Jag minns dig på så många vis.

Hur du rikligt kryddade ditt språk med ordspråk.

Men kanske framförallt för ditt skapande – med dina händer har du åstadkommit så mycket, som kommer berika dina ättlingars liv i århundraden framöver, tänker jag mig! Och när jag själv sätter mig med stickor i hand, när jag virkar eller broderar, eller för den delen ställer mig och syltar och saftar, då känner jag mig extra mycket som arvtagerska till ditt (och även min momos) kunnande. I sådana stunder känner jag mig extra nära dig!

Tack för allt farmor, och inte minst tack för att du var en så fin oldemor till mina barn!