Bokbloggsjerka 5 – 8 augusti på temat Semester

Inspirerad av Sara som i sin tur inspirerats av Annika att delta i bokbloggsjerka *vilken briljant idé!* gör jag raskt som Sara och funderar lite över det här med semesterläsningen. För vad vore egentligen en semester utan en bok eller två? För egen del vore det något oerhört udda, det kan jag ärligen tillstå, och dessutom inget jag suktar efter. Snarast tvärt om. Jag älskar att läsa, och har dessutom insett att jag favoriserar den fysiska boken framför läsplattan, men just vid längre resor så finns det många fördelar med en ebok, så är det.

När boken jag hade med mig på sommarsemestern till Seattle och Vancouver tog slut, loggade jag raskt in på Malmö Stadsbiblioteks hemsida och laddade ner en riktig tegelsten *även om den inte riktigt får samma tyngd som den fysiska* som jag njutit av ända till inflygningen till Kastrup förra veckan, då jag läste klart den. Det var sista delen i en trilogi av Ken Follett, Evighetens rand, som höll mig sällskap sena nätter och långa tåg- och flygresor.

#glömenbokSedan hemkomsten har semesterläsandet fortsatt. Först idag orkade jag dock plocka upp Krista Tippetts Becoming wise, som jag liksom Sara läser. Den är så rik, i betydelsen mäktig, att jag inte alltid orkar med den. Jag vill vara till fullo närvarande då jag läser den, allt annat gör den inte rättvisa, så under jetlaggens tidevarv har jag förlustat mig med lite mer lättsamma, men ändock läsvärda, böcker, så som Och snön faller på Hester Street av Daisy Waugh samt Fågelburen av Lisa Jewell. Dessa sistnämnda står båda i tur på att bli bortglömda någonstans i stan av mig, med en Var så god och ta med mig hem-hälsning instoppade bland sidorna med en referens till Facebook-gruppen #glömenbok.

Men idag vad det dags för lite vishet igen, efter att jag kärnat ur fyra yoghurtburkar med krikon och länsat både krusbärs-, svarta samt röda vinbärsbuskarna på bär. Så jag la mig på soffan under äppleträdet med blyertspennan i högsta hugg och njöt av att läsa om kärlek, om sammanhang och om relationer. Bläddrar nu igenom de sidor jag läste idag och det finns så många stjärnor, hjärtan, understrykningar, utropstecken och citat-markeringar att det är svårt, näst intill omöjligt, att välja ett enda som jag vill dela med mig av.

Väljer ett. Men nä.
Bläddrar vidare.
Hittar ett annat. Nä. För långt.
Och det där, är för kort utan sitt sammanhang… bläddrar fram och tillbaka innan jag landar i något jag vet är sant. Något jag skrev WOW om i bokmarginalen, för oj så viktigt det är, för mig, att hålla det i minnet:

We’re constantly making each other.

Vi skapar konstant varandra.

Tänk. Vad betyder det, för dig? Att vi konstant skapar varandra (och därmed oss själva)?

På temat otippade saker…

Dagens syltkokning platsar på temat otippade saker jag aldrig trott jag skulle ägna mig åt dagen efter en dygnslång flygresa. Men. Ibland är det bara Just do it som gäller. Framför allt när grannarna som med den äran passat hus och trädgård under vår semesterresa säger Ni får gärna plocka körsbär från trädet, vi hinner inte göra av med alla!

Jag menar, är det något som är starkt uttryckt i mig så är det samlar-genen, vilket kanske framgått av diverse inlägg under årens lopp om naturens guld och annat. Faktiskt fick jag ett SMS igår från en lokalradio-reporter som ville få fatt i mig för ett inslag just på temat att plocka saker ute i naturen. Lite roligt. Får se vad det blir av det!körsbär

Men alltså, åter till ordning. Första blogginlägget jag skriver på sjutton dagar. Så långt uppehåll har jag inte haft sedan jag började blogga dagligen i januari 2013. Har varit skönt att inte bloggat under resan vi just företagit oss (Seattle, Olympic Peninsula och Vancouver och en pyttesväng av Island – Blue Lagoon) men när jag sitter här på farstutrappen och skriver så känner jag hur mycket jag saknat det samtidigt. Inte bara för skrivandets skull i sig, utan mer för vad själva processen medför: en stund för mig själv, att reflektera och landa i en tanke eller två. Det har jag saknat. Sån tur att jag kan börja blogga dagligen igen helt enkelt. Eller inte – vem vet? Ännu har jag lite semester kvar nämligen, så jag tänker fortsätta gå på känsla. Men när väl höstens arbete börjar, då återgår jag till schemat med dagligt bloggande, det lovar jag!

Så: 10 burkar körsbärssylt, ett blogginlägg, en promenad med maken till COOP och fem tvättade tvättar senare (ja, bortsett från dagens Headspace och den sedvanliga sjuan så klart, de tog jag inte semester från!) går jag till sängs och känner mig mycket nöjd med första dagen hemma efter resan. Imorgon ska jag hämta hem katten Pop som semestrat på egen hand i Vejbystrand!

