Vända ryggen till eller möta blicken?

Sonen som följde med till vallokalen igår är hemma från skolan idag. Han frågade nyss ”Mamma, vem vann igår?”, så jag plockade fram @jacobmollstam:s valgrafik som jag såg på Twitter i morse.

Twitter och Facebook är fyllt av tankar kring valresultatet, om antal röstande, om fördelningen, om uppgångar och nedgångar för olika partier och trender som är mer eller mindre tydliga.

Att Sverigedemokraterna går framåt i Sverige och att liknande partier gör detsamma i stora delar av Europa tycker jag är riktigt ledsamt. Men jag tror inte vi vinner så mycket på att vända ryggen till. Jag tror mer på att möta blicken. Att mötas, att samtala, att vara nyfiken och öppen för att våga föra ett samtal. Det kan vara ett tufft samtal, ett jobbigt samtal, och säkert på många sätt ett frustrerande samtal. Men jag tror det behöver föras. Jag tror vi behöver nå in i varandras hjärtan, fånga den samhörigheten som vi alla är en del av, oavsett om vi vill det eller ej. Jag tror dessa samtal gör sig allra bäst i köttvärlden, så gå en promenad, bjud på en fika, ta en lunch, eller byt några ord vid busshållplatsen med en annan människa. Bjud upp till dans. Lär dig något av och om denna medmänniska och försök förmedla dina egna tankar kring samhället, medmänsklighet och framtid.

20140526-122651-44811998.jpg

Jag tror på en hållbar lärande framtid. Jag jobbar på att skapa den framtiden varje dag. Jag tror på kärlek, att kärlek handlar om möten, och att det är en bra väg till den hållbara lärande framtid jag drömmer om.

Vad tror du på? Och kantas vägen dit av att vända ryggen till eller genom att möta blicken?

Naturens under!

Igår var det Valborgsmässoafton, och jag och Mr B tog oss upp till ytan bortom Gullbergagatans förlängning, uppe på Bulltofta, för att sjunga in sköna maj och titta på brasan. Riseberga villaförenings tradition hänger fortfarande i.

20140501-072054.jpg20140501-065904.jpg20140501-065856.jpg

När jag gick hem (Mr B cyklade i förväg) så tittade jag upp och såg en uggla i ett träd bortom stora lekan, vid Risebergaån. Blev helt paff, inte minst när den sedan tyckte jag var lite för PÅ med kameran, så den flög och landade i ett träd på andra sidan ån. La upp frågan på FB-gruppen Vilda Malmö och fick bekräftat att det bor två kattugglor i parken.

Och nu på morgonkvisten har någon i samma grupp lagt upp foto på mård i Bulltofta. Hade inte en susning om att det fanns mård här. Visste du det?

 

Naturen slutar aldrig att förundra mig. Senaste veckorna har det blivit väldigt mycket av den, när vårvärmen får allt att fullkomligt explodera i lövsprickning och blom.

20140501-065951.jpgGårdagens gröna smoothie gjordes grön av en handfull löv/blad från trädgården. Lind, svarta vinbär, harsyra och ett litet myntabladpar.

20140501-070007.jpg20140501-070059.jpgHar plockat mycket nässlor och fryst in, efter en snabb förvällning. Och så har det blivit ett par pajer så klart. Att göra nässelpaj med fetaost (och en extra äggig äggstanning med en riven vitlöksklyfta i) är verkligen något jag kan rekommendera.

20140501-070028.jpgOch så senaste favoriten kirskål så klart, som jag också fyller frysen med. Ja, jag torkar både brännässla och kirskål också. Allt för att ha till vintern när de gröna bladen lyser med sin frånvaro utomhus.

Igår stannade jag vid Ulricedals värdhus och plockade på mig ett rejält fång, när jag cyklade hem efter ett möte. I FB-gruppen Vilda ätliga växter i Sverige finns gott om inspiration och när en kvinna vid namn Beatrice la upp ett recept på fräst kirskål var jag tvungen att testa. Ny favorit, jag lovar, det är helt fantastiskt gott! Stort tack Beatrice för att du knuffade mig till att faktiskt prova, genom att lägga upp detta enkla recept.

Gör så här: Plocka ett fång kirskål (jag plockar de nya lite blanka bladen), skölj, fräs i mycket olja på medelstark värme under ständig omrörning. När du tycker de ser klara ut så strör du på flingsalt och några droppar färsk citronsaft. Ät och njut.

