Etikettarkiv: lärande

CoachWalk

Publicerad den av
10

Oh vad jag älskar att gå CoachWalks med mina coachklienter!

Idag har jag haft ynnesten att gå två CoachWalks på eftermiddagen, i två av Malmös vackra parker, under ymnigt snöfall. Men det har inte stoppat oss, snarast tvärt om! Vi pulsade gladeligen på. Mina kinder (och min själ!) känns fortfarande rosiga!

Jag utbildade mig till professionell coach (enligt ICF) på CoachWalk Academy. Rekommenderar dem varmt om du står i begrepp att gå en coachutbildning – vill du veta mer så kontakta dem direkt eller hör av dig till mig. En av höjdpunkterna jag tagit med mig därifrån är CoachWalken i sig. Att gå en CoachWalk är något så enkelt som ett coachingsamtal under en promenad.

En CoachWalk ger många vinster, inte minst för att det kombinerar reflektion med motion, bådadera är aktiviteter många behöver mer av. Dessutom är det så finurligt att det är vansinnigt svårt att stå stilla mentalt samtidigt som du rör på dig fysiskt. Att du tar kliv efter kliv framåt gör att det mentala hakar på av bara farten. 🙂

Fåglarna i Slottsparken

Har du tur får du lite härliga naturupplevelser på köpet! (Även bilderna till följande blogginlägg är tagna av mig under CoachWalks: Möjligheter,  Bortvald.)

Hur är det, har du själv upplevt att du får annat perspektiv på tillvaron, eller plötsligt kommer på lösningen till ett problem som gäckat dig under en längre tid, när du t ex går en promenad, eller springer en runda? Eller har du kanske tom provat på en CoachWalk? Dela gärna med dig av dina tankar, kanske kan det ge en annan läsare en skjuts ut i promenadstråket, med eller utan en coach!

Syfte

Publicerad den av
5

Har du funderat på det där med syfte nån gång? Varför finns du här? Varför finns din tjänst/befattning? Varför finns ditt företag, organisation, intresseförening?

Jag funderar mycket på det. Tror det skulle gagna fler att fundera kring frågan
”Vad är syftet med … ?”. (Fyll i slutklämmen själv.)

Jag har tidigare skrivit om min livsuppgift, och frågan om syfte handlar till stor del om samma sak. Men kanske det blir enklare att titta på en tjänst, en position, ett företag, en organisation osv, om man pratar om syfte snarare än livsuppgift.

Kundtjänst till exempel. Varför finns kundtjänster? För att göra kunden en tjänst? Troligen. Har du, liksom jag gjort, nånsin ringt en kundtjänst bara för att bli bemött allt annat än tjänstvilligt? Som tur är har jag även stött på klockrena kundtjänstänglar som verkligen har förstått varför de finns där!

Samma fråga ställer jag mig kring sjukvården. Vad är det främsta syftet med sjukvården? Att vårda de sjuka, om man ska lyssna till ordet ‘sjukvård’. Sjukvårdens allra främsta uppgift torde ju vara att se till att ingen behöver dem, men om det mot förmodan kommer in en patient så ska vederbörande ut ur systemet så fort det bara är möjligt att få dem friska igen (givetvis utan stress!). Är det vad som sker, ligger det främst i allas sinne, alla (!) de som arbetar inom vårdapparaten? Är det vad samhället förväntar sig, när det ställs krav som att kötid inte får överstiga 90 dagar? Som du frågar får du svar – vad skulle hända om kravet ställdes tvärt om, t ex ”Patienter ska behandlas omgående”?

Och så skolan sen då. Ett av mina favoritobjekt. Varför finns skolan till? För barnens skull? Eller för de vuxna som jobbar i det? Eller för föräldrarna, som därmed får barnomsorgen tryggad? Några som verkligen trycker på för en skola för barnens skull är Micke Gunnarsson som dragit igång Skolstrejken och Pamela von Sabljar t ex.
Jag är själv engagerad i både föräldraföreningen i Husie och Barnverket och brinner för att diskutera skolsystemet, både IRL, på Facebook och inte minst Twitter. Jag inser att det finns mer än ett syfte med förskola/skola/fritids, men jag önskar att fler som på något vis berörs av skolsystemet (finns det någon som inte gör det egentligen?) verkligen höll fokus på barnen.

Jag är optimist i hjärta och själ och tror dessutom människor om gott. Jag vet att en överväldigande majoritet av befolkningen går till jobbet och tänker att de ska göra sitt bästa varje dag. Så är det. Vi vill gott, det tror jag verkligen.

Dock vet jag av egen erfarenhet att det är svårt att hålla syftet främst, att verkligen lyckas hålla det i fokus dag ut och dag in. Jag tror dock vi skulle ha en annorlunda (härligare!) värld om fler gjorde ett mer aktivt försök att hålla syftet längst fram på hornhinnan varje dag!

Ett steg i tagetSakta men säkert skulle vi då ta ett litet steg mot en bättre värld, och troligen också mot större personligt välmående, varje dag.