Börjat jobba?

Idag börjar många av mina twänner (framför allt de i skolans värld jobba, och i morse skickade jag ut en tweet med en liten uppmaning inför jobbstarten:

20140811-151138-54698806.jpg

Av responsen att döma så var det där en påminnelse som föll i god jord. Själv smygjobbade jag lite grann förra veckan men denna veckan gläds jag åt att umgås med barnen och släktingar under sista sommarlovsveckan. Ett bra sätt för mig att se till att inte jag rivstartar!

Hur tänker du inför jobbstarten?

Ett tecken

Igår flög jag hem från Almedalen, en intensiv vecka är till ända. Underbart, roligt, inspirerande, utmattande, fnittrigt, varmt, kärleksfullt och ömsint, med- och mothåll och en massa möten, kramar och wefies. Men trött är jag oavsett, det erkänner jag gladeligen.

På flygplatsen slog det mig att jag låst in min plastpåse med vätskebehållare som ju måste ligga synligt under säkerhetskontrollen. Eftersom jag inte checkade min resväska så låste jag upp, drog fram plastpåsen i fråga, stängde väskan och satte på hänglåset.

I ungefär samma nanosekund som hänglåset gick i lås slogs jag av insikten att den lilla nyckeln inte var i mina händer, eller fickor, och inte på bänken bredvid väskan. Nähä. En naggande känsla sa mig att den troligen låg inuti väskan.

Nåja, ett pyttelitet hänglås som inte vore så svårt att få upp oavsett, och hemma har jag en reservnyckel, så lika glad för det var jag, men dock… det kändes liksom som ett tecken. Ett tecken på att det är dags att varva ner, vila lite, och ta semester.

Nu ska jag inte ta semester än på en vecka, men har som tur är förmånen att styra min tid själv, så nog tänker jag dra ner på tempot, det ska gudarna veta.

20140706-210616-75976757.jpg

Och jo. Väl hemma rotade jag fram reservnyckeln och fann rymmar-nyckeln. Den låg där jag trodde. Onekligen ett tecken att det är dags att trappa ner lite, eller hur?

20140706-210706-76026916.jpg
Som tur är var hängmattan framtagen och bäddad åt mig vid hemkomst.

Sudoku

Gillar du Sudoku? Jag tycker det är ganska avslappnande att lösa ett Sudoko eller två. Det har blivit så att det är något av ett semesternöje dock, för vanliga arbetsveckor så stressas jag lite av meningslösheten i det hela.

20130804-200952.jpg

Fast egentligen är det inte meningslöst alls! Jag tycker ju det är avslappnande, utmanande och riktigt roligt. Så hur kan det då vara meningslöst?! Ibland spelar hjärnan spratt med mig tror jag.

Kanske läge att fortsätta unna mig ett Sudoku eller två, nu när semestern är slut. Imorgon är det jobb som gäller – tur jag har en så uppmuntrande och utmanande chef (jag själv, för den som inte vet att jag driver eget företag sedan snart sex år tillbaka). Kanske det vore ett bra sätt att behålla lite av sommarlunken, som jag mår så bra av? Vad tror du?

Sommarlunk på bloggen

Har inte riktigt landat i vad jag ska göra av bloggen under sommaren. Tror jag skulle må bra av att ta en paus, koppla av, från, bort, ned. Samtidigt så tycker jag det är så ofantligt givande att blogga, det är verkligen självcoaching på högsta nivå, och jag rekommenderar det varmt.

Diskuterade detta med styrelseordförande i Respondi AB, och tillika min äldsta vän, under mitt utvecklingssamtal (klart jag ska ha ett sådant, tror det är av godo för oss alla!). Landade där i att jag inte måste blogga. Finns ju väldigt få måsten, för den delen. 🙂 Men om lusten faller på så kör på det.

Har skapat ett par tidsstyrda blogginlägg, och tänkte faktiskt skapa några till, av den enklaste formen, dvs, ett citat, en låt, ett TED Talk eller dylikt. Rätt upp och ner, mer eller mindre. Alla dessa kommer dock ha en sak gemensamt och det är att det är saker jag uppskattar. Det kan vara att de bekräftar mina åsikter, utmanar mina tankemönster, ger mig nya insikter eller är saker jag fascineras av. Något som kanske kan ge dig en stunds vila. En möjlighet att ta en kort paus, och reflektera kring något du annars inte fått syn på.

Sitt gärna här

Så håll till godo – kanske kan sommarens slimmade blogginlägg, som troligen inte kommer varje dag, att bekräfta eller utmana dig och dina tankemönster. Men samtidigt funderar jag om det blir halvdant. Kanske vore det bättre att stänga ner helt under semestertiden- Vad tycker du?