Fruktläder!

Har de senaste dagarna lekt med att göra fruktläder i olika smaker. Använder färska bär av olika slag som jag mixar med lite torkad frukt, för att bryta av det syrliga. Har hittills testat att göra fruktläder av vildplommon, krusbär och svarta vinbär samt röda vinbär. Har en tork men den har konkava/konvexa ollor, så jag tycker inte det funkar så bra att torka just fruktläder med den, så jag har använt ugn istället. Läste lite olika tips och recept på nätet innan jag drog igång, men sen har jag experimenterat vilt.fruktläderOvanstående fruktläder är gjort på ca 1 liter röda vinbär som jag pureade i min NutriBullet med två nävar russin för att bryta av det syrliga en liten smula. När smeten verkar tillräckligt jämn och tjock, så hällde jag ut den jämnt på en plåt med bakplåtspapper, ca 3 mm tjockt lager. In i ugn på femtio grader, med luckan lite öppen så fukten kan rymma. Om du står ut med fläktljudet är varmluftsugn att föredra. När det inte längre fastnar på fingret och känns ”torrt” är det klart. Det kan ta ett bra tag innan dess, så bli inte förskräckt om det inte verkar hända något de första timmarna. När jag bedömer att det är klart drar jag loss lädret från bakplåtspappret, rullar ihop och klipper i lagom storlek. Förvarar i burk i kylen.

Det smakar som syrliga vingummi, ärligt talat, men innehåller endast två ingredienser. Snacka om win på den!

Det som finns runt knuten?

EttanNär vi skulle flyga hem från Island förra veckan trillade det in ett mess från Sara, en producent till P4 Malmöhus ”Förmiddag med Matilda Alborn”, som frågade om det var rätt Helena hon kommit till, den som förra året syntes i Lokaltidningen i ett reportage om Skördetid för Bulltofats guld?

Jomenvisst är det rätt Helena, svarade jag och tackade ja till att medverka i morgondagens program.

Så imorgon ska jag ta mig in till SR-huset på Baltzargatan för att mellan 11:30-12:00 prata lite om vad man kan hitta ute i naturen. Det ska bli spännande att se vad samtalet kommer att handla om. Nässlor säkert.  Björnbär. Vildblommor och äpplen. Svartkämpe. Blåhallon (kanske mer kända som salmbär). Och kirskål, denna underbart smarriga nyttoväxt *vilket jag hävdar med risk för att få enormt mycket näthat*!

Vad är det bästa du har runt knuten och vad gör du med det?

Bara i Almedalen!

Eller. Det vet jag ju inte. Men det känns så. Som att det bara är i Almedalen som jag knatar förbi än den ena kändisen och höjdaren efter den andre, stöter på vänner och bekanta från när och fjärran, och merparten är sådana jag aldrig träffat i köttet förut. Och att jag sitter på ett seminarium i Syre-tältet om Hur långt sträcker sig människans ansvar? med ärkebiskop Antje Jackelén och Lars Anders Johansson från Timbro, mitt framför dem, twittrande för glatta livet. Ett par timmar senare har de båda både gillat och retweetat ett antal tweets med klokskaper de yppade under seminariet, och dessutom fick jag ett svar från Antje: 


Lägg därtill att #skolvåren:s tredje walk n talk (sista chansen på torsdag kl 10:30) blev riktigt bra trots regn vid starten och att jag fick plats på morgondagens TEDxAlmedalen. Ännu en riktigt bra dag med andra ord!

Ridå. Och omtag.

 

Vaknade i morse efter en natt då till och med jag hölls vaken av ett sanslöst åskoväder, jag som brukar sova igenom det mesta. Gick på toa. Tänkte ‘Pjuh, britterna kommer ha röstat för att stanna vilket kan väga upp min förtvivlan för de tillfälliga svenska asyllagarna som röstades igenom i tisdags‘.

Kröp tillbaka ner i sängen, kollade FB i godan ro tills jag snubblade över en brittisk väns statusinlägg.

Fyllt med ledsna kommentarer. Människor som uttryckte sin chock och förtvivlan.

Panik. Hjärtat bultar.

Surfade omedelbart in på Sydsvenskan, medan jag febrilt rabblade mantrat ‘Det kan inte vara sant, det kan inte vara sant‘ bara för att mötas av rubriken Britterna röstar för att lämna EU.