Hur tänker du kring syfte? Det du gör varje dag – förankrar du det i ett uttalat syfte? Gör det någon skillnad? Och hur lyckas du hålla fokus på syftet?

#VisibleLearning

Publicerad den av
7

Idag har jag blivit stärkt i min identitet som förändringsagent. Har kallat mig själv det under ett års tid eller så, men insåg för ett par år sedan att det, i sanning, är den titel jag borde haft på alla anstälningar och uppdrag jag haft under min yrkesverksamma tid. Min känsla från gårdagen om  klarsynthet efter att dimman lättar stämde med andra ord!

Idag har jag, å Barnverkets vägnar, varit i Stockholm på konferens vid namn Visible Learning. John Hattie var dragplåster, men James Nottingham var minst lika inspirerande, om inte mer. Har twittrat hela dagen lång, under hashtaggen #visiblelearning, så är du nyfiken så kan du hitta en massa input från mig och andra twittrare där. (Jag twittrade mest som @Barnverket men även en smula som @HERO_Respondi – följ oss gärna!)

Har skrivit anteckningar och twittrat samtidigt, vilket är något schizofrent. Men på något underligt vis ger det mig även en möjlighet till omedelbar fördjupning, inte minst när jag får respons på mina tweets. Dagens absoluta höjdpunkt var dock när John Hattie på eftermiddagen raddade upp en massa uppmaningar, där den absolut bästa löd ”I am a change agent!”.

Oj vad det gjorde mig glad – justFörändringsagent för att jag ju ser själv att jag själv, och alla andra förändringsagenter kan göra så stor nytta, och behövs för att vända trenden av negativt rapporterande, uppgivenhet och hopplöshet som omgärdar svenska skolsystemet idag.

Vad är då en förändringsagent? Det kan t ex vara en individ som agerar katalysator för förändring. Hittade på sidan 128 i sin bok Visible Learning (finns även på svenska) skriver han följande om lärarens bidrag: ”It requires them to believe that their role is that of a change agent – that all students can learn and progress, that achievement for all is changeable and not fixed, and that demonstrating to all students that they care about their learning is both powerful and effective.” (Läs mer om Visible Learning i den här presentationen t ex.)

John Hattie uppmanar alltså alla lärare att öppet se sig som förändringsagenter!

Nu tar jag mig stärkt av dagen hemåt, och kommer oförtrutet fortsätta som förändringsagent ett bra tag till – och hoppas så att jag får sällskap av några fler! Kanske du? Skriv gärna en kommentar om du själv ser dig som förändringsagent, eller om du får några andra reflektioner på begreppet eller blogginlägget!

Dimman

Publicerad den av
6

Sitter på ett tåg på väg till en spännande morgondag i nya sammanhang – känns lite symboliskt att det är så dimmigt. För ni vet hur det är med dimma, ett tu tre bara lyfter den och världen framstår klarare och skarpare än någonsin.

Det finns flera fördelar med dimma förutom att den försvinner.

Den bäddar in, rundar av, gör att allt framtonar lite mjukare. Dessutom så lockar det gråa vädret till att krypa upp i ett soffhörn med en riktigt bra bok, gärna invirad i en filt med katten purrandes i knät. Eller så går jag en promenad, i den gråa tystnaden, vindstilla och med en ständig puff av vattenånga mot mina kinder. I sådana stunder finns det ypperligt utrymme till reflektioner, vill jag lova!

Vad döljer du?

Tänker att jag rundar ytterligare ett hörn till årsskiftet. Ett uppdrag tar slut och en ny  osäkrare framtid väntar. Som jag längtar – vad ska det föra med sig månntro? Följer energin, och den är väldigt lätt att följa – för mig handlar det om att vara en förändringsagent och katalysator i det paradigmskifte som vi är mitt uppe i, vad gäller skolsystem men också samhället i sig.

Tänker också att jag ska passa på att se tillbaka på det gångna 1,5 året på detta uppdrag – vad har jag bidragit med? Vad har jag lärt mig? Vilka nya verktyg tar jag med mig och vilka lämnar jag ifrån mig, som tappat sin relevans? Vilka nya insikter har jag fått?

Passa på du med och gör en inventering av ditt liv, var du står just nu, var du vill stå om ett tag, vad som lockar, vad som inte lockar. Det finns så många frågor som kan hjälpa dig att leva ett gott liv, ett liv där du utmanas och ger allt det du har potential att ge.Högt uppe på toppen av ett berg

Tycker du det är svårt att ställa frågorna till dig själv – jag tycker själv det kan vara svårt att ställa de riktigt utmanande frågorna, de tenderar jag att smita från – så rekommenderar jag dig att skaffa dig en coach, att ställa kraftfulla frågor är en av de saker vi gör allra bäst. Det är åtminstone en av mina styrkor som coach!

Har du själv tagit hjälp av en coach? Vad har det gett dig? Rekommenderar du det till andra? Varför, i sådana fall? Dela gärna med dig av dina tankar i ämnet i en kommentar nedan!

