Twitter fullkomligt självantände under sista timmarna av #skolvåren #afkHuddinge igår den 15 februari – och det har satt igång ett tankesnurr utan like i mitt inre. Det snurrar så mycket att jag inte kan samla tankarna just nu. Så därför kommer här en dikt kom till mig i rättan stund. Synkroniciteten, den är fin den. Så ett stort tack Sara Modig för att du just i detta nu fick mig in på detta spåret:
Nu ska jag gå till sängs, och imorgon då räcker jag fram mitt väsens skål. Tom. Du?
Galet härlig dag på #skolvåren #afkHuddinge. Inte en stund över att andas så nu kryper jag in i mitt krypin hemma hos Fröken Ann.
Älskar’t – värsta myskojan här under trappen! Sov gott så ses vi imorgon – du följer väl #afkHuddinge?
Äntligen trillade Therese hem till Ann, så nu är alla här – dvs jag, Therese, Ann, Susanne & Ninna.
Imorgon inleder vi #skolvåren #afkHuddinge kring temat en skola för hjärtat. Vad tänker du kring det?
Imorgon gäller det, då är det dags för det första av tre konvent som Skolvision håller under våren 2014 för eldsjälar inom skolans värld.
Med anledning av detta har jag tagit mig upp till Stockholm idag. Passade på att sammanstråla med Fröken Ann och titta på lokalerna för #skolvåren #afkHuddinge som går av stapeln nästa vecka. Så då ska jag till Stockholm igen. Tur det finns tåg, och faktiskt funkade det väldigt smidigt idag. Skönt.
Har just sagt hej då till Ann och sitter på pendeln på väg till Tensta Träff där vi ska sammanstråla, alla skolvisionärer, för att lägga sista handen vid alla detaljer inför morgondagen. Ser fram emot att träffa alla, både skolvisionärer och deltagare! Förväntar mig en härlig upplevelse imorgon, med mycket lärande.
Ses vi?
Tänk, tack vare att jag blev ordförande i Föräldraföreningen i Husie (som då enbart omfattade Videdals- och Risebergaskolorna) för 5,5 år sedan så är jag med i radio idag. Ja, så är det faktiskt, för mitt skolintresse väcktes på riktigt i föräldraföreningen. Tänk att ett sånt beslut kan få så stor effekt. Underbart är det!
Idag är jag nämligen med i LifeRadio Göteborg, mellan kl 17-18. Om du befinner dig i Göteborg kan du lyssna på 103,1 MHz. Om du däremot liksom jag befinner dig lite för långt från Göteborg så kan du lyssna live (eller i efterskott) på www.liferadio.se. 
Jag fick en möjlighet att spela in detta programmet samtidigt som jag var i Göteborg i #skolvåren-ärende i december, och det känns väldigt passande att det sänds just nu. Den 5 februari är det nämligen dags för det första av tre konvent med Skolvision, det går av stapeln i Stockholm och du kan fortfarande anmäla dig! Är du en eldsjäl som arbetar inom skolans värld och vill få lite inspiration från namn som Lou Rossling, Micke Gunnarsson och John Steinberg, eller från kombinationen av oss tretton skolvisionärer, så tycker jag verkligen du ska anmäla dig. Om du är lyckosam kan du dessutom vinna en biljett till ett av konventen, kolla in LifeRadios Facebook-sida för mer information.
Detsamma gäller #afkHuddinge med #skolvåren som äger rum veckan efter, den 14-15 februari, då #skolvåren också firar ett år! Även där kan du fortfarande anmäla dig, så är du pedagog, entreprenör, förälder, banktjänsteman, journalist, busschaufför, elev eller varför inte politiker, så tycker jag du anmäler dig och hjälper oss samskapa en skola för hjärtat.
Jag hoppas du lyssnar till kvällens program på LifeRadio Göteborg där jag samtalar med Hillevi Sjögren om både det ena och det andra. Med lite tur så kanske vi ses snart också?