Två mörka dagar inom loppet av fyra dagar.

Ridå.

Och samtidigt.
Jag kan inte stanna där. Bakom neddragen ridå. Som om pjäsen vore slut och inget mer ska ske. För det ska det ju, så klart.

Det finns mycket med EU som jag inte uppskattar, men jag har än svårare för alla dessa mot-krafter. Det jag hör hos Brexit-förespråkarna liknar detsamma jag hör hos de som förespråkar det svenska andrummet vilket liknar detsamma jag hör från Trump och hans gelikar. Mot mot mot…

Jag vill inte vara mot. Jag vill vara för. Så jag släppte taget om min rädsla och mina farhågor för den än mer ogästvänliga och gnidna värld jag befarar att vi skapar med alla dessa mot-krafter, för att istället njuta av dagen. Omtag helt enkelt!midsommarKransbindning, fantastiskt väder, god midsommarlunch i fint sällskap, en skön promenad och därefter helt vidunderligt goda jordgubbar från Den gröna fabriken. Sen ett ryck som gjorde att min växt-kuvös fick påfyllning av nysådd squash, rädisa, spenat, sockerärta, sommaradonis och rödbeta. Fotograferade min vackra vilda trädgård i det vidunderliga kvällsljuset innan det bjöds till smarrig middag. Minnesövning för hela familjen gällande att komma ihåg USAs alla delstater (jag gick från 25 -> 43 -> 47 stycken och den enda jag konsekvent glömde bort var Maine. Men hallå liksom, Maiiiiine!) bara för att övergå till att med berått mod mörda lite mördarsniglar som i sin tur var i full färd med att mörda mina bönor, ärtor och squashplantor. Plockade in kamera och dynor, saftglas och temugg.

Önskar nu dig och de dina en riktigt fin och glad midsommar, i samma andetag som jag kryper ned i sängen, där jag gör sällskap med maken och en god bok.

Omtag.

Jag är för en värld där vi hjälps åt. Där vi delar på gracerna som fördelats lite huller-om-buller över jordens alla länder. Där kärlek är utgångspunkten för hur vi relaterar till varandra, känd som okänd. Vad är du för?

 

#21juni – en mörk dag

Jag visste det ju. Att det skulle röstas igenom. Men hoppet är det sista som lämnar en människa, och jag, jag är bara en människa. En människa som hoppas. Men förgäves. Åtminstone denna gången. Nu vill det till att arbeta för att denna skamliga lägstanivå av asylrätt inte ska bestå, inte ska permanentas. BoldomaticPost_21juni

Svårast att smälta är dock insikten att enkom fem riksdagsledamöter röstade mot partilinjen. F e m stycken. Vad säger det egentligen?

Utan min familj?

Jag bävar för morgondagen då Sveriges Riksdag med stor sannolikhet kommer rösta igenom tillfälliga asyllagar som sätter Sverige på kartan som ett land som vunnit tävlingen om att nå botten snabbast.

mor och son

Mor och son

Tänk… att separeras från din son eller dotter, din mamma eller pappa, dina syskon, under traumatiska omständigheter, komma till (en förment) trygghet och sen inte ha någon chans att återförenas med din familj.

alma och pop

Katten Pop och Alma

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas. Att släppa iväg mina barn, i hopp om att de ska överleva, och leva i ovisshet om jag någonsin skulle få en chans att träffa dem igen.

kärleksgatan

Kärlek vid Kärleksgatan

Att skiljas från den/de som jag älskar, och veta att en familjeåterförening kanske aldrig kommer vara möjlig. I princip är det vad riksdagen ska rösta om imorgon.

Bilderna är tagna på min födelsedag. En dag jag firade på det mest luxuösa sätt som är möjligt: tillsammans med min familj. Det är verkligen höjden av lyx och inget att ta för givet. Mina Gode Barn har inte den lyxen. Kanske får de aldrig uppleva den heller, förrän den dagen de bildat sina egna familjer.

Idag är det #WorldRefugeeDay och det bemöter vi i Sverige just nu, i en tid då det finns 65 miljoner flyktingar i världen – varav runt hälften är minderåriga – med att ta medvetna steg för att bland annat förvägra människor möjligheten till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd.

Hur är det möjligt? Hur har vi blivit så blinda för människors grundläggande behov? Har vi tappat all förmåga att försöka sätta oss in i ett annat perspektiv, att gå en mil i någon annans skor? Vad skulle du göra om du ställdes inför valet att leva resten av ditt liv utan din familj?

