on in the decades ahead.

Now. I understand what he means with Trust, or so I believe at least. The level of trust I hold for someone, something, depend upon what they do, how they do it, and or me, why they do it in the first place. If there is coherence there, and it fits in with the way I show up in the world, I will trust.

But what does he mean with Attention?

Is it this: Those who works out a way to get attention from the masses, will be makers and shakers ahead regardless of what the product is? Somehow I don’t think so.

Might it be this then: Those who knows how to scale trust, and has a great product (a physical or digital object, a service, whatever your thing is) to put out into the world, will attract the attention of those who vibrate on the same frequency?

Or this: That which I put attention on is what I will see more of in the future?

Or something completely different?
I don’t know. What’s your take on it?

Reflection #3 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

2/24 – Love those bad ideas!

Publicerad den av
2

Seth Godin was asked how he manages to publish such great content on his blog, daily, without fail. His answer, short and sweet, was to come up with a lot of bad ideas.Note one #sethinlondon

What the world gets to see on his blog, is the result of a ruthless culling. Seth told us he writes ten to fifteen rudimentary blog posts a day, fine tunes three to four, and finally decided which is the best. That’s the one we, as his readers, get to see.

This chocked me. And from what I heard of my fellow participants at #SethinLondon, this was one of the things that really stood out for a lot of us.

I mean. I’ve set my sights on blogging daily, and I do, more or less. Have been doing it for soon to be three years now. But I’m still at that stage where I’m happy that I write one post. I mean, sometimes I do write more than one post, but rather than cull them from possible posts to publish on account of not being good enough, I save them for a day when my inspiration is lacking. Which means, you lot aren’t as lucky as the blog readers of Seth Godin are. His readers know what he publishes has been through a quality check, of sorts. My posts, very little quality control in my blogging process, I have to confess. I write, and then I publish. Seldom do I throw it away, thinking it’s not good enough to publish. But perhaps I should start to question my postings a bit more?

Oh well. I’m not putting myself and my blogging down though. I do learn. A lot. I mean, my writing is improving, based on this aim of mine to blog daily. But since I’m actually starting a new blog, solely in English, come the new year, perhaps I should set a higher standard with a lower frequency for that blog? Blogging three times per week, making sure what get’s published is up to the mark?

Reflection #2 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

1/24 – Merely begin.

Publicerad den av
Svara

Where do I start?
How do I know what is the right project, work, next step for me?
How do I know?begin

That was the gist of one of the questions asked of Seth Godin at #SethInLondon. And Seth beautifully answers:

Begin. 
Merely begin. 

It doesn’t matter what you pick, as long as you pick. That is the clinch, you see! Picking. Not what you pick. But the act of picking and then taking step one, step two, step three, and so on, putting your effort into whatever it is you picked.

I think as you get used to picking, you also get better at it, learning from previous picks that might have totally bombed, or just didn’t really feel right after a while. As long as you keep on picking and continue to move, to act, to do work that matters, stuff may or may not be smashing successes or total disasters. Keep on picking. And then. Most importantly: You begin.

Reflection #1 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

Adventslyft nr 24 – Reflektion

Publicerad den av
2

reflektionIdag är det julafton och jag vill ge dig en gåva. Gåvan heter REFLEKTION, och är den mest fantastiska av alla gåvor. För vet du vad som öppnar sig tack vare reflektion? Genom reflektion hittar du något oerhört viktigt, nämligen självkännedom. För det är DU som finns där, det är Du som välkomnar dig själv, det är Du som tar emot insikter, funderingar, förundran och nyfikenhet.

Vem är du? Vad tycker du om? Vad gör dig lycklig? Vem vill du vara? Vad är din gåva till världen? Hur vill du föra dig i världen? Vilket avtryck och intryck vill du ge? Vad skrämmer dig? Vad är möjligt? Vad är ett liv levt utifrån din fulla potential? Följer du ditt hjärtas röst?

Allt det där, och mycket mer, finns inom dig.

Inte som korta koncisa svar, nödvändigtvis. Men kanske. Lika sannolikt är svaren långa, komplicerade, otydliga som vore de dolda i ett dimhölje, tydliga som en blixt från klar himmel, eller i ständig rörelse, expansion.

Jag vågade mig in på vägen mot att upptäcka mitt sanna jag, och bortom det. Och den resan, när den väl är påbörjad, går inte att avbryta. Tror jag. Jag vet, just nu, att jag vill fortsätta min upptäcksfärd inom, utom och bortom mig. Inget jag gjort i mitt liv har känts så givande, så utmanande och så fantastiskt spännande som detta. Därför vill jag ge dig gåvan av reflektion, i hopp om att det kan öppna nya världar även för dig, inom, utom och bortom dig.

Dessa 24 adventslyft har varit mycket givande att skriva och jag hoppas att de gett dig något att läsa och reflektera kring. Jag tackar för att du hållit mig sällskap och önskar dig och de dina en riktigt kärleksfylld julhelg!

Reflektion – jag tänker med tacksamhet på att jag genom reflektion öppnat upp för att se vad som finns inom, utom och bortom mig.
Reflektion – vem eller vad tänker du på?