Ibland förundras jag över hur gärna vi försöker ställa meningsmotståndare i motsatt ringhörna, för att direkt snöra på oss boxhandskarna och puckla på för fulla muggar. Hur ska jag då kunna dra nytta av allt det som min meningsmotståndare bär med sig, i form av visdom, insikter, erfarenheter och kunskap? Oavsett vem av oss som blir mest gul och blå är det ju onekligen svårt att ta del av allt som döljs bakom blåtiror och fläskläppar.
Jag rör mig mycket i skolutvecklingssammanhang, och fast jag tror vi alla egentligen vill åt samma håll, dvs till ett hållbart lärande samhälle, så hamnar jag och många med mig i ringhörnan där vi pucklar på varandra istället för att mötas på riktigt. De som tycker si kontra de som tycker så. Jag gör vad kan jag för att inte hamna där, men det är svårt ibland!
Jag förstår dock inte hur vi ska kunna komma framåt om vi går i polemik kring saker som vem som har mest rätt/fel, vilka som får vara med på förändringsresan och hur man får uttrycka sig. Begrepp som snömos, flumskola och katederundervisning dyker upp med jämna mellanrum, likväl som traditionalister, progressiva och många fler tillmälen.
Om det verkligen är ett förändrat samhälle vi önskar, så vore ju ett reellt första steg på vägen vara att försöka lyssna för att förstå, och därigenom se vad vi är ense om och vilka likheter vi har – eller?
Fröken Ann skrev om det på #skolvåren:s blogg och det kunde väl vara på sin plats med en påminnelse om vikten av att just lyssna för att förstå. Rekommenderar att du tittar på det TED Talk som lyfts fram, för just ”argument-as-war”-metaforen påverkar onekligen hur vi argumenterar. Och det märks ju också i så många av orden som kringgärdar detta. Ta meningsmotståndare till exempel, för att inte tala om metaforen med boxningsringen, våldsam om nått!
Vi behöver hjälpas åt – dra nytta av varandras engagemang, kunskap, erfarenheter och dådkraft! Jag har mina verktyg, du har några andra. Med tanke på hur stor mångfalden är bland individer och elever (!) så kommer vi garanterat behöva alla verktyg i världen!
Nä minsann, vi behöver snöra av oss boxhandskarna och sluta tänka i termer av MOTstånd. Kroka arm och tillsammans se hur vi kan använda våra olika – och därmed oerhört värdefulla! – insikter och åsikter, och hur dessa kan berika och ta oss framåt, gemensamt. Kanhända via olika vägar, men åtminstone åt samma håll, mot ett hållbart lärande samhälle. Är det någon som inte skriver under på det?
Jag vill gärna förstå, samtala och mötas, med alla möjliga individer och grupper, för det är så jag utvecklas. Jag vill göra det utan att känna att jag hamnar i ringhörnan och inte heller vill jag tvinga någon annan upp i ringhörnan!
Jag hoppas att jag inte är ensam om att önska detta?! Kroka arm någon?
What a year 2013 has been for me. I am so grateful for all that has happened, but more than anything I am thrilled about my part in making it all happen. Because it hasn’t ‘just happened’, it has been created in the tension that occur where being and doing meet up!
I am zooming out, looking at the year as a whole, and these thirteen instances show up. All of them have been very significant in some way during the past year:
Thanks to all the school visionaries, Rasmus, Charlotte, Inga-Lill and Wivan, super- & TPLC coaches, Alan, David, Max, Ann, Therese, Susanne, all of my old time and new found friends and especially my beloved family – you all enrich my life!
As I write this I realize how much more there is, big and small, that has contributed to the year of 2013. I truly live a rich life. A life full of mountains and valleys, highs and lows, and I learn from it all! I wouldn’t want to be without any part of that which we cal life. So from the bottom of my heart I’d like to thank you for enriching my life!
I hope you’ll accept my thanks?