Positiv!

Publicerad den av
13

Jag har levt som två individer, kan jag nästan säga.
Före-Helena var en oerhört negativ person, som letade fel i allt och framhävde vartenda misstag… ja, kanske inte fullt ut så illa, men i stor utsträckning!
Efter-Helena har arbetat hårt och målmedvetet på att bli en positiv person, och därför blir det så härligt när jag får bevis för att det lyckats! För mig handlade resan om att gå från en jag-är-inte-ok-grundkänsla till en jag-är-ok-grundkänsla, något jag kanske berättar mer om någon annan gång.

”Är du alltid så positiv som du verkar?” frågade en kollega för ett tag sen.

Och eftersom jag med gott samvete och överensstämmande med sanningen kunde svara ”Ja, i princip är jag faktiskt det!” så slogs jag, igen, av vilken resa jag gjort. Och hur tacksam jag är för att jag gjort den, för att jag härdat ut och strävat på.

Häromdagen läste jag ett citat av Henry Ford som lyder:
Sikta högt - allt är möjligtHåller du med? På mig stämmer det till fullo, den tuffaste match jag gått i mitt liv, är också den som gett mig allra mest, vad gäller möjlighet och drivkraft till min egen personliga utveckling.

Har du något annat citat som kan passa in i sammanhanget, så dela gärna med dig!

Bådeock!

Publicerad den av
4

Blir så fascinerad av tendensen att tänka antingen eller som jag stöter på lite överallt. Själv har jag mycket större fallenhet åt både ock-tänkande.

Som det här med att varannan treåring surfar på nätet, som varit i ropet senaste dagarna. Taget ur sitt sammanhang och uppblåst till orimliga proportioner kan det låta hemskt. Men varför ska det handla om antingen eller? Varför funkar inte både ock? Det finns enormt många bra, pedagogiska, kreativt stimulerande appar. Människor med olika funktionsnedsättningar kan ha stor glädje och nytta av den ”nya” tekniken, ja, utan tvekan kan det gagna oss alla.

För mycket av det goda kan dock bli för bra. Det är närmast en universalregel.

När det gäller just användande av surfplattor, datorer, dataspel, mobiler med mera, oavsett ålder på användaren!, så behövs regler och struktur. Vi behöver diskutera hur vi vill ha det i de sammanhang vi hör hemma, som familjen. Typiska familjeprinciper kan vara att vi äter middag tillsammans, umgås som familj, sköter sömn, hygien, motion och arbete (om det så är skola eller jobb) samt odlar mer än ett intresse. Så enkelt, och så svårt, kan det vara. Att börja prata om det är ett väldigt bra första steg, för det är så mycket enklare att leva upp till förväntningar som uttalats. Är jag dessutom delaktig i att forma familjens gemensamma regler så ökar chansen att jag lever upp till dem.

Och betänk, att det handlar inte om antingen eller, utan både ock. För de allra allra flesta av oss är världen inte svart eller vit, utan består av ett myller av gråa nyanser.

Varför angriper vi ofta nymodigheter som om de innebär problem? Jag drar mig till minnes hur boktryckarkonsten, teater och opera, rock ‘n roll och R&B, för att inte tala om charleston och lindy hop, togs emot som om det var samhällsomstörtande aktiviteter och ett garanterat steg mot världens undergång. Visst har det lett till förändringar, men inte – hittills – världens undergång. Har vi inte kommit längre än så här i våra attityder?Greyness

Våga var lite nyfiken! Fåga dig själv hur något du inte är insatt i kanske kan gagna dig! Testa och se. Kanske är det du testar något för dig, kanske inte, men oavsett vilket, så kanske det finns andra som gillar just den grejen. Låt dem då få göra det. Om du oroar dig över eventuella negativa konsekvenser, inled en dialog med de som tycker annorlunda än du, istället för predika total avhållsamhet. Kanske möts ni på halva vägen och går därifrån med ökad insikt! Båda två!

Bejaka de gråa nyanserna!

Rädslor

Publicerad den av
7

Rädslor kan sätta stopp för mycket. Både stort som smått. Det händer mycket just nu, och jag möter många som står i begrepp att vända blad inom olika områden. Därför blev jag så glad när Alan Seale delade nedanstående citat i ett nyhetsbrev i veckan.

mark nepo

Betänk vilka möjligheter som kan öppnas för oss om vi vågar tänja våra komfortzoner lite grann. Det måste inte vara stora kliv eller halsbrytande äventyr. Det kan räcka med det lilla.

Våga gör som Mark Nepo säger så klokt: kliv utan tvekan en tum in i det okända.

Har du gjort det någon gång? Som egenföretagare har jag gjort det många gånger – att starta eget utmanade ganska många rädslor – men även som privatperson så klart. Det är sådana här tillfällen som gör att jag växer. Och det gillar jag! Berätta gärna hur du tänker kring att ta små kliv för att utmana dina rädslor!