Så min vän, ut i naturen och upptäck naturens under! Men se till att du vet vad du gör, så klart. Det finns mycket giftigt också, så se till att du använder nyvunnen kunskap med förnuft. Kanske du har något tips att dela med dig av?

Mamma, jag önskar en fredlig värld!

Barn är för underbara. Det kommer små korn av vardagsvisdom från dem som jag ibland lyckas snappa upp och fånga, så jag kommer ihåg dem. Denna gången var det sonen som kläckte ur sig något lite underfundigt när han gjorde sig i ordning för att gå till skolan.

20140415-193706.jpg

Kanske är det inte svårare än så? Kanske skulle det lilla steget kunna öppna upp för så mycket mer? Vad tror du? Hur många säger du Goddag Goddag till på dina färder ute i samhället?

Själv säger jag kanske inte just goddag goddag så ofta, men jag ler mot snart nog alla jag möter. Det kostar mig väldigt lite ansträngning, och den lilla energi som åtgår för att dra på mungiporna får jag tillbaka tusenfalt av återgäldade leenden, tindrande ögon eller en nick tillbaka. För det är ju som Bob Hansson sa, vilket min son alltjämt har förståelse för: Världen skapas mellan människor.

Ska jag våga mig på att faktiskt säga goddag goddag till alla jag möter idag? Ska du?

Får tyvärr inte slänga avisen…

Jag får tyvärr inte slänga avisen, sa flight stewarden när jag flög över pölen. Han fortsatte med att förklara att jag bara kunde låta tidningen sitta kvar i stolsfickan, så skulle den samlas in för återvinning när vi väl landat.

Han gick runt och samlade in skräp från passagerarna med en liten vagn, 20140328-152025.jpgoch du må tro att jag blev glad av vårt lilla samtal.

Nej, jag tror inte vi räddar världen så. Men inte tusan skadar det. Och nej, jag tror inte att det som enskilda individer eller företag gör, gör susen heller, men inte tusan skadar det. Och ja, jag kan bli vansinnigt frustrerad över att regeringar, företag, organisationer och människor med förmåga att ha riktigt stor påverkan på området verkar så passiva.

Men vad tusan – jag gläds istället åt de bevis jag ser på motsatsen! Jag gläds åt att SAS flight steward sa ifrån. Att han inte sket i principerna, utan faktiskt levde i enlighet med dem.

Ska dessutom säga att det var väldigt fräsch lunch jag serverades. Hade glömt beställa vegetariskt, men lyckades norpa åt mig en fisk-rätt, som visserligen var lite väl välkokt, men med fräsch sallad, en liten bit mögelost på gott knäcke, bullar som inte bara var luft och en riktigt smarrig liten crème brûlée  (som jag eg inte tycker så mycket om).

20140328-152756.jpgOch så trevlig personalen i stort är, omtanke och glädje, medmänsklighet och omsorg ger ypperlig service – tack alla ombord på SAS SK909 den 7 mars mellan Kastrup och Newark. Ni gav mig en riktigt härlig flygresa!

Så ja, jag har verkligen mycket att glädja mig åt jag – vad gläds du åt för stunden?

 

 

Utväxling av mänsklig potential?

Jag gick min första coachutbildning, ACC-nivå, på CoachWalk Academy i Malmö. Jag valde aktivt CoachWalk Academy, inte minst på grund av de lysande omdömena de fått på http://utbildning.se och har inte ångrat mig en sekund.

Deras vision är vacker, och när jag läste den i ett av deras mailutskick, så försattes jag i ett reflektivt tillstånd:

Vår vision: En värld där vi är varandras potential

Vad betyder det där egentligen? Hur tolkar du det? Själv börjar jag tänka på Pia Sundhage som säger Vi gör varandra bra, något jag lyft gång på gång. 20140328-151155.jpg

Och det är nog så jag tolkar det, det är i gemenskapen, i relationer som den riktigt stora potentialen ligger. Jag kan se till min egen potential och göra det absolut bästa av och med den, så klart. Men ligger inte den riktigt stora utväxlingen av mänsklig potential just i relationen till andra?

 

På tal om träningsvärk

Lite tokigt är det väl ändå, att vissa människor fördärvar sina kroppar genom stillasittande, och andra jobbar ihjäl sig i oerhört fysiskt ansträngande arbeten runt om vår glob? Och att så mycket muskelkraft används till sådant som inte eg ger något, mer än just träningsvärk och en mer fysiskt välmående kropp? Jag tänker på allt detta gymmande, som jag ju själv till viss del ägnar mig åt om än i väldigt liten skala.

Jag kan förundras över det där, framför allt det sistnämnda.

