#blogg100 – Njuta mer av livet.

Vi hoppas att fler människor ska kunna dansa på ängarna, att fler människor ska tillåta sig att leka mer och njuta mer av livet och skapa sina egna riken.”

730 dagar daglig meditation på raken – det ska firas det! Bestämde jag mig för. Så sagt och gjort; jag bjöd barnen på trerättersmiddag. Tog med vördnad fram tre av de tolv tallriksmellanlägg som oldemor virkat som jag nyligen förärats, torkade av bordet, dukade med finporslinet (fast silverbesticken kom inte fram – next time!) och oldemors egenvävda linneservetter under lindens gröna träd, plockade en sommarbukett och satte i vas, och tog fram stolsdynorna.

Anna gav inspiration till förrätten, fast receptet var endast utgångspunkten från vilken jag tog avstamp. Till huvudrätt lagade jag nässel/kirskålspaj med fetaost (recept nedan), en familjefavorit i repris, serverad med en sallad på grovrivna morötter blandade med finskuren apelsin. Efterrätten stod Mr B för då han lärt sig laga ”bärglass” på hemkunskapen – dagens variant tog slut på förra sommarens infrusna björnbär (igår tog vi slut på hallonen).

Gott.
Vackert och trivsamt.
Lite speciellt; små saker som gav förvånansvärt mycket.
Ger mersmak – jag har ett sug efter lite mer fest och glamour i livet – vi ska nog hitta på fler saker att fira, ska ni se!

Nässel/Kirskålspaj med fetaost
Pajdeg – själv kör jag oftast med Latmajas pajdeg av Anna Bergenström:
100 gram smör
2,5 dl vetemjöl
1 krm bakpulver
En nypa salt
–> Smält smöret och låt svalna en stund. Rör ned vetemjöl, bakpulver och salt. Tryck ut i pajformen direkt, och förgrädda i 200 grader i 10 minuter.

Fyllning:
1 paket fetaost
Vitlöksklyftor
Snabbt förvällda och hackade nässlor och/eller kirskål
4-5 ägg (eller fler… var generös!)
2-3 dl mjölk
Timjan, kungsmynta, eller andra örter som ger lite extra smak
Peppar
–> Knäck ägg och ha i mjölk, riven vitlök och örter efter smak, peppar. Lägg nässlorna/kirskålen (ibland har jag även i gräslök, löktrav, vitlöksblast, ramslök, hackad grönkål, hackad squash… man tager vad man haver funkar finfint här!) i botten av pajformen. Skär fetaosten i bitar och lägg över det gröna. Häll över äggstanningen och grädda i 30-40 minuter på 200 grader. Låt vila en liten stund innan servering. Ät och njut.

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 85 av 100.
Boken ”Picknick – utflykter & inflykter” av Pia Kammeborn & Dennis Kammeborn.
Svenska inlägg här, engelska på 
helenaroth.com.

Rosenørn-Gyllenstierns hyllesaft

Ja, det pampiga namnet står som rubrik i receptboken, på hylleblomssaftreceptet som jag fått av min fina farmor, vår oldemor. Igår plockade jag och maken blomsterklasar och sen satte jag en sats saft. Tänkte jag skulle dela med mig av receptet, eftersom ”moderna recept” har löjligt få blommor i förhållande till mängden socker och ska det vara hyllesaft ska det vara rejält med hyllesmak!

Rosenørn-Gyllenstierns hyllesafthylleblom
Ett par hundra hylleblomsklasar
3 liter kokande vatten
1,5 kg socker
80 g citronsyra (kan använda vinsyra också, eller skippa detta helt!)
4 skivade citroner
(natriumbensoat)

Varva klasar och citronskivor (välj ekologiska citroner så klart och skrubba skalet noga med varmt vatten innan du skivar dem!) i ett stort krus. Häll över en blandning av kokande vatten och socker (och citronsyra). Låt stå svalt i 5 dagar. Sila av.

Så kortfattad är beskrivningen i min receptbok, men om du inte gjort hyllesaft tidigare kan jag ge dig ytterligare några tips. När du har hällt över sockerlagen, så är det bra om du ser till att blommor och citronskivor inte sticker ut. Du kan ta en tallrik och lägga över och tynga ned så den håller blommorna nere, eller så gör du som jag precis testade för första gången, fyller ett par plastpåsar med vatten, knyter åt ordentligt och lägger dem över blommorna. Då tyngs de ned och risken för mögel osv minskar.

Jag fryser alltid in saften och har därför inte i natriumbensoat, men om du vill det kan du säkert googla dig fram till hur mycket du behöver, och lösa det när du är redo att tappa upp saften på flaskor. Och ska du frysa in – tänk på att lämna några cm så du inte fyller på ända upp i förpackningen eftersom vätskan utvidgas i fryst tillstånd. Och du – sen njuter du av den godaste hyllesaften i världen!

Och hylle förresten, det är det skånska (och danska!) ordet för fläder. Så hylleblomssaft är helt enkelt fläderblomssaft. Farmor sa alltid hyllesaft, så det gör jag med. Vill du kan du faktiskt göra rabarbersaft på precis samma sätt – fast den brukar jag oftast bara låta stå tre dagar.

Njut!

 

Minnesord till en minnesvärd kvinna!

Jag minns dig på så många vis.farväl farmor

För din fantastiska matlagning.

Hur du rikligt kryddade ditt språk med ordspråk.