Adventslyft nr 23 – Framtidstro

Publicerad den av
2

framtidstroFRAMTIDSTRO. Vackert ord. Väcker bubbliga känslor i mig. Förhoppning. Pirr. Nyfikenhet. Men också hårt arbete. För framtiden så som jag ser den framför mig kommer kräva sin insats. Och därför tänker jag på Christer Hellberg och vännerna Sara och Åsa i ModigMinoz, när jag reflekterar kring begreppet framtidstro.

För de arbetar hårt alla tre med att skapa en annorlunda morgondag än det samhälle vi lever med idag. Och vet du. Även dessa magnifika människor har kommit till mig tack vare #skolvåren. Det är inte klokt egentligen. Så annorlunda mitt liv skulle vara utan #skolvåren. Annorlunda och fattigare.

Christer är fantastisk på att formulera sig i skrift. Jag läser hans blogginlägg och förundras över hans förmåga att både analysera det som är, men dessutom se möjligheter i hur det skulle kunna vara. Och det är faktiskt inte så vanlig kombination, har jag upptäckt. Det är lätt hänt att fastna i det som är och därmed låsa tankeförmågan, så att fantasin inte får luft under vingarna. Men inte hos Christer inte. Där finns det en underström av framtidstro i allt han gör, även om han ibland blir märkbart frustrerad över det som är. Han vill framåt. Och jag är så tacksam för att vi slagit följa på olika vis, så jag får ta del av hans drivkraft.

Och så har vi Sara Modig och Åsa Minoz på ModigMinoz. De drog just igång en FB-sida och där står det: ”Praktiska visionärer som banar väg för nya modeller för samhällsutveckling. Expertis, processtöd och nätverk.” och jag kan inget annat än hålla med. Första #afkAlmedalen med #skolvåren blev så framgångsrikt som det blev bland annat tack vare dessa två kvinnor, som karäkteriseras av professionalitet, förmåga att tänka nytt och inte minst handling.

Jag gick en CoachWalk häromsistens med en person som lite frustrerat uttryckte  att hen saknade människor i sin omgivning som trodde på en bättre mer kärleksfull värld, människor som vill och vågar både tro och agera för att skapa en förändring. Hen utbrast ”Var finns de där människorna? Jag känner ingen som är sån!”.

Och jag kunde inte annat än svara hur det är för mig: ”Jag är omgiven av sådana människor, det är i princip vad mitt umgänge består av idag. Och det är inte en slump. Det är jag som mycket medvetet ser till att omge mig med människor som vill och vågar lite mer än medelsvensson.”

Och vet du? Christer, Sara och Åsa är tre av dessa!

Framtidstro – jag tänker på Christer Hellberg och ModigMinoz, som oförtrutet arbetar vidare på olika plan för en bättre morgondag.
Framtidstro – vem eller vad tänker du på?

Adventslyft nr 22 – Utveckling

Publicerad den av
4

utvecklingUTVECKLING. Fastnar i ordet i sig. Utveckling. Att vecka ut något. Lite som en solfjäder. Eller påfågelns stjärtfjädrar. Ser inte mycket ut för världen när de går där och släpar den efter sig… men så vecklar de ut den och helt plötsligt står man inför ett slags sagoväsen, som bär med sig en tablå, med ett mönster som på den vackraste tavla. Fantastiskt.

Och det är ju det som utveckling syftar till. Att locka dig att veckla ut dig, att visa upp dig, i all din prakt och rikedom. Och så tänker jag att det där både kan vara fysiskt och psykiskt. För det finns många sätt att inte ta plats. Och lika många sätt att ta plats.

Jag lyssnar mycket på podcasts, och detta årets absoluta favoritpodcast blir podden The One You Feed. Och det är just utveckling den allt som oftast handlar om. Människor som delar med sig av sin story, hur de vecklat ut sig, och vad som händer när de gör det. Det är inspirerande att lyssna till, inte minst för att jag plockar hem vissa saker, tar dem in i mig, reflekterar, funderar, agerar. Idag lyssnade jag till avsnittet med Todd Henry, och det rekommenderar jag verkligen, men det finns många andra som också verkligen fått mig att veckla ut mig, lite till, och pyttelite mer, och ännu lite grann. Och det är de små förändringarna som på sikt kan göra så otroligt stor skillnad!

Utveckling – jag tänker på påfåglar och podcasten The One You Feed.
Utveckling – vem eller vad tänker du på?

Adventslyft nr 21 – Hem

Publicerad den av
1

hemHem. HEM. Vad är ett hem?

Är det min bostad?
Vad händer då om jag saknar bostad?

Är det min familj?
Vad händer då om jag förlorar min familj?

Är det sakerna jag omger mig med?
Vad händer då om någon olovligen tar mina saker?

Om jag förlorar min bostad, min familj, mina saker.
Betyder det att jag är hemlös då?

På sätt och vis. Ja.
Men samtidigt.
Nej. Absolut inte!

För hem är en känsla som jag bär inom mig.
Hem är inte min bostad.
Hem är inte min familj.
Hem är inte mina saker.
Hem finns inuti mig.