Känn dig som hemma!

I ytterligare fyra dagar går det att se de tre avsnitten om Hej FrämlingSVT Play. Programmet heter Känn dig som hemma och själv har jag bara sett första avsnittet. Tårarna sprutar, hjärtat sprängs nästan av värmen som går rakt genom TV-rutan (ja, datorskärmen i alla fall), och hoppet och tron på människan och mänskligheten blir stärkt!Hej främling

Tänk vad som är möjligt när man bara tar sig för att agera. Vilken inneboende kraft det finns i individer. Gemenskap. Jävlaranamma. Och dådkraft. Mycket av det sistnämnda besitter alla som engagerar sig i Hej främling, inte minst Emma som imponerar stort på mig i dokumentären. Ska se till att ladda upp med näsdukar och sen ska jag säkra att jag hinner se de sista två avsnitten innan de försvinner från SVT Play. Gör det du med, om du liksom jag ännu inte sett alla avsnitt av Känn dig som hemma.

Hej främling! bygger relationer som bidrar till positiv integration i samhället och möjliggör meningsfull sysselsättning för alla.

Ja.
Varför göra det svårare än så?

Ta hand om våra unga

Har lyssnat till några podavsnitt av Människor och migration, avsnitt som handlar om barn och unga som kommit hit, barn och unga på flykt. På flykt undan terror, fattigdom, risk för tvångsrekrytering till krigande förband, och mycket mycket meet. Ensamkommande. Papperslösa.

Ligger på en sjal, på en gräsplätt i Pildammsparken, lyssnar och får magknip. Magknip av något som känns allt för nära mig, idag, som God Man till tre ensamkommande. Mitt ena Gode Barn har varit här tillräckligt länge för att ha fått permanent uppehållstillstånd, men nu, efter att ha lyssnat till vad det nya lagrådsförslaget säger, så undrar jag om de andra kommer få stanna, ens på tillfälligt uppehållstillstånd. Om möjligheten att få stanna på grund av synnerligen ömmande skäl försvinner…. Och man inte är kvotflyktingar, ja, då verkar det omöjligt. Permanent uppehållstillstånd ska endast ges, enligt förslaget, till kvotflyktingar, inga andra. Hör du. I n g a andra.

Men… Hur kommer det gå till? Hur är det möjligt?
Min lille, som är ensam i världen… Vad kommer det bli av honom?

Räds. Får magknip.

Tar reda på mer. Knipet i magen lättar, en smula, men endast en smula, när jag börjar ana att det nya lagförslaget när det röstas genom som värst kommer gälla retroaktivt från november, då det lades. Alla som kommit innan kommer bedömas utifrån det befintliga lagrummet.

Andas ut. En smula. Hoppas jag har rätt, för då ligger mina Gode Barn på rätt sida gränsen. Och förfasas sedan… över alla de som kommit hit efter november. Vad ska det bli av dem? Hur många barn och unga kommer inte drabbas ofantligt hårt av detta?

våra ungaSitter här, skränande måsar, solen som värmer på ryggen, tittar på sädesgässen som simmar förbi, med en handfull små ulliga unga emellan sig. För det är vad vårt uppdrag är, som vuxna. Att ta hand om de små ulliga. Att värna dem, skydda dem, låta dem växa och frodas, i trygghet, i kärlek, med omsorg, som både ställer krav och slösar oändligt förbehållslöst med kärlek.

Det är vårt jobb. Att ta hand om våra unga. Alla våra unga. Och ja, där hoppas jag verkligen att människan – som ju så gärna ser sig själv som det mest utvecklade djuret på planeten, ja, kanske tom stående över djuren – förstår att just det, att ta hand om allas våra ungar, oaktat om de är våra via blodsband eller ej, är vad som särskiljer oss. Det är där vi sticker ut – kan sticka ut! Genom att inse vikten, värdet, i att värna de unga, allas våra unga.

Det är vårt jobb. Att ta hand om våra unga. Alla våra unga. 

Örtvandring på Bulltofta!

Örtvandring Malmö – vilda ätliga växter och mindfulness. Sånt lockar. Åtminstone mig. Framför allt när det går av stapeln på Bulltofta, på andra sidan gatan från mitt hem. Sagt och gjort. Jag anmälde mig. Och vilken upplevelse det var!