För ditt bestämda sinnelag – en envishet och i viss mån hårdhet som mjukades upp väsentligt på ålderns dagar.

Men kanske framförallt för ditt skapande – med dina händer har du åstadkommit så mycket, som kommer berika dina ättlingars liv i århundraden framöver, tänker jag mig! Och när jag själv sätter mig med stickor i hand, när jag virkar eller broderar, eller för den delen ställer mig och syltar och saftar, då känner jag mig extra mycket som arvtagerska till ditt (och även min momos) kunnande. I sådana stunder känner jag mig extra nära dig!

Tack för allt farmor, och inte minst tack för att du var en så fin oldemor till mina barn!

Lilla kyllan min

Kyllan hälsar

Lilla kyllan min. Hur många gånger har jag inte hört dig säga det?

Men bara du. Har aldrig hört någon annan använda det begreppet, och det fick mig att känna mig speciell. Det var varmt och omfamnande. Kärleksfullt.

Lilla kyllan. Det kallade du mig än en gång, senaste gången vi sågs då du fortfarande hade minnet behåll. Jag visste då att det var ett farväl, fast det är ett par år sedan nu. Jag tror du visste det med. Du kramade om mig extra hårt, och nog hade vi båda tårar i ögonen när vi skildes åt.

Du satt kvar på stolen i allrummet och själv åkte jag hemåt.

Tänk.
Tänk att leva närapå nittioåtta år (med knappa två veckor tillgodo).
Tänk så mycket du måtte ha upplevt under det nära-på sekellånga liv du levt. Ett s e k e l.

Men nu är en annan tid.
Nu bor du kvar i mitt sinne, mitt minne, mitt hjärta och min själ.
När jag hör göken ko-ko:a, tar åbroddens flikiga blad mellan fingrarna och känner dess doft, när jag tar upp en flaska hemmagjord hylleblomsaft från frysen, saft jag själv gjort med utgångspunkt i ditt recept. När jag ser solen glänsa och skänka livgivande energi till djur och natur. Då finns du där. I sinnet, minnet, hjärtat och själen, hos kyllan din.

Vila i frid, finaste farmor och oldemor.

Adventslyft nr 7 – Rötter

rötterRÖTTER är för mig något vackert, som har extra stor betydelse sen jag blev en Roth själv.

Begreppet rötter har många betydelser för mig. Jag tänker dels på den faktiska biologiska aspekten. Att ha starka rötter, vidsträckta rötter, kraftigt förgrenade, som håller mig fast till marken, samtidigt som de förser mig med mycket av det jag behöver för att kunna leva. Ett rotsystem som hjälper mig att stå stadig när stormvindarna viner.

Men så tänker jag också på familjen. Den närmaste. Vi fyra själar som bor tillsammans. Jag brukar kalla oss för Rötter när jag t ex ska skicka en födelsedagshälsning från oss alla fyra: ”Grattis önskar fyra Rötter!”.

Vi fyra själar.
Dottern och sonen som växer och utvecklas. Jag hoppas de har vars ett starkt växande och förgrenande rotsystem i vardande.
Maken vars kärlek blir allt tydligare och mer explicit, den märks, i det lilla, i det vardagliga. Maken som älskar skogen, framför allt tallskogen, och förstärker därmed mitt inre bildspråk än mer, för vad vore en tallskog utan sitt rotsystem? Vindpinade tallar som på något vis lyckas förankra sig i mark som till stor del kan bestå av klippor – jag minns barndomens somrar längs Mälaren, alla dessa klippblock som kantar kusten och min förundran över hur tallarna lyckas skapa sig ett habitat där de växer, vissa långa och raka, andra knotiga och vindpinade. Oavsett vilket, vackra som få. Precis som min make. Vacker som få, på insida så väl som på utsida.

Men familjen är större än så.
Den består också av bonusbarnen, och deras växande familjer. Av våra föräldrar och bonusföräldrar, av syskon och bonussyskon. Av mostrar och fastrar, kusiner och kusinbarn. Av oldemor, den enda i livet kvarvarande bland min och makens mor- och farföräldrar.

Men min familj är större ändå.
Jag skjuter mina rötter vida omkring, och omfattar därför även mina vänner i begreppet familj. #skolvåren Back Office. MasterMind-gruppen. Vännen som jag drogs till då jag för många år sedan stod på lördagar på Lilla Torg i Malmö och sålde egenhändigt gjord sameslöjd. Vännen jag mötte på en kurs, som tagit mina barn till bonusbarn. Och min räddande ängel så klart, som varit med mig så stor del av mitt liv. Vänner, som är en del av min familj. Vänner som finns där. Som jag finns där för. I det där växeldragandet som är en så naturlig del av livet. Ibland drar jag, ibland får jag draghjälp. Och så turas vi om. Vänner som rotar mig!

RÖTTER – jag tänker på familjen min. Både den närmsta och den utvidgade.
RÖTTER – vem eller vad tänker du på?

Ur barnamun

Får en fråga vid frukostbordet:

– Mamma, hade du gångertabellen när du var liten?

– Ja, det hade jag.

– Hade pappa det också?

– Ja, det hade han. Till och med oldemor [född 1918] hade gångertabellen tror jag.

– Oj, var de uppfunna då?

Ja, jag tror bestämt det.

20130722-142505.jpg

Men nu undrar vi, när ‘uppfanns’ gångertabellerna? Vet du?