Hur skulle det se ut om vi istället faktiskt använde vår muskelkraft på sånt som skulle gagna oss i mer än en bemärkelse? Hugga ved. Beskära äppleträd. Gräva i grönsakslandet. Slipa om en gammal kökssoffa. Kitta om fönster. Måla barnens rum. Dammsuga och putsa fönster. Rensa stuprör och plocka hallon och vinbär. Knåda bröddegen för hand. Cykla till jobb istället för ta bilen. Gå vandrande skolbuss till skolan med barnen och deras skolkamrater. Rensa ogräs.

20140328-140902.jpgMen jag har ingen villa, säger du kanske. Och inga barn. Ingen kökssoffa att slipa om.

Nä, det må så vara. Men jag är säker på att du har något du skulle kunna företa dig som gav dig en kroppslig genomkörare? Och jag lovar, om inte du har, så har grannen, bästa vännen eller din oldemor det. Hur mycket mer skulle vi inte kunna hjälpas åt, till allas gagn?

Tar du emot min utsträckta hand? Tror du mig när jag säger att jag gärna hjälper dig med det du behöver hjälp med. Jag vill. Vill du?

Eco system engineers

Oh, what a lovely – and significantly important! – video on the eco system engineering powers of wolves:

I love how nature naturally strive towards balance. But in a sense I feel humans have lost touch with that concept. And somehow it strikes me how odd it is, that human beings, in our quest to conquer and control nature, seem to believe we are not a PART of nature, but rather the rulers of it?

Happy St Paddy’s day, y’all!

So, isn’t it a treat to happen to be in New York City on March 17th, staying at a hotel just two blocks off Fifth Avenue, where the St Patrick’s day parade takes place?

20140318-045845.jpg

Turns out the mayor of New York didn’t participate in the parade since gay groups are NOT allowed to wear anything identifying them as gay, and both me and Rachel applaud that decision. We found a group of people along the side walk who want that to change, and we gladly joined them:

20140318-045907.jpg
My answer to this? Why, we are all one, connected, regardless of all the labels we put on each other to try to separate from that connectedness. And for us all, I wish a learning sustainable world.

20140318-045932.jpg

Prejudice honors no one. Prejudice serves no one. What would the world look like without it?

Världen skapas mellan människor

Lyssnade till Bob Hansson i P1s Tankar för dagen. Han pratade om Gösta. Hjärn-Beppe har berättat om Mats. Det är fascinerande vilken betydelse en annan människa kan ha i ditt liv. På gott och ont. Påminns om min enorma insikt (som jag ännu inte skrivit om till fullo – det kommer) då Beppe framträdde på #afkHuddinge i februari. Han läste då berättelsen om sin skolgång och om mötet med Mats. Ett sånt där signifikant livsavgörande tillfälle, då Beppe dräpte sin inre Katla. Blogginlägget är läst av över 12 000 personer. Ett tydligt tecken på vilken kraft det finns i just berättelser.

Bob snackar om att världen inte skapas av människor utan mellan människor. Så har jag aldrig uttryckt mig, men det slog an något i mig när jag hörde det. Jag skrev ned det i blogg-inspirations-högen.

20140310-050003.jpg

Är tvungen att skriva ned det ytterligare en gång. Säger det högt för mig själv. Världen skapas mellan människor.

Just det är ju Det! Det är där kopplingen mellan individ och grupp, kollektiv, samhälle görs. Världen skapas mellan människor, och tänk vilken värld vi kan skapa om varje människa är sin bästa version av sig själv, för att låna Bobs uttryck. Själv har jag tidigare skrivit om att varje människa måste utmanas, uppmanas och uppmuntras till att blomma ut i sin fulla potential.

Medan jag flyger mot det stora landet i Väster
så drömmer jag mig bort, drömmer om ett hållbart lärande samhälle. Kanske lite motsägelsefullt för den delen, flygning och hållbarhet är inte bästa kompisar direkt. Jag får kompensera med att verkligen göra och vara mitt bästa jag under resan helt enkelt.

Tror du på att världen skapas mellan människor?

Tar vi vårt ansvar?

Duschar och tvättar håret.20140210-092616.jpg
Torkar mig.
Lyssnar till Tankar för dagen med Pernilla Glaser.

Påminns om artikeln i Sydsvenskan om den sex-årige pojken från Syrien som placerades på ett korttidsboende som inte hade förmåga att bistå honom som han behövde bli hjälpt.

Tanken som slår mig är:
Tar vi vuxna verkligen vårt ansvar?