Örtvandring

Nedan följer bilder på de växter vi tittade på, pratade om och smakade på. En diger lista blev det! Många av växterna är gamla bekanta till mig, men många är nya. Inte minst svartkämpe (släkt med groblad men mer lansettliknande blad) vars fröstängel smakar ugnsbakad champinjon. Smarrigt!

Exakt vad vi smakade på, vad man ska/kan göra av växten i fråga, om det är blad, blommor, äta som det är eller te osv, det kanske jag bygger på med framöver. I nuläget nöjer jag mig med att lägga upp namn och bild (oftast). Det betyder att jag nu har en referens i bild när jag tar mina promenader på Bulltofta, omutifall jag glömmer bort någon av kvällens alla gröna bekantskaper.

Rönn* (testade vi när vi satt i ring och presenterade oss för varandra)

björk

Björk

Lärk

Lärk

Hagtorn

Hagtorn

Johannesört

Johannesört

Blåhallon

Blåhallon

Oxel

Oxel

Jordreva

Jordreva

Ask

Ask

Brännässla

Brännässla

Hassel

Hassel

Fläder

Fläder (eller hylle som det heter på skånska)

Lind

Lind

Svartkämpe

Svartkämpe

Vitmåra

Vitmåra

Rödklöver

Rödklöver

Kärringtand

Kärringtand

Smultron

Smultron

Pil

Pil

Häckvicker

Häckvicker

Tusensköna

Tusensköna

Maskros*

Lönn

Lönn

Valnöt

Valnöt

Åkerfräken

Åkerfräken

Al

Al

Daggkåpa

Daggkåpa

Rallarros**

Lomme**

Kärleksört** (växer inte på Bulltofta vad Johan sett)

*Saknar bild och vi tittade/smakade
**Saknar bild och vi smakade inte på dem heller

Vill skänka ett varmt tack till Johan Granbom för kvällens upplevelse – som jag ska smaka mig fram på mitt älskade Bulltofta framöver!

Rosenørn-Gyllenstierns hyllesaft

Ja, det pampiga namnet står som rubrik i receptboken, på hylleblomssaftreceptet som jag fått av min fina farmor, vår oldemor. Igår plockade jag och maken blomsterklasar och sen satte jag en sats saft. Tänkte jag skulle dela med mig av receptet, eftersom ”moderna recept” har löjligt få blommor i förhållande till mängden socker och ska det vara hyllesaft ska det vara rejält med hyllesmak!

Rosenørn-Gyllenstierns hyllesafthylleblom
Ett par hundra hylleblomsklasar
3 liter kokande vatten
1,5 kg socker
80 g citronsyra (kan använda vinsyra också, eller skippa detta helt!)
4 skivade citroner
(natriumbensoat)

Varva klasar och citronskivor (välj ekologiska citroner så klart och skrubba skalet noga med varmt vatten innan du skivar dem!) i ett stort krus. Häll över en blandning av kokande vatten och socker (och citronsyra). Låt stå svalt i 5 dagar. Sila av.

Så kortfattad är beskrivningen i min receptbok, men om du inte gjort hyllesaft tidigare kan jag ge dig ytterligare några tips. När du har hällt över sockerlagen, så är det bra om du ser till att blommor och citronskivor inte sticker ut. Du kan ta en tallrik och lägga över och tynga ned så den håller blommorna nere, eller så gör du som jag precis testade för första gången, fyller ett par plastpåsar med vatten, knyter åt ordentligt och lägger dem över blommorna. Då tyngs de ned och risken för mögel osv minskar.

Jag fryser alltid in saften och har därför inte i natriumbensoat, men om du vill det kan du säkert googla dig fram till hur mycket du behöver, och lösa det när du är redo att tappa upp saften på flaskor. Och ska du frysa in – tänk på att lämna några cm så du inte fyller på ända upp i förpackningen eftersom vätskan utvidgas i fryst tillstånd. Och du – sen njuter du av den godaste hyllesaften i världen!

Och hylle förresten, det är det skånska (och danska!) ordet för fläder. Så hylleblomssaft är helt enkelt fläderblomssaft. Farmor sa alltid hyllesaft, så det gör jag med. Vill du kan du faktiskt göra rabarbersaft på precis samma sätt – fast den brukar jag oftast bara låta stå tre dagar.

Njut!