Hem kan vara mina känslor om min bostad.
Hem kan vara mina känslor om min familj.
Hem kan vara mina känslor om mina saker.
Men det sitter inte i bostaden, familjemedlemmarna, sakerna. Även fast det är lätt att tro det. Det har jag själv gjort under större delen av mitt liv. Men inte längre.

För hem är en känsla som sitter inuti mig.

Detta är en insikt jag slagits av senaste året. Michael Neill inledde Supercoach Academy 2014 med att prata till känslan av att vara hemma, att komma hem, och gjorde just denna koppling. Att hem är något jag bär inom mig.

Jag förstod inte först. Det kändes svårt att frikoppla begreppet hem från fysiskt påtagliga saker, så som min bostad, allt jag möblerat och inrett min bostad med och mina kära familjemedlemmar. Men successivt under året så har känslan av hem allt oftare landat i mig, och den växer, fördjupas, förgrenar sig. Jag jordas. Och idag är jag allt som oftast hemma, i mig själv.

Hem – jag tänker med tacksamhet på Michael Neill som inledde SCA2014 i Santa Monica med en invitation att komma hem. Att hem är något jag bär inom mig.
Hem – vem eller vad tänker du på?

Adventslyft nr 20 – Värme

Publicerad den av
1

värmeVÄRME. Jag har börjat avsluta brev och meddelanden med ordet värme. Ja, ibland varierar jag med solsken, hopp, kärlek eller tjing. Men värme är fint. Värme ger mig just vibbar av värme, av hjärta. Och då tänker jag på ytterligare två av mina vänner, som kommit in i mitt liv tack vare Twitter.

Susanne Jönsson träffade jag första gången afk på Gotland under Almedalsveckan i somras, då hon kom för att #skolvåra tillsammans med ett gäng #skolvårare. Rak. Det är ett av orden jag får upp när jag tänker på henne. För rak är hon. Inget knussel här inte. Och det gillar jag. Men framför allt lyser Susanne av värme. Hon brinner för barnen, framför allt de barn som verkligen behöver en sådan naturkraft som Susanne på sin sida. Och då fylls jag av värme och tänker att hon gör gott för barn i behov, och därmed gör hon gott i världen.

Ninna Kristiansen är också en #skolvåren-vän, som jag fick äran att krama om afk redan den allra första #afkSkolvåren som gick av stapeln i juni 2013.Och här har ni en kvinna med ett hjärta fyllt av värme. Värmen hon strålar ut är så påtaglig att jag tror många har svårt se förbi den. Och då är det nog lätt att tro att Ninna inte är en att räkna med. Men jag lovar, det är hon. Hon är värme, men hon är också styrka. Delar av hennes livsberättelse har hon delat med sig av, och när jag lyssnade till den podden, så föll tårarna på mig. Där visar hon både värmen och styrkan, dessa förmågor som hon besitter i så stor grad.

Och jag gläder mig så åt #afkUmeå 30-31 januari, för då får jag krama om dem båda igen!

Värme – jag tänker på mina vänner Ninna och Susanne, som på olika sätt är fantastiska förebilder i att bemöta världen med utgångspunkt i värme.
Värme – vem eller vad tänker du på?

Adventslyft nr 19 – Iaktta

Publicerad den av
2

iakttaAtt IAKTTA är något jag gjort hela mitt liv. Som barn var jag den som står utanför sandlådan och tittar på barnen som leker i sanden, på gungorna och klätterställningen. Visst har jag ibland varit i sanden och lekt själv, gungat på gungorna och klättrat i klätterställningen. Men det känns som jag iakttagit mer än deltagit.

I 120 dagar har jag använt mig av appen Headspace och dess meditationer. Och när jag reflekterar kring vad Headspace ger mig, så är det just en daglig stund att iaktta mig själv. Att få syn på stillheten i mitt inre. Eller dess motsats.

Andy som är min ciceron under meditationerna har uppmuntrat mig att känna efter vilken känsla (emotion), sinnesstämning (sensation) och intention jag har då jag inleder meditationen. Och det är fascinerande vad jag upptäcker. Ibland är det fullkomlig ro, ett lugn utan like. Ibland är det som det kryper myror i kroppen på mig, det gör närmast fysiskt ont att sitta stilla och lyssna inåt. Ibland är min intention väldigt tydlig, andra gånger närmast höljd i dimslöjor.

Oavsett vad jag känner och vilken sinnesstämning jag är, så lyssnar jag. Och upptäcker nått. Ibland svävar fokus iväg gång på gång, och när jag upptäcker det så återgår jag till att hålla fokus. Andra gånger är fokus där utan minsta utfransning i kanten. Ingendera är mer rätt eller fel än det andra, ingendera är bättre eller sämre. Det bara är, på det vis som stunden är. Den är. Rätt upp och ned. Och när jag upptäcker den, för att jag iakttar, så blir kraften i Nuet oerhört tydlig.

Iaktta –  jaga påminns om Headspace, appen som jag njuter av att använda dagligdags, då jag får syn på stillheten i mitt inre. Eller dess motsats. Oavsett vilket så iakttar jag det. Utan dömande.
Iaktta – vem eller vad tänker du på?