Vilket år 2013 har varit för mig. Jag är oerhört tacksam för allt som skett, men framför allt är jag ofantligt glad i min egen delaktig i att skapa det som skett. För det har inte ”bara hänt”, utan det har skapats, i spänningen som uppstår där varande och görande möts!
Jag zoomar ut och tittar på året som helhet och då dyker dessa tretton händelser/saker/aktiviteter upp, alla har varit ofantligt betydelsefulla i en eller annan form under det gångna året:
Tack skolvisionärerna, alla #skolvårare, Rasmus, Charlotte, Inga-Lill och Wivan, super- & TPLC-coacher, Alan, David, Max, Ann, Therese, Susanne, alla mina nyvunna vänner och twänner och inte minst min älskade familj – ni berikar alla mitt liv!
När jag skriver detta inser jag hur mycket mer det finns, i det stora och det lilla, som bidragit till året 2013. Jag lever i sanning ett rikt liv. Ett rikt liv som består av berg och dalar, höjd- såväl som lågpunkter, och jag lär mig från alla dessa ögonblick, händelser och tillfällen. Skulle inte vilja vara utan någondera del av det som kallas livet. Så från djupet av mitt hjärta vill jag säga tack till dig som berikar mitt liv! Jag hoppas att du tar emot det?
Dennis Westerberg gästbloggade på #skolvåren med ett inlägg som rörde upp mycket känslor. Antingen hissades eller dissades inlägget. Många har läst och kommenterat det och även skrivit egna repliker. Det tycker jag är härligt, en av drivkrafterna med #skolvåren är ju just att få in många olika röster!
En tanke som slår mig när jag följer vad mitt flöde säger i relation till Dennis blogginlägg är att många gräver ner sig i en detalj, ett ord eller en mening. Då befarar jag att man missar den övergripande tanken, det oskrivna som står att finna mellan raderna, andemeningen med texten. Det känns lite som att många fastnar i att läsa varje ord som vore det Sanning, man blir i det närmaste bokstavstrogen. Tror få blogginlägg är skrivna på det viset, att författaren vänt och vridit på varenda ord. Jag vet att jag själv inte skriver blogginlägg så, och tror inte jag är ensam om det?
Jag har övat på att ta ett kliv bakåt, zooma ut och ta in helheten innan jag går igång på ett ord eller två. Det har gjort stor skillnad i mitt liv, inte minst för att det gjort att jag använder min energi så mycket smartare, då jag agerar oftare än jag reagerar (det vill säga, jag tittar på tanken som initierar mina känsloreaktioner). Vad skulle hända om du övade på att zooma ut?
Den 20e december publicerade #skolvåren sin julkalenderlucka, precis som vanligt. Men där tar det slut. 
Sen hände bara ovanliga saker. Bakom luckan dolde sig Hjärnkontorets programledare Benjamin ”Beppe” Singer, med en av de starkaste texten om en lär-resa som jag någonsin läst. Och jag var bestämt inte ensam om att tycka det, eftersom texten lästes av över 4000 personer den dagen och på den vägen fortsatte det.
När tanken får vandra möter den något som den krokar fast vid nu och då. Här ett sånt exempel, en slöjdlärare som berördes av Beppes text i #skolvåren:s julkalender, och skriver om att tro på människor. Älskar hur vi kan inspireras av våra möten med andra, oavsett mötets form!
En av grundförutsättningarna för att kunna mötas är att vi är öppna och mottagliga för de intryck som vi stöter på, och även en smula uppmärksamma på oss själva, så att den inre reflektionen fångas upp på något vis.
Jag hoppas du tar dig tillfälle under helgerna att låta tanken vandra, utan krav på prestation eller effektivitet – tillåt dig att reflektera, vilket för mig handlar mycket om att zooma ut, snarare än att zooma in (som för mig är vad analyserande handlar om).
Vad sker i dig när du låter tanken vandra?
HERO - the coach 