Have you ever thought about how little it really takes, to make someone’s day?
Why not go out and make one person smile today?
Smile
Svara
Kategoriarkiv: Hållbar framtid
Wealth
I am astounded.
And bothered.
We need to make a change.
Don’t know what I’m talking about?
Check this out:
I haven’t checked the data behind this – but they are listed at the end of the clip, so they should be easy to verify. But whether or not the data is 100% accurate or not, I am sure there is too much that is true!
So watch, and then ask yourself:
Is this the world you want to live in?
Trusting your answer to that question is No – I challenge you on what action you intend to take today, here and now, to make the world a better place?
Motorvägen
Vaknade med en liknelse på hjärnan. Handlar om påfarter och avfarter. Har en känsla av att många ser på skolan som en transportsträcka (ett visst antal mil på motorvägen) som eleven kör in på när hen börjar i förskola, förskoleklass eller årskurs ett (finns kanske olika tänkta påfarter). När man är klar (gymnasiet eller högskola för merparten) så kör man ner på avfarten och ‘är klar’.
Irriterar mig redan en smula – för det är ju detta som förhindrar att vi, som individer i samhället, lever det livslånga lärandet.
De facto är det ju så att livet är en enda lång transportsträcka av lärande, ibland går det fort (motorväg) och ibland lite långsammare (skogsväg), men vi befinner oss alltid på resande fot på Lärandets väg.
Läste på Twitter häromdagen att foster börjar lära sig känna igen språk redan i magen – så nog pågår det ett lärande redan där. Inte minst för att barn kan födas med en två-språklig förståelse till och med, om den i magen hört två språk! Fantastiskt att tänka på.
Så om vi tar oss upp på lärandets väg redan i fosterstadiet, då vill det till att vi slutar se skolan som stället ‘där man lär sig det man behöver veta för livet och när man är klar med skolan är man klar med lärandet’.
Att hastigheten kan variera och att man ibland behöver göra sk pit stops, det känns logiskt. Men faran ligger i att mentalt köra av vägen, att tro sig vara färdigrest.
Var befinner du dig i förhållande till Lärandets väg?
Vad väljer du?
I varje stund, i varje ögonblick, i varje situation har jag ett val. Ett val som handlar om vem jag vill vara just nu. När jag skriver ett tweet, hälsar på en okänd människa på stan, när jag handlar bananer i matbutiken eller går förbi en hemlös på stan. I stort som smått har jag ett val.
Säkert finns det människor som tycker att det är betungande, med detta eviga väljande. Men gör en tankeflipp, och fundera över att valen du ställs inför möjliggör ett omskapande. Det ger dig i varje valsituation en möjlighet att göra gott. Att göra en annan människa väl, som Stig Dagerman skrev.
Du har också valet att göra precis tvärt om. Du kan välja att inte göra väl. Du kan välja att agera på ett sätt som inte gagnar, varken dig själv eller andra. Kanske är detta vad du i stunden känner för – men du har också ett val att avstå.
Frågan är vad du väljer?
I was here – #afkMalmö
Utmattad efter två dagar med #afkMalmö – nöjd – stolt – glad – tacksam – berikad – bemött & slagen av ytterligare insikter – inte minst vilken fantastisk läranderesa #skolvåren är för mig. Och kanske även för dig?
Vi avslutade med att visa Beyoncé och hennes framträdande i FN:s generalförsamling 2012 med låten I was here:
Från denna låten tar jag särskild med mig följande meningar, utöver gåshudseffekten som är massiv!
Jag vill påstå att vi alla har ett ansvar att göra skillnad i världen utifrån våra individuellt givna förutsättningar. Jag gör mitt bästa och jag räknar med att du gör detsamma. Stämmer det?
Acceptance
How good are you at acceptance? I have, historically, not been good at it at all, but I’m getting there. I got this EnneaThought yesterday though, and it sparked some thoughts:
I have gotten really good at accepting myself as I am. But also at loving myself, a step up from acceptance in my view. The same goes for other people. But the world. Hm. That’s a trickier issue I must say.
And I guess it really is the same process in work here. You see, when it comes to myself, I no longer believe I have to ”better myself”. I don’t see me as a self-improvement project, the Do-It-Yourself variety. Rather, all the changes that I go through, are me becoming more me. It’s be allowing myself to be me, fully. It’s me, shedding the layers of stuff, issues, constraints, patterns that I have put on myself, or had put on me by society because I thought that was ”the way it’s supposed to be”.
The same goes for the world I just realized. I accept the world as it is, but want to assist in letting the world shed all the stuff, issues, constraints and patterns that we – society – place upon the world, letting the world be more itself. Because I believe those patterns aren’t serving us or the world. And they are not natural laws or musts. They are mostly made up of beliefs and systems.
Interesting this. When I first read that statement, I felt a huge resistance to it. How to accept the world as it is, when I don’t think it is perfect and at the peak of what we can achieve, as mankind.
But during the time it’s taken me to write this blog post, I have let go of the resistance, the acceptance has grown, and I see that the world is perfect – it’s just that there’s a lot of stuff in the way of that perfectness shining through.
Far out? Yeah, likely. I’m ok with that. Are you? Do you accept yourself, others and the world just as they are?
Svar till Susanna
Och alla andra så klart! Kanske framför allt till mig själv. Att formulera mina tankar här hjälper mig att vidareutvecklas.
Jag vill nämligen ta vid där Susanna Arolin lämnade oss, i sitt svar till #skolvårens fråga ”Varför skola?”. Susanna radade upp en massa följdfrågor kring varför vi borde ha en skola. Här ger jag mina svar – just nu – till dessa följdfrågor.
Har vi skola för att…
• Forma demokratiska och aktiva samhällsmedborgare?
Jajamensan!
• Skapa ökad ekonomisk tillväxt och klara oss i den globala konkurrensen?
För mig: Nej. Jag tror vi drabbats av kollektiv tillväxthysteri, och dessutom tror jag inte att konkurrens är nödvändigt, åtminstone inte i den form det tagit sig. Jag tror på en annan värld, en hållbar värld, där vi inte tömmer våra reserver i den eviga jakten på mer mer mer. En värld där vi samsas om det som finns, snarare än roffar åt oss, och låter några gå tomhänta.
• Få höga resultat i nationella och internationella kunskapstester?
Nope! Denna eviga rangordning. Vem gagnar den?
• Stimulera forskning, innovation och kunskaps/företagsutveckling?
Absolut! Vi behöver alla agera utifrån ”Viktigt på riktigt”-devisen som Årstaskolan gett oss. Livet är viktigt, och måste vara på riktigt, och är det det – så kommer innovation och utveckling som ett brev på posten!
• Skapa ett hållbart samhälle med friska och socialt ansvarstagande medborgare?
Oh ja!! Hållbart lärande samhälle, det är min dröm!
• Hjälpa varje människa att uppnå sin personliga potential och bli fri att leva sitt liv utifrån eget huvud?
Amen. Jag tror nämligen att vår inneboende olikhet gör att det finns människor för alla behov vi har, gemensamt.
• Skapa en gemensam värdegrund och kunskapsbas att bygga samhället på?
Ja, eller njae. Ja, svarar jag, om vi snackar värdegrund. Som t ex Konventionen om mänskliga rättigheter. Den är väl bra och grundläggande. Gillas. Men Njae vad gäller kunskapsbas, åtminstone i den form det där har tagit idag, med år efter år av läroplaner och kunskapsmål som varje individ ska bedömas mot. Jag tror det är viktigt att vi som individer kan lära, skriva och räkna. Jag tror vidare att det är ofantligt viktigt att människan bygger upp kunskap, men att alla ska ha (mer eller mindre) 12 års gemensam kunskapsbas (grundskola och gymnasium), det ställer jag mig mer och mer tvivlande till.
• Lära alla medborgare grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna?
Yup, se ovan. Å andra sidan tror jag detta kan göras på väldigt många sätt. Men att det är viktiga verktyg att ha i sin verktygslåda, det tror jag.
• Förmedla och utveckla EQ: relationskompetens, kommunikationsförmåga och självkännedom?
Ja. Oh ja! Och här finns det ofantligt mycket att göra. Har så mycket tankar om detta, att jag ransonerar mig. Men betänk vad människor ångrar på sin dödsbädd och fundera över varför så många inte ens vågar drömma.
• Få antalet egenföretagare att öka?
Tycker inte det har något egenvärde i sig, däremot tror jag att det är dithän arbetslivet kommer att gå. Och det stämmer bra in i min tanke om varje individs unikitet; gör jag det jag brinner för och älskar, så gör jag det (oftast) bra och mår då också bra. Många egenföretagare jag känner (inklusive mig själv) gör ju just det.
• Minska ojämlikhet och överbrygga samhällsklyftor?
Även här blir det ett rungande ja. Drar igen upp min önskan om att varje människa utmanas, uppmanas och uppmuntras att blomma ut i sin fulla potential – för mig innebär det att ojämlikhet försvinner och klyftor likaså.
Gillar detta citatet av e.e. cummings och tänker att det är vad samhället – och skolsystemet – borde ha som målsättning: Att bidra till denna individuella, och kollektiva (!), resa. Så tänker jag. Hur tänker du?
Just being a person
Just watched this clip:
Am horrified there are so many who do nothing at all, silently they watch, keeping their eyes downcast, not saying anything. Am relieved there are people speaking up once in a while, and elated at the ending:
That was not heroic, that was just being a person.
Ain’t that the truth, and we all have a choice what kind of person we want to be. Martin Luther King Jr said it beautifully:
“Our lives begin to end the day we become silent about things that matter.”
Watch this clip, and imagine it’s your best friend behind the counter. Would person would you chose to be then?
Panik i skolpolitik
Förra veckan fick jag en present av 
John Steinberg, en av skolvisionärerna i Skolvision 2013. Boken Panik i skolpolitik är en liten men naggande god summering av läget i svenskt skolsystem idag och samtidigt konkret med förslag på vad John anser bör göras i detta läget.
Bäst av allt gillar jag hans slutsats att det inte handlar om att göra mer, lägga på ännu mer arbetsuppgifter och pålagor. Snarast handlar det om att skala bort. Gå till botten med vad skolans och lärarens uppdrag är, och hålla fokus där.
Det finns många små godbitar i boktexten och jag delger här ett par stycken:
Debatten borde handla om hur vi kan kvalitetsutveckla flera platser för lärande – skapa ett lärande samhälle.
… försök att förstå hur det ens är möjligt för alla människor att uppnå samma mål.
Skickliga lärare, handledare och mentorer behövs mera än någonsin!
Vägen framåt går via att kvalitetsutveckla skolan och samtidigt arbeta för ett samhälle där livslångt lärande underlättas på alla plan.
Jag drömmer om och arbetar för att skapa ett hållbart lärande samhälle, och det gör mig därför glad att stöta på fler som gör detsamma.
Hakar du på?
Förändra världen en tanke i taget!
Ibland får jag inspiration, tankespjärn eller rena insikter av det lilla. Som denna Facebook-meddelande-dialog jag hade för ett tag sedan med Linus Jonkman (som godkänt att jag outar honom).
Linus: Jag har dåligt samvete just nu för att jag inte hinner läsa, reflektera och svara så genomtänkt på dina briljanta inlägg som de förtjänar
Jag: Oh! Kärt av dig! Men vet du – detta lilla guldkorn värmer gott, ska du veta, och det är så att saker och ting blir i den mån de blir. Att TÄNKA gott om ett inlägg ger oxå verkan! (Kvantfysik, I love!)
Linus: Ah så sant. Bara genom att observera något kan vi tydligen ändra dess egenskaper. Det där är en av de mest svindlande tankar jag hört på länge.
Jag: Mmm, det har du rätt i. Vet du – där fick jag inspiration till ännu ett inlägg – stort tack!
Håller med Linus – det där är verkligen en svindlande tanke. Tänk vad det öppnar för möjligheter – vi kan förändra världen, en tanke i taget! (Kvantfysik är ett namn på det fenomenet.)
Så, vad tänker du för tanke just nu?
HERO